Nyår :)

I morgon är det nyårsafton, och den firar jag tillsammans med min älskling mitt i skogen.

Väntar bara på svar på ett sms så åker jag nog uppöver. Min mor var hispig och sa "ta med dig skoterstövlarna, täckbyxorna, extra raggsockar att dra utanpå skorna, en filt, bla bla bla och bla!!!!" Oh my god...

Tog med mig den stora filten jag hade i Forden, den är tjock och så stor att den är vikt för att få plats i ett vanligt påslakan.

Idag har jag lämnat papper på arbetsförmedlingen, nästan knäat under vikten av ett bilbatteri och fått vänta 45 minuter på distriktsveterinärstationen för att ta fyra stygn och att dom skulle kolla så det läkte fint och inte var infekterat. Fan vad irriterad jag var! Hade tid 9.30 och 10.15 släppte dom in oss, och då var det till den där invandrarveterinären! Don't like him, han har gjort illa min lilla pälskling...

Nu orkar jag nog inte vänta längre... LESS!!! Less sen länge dessutom!!! Hela den här dagen har gått ut på att få tiden att gå, men det har väl gått sådär...

Fem månader 1/1 -10

Mitt limstift är slut :'(

Mitt limstift tog just slut, vad ska jag göra nu då? Det är ju svårt att klä in en kartong med presentpapper utan limstift. Flytande lim blir inte lika bra och tejp blir fult. Konsum har stängt sedan länge och min första tanke var "OK? Nä, dom har också stängt..."

Mitt stackars limstift har hängt med i tre år nu men är lika bra för det. Eller var. Nu är det ju slut...

Fick precis en liten snilleblixt! Vi hade ett limstift när vi gjorde 50-årsplakatet till min morbror i maj, det finns kanske kvar nånstans i våra 5 rum och kök!

Fast om inte jag minns helt fel så luktade det limmet vedervärdigt...

10 anledningar till att jag är less på att bo hemma

Mer koncist än så kan det inte bli. Jag är less på att bo hemma och här är de 10 främsta anledningarna.

01: Inget privat utrymme
Mitt rum ligger så till att alla har insyn i det, är svårt att få ha den (o)ordning man vill då. Går inte att få ha nåt privatliv, alla verkar ha den nyfikna reflexen att dom vänder på huvudet och tittar in i mitt rum när de går genom hallen, stänger man dörren så kommer det nån och endera sliter upp dörren eller knackar och kliver på. Man kan inte uppföra sig som civiliserat folk och vänta på ett "kom in" eller ett simpelt "ja?".

02: Jag är hushållsslav
Jag har inget emot att laga mat, handla och att köra några tvättmaskiner då och då. Jag gillar att laga mat och baka, och tvätten sköter sig ju nästan själv! Men när mina föräldrar tar markservicen för given och jag inte får någon som helst uppskattning för det jobb jag gör blir det en plåga. Det är någonting jag gör för att jag inte vill få en utskällning av min stundtals helt rabiate far.

03: Ingen självständighet
Jag är 20 år, om ett inte alltför långt tag fyller jag 21. Den gamla svenska myndighetsåldern. Jag har klarat mig själv i tre år, lagat min mat, tvättat mina kläder, städat upp min egen lort, julpyntat, gått och lagt mig klockan tre på morgonen en vardag om jag velat, tagit 45 minuter långa duschar om jag känt för det. Jag har kunnat hoppa över middagen om jag inte varit hungrig och jag slapp tvinga i mig falukorv titt som tätt. Här hemma är det ett gnäll vad jag än gör. "Klockan är halv elva, ska inte du jobba i morgon?" Jo, det ska jag visserligen, men jag är inte trött och jag börjar dessutom klockan elva...

04: Min far
Är väldigt speciell. Han är pedant och tror att han får bestämma allt här hemma. Detta är ett hushåll med tre vuxna och oliktänkande individer, det måste man acceptera och jag försöker men det är svårt acceptera och ta hänsyn till han när han försöker tvinga mig att ha mitt rum idiotstädat och tror att jag kan se genom väggar, vet allt och inte har nåt liv. Det känns inte som att han tar nån hänsyn och tror att jag ska anpassa mig hela tiden. En vacker dag får jag ett vansinnesutbrott och stryper honom med dammsugarslangen...

05: Frazze
Jag vill kunna umgås med min älskling när jag vill och kan, det hänger i nuläget på två saker och en är inte så mycket att göra åt. Jobb. Den andra saken är min hund och trots att jag försöker hitta lösningar som passar så att jag kan sova över hos Björnta på till exempel en tisdag så får jag höra att jag är omogen, inte tänker på mina föräldrar, bortser från Frazzes behov, att jag inte planerar och att jag måste växa upp. Jag hatar att planera, men när jag trots det planerar och skakar fram en hundvakt till Frazze så att mina stackars gamla föräldrar slipper gå med honom på morgonen borde jag väl inte få en massa skit för det? Jag tar ju hand om hundkraken 6 av 7 veckodagar, jag går 3-4 promenader med honom varje dag jag inte jobbar. Är inte ens någon mening att jag skulle säga "jag tar med mig Frazze upp till Björnta över dagen och ser om han går ihop med flocken där" för att eventuellt, kanske någon gång i framtiden ta med luddet upp dit för en sleep-over mitt i veckan. Om jag flyttar hemifrån så kommer jag ju att ta med mig Frazze för han är ju min hund, så varför får jag inte ta med honom till Krokån? Men jag vet redan svaret...

06: Björnta
Det vore väldigt skönt att slippa höra frågor som "när kommer han hit nästa gång?", "ska du dit ikväll?" och "vad ska ni göra då?". Okej, om det blir en mer eller mindre till maten är det ju bra att få veta men jag blir less. Less, less, less! Och frågor som "kan ni inte göra nåt annat än titta på film?" Ööh, jo, det kan vi väl... Finns mycket annat vi hade kunnat göra! Vi hade kunnat råna pensionärer, krossa skyltfönster, klottra på tingshuset och Sollefteås andra historiska byggnader... När jag fick den här frågan innan vi var tillsammans så ryckte jag bara på axlarna. För mig var inte filmen viktigast, det är den fortfarande inte. Det viktigaste för mig är Björnta, att få ligga bredvid honom, på hans arm eller i hans famn och mysa, njuta av närheten. Det vore också väldigt skönt att slippa planera för att få träffa honom eller behöva ställa krav som "jag måste gå med Frazze ikväll" eller "jag måste vara hemma innan klockan elva för Frazzes skull"

07: Min mamma
Det är inget större fel på min mamma, hon är snäll och generös och vi kommer bra överens men hon gnäller på min far och det driver mig till vansinne en del dagar. Jag vill inte lyssna på alla klagomål hon har på min far även om jag håller med om det mesta! Förutom det så tjatar hon jämt om att jag ska köra försiktigt, inte bara "kör försiktigt" som svärmor, jobbarkompisar och sköterskorna på hudkliniken säger utan "tänk på att det är halt på broar, i skugga, i svackor, i kurvor och på backkrön! Kör inte så fort, och om du får sladd så ska du...", herre gud! Jag har väl också körkort även om det bara är två år gammalt! Men hon vill inte ha ett sms om att jag kommit fram till Björnta om jag åkt sent på kvällen, att jag sover hos honom istället för att komma hem eller "nu åker jag hemåt" om det är total snöstorm och blixthalka. Hela sommaren har jag dessutom fått höra "ska du inte låta Christoffer köra istället?" eller "ska du inte ta Nemi istället?" när jag ska åka någonstans med Forden. Jaa, det är ju svårt att ta Nemi när det är Forden jag ska visa upp eller få hjälp med. Dumbass.

08: Maten
Falukorv, falukorv, köttfärssås, falukorv, blodbröd och fläsk. Ge mig variation! Jag är uppvuxen på korv, till större delen falukorv och jag är så dödligt less på det! Här hemma verkar det vara bästa maten som finns för det är ugnstekt falukorv, Korv á la Gustav, Korv Stroganoff, uppstekt korv och stuvade makaroner, korv med potatis och gräddsås eller korvgryta med potatis och kålrötter. Urk! Jag är allergisk mot mycket, så det finns inte jättemycket mat som är "ren" men jag tål kött så vad är det för fel på grytor, lasagne, köttfärslimpa, kotletter, stekt fläsk med potatis och löksås är ju sjukt gott!

09: Min dusch
Jag har ett eget badrum, som jag delar med en fyrbent terrorist. Han flir ner i duschen något så gröndjävulsk. Så fort jag ska ta en dusch får jag ägna fem minuter till att plocka bort hund-handdukar, regntäcken och reflexvästar, sopa bort grässtrån, barr, grus och mossa från duschkabinen och badrumsgolvet. Därefter kan jag ta min efterlängtade dusch, men tar jag en 30 minuters dusch så går 10 av dom minuterna till att skrapa vattnet mot golvbrunnen för hela duschgolvet lutar åt fel håll. Idag duschade jag i mina föräldrars badrum, det tog 15 minuter från början till slut.

10: En teve
Nu är det tur att jag inte följer några serier som går på teven, eller hittar några intressanta filmer i tablån. Vi har en teve där man kan komma åt kanaler på. Vi har inte speciellt många kanaler, men rätt vad det är har man svårt att sova, vet inte vad man ska göra eller mår inte jättebra så man vill bara slöa. Det är ingen fara på dagen när jag är ensam hemma med Frazze, då kan jag bestämma vad jag vill se på. På kvällarna är teven mina föräldrars, där sitter dom i bister tystnad och glor på nyheterna. Man kan skära mönster i tystnaden med kniv. Jag tittade senast på teve i går, lördag, när jag kom hem från personalfesten i ett icke körbart tillstånd och inte hade ett dugg att göra. Tittade på teve från klockan fem till nästan tolv. Innan dess var det fredagen den 20:e november när mamma var ledig och jag satt och slötittade på teve tillsammans med henne i väntan på Björnta. Innan dess måste det vara över en månad sedan... Jag orkar helt enkelt inte slåss om zappern med dom!

Nemi rejsar vidare

Oj oj, vilken dag det har varit idag! Och än är den inte slut...

Började med halv panik i morse när jag ställt alarmet fel och fick stressa för att hinna äta frukost, hundsäkra huset, gå med det lilla monstret och ta mig till besiktningen i tid. Ramlade in fem minuter före, knappade in Nemi och sen ut till bilen igen och vänta på min tur.

En Saab, betydligt nyare än Nemi, fick komma in några minuter före mig, men den besiktningsmannen hade en obehaglig rynka mellan ögonbrynen. Ägaren satt och trummade hysteriskt med ena foten, jag satt på barstolen vid kaffeautomaten och hoppades att Nemi skulle bli friskförklarad, att bromsarna skulle ta och att ingen styrled eller något sånt skulle glappa.

Höll praktiskt taget för öronen när min besiktningsman gjorde bromstestet. Vet inte riktigt vad siffrorna på tavlan betyder, men jag vet vad jämn och ojämn är. Fram var resultatet 1,4 mot 1,5 - det är jämnt! Bak var resultatet 0,7 på båda sidor - jämnare än så blir det bara inte!

När Nemi var besiktad och klar, papperet utskrivet och jag satt utanför besiktningen och skrev ett överlyckligt sms till Björnta att Nemi gick igenom så hade Saabens ägare fortfarande inte blivit utsläppt. Det skulle kunna betyda dåliga nyheter för han.

Tack vare älsklingen och Marcus krig med mitt lyse för ett par veckor sedan så var det inga svarta lampor heller, allt funkade och papperet jag fick i handen var välsignat vitt. Ingen hemsk röd-orange klisterlapp. Hade inte så mycket som en enda "bra att veta"!

Vände motorhuven mot stadskärnan, handlade lite julklappar. Måste försöka bli klar med det den här veckan... Nu är det bara en julklapp kvar att handla, och jag vet inte vad jag ska skaffa åt henne.

Kan ju snabbt gå igenom min lista...

Björnta - check!
Rebecka L - check!
Anna B - check!
Mamma - halv-check, måste bara skaffa grejen först...
Pappa - eventuellt check.
Christoffer - check!
Johanna - inte check...
Frazze - check!

Så snart blir det julklappsinslagning, roligt roligt! Älskar att slå in presenter, inslagningen ska vara lika mycket present som själva innehållet tycker jag... Jag tycker inte det finns nåt roligare än att få en riktigt fint inslagen present, fast för vissa är det ju ett mysterium att ens få till ändarna på papperet... Då får man uppskatta försöket istället, det är ju tanken som räknas...

Men nu svirrade jag iväg igen... Blev lunch på Önstabaren med Björnta och svärfar, var minst sagt härligt att träffa älsklingen igen, fast jag längtar ändå till ikväll!

Nu ska jag försöka fortsätta med min sanering av rummet, det har brakat iväg bortom städning, bortom ihopplockning och bortom röjning. Nu är det värre än ett bombnedslag, värre än en krigszon för biologiska stridsvapen. Inte ens katastrof är ett ord stort nog. Men "sanering" beskriver processen för att hitta golvet ganska bra...

Elddopet

Det här blir ett elddop för min symaskin. Jag håller på att sy en vetevärmare, och nu kommer symaskinen att få visa vad den går för. Den ska sy genom fem lager jeans. Får se hur det går...

Dessutom verkar det vara en japs-symaskin, den går bara på fulla varv! Ingen råstark jänkare här inte...


UPPDATERING 13:22

Gick alldeles jävla ypperligt det där! Bara knattrade på som ingenting genom fem lager jeans, fast den gick ju på fulla varv... Behövde inte hjälpa till och veva fram den eller något, duktig symaskin!

Jul

Julen står för dörren och att genomlida cirka två timmar i familjens sällskap kändes olidligt idag, det var ju fars dag. Eller är fortfarande, rent klockmässigt.

Satt vid bordsänden och kände bara "ah, döda mig!" när det enda samtalsämnet var skillnaden mellan en Boden-avställare och två andra avställare. Tänkte till slut, och uppgivet "endera går jag in på rummet eller så skriker jag".

Ute på promenad med Frazze kom jag att tänka på familjens dag, julafton. Måtte helvete frysa till is eller ge Fängan svininfluensa och två meter snö på julafton så farsan får tvångsjour och är ute på vägarna till juldagen. Men det är väl för mycket att hoppas på...

Orkar inte med en familjemiddag i min fars sällskap. Bara farsdagsfikan var som en rostig, slö såg som långsamt skavde mot mina nerver.

Säger bara en sak - tack gode gud att jag jobbar på julafton! Tror inte jag hade stått ut hela dagen under samma tak som föräldrarna. Det är svårt att sitta och tvångstindra med ögonen och ha ett lyckligt leende stelnat på läpparna.

En annan sak lär ju vara bannlyst på julafton - mobiltelefonen. Får jag inte sms:a med Björnta då kan jag ju lika gärna skolka från hela högtiden! Jag har inte samma julkänsla som förutom om åren, nu är julen ett måste. En slags jättemåltid för att markera att det här året snart nått sin ände. Hälften av det som är på julbordet äter jag ju inte ens...

Jag minns förra året, fick inte ens sitta vid datorn... Hallå! Hur kul är det att vara 19 år och sitta och mögla tillsammans med två mer än dubbelt så gamla människor en hel dag? Vi har ju inte direkt mycket att prata om... Efter fjortonde partiet kina-schack hade jag kunnat strypa den som uppfann julen (Jesus, om du återuppstår så dödar jag dig!).

Tröttmössan on-line

Har tillbringat tre nätter hos älsklingen. Är, om möjligt, ännu mer förälskad i min jätte nu än jag var mitt på dagen på torsdag.

Åkte hemifrån i ganska rejält snöfall på torsdag kväll och tog mig ut till Krokån kämpande mot idioter som inte borstat fram sina baklysen och snörök. Blev inga skador, men det har aldrig tagit mig 45 minuter att åka ut dit förut. Nåja, huvudsaken är att man kommer fram i ett stycke.

Njöt hela vägen av att det äntligen var snö på backen och att det var så mycket lättare och ljusare att köra i mörkret. Den lättnaden blev ju kortvarig! På fredag mitt i dagen någon gång började det regna och den välsignade snön förvandlades till modd. Några timmar senare var det vita täcket ett minne blott.

De fyra hundarna fick lite uppskattad frihet på fredag. De rusade runt på lägdan, jagade varandra, brottades och hade skitkul. Ögonen lyste och öronen fladdrade. Inte på Ivan då, han gick sin egen väg och kamouflerade sig med sin vita päls och försvann i den fläckiga omgivningen, den klanten lyckades också ta sig in på gårn och blev fast där så husse fick komma och rädda honom.

Känns som att jag sov bort en stor del av helgen, fast det kan man behöva göra ibland också... Lyckades ju för bövelen till och med somna när vi var hemma hos Marcus, tror fan jag måste söka hjälp för mitt sovande!

Fast jag vaknade ju till ordentligt när älsklingen tog fram Hansen-katalogen och klickade upp MoonEyes på datorn... är man jänkarbiten så är man...

Efter en väldigt trevlig morgon, eller snarare förmiddag, och en frukost som jag fortfarande är mätt på, så begav jag mig hemåt. Fars dag, bäst att uppvakta. Fyra trisslotter och ett kort, jag gör ju det jag kan för att han ska få bli miljonär innan han dör. Verkar inte som det hjälpte, såg ingen ambulans på gårn när jag kom hem efter att ha varit ute på promenad med Frazze...

Nu är bara frågan hur det ska gå att sova i natt... Har slocknat som ett ljus varje kväll hos Björnta, oftast innan tio... Har vaknat ett par gånger varje natt, legat och lyssnat på älsklingen som sover och sedan dåsat bort själv också. För första gången på evigheters evighet drömde jag en mardröm också, då retirerade jag in i en varm och mysig famn. Eller förresten, så länge sedan är det inte jag drömde en mardröm, det var tidigare i veckan men innan dess så måste det vara månader sedan!

Vad fan ska man göra?

Det känns som att jag måste göra ett väldigt svårt val. Jag måste välja mellan min pojkvän och min hund.

Jag kan sova hos Björnta hur jag vill på helgerna och när mamma har lov, vilket betyder åtta veckor på sommaren, en vecka på hösten, en på våren och 1,5 vid årsskiftet. Bara för att det inte finns någon hundvakt.

Det är ju bara så att både jag och Björnta oftast får jobba på helgerna eftersom det är då folk vill vara lediga, och jag vill ju kunna sova hos han även vardagar. Det är mindre spring, inte samma "terror" och varför ska han tvingas komma hem till mig hela tiden? Inte för att världen är speciellt rättvis, men man kan ju försöka vara lite rättvis i förhållandet. Det är väl en sak om han kommer till mig för att jag känner att jag inte klarar av fyra hundar och två katter rent allergiskt sett. Men nu på hösten och vintern när jag gör det så vill jag ju passa på.

Ikväll kom pappa med ännu en av de där kommentarerna jag inte kan hantera... "Du får ligga borta hela helgerna bäst du vill, men på veckorna får du sova här eller så får du ta bort hunden." Jag tror inte han begriper hur mycket jag älskar det där pälsklädda lilla odjuret.

Men jag kan inte förstå det, det klarade ju av Frazze på två när jag bodde i Kramfors tre år. Vad är det för skillnad nu?

Jag måste få tag i nåt eget ställe till mig och lilla Luddetuss. Kanske skulle försöka få hyra lill-stugan av Anna och Niklas i utbyte mot... ja, inte vet jag... städning? Jag har stor vana av att sköta markservicen, det har jag gjort senaste arton månaderna hemma.

Om inte Qvide vore så hanhundselak skulle man ju kunna försöka introducera Frazze till deras flock, så skulle han kanske kunna följa med och bo där en natt då och då...

Sicken dag, sicken kanelbulledag...

Jaa... tro vad man ska göra ikväll då?

Funderar på att åka upp och överraska älsklingen, han slutar jobba ikväll. Då har han gjort 90-95 timmar den här veckan. Orkar inte sitta här hemma, orkar inte med mina föräldrars bekanta som kommer och hälsar på. Inget fel på dem, men jag orkar bara inte...

Orkar inte med pappa heller.

Men men, jag har bakat vanilj/kanelbullar idag i alla fall. 43 vackra små tingestar blev det. Gjorde bara en halv sats, så får väl se om jag hinner göra några fler och ta med som inflyttningspresent till Rebecka. Hoppas på att kunna hälsa på henne i veckan, är länge sen jag träffade min "extra-mamma" nu ;)


Igår kväll for jag i alla fall till älsklingen, han hade köpt lite gotta och jag tog med ett par filmer som han fick välja mellan. Hann till Krokån innan han så jag satt i köket ett tag och pratade med Monika, verkar som hennes son tycker det är skönt att vi kan sitta och surra. Fast det brukar jag inte ha problem med så ofta, det finns mycket prat i mig!

Älsklingen skulle jobba idag också, klockan sex i morse blev han uppskrämd när Monika knackade på sovrumsdörren. Vaknade jag också, slog upp ena ögat och när han klivit ur sängen rullade jag över i hans varma grop och fortsatte sova. Men jag fick inte ens en hej då-puss, hmpf.

Drullade in i köket till Monika och hundarna runt kvart i nio, sedan blev jag kvar tills klockan var närmare ett. Satt där och var social, kände inte alls för att åka hem.

Blev surr om allt möjligt och ingenting, fick lite "beröm" bakvägen. Björnta tyckte att det var mysigt när vi fort till Ramsele och att han sover bättre tillsammans med mig. Sånt är roligt att höra :)

På vägen hem fick jag sån baklust att jag stannade på Konsum och köpte jäst, älsklingen med arbetslag och brukare var på Ica så jag kilade över vägen men min käre pojkvän hade rökt så han tänkte inte jag vara speciellt kärvänlig med.

Nu är bara frågan om jag ska åka hem till Björnta ikväll, eller om jag ska försöka stå ut hemma... Känner doften av parfym och rakvatten ända in på rummet... Urk!

Och appropå hallon så firar vi tre månader idag <3

För min egen skull, döda mig.

Jag är förbannad. Så förbannad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Mitt vanliga botemedel mot denna åkomma, en promenad i högt tempo till Österforsse och tillbaka till Långsele hjälpte inte. Vanligtvis brukar jag vara förbannad på väg till Forsse, men halvvägs hem brukar jag ha lugnat mig.

Inte denna gång! Var lika förbannad när jag kom hem, faktiskt ännu mer. Då hade jag gått så att benhinnehelvetet kommit tillbaka, så nu är jag förbannad över det också.

Jag är så förbannad att jag skulle kunna skrika rakt ut och kasta porslin runt mig, jag har redan rivit ur sängen allt vad kuddar och madrasser heter, jag har kastat mobilen in i väggen och slitit mitt hår men inte fan hjälper det. Jag är fortfarande så förbannad att jag håller på att få ett vansinnesutbrott om mobilen och jag inte är överens om stavningen eller om något så fjantigt som en penna ligger fel på skrivbordet.

Diverse saker har tack vare en viss person fått åka på flygturer genom rummet. Under promenaden var det inte långt ifrån att mobilen fick sig en flygtur ut på riksvägen, men jag har inte råd att köpa en ny telefon så jag lyckades besinna mig.

Denna självkontroll tog ju slut ungefär samtidigt som jag stoppade telefonhelvetet i fickan.

Jag hatar att vara förbannad. Jag kan vara förbannad väldigt länge, och det sliter så djävulsk på mig att vara förbannad. Minsta lilla sak när jag börjat lugna mig får ursinnet att blossa upp igen.

Sömnbrist!

Mina symtom stämmer överens med sjukvårdsupplysningens hemsida om benhinneinflammation, så man kan nog konstatera att det är det jag lider av. Med betoning på lider. Idag är inte lika illa som söndag, måndag och tisdag men än har jag inte jobbat heller, så vi får se i eftermiddag.

På grund av dessa förbannade ben har jag sovit dåligt alla nätter den här veckan. Natten mot måndag var hemsk, riktigt jäkla plågsam. Natten mot tisdag lyckades jag somna men vaknade ungefär kvart över tolv och sista gången jag tittade på klockan var den halv tre. Låg vaken efter det också, men vet inte vad klockan var när jag törnade in.

Älsklingen ville hälsa på igår men tyckte att det blev för sent, han skulle bara hinna hit innan det var dags att vända hemåt igen. Lovade att göra mitt bästa för att få upp honom på morgonen, så han sov över.

Somnade fort igår kväll, men vaknade efter ett tag. Låg och vred och vände mig, slumrade till och från men från ungefär fem var jag vaken.

Kvart i sex i morse ringde tuppen i mobilen, och när jag lyckats sparka en kramgo Björnta ur sängen blev det frukost. Ungefär tjugo i sju åkte han till jobbet och jag klev in i duschen. Nu är dagen förstörd, för jag kommer inte hem från jobbet förrän tidigast 18.12. Men det gjorde ju den här skitdagen mycket bättre att få vakna tillsammans med min älskling.

Tror det blir en andra frukost innan jag åker till jobbet, fick inte i mig speciellt mycket i morse... I stort sett bara en mugg O'Boy...

Aj...

Det är synd om mig. Tycker jag i alla fall. Jag brukar inte vara gnällig men nu måste jag få gnälla.

Mina ben gör ont. Jätteont. Skelettet och lederna i mina ben värker så jag nästan inte kunde sova i natt. Låg mest och vred mig. Till slut vände jag bort väckarklockan, ville inte se hur länge jag vridit och vänt mig.

Lyckades slumra in till slut... Sov oroligt som fan. Då hade jag en kudde mellan knäna och fotlederna, gjorde svinaktigt ont när lederna tog i varandra. Det där låter lite skumt, men jag hade lagt den på längden från knäna ner till fötterna.

Fötterna är stela och knäna lite svullna, så endera är det gikt eller överansträngda benhinnor. Förhoppningsvis det senare...

Barndop

Åh vad jag börjar känna mig gammal! Lägger pussel tillsammans med Anna, syr vetevärmare för skojs skull, längtar efter eget hus, och måste få sova en stund på kvällen för att orka hänga med i älsklingens dygnsrytm...

Nu är det ännu en sak vi kan lägga till gammal-listan. Jag ska gå på ett barndop. Och det är inte vem som helst som ska döpas, det är en av Björntas vänner och min typ... extra-brorsa som är pappa till charmtrollet.

Jag blev väldigt glad när jag blev inbjuden på nerblötningsceremonin, fast jag tror att Björnta blev ännu gladare. Nu är han dessutom tillfrågad om han vill bli gudfar till lille Lucas.

Har redan blivit tvungen att kolla så jag inte jobbar... har för mig att det var 21:a november älsklingen sa.

Fick nästan barnlängtan när jag satt och tittade på bilderna av Lucas, och älsklingen blev lite oroad men han kan vara lugn... Jag har inte planerat att våldta honom (fast det skulle jag inte behöva!) och pracka på honom en unge han inte vill ha. Håller med honom om att man inte ska skaffa barn när man inte har råd, det är varken rätt mot föräldrarna eller barnet.

Och den 21:a november är det två stycken som fyller år. Okej, det är väl jättemånga fler som fyller år då men det är två jag känner som fyller år! Linn fyller 21, gamla myndighetsåldern har jag för mig, och Marcus blir myndig enligt nutida regler.

Stackars Ivan...

Fy, hemska tid. Jag tycker så synd om Björnta nu.

Hans hund Ivan är sjuk, och även fast jag tyckt att den lilla Jack Russeln varit en riktig plåga som kissat överallt och gjort mig allergisk så vill jag ju inte att han ska vara sjuk. Ivan den Förskräcklige må vara gammal men det är förhoppningsvis inte hans tid än.

Jag är orolig för lilla stoppekorven, som tydligen inte alls mår bra.

Förstår att min älskling är orolig, det är ju hans gullegris, men det är ingen ursäkt för att nästan lyckas köra ihjäl sig som den tokfan nyss höll på att göra! Jag har gått på fem begravningar, jag vill inte behöva gå på en sjätte så här snart.

Tre kilo upp :)

Den fjortonde september vägde jag 43 kilo. Igår, den tionde oktober, vägde jag mig igen. Inte riktigt en månad emellan, men jag hade gått upp tre kilo.

Då blev jag stolt!

Mitt mål att gå upp ungefär tio kilo verkar inte längre omöjligt, blev väldigt glad över vad vågen stannade på så jag blev tvungen att skicka ett sms till älsklingen "Jag väger 46 kilo!! :D", han tycker också att jag väger för lite så han tyckte att det verkligen var goda nyheter.

Lustigt nog har jag inte gjort något åt mina matvanor, förutom att jag satt i mig en halvliter gräddglass några kvällar, jag har fortsatt äta som jag alltid gjort men börjat hälla på bearnaise, hamburgerdressing och ost. Och att lägga in mer då, förstås. I fredags åt vi tacos och en väldigt liten person tryckte i sig tre tortillas. Jag kände mig gravid i femte månaden med en tortillababy...

Julen står för dörren

Dagens datum är sjunde oktober, och med tanke på min begränsade ekonomi och min önskan att ge bort finurliga presenter om jag kan så är det lika bra att jag börjar fundera på årets julklappar.

Vissa tråkmånsar (jag nämner inga namn, Johanna) tycker inte att de behöver några julklappar. Visst, rätt i sak. Man behöver väl egentligen inga julklappar, mycket av det man behöver eller vill ha är ju saker folk inte kan eller har råd att ge en. Mycket av det man får är saker man inte har något behov av. Jag menar, vem behöver 17 halsdukar? Man har ju bara en hals!

Jag vet att min bror och Johanna håller på att renovera en Cheva pick-up. Dom behöver pengar till det. Om jag kunde skulle jag ge dem pengar, men jag har inga.

Så det blir symboliska presenter i år. Till min bror har jag sytt en vetevärmare av överblivet tyg från pallarna jag lagade åt Björnta. Det är en riktigt fin vetevärmare också, inget slafsjobb! Kanalsydd innerkudde och överdrag så att man inte behöver ha en äcklig värmare mot nacken. Den går alltså att tvätta! Praktiskt va?

Min mor hördes också vilja ha en kanalsydd vetevärmare, så fan vet inte om alla jag känner får en vetevärmare i år... har ju så mycket tyg att det går ihop snabbt och enkelt...

Mitt första projekt nu blir i alla fall att försöka få ihop lapptäcket jag hållit på med ett bra tag, fast det är inte en julklapp annat än eventuellt till mig själv. Hela grejen dödde av lite för jag blev osäker på en del av tygerna till det. Tänkte försöka få till nåt på det i veckan, men än har jag inte sytt en endaste lapp. Och nu är det onsdag. Dags att sätta fart!

Appropå: Dejt

Läste idag en killes blogg och han skrev om sin andra dejt med en tjej han tycker väldigt väldigt väldigt mycket om. Dom stod och surrade hur länge som helst innan dom åkte hem till sitt, och jag känner så väl igen det!

Hur många gånger jag har inte hälsat på Björnta i Forsmo och suttit där och surrat till ett-två på nätterna? Hur många gånger har inte vi legat och tittat på film och han inte åkt hem förrän efter två? Det har jag tappat räkningen på!

Satt där lite halvdeppad och tänkte "inte fan har vi gått på dejt, nä-ä då!", sen gick det upp ett ljus för mig. Vi har kanske inte suttit och hållit hand på nån restaurang eller tagit månskenspromenader på stranden, men vi har faktiskt haft vad som kan räknas som dejter.

En heldagsdejt när vi besiktade Chevy, åt på Önsta och sen cruisade i Sollefteå hela eftermiddagen. Det var riktigt riktigt mysigt, och jag hade inte ögonen på nånting utanför bilen!

En annan kan man väl räkna när jag bad honom följa med på sommarteater när jag fått en fribiljett av chefen.

En tredje att räkna med skulle ju kunna vara när vi åkte till Konvaljeparken, det var riktigt härligt också - även fast det spöregnade och blåste satan.

The major date kan man ju räkna Kramfors cruisingen som. Mådde som en nysketen prinsessa! Första gången vi gick hand i hand, och bara satt där och njöt med Björntas arm runt mig i Chevy. Så satt vi flera timmar i Kramfors och hela vägen hem. När vi kom hem till mig så tog det drygt en timme innan jag klev ur bilen, för det var alldeles för mysigt att sitta där med honom.

En gång när Emil ringde undrade han om Björnta var i Forsmo, men han låg i min säng, så han svarade att han var nästan granngårds. Emil är ju inte slöaste kniven i lådan så han fattade ju direkt, han såg oss ju dessutom i Kramfors! Han undrade om det var nåt på gång mellan oss, och jag minns vad Björnta svarade med drypande ironi. "Nej, jag sover över här ändå!"

Det kan jag har roligt åt än!

Men nu orkar jag inte skriva mer här, är en aning trevligare att sms:a med min älskade pojkvän...

Förkyld :(

Har en konstig tendens att få endags förkylningar, det betyder att jag ligger helt däckad i 1-1,5 dag och sedan är i stort sett frisk. Det är väldigt märkligt!

Hade en sån dag igår, och jag jobbade. Det gick ju lite sådär... Både chefen och kvinnan jag stängde tillsammans med ville skicka hem mig, men jag stannade kvar. Får ju inte betalt när jag går hem, så vad gör det för nytta?

Behöver pengarna - desperat! Jag har en hund som kostat mig nästan 2 000 spänn på två veckor, en Ford som kommer att kosta mig strax över 3 500 och alla vanliga standardutgifter. Har jag råd att vara hemma när jag jobbar åtta dagar den här månaden? NEJ DET HAR JAG INTE!

Mår bättre, men inte bra, idag. Känns som att jag har en bandsåg i halsen och en klädnypa i näsan, plus att det gör ont i näsbenet. Igår på jobbet nös jag och lyckades slå näsan i benet där axeln går ihop med armen. Aj aj aj! Det gjorde så jävla ont att jag blev tårögd och nästan skrek. Satt sedan och kylde näsan med min cola-flaska.

Har ju en märklig liten kur som jag använde mig av igår... hade ont i halsen, i bihålorna, huvet, näsan och snorade ju för kung och fosterland. Min lilla lösning på det problemet var två askar Emser, en liter Coca-Cola, maxdos Ibumetin och Nezeril. Men jag överlevde från halv elva till halv nio!

Men igår var inte chefen värd mycket. Han sade åt mig att gå in i mjölkkylen, jag kontrade med att säga åt Maria att gå in i mjölkkylen. Själv satte jag mig vid datorn och gjorde tidningsreturen. Haha, där fick du!

Kände mig sjuk och ynklig, hade förmodligen feber och ville mest kura ihop mig i ett hörn och sova. Tack vare min sockerstinna och ibuprofenpumpade kur och massa tyck-synd-om från Björnta lyckades jag härda ut i mina 9,5 timmar och blev på kuppen 1 500 spänn rikare.

Idag blir det sooova, och film. Har special edition av Härskarringen-triologin och idag hade jag tänkt se alla tre filmerna. Känner inte för att göra någonting mer ansträngande än att klicka mig genom DVD-menyerna...

Jag pallade trycket!

När vi var på Hillclimb i Hammarstrand hade vi med oss lite grejer, bland annat Björntas hopfällbara bord med stolar från 50-talet. Vi sitter och har det så trevligt i solen, kikar på bilarna och pratar.

Av nån anledning reser sig Björnta upp och konstaterar att pallen han sitter på repats upp. Kanske var det för att han kände att stolen gled iväg. Hade nog gjort ganska ont om 140 kilo raggare landat på svanskotan, i alla fall så bytte Emil och Björnta pallar. Emil hämtade en spånskiva som han lade ovanpå för att rädda sitsen, som han sade. Jag tyckte att det inte gjorde nån skillnad, det är ju tyget som håller ihop hela rapplet.

Tio minuter senare sade det "ritsch!" och en ganska snopen Emil satt på marken med bordskanten i ögonhöjd. Ett litet tag senare pratade vi om den trasiga pallen, och jag lovade att jag skulle försöka laga den.

Nu är det första oktober och det har gått 97 dagar sedan pallen gick sönder. Pallen i fråga är inte hel, men ett av dess syskon är helt. Saken är nämligen den att hela kittet, bordet och de fyra hopfällbara pallarna är från 50-talet nån gång så dom börjar på att ha gjort sitt.

Pallen jag räddade idag hade ett fett och grusigt rumpavtryck på sig. En av de andra har små nötta hål och kommer nog snart att göra som första pallen och gå av på mitten. Den tredje har små oljestänk och är riktigt skitig.


Men nu är en av dom hel och ren, omsydd i dubbel grå-vitrandig bomullscanvas (hängmattetyg) med grov bomullstråd. I jämförelse med vanlig tråd så är den här som ett jäkla rep! Kan man ju bara hoppas att det håller.

Vinterförvaring

Har i flera veckor oroat mig för var jag skulle ställa Forden i vinter, hade hoppats på att kunna ha den nånstans i Forsmo men där var det fullt.

Ringde till Sören idag, han är inblandad i en byggnad där man mot betalning får förvara sina ägodelar. Fanns platser lediga så jag har bokat in min lille Ford.

Hinner nog inte bli så mycket gjort åt han i vinter istället, men förhoppningsvis finns det tid och möjlighet att fixa allt som behövs i vår.

Åh vad jag är lättad nu! Ville helst inte har Forden stående på gårn i vinter, helt oskyddad från väder och vind, och nu slipper jag det. Nu kan pappa och jag ha våra bilar i carporten istället och slippa en halvmeter snö på bilen när man ska iväg på jobbet.

Bilhämtning med älskling

Nu har jag kört Volvo två gånger i mitt liv. Första gången på uppkörningen när jag körde Vägverkets par år gamla V70. Den här gången var det en närmare 25 år gammal 245:a.

Orsaken till att jag körde traktor en andra gång var för att jag lovade Björnta att följa med och hämta 244:an han skulle köpa av en kompis pappa.

Var i rätt fint skick, den där Volvon. Har samma färg som min Ford, verkar det som.

Lyckades ta mig från gårdsplanen utan att rulla bakåt och krossa Davids Benz, men det var jobbigt att ratta. Schajtbilen jag fick köra hade ju ingen servostyrning! Första gången jag körde en bil utan servo, men lär inte bli sista har jag en känsla av...

Orättvist som fan var det också, Björnta körde en tyst bil med styrservo. Han som har musklerna till att orka vrida på ratten i ett vägskäl! Jag körde 245:an som kvittrar någonstans bak och inte har nån servo så när jag skulle ut på riks-90 var det "jävlar! måste växla! argh, måste räta upp bilen först så kan jag växla sen!" Och dessutom är passagerarsätet i 245:an som en fällkniv, förarsätet är hur bekvämt som helst! Man sitter som i en fåtölj där!

Fick bara ett motorstopp, och det tycker jag är bra gjort med tanke på att jag var totalt dyngslut i huvudet och inte hade kört den där bilen förut. Inte hade man nån varvräknare att ta till hjälp utan man fick köra på hörseln, och det är inte jag så bra på alla gånger.

Vi tog oss till Forsmo till slut i alla fall. Undrar om det går att få stolen längre fram än den var. Framkant på stolen var ungefär 5 cm ifrån konsolen med stereo och värmereglage. Men jag nådde inte att trycka ner kopplingen annars, så jag hade inte så mycket till val förutom att sitta där framme.

Ute på riks-90 höll jag ju dessutom på att smälla med en rådjur som vände tillbaka efter att det och dom två kompisarna sprungit över vägen och ut på lägdan på andra sidan. Den Bambin fick nog nästan plåtsmak i arslet, kan jag tänka mig. Lär ju garanterat ha känt vinddraget från bilen!

En Marielle som gick på autopilot pallnitade och styrde ut på väggrenen för att förhoppningsvis inte behöva krocka älsklingens bil. Det är ju bara en gammal 245:a men det är också en bil!

Från Forsmo slapp jag lyckligtvis att köra... var trött och jag gillar inte att köra i mörker, det var därför jag sov över hos Björnta också. Kunde åka hem på morgonen.

När vi väl kommit till Krokån så var jag hungrig, mätt och trött låg jag på sängen och hade tröttfrossa men inte fan fick jag sova heller! Nä-ä då, Björnta ville inte sova. Björnta var väldigt vaken.

Men Marcus har då en jävla tajming. Ringer när vi har så mysigt. Det blev röd lur. Han kan väl aldrig ha gissat vad vi höll på med?

Sen när Björnta väl somnade så låg jag vaken ett bra tag. Då var jag rejält övertrött. Hade varit vaken närmare 20 timmar så jag var helt förstörd på morgonen. Då hade jag fått sova kanske tre timmar, för jag vaknade av minsta lilla. Vaknade av att det knäppte i huset, när Björnta rörde sig, av att det regnade och av ingenting. Somnade, sov några minuter, vaknade. Låg vaken ett bra tag. Somnade, sov några minuter, vaknade. Så var hela jäkla natten!

Google-day

Vaknade i morse av att jag fick ett sms. Tittade på klockan och konstaterade att den var 9.42 så sms:et var sannolikt inte från Björnta. Klev upp och läste det, och precis som jag hoppades var det från NipOptik. Mina glasögon var klara.

Klädde på mig, åt en väldigt näringsriktig frukost bestående av Coco Pops och gav Frazze öronrens för den lilla stackarn har ju fått öroninflammation. Efter ett tag gick vi på promenad, sedan var det dags att torka ur öronen och ge honom örondropparna. Tog på mig "rätta" kläderna, vägrar åka till stan i fulaste mysbyxorna jag äger och en trasig sweatshirt. No way!

Klev in på NipOptik och fick hjälp direkt, glasögonen provades och justerades efter mina öron och näsan. Hade glömt exakt hur min googles såg ut, men när jag fick se dom igen så återkonstaterade jag att dom är rätt snygga.

I vilket fall som helst så går det väldigt fort att göra av med 2 400 kr. Men förhoppningsvis behöver jag inte byta glasögon på ett par-tre år. Och nu kan jag ju faktiskt läsa saker som är mindre än storlek 12 punkter och inte är svart text på vit bakgrund.

Nu kanske jag klarar av att se vad det står på skärmen på jobbet, så jag kan svara på dom frågor kunderna har? Man kan ju hoppas.

Efter att vi varit på NipOptik, jag och hunden, så gick jag in på stan en kort sväng och köpte mer öronrens till honom för det var inte speciellt mycket i den flaskan. När jag gjort det tog vi en promenad längst älven, på nersidan av Djupövägen, och i stadsparken. Min lilla hund for som en guttaperk och skulle nosa överallt, så när vi kom till bilen stupade han i baksätet och somnade innan vi ens kommit ut från kommunparkeringen.

Och det kan man ju kalla tajming! Det var mulet men regnade inte när vi tog vår promenad, och det var uppehåll när jag släppte in Frazze i bilen, när jag startade den och när jag backade ut från rutan. Men när jag lade i ettan och skulle fara så började det regna. Hade vi varit ute två minuter till hade vi blivit blöta.

Sån tajming brukar inte jag och min lilla skrutt ha, men nån gång är det väl vår tur att slippa undan änglarnas tårar.

Vill ha lördag igen, spela tillbaka - snälla?

Lördag. Det var en bra dag. Jag drack och jag mådde bra. Jag mådde som prinsessan på ärten utan ärten. Hade otroligt roligt och det blev några bilder också.

Och inne på SMF vet jag inte hur många som frågade om Björnta skaffat nytt fruntimmer, hade ny tjej och en sade till och med bytt fru. Min reaktion var "Va?! Fru? Då är man väl gift! Vi är inte gifta, vi är inte förlovade heller, vi bor inte ens ihop!"

Men tydligen hade han bytt upp sig, det var det någon som sade också. Sånt är ju lite kul att höra i alla fall. Bättre än att få höra att man är ett steg, eller flera, ner motför tidigare flickvänner.

Skulle kunna skriva spaltmetrar om lördagen. Minns den väldigt väl, och hade som sagt väldigt kul. Vid närmare eftertanke tänker jag skriva spaltmetrar om min härliga lördag. Skriver inte för någon annans skull, utan för mitt eget höga nöjes.

Lördagen började i alla fall halv åtta när min sadist till mor sade åt mig att ge Frazze örondroppar. Blev uppjagad ur min varma, gosiga säng och lade mig istället på kökssoffan för av ren princip vägrade jag göra som hon sade. Tänkte inte äta frukost och åka på affärn. Glöm det!

Men hon vann. Delvis i alla fall. Blev ingen frukost, men fem i nio hade hon lyckas tjata tills jag tog på mig jeans och tisha. Happ, så det bar ju iväg till jobbet/affärn och när vi kom tillbaka strax före tio åt jag frukost. Eller frukost och frukost... hade väl i stort sett lika gärna kunnat sitta och äta strösocker direkt ur påsen med en sked! Det är nog lika mycket näring i rent socker som i Coco Pops.

Var uttråkad bortom vett och sans. Till slut drog jag iväg ett sms till Johanna, sedan rymde jag fältet med lilla Nemi och hamnade i samma soffa som jag somnade i, lutad mot Björnta.

Kände inte för att äta fläskkotletter och klyftpotatis för tredje gången i rad så jag gick med på en deal. Jag betalade mat så lagade Johanna till den. Blev en av mina favoriträtter, fläskfilé med potatisgratäng och champinjonsås. Mums!

Medan hon lagade mat skulle jag åka upp till oss och hämta mina grejer, käre storebror tyckte inte att Nemi borde stå på parkeringen nere hos dom så han kom upp och hämtade mig. Han hade bara varit hos naprapaten på fredagen och var helt invalid. Han hade total nackspärr.

Han lyckades backa ner från gårdsplanen våran tack vare backspeglarna, men när vi skulle ut på gatan så frågade han om det var fritt åt andra hållet. Hum... tur att han inte körde längre än dom 400 metrarna mellan våra adresser!

När vi var på affärn hade jag nämligen frågat Johanna om vi skulle åka och hämta Chevy, Björnta och Marcus. Hon hittade inte dit, men nu har ju jag varit där ett par gånger så jag hittar dit. Det blev så, bror protesterade inte en sekund när vi lade fram förslaget. Han sade bara "jaha, då kan ju jag duscha under tiden", och mer än så håller inte min envisa bror med på ett förslag :P

I min brors audi fanns det dessutom ett perfekt fack där man fick ner två halvliters burkar, tänkte min själ inte lämna min halva Cid och så behövde jag ju "färdkost". Den färdkosten plågade mig på vägen hem, kan jag säga... Innan vi hade kommit ut till riks-90 höll jag på att kissa på mig, och dit är det 7-8 kilometer. Då var det "bara" 3,5 mil eller nåt sånt hem. Jippi...

På väg genom Öhn och förbi Ed höll jag på att dö lite i varje gupp, när vi närmade oss största guppet på Öhn-vägen sade jag åt Johanna "Om du inte försöker missa nåt gupp så sparkar jag dig på knäna!"

Men vi tog oss ju i alla fall till lägenheten utan olyckor. Tur det!

Tog med mina saker från lägenheten, men glömde naturligtvis mina stövlar. Skit också. Var ju sista tillfället för i år att använda dom, går inte att gå i snö eller is med dom. Eller om det är kallt heller, för den delen. Nu blev det knallgröna Converse istället.

Hämtade upp Chriz och så var vi full bil. Eller om vi var överfull bil, det minns jag inte. Minns inte om vi lämnade Josefine före eller efter vi hämtade Chriz, strunt samma.

När vi åkte genom rondellen uppe vid körplan i Sollefteå höll i alla fall Marcus på att göra ett riktigt Hollywoodstunt, bakdörrn flög upp och han föll halvt ut. Men vi miste inte minstingen.

Åkte bort till SMF efter lite snurrande i stan, nån helt nersupen person kom fram och satte sig vid vårt bord. Blev lite trångt när Chriz flyttade sig längre och längre in på bänken för att komma ifrån den där typen. Till slut rymde i alla fall Chriz och den här personen, vars verbala förmåga sträckte sig till "sss" började stryka Björnta på armen. Han frågade honom något och Sir Väs svarade, förvånande nog, "sss".

Blev lite whiskey och sen åkte vi ut och snurrade igen. Rock-a-Bops hade inte börjat spela eller något så det var rätt dött. I bilen bad jag min älskling att öppna min Breezer eftersom jag inte hade något kapsylöppnare. Så långt tänker ju inte jag, men samtidigt... tre snusare i en bil. Nån av dom borde ju kunna öppna en kapsyl med dosan. Rätt.

Björnta kunde, och sköt kapsylen rakt på mitt öra! Helvete vad det small, och ont gjorde det också! Han och jag var dom enda som blev skadade på lördagen. Psykiska men räknas inte, bara fysiska skador. Björnta skulle nämligen ta en öl ur bagaget och stack bara in armen när min bror höll på att slå igen bakluckan med full kraft. Hamnade en arm i kläm, kan jag säga.

Tråkigt nog blev det inte lika mycket whiskey som på midsommar, men jag försökte hålla mig någorlunda i skick för jag ville inte bli så dålig som då. Glömde till och med bort att jag hade en cider till i bagaget så den ligger kvar där än.

Nu minns jag inte när exakt det här var, men Chriz och Marcus hade roliga stunden i baksätet. Det började rätt vänskapligt, dom satt med armen runt den andres axlar och hade värsta allsången eller något där bak. Till slut ligger Chriz över kardantunneln med huvudet halvt i min brors knä och gallskriker! På bilderna jag tog ser det nästan ut som att han föder.

Folket som såg deras fötter stick ut genom fönstret och hörde skratten och skriken undrade nog vad fan raggarsvinen höll på med.Tack vare de här två tomtarna bröt ju jag ihop i framsätet, till slut låg jag med huvudet i knäet på Björnta och garvade så jag inte fick luft. Höll på att hälla ut min nyöppnade cider över hans fötter och just som jag börjar sansa mig lite så säger han "sätt dig upp, det där kan misstolkas!" och jag bröt ihop igen. Fullständigt!

Och inte var vi speciellt snälla mot Marcus och hans tjej Josefine heller. Dom fick veta att det bara var i framsätet man fick hångla, och det var ju upptaget av mig, Björnta och Johanna (som körde). På väg därifrån började vi sjunga på Eddie Meduzas låt Josefine, vars text jag inte tänker upprepa för den kan nog varenda raggare med självaktningen i behåll.

Tillbaka på SMF hittade vid den alltid närvarande Kritan som Chriz surrade i en del av en evighet med, mest om Forden som Chriz lillebror köpt som det är ett helsvart elsystem på. Det elsystemet var tydligen Kritan skurken bakom, om jag förstod rätt. Kritan följde med och åkte Chevy när jag ringt och bett Johanna komma tillbaka till Sollefteå, för hon hade ju åkt hem och lämnat min pillerhöge storebror.

Gick och hejade på Tompa när jag fick se honom på plan, lite senare hade tydligen Björnta och han stött ihop och Tompa grumsade lite om varför inte Björnta varit med och renoverat motorn på min Ford. Ja, vi har bara två stora fel med den idén! Först och främst så kajkade motorn ihop i maj och vi träffades på midsommarafton. Vi var ju inte ens ihop då!

Men Tompa är Tompa, mycket gruff om absolut ingenting. Han och Kritan hade slagit sig ihop verkade det som, för Kritan tyckte det var förjävligt att Björnta inte fixat tändningen på min bil, så han hade det inte lätt... alla hackade på honom!

Jag hade en väldigt härlig kväll med min älskling, och en härlig söndag då jag var vrålhungrig men inte ett dugg bakis. Var bara väldigt väldigt trött! Sov till mitt i dan, sov igenom två filmer och somnade dessutom ungefär åtta gånger på 3 mil. Björnta fick leda mig in, för jag gick i stort sett i sömnen. Hade en lika trevlig måndagsförmiddag också, synd bara att jag var tvungen att åka hem till hunden.

Det här blev ett väldigt långt inlägg, men nu är jag nog klar. Tror inte jag glömt något i alla fall. Alla mina kisspauser är inte av något som helst intresse för allmänheten.

Bilder från kvällen finns i alla fall på både min Facebook och på Bilddagboken.

43 kilo!!!!

Vägde mig idag och nålen stannade på skrämmande 43 kilo. Herre gud, jag äter 5-6 mål om dagen och går 2-3 promenader om dagen med hunden. Jag räknar mig som hälsosam, men efter invägningen i morse så måste jag försöka gå upp åtminstone de sex kilo jag tappat sen jag flyttade hem från Kramfors. Då vägde jag i alla fall 49 mer hälsosamma kilon.

Skulle fan inte skada om jag gick upp 10 kilo heller, men det lär väl aldrig gå! Jag har ju alltid varit smal som en pinne så...

Det skrämmer mig att jag väger så lite. Har tidigare haft lite kul åt att Björnta väger nästan 3 gånger så mycket som jag, men då har jag räknat på att jag vägt 50 kilo. Nu kan jag ändra det till att han väger mer än 3 gånger så mycket som jag. Frågade om han inte kunde donera 10-15 kilo till mig, men han visste inte hur det skulle gå till. Det vet inte jag heller, för den delen...

I fortsättningen blir det rödmjölk, hamburgare med bearnaisesås, fett fläsk och mycket potatis.

Här ska gås upp i vikt!

Gårdagen, och dagen

Har jobbat heltid i helgen, vilket innebär 8.30-20.18 i fredags, 11-20.18 i lördags och 10.30-16.18 i söndags. Det känner på. Har haft en molande huvudvärk och ont i ögonen hela helgen. Redan för några veckor sedan borde jag ha bokat tid hos optikern, men idag var det dags. Anlände på utsatt tid, fick sitta ner och vänta ett par minuter.

Efter tester hit och dit, så fick jag domen. Jag behöver läsglasögon. Jag har brytningsfel och skelar lite, speciellt på nära håll. Men men, blir dyrt men tur är ju i alla fall att optikern hittade nåt fel som det inte sitter i huvudet. Är lite svårare att bli av med då, har jag en känsla av!

Tittade på glasögon, fanns paketpriser men dom var så fula. Skrek "tant" och "läsglasögon" om dom... Huga! Eftersom jag behöver glasögonen när jag sitter i kassan vill jag ju kunna visa mig utanför hemmets väggar med dom på näsryggen, så det blev "vanliga" bågar. Är riktigt nöjd med mitt val av googles. Hoppas bara att dom kommer inom en vecka, börjar bli less på att se dåligt på nära håll och jämt ha det här förbannade trycket i huvudet.

Men igår, efter jobbet, så for jag ut till Björnta. Vankades middag, men för att vara ärlig så var det inte maten som lockade mest. Måste försöka vänja mig vid alla hundarna och katterna också, men det gick bra trots att jag inte var lika marinerad med allergimedicin som förra gången jag var där. Efter att Ivan den Förskräcklige blivit utkastad ur Björntas rum så är det en allergifri zon. Pooh!

Kom dit, och när jag drog nyckeln ur tändningslåset, med fel hand naturligtvis, så rev jag av mig pekfingernageln så det började blöda och gjorde skitont. Dom stora asen till leonbergers kom rusande mot grinden. Svärmor Monika kom och tog rätt på Qvide (eller hur det nu stavas), den äldre av dom. Simba, det tvååriga monstret, tycker tydligen inte att jag har något där att göra för han började vakta. Ina var som vanligt mest glad och inte så farlig.

Frångick mina principer och klappade aset Qvide några gånger på pannan, Ina fick också lite handmutor men inte Ivan den Förskräcklige och Simba.

Tog mig i alla fall in i säkerheten i köket, träffade systerdottern Elin och ja... svägerskan Anna. Det är ju det hon är. Träffade hennes karl Nicklas för andra gången den dagen, första gången jag såg honom var det bara "hej" eftersom han kom in på konsum och jag jobbade.

Elin tyckte tydligen att det var kul att jag var där, några av dom frågor jag fick var när jag skulle åka hem, när jag skulle komma nästa gång och om jag skulle komma jämn eller udda vecka. Till slut sade Anna "Marielle kanske kom hit för att vara med Anders, och inte med dig?" Elin ville inte gå och duscha, för hon ville hinna säga hej då. Det hann hon... Med god marginal. Hon hann säga godmorgon också.

Vid middagen började Monika prata om någon som ville komma till dom på jul, och Elin sade att hon ville se Kalle Ankas jul med Björnta. I nästa sekund frågar jäntan om jag skulle vara där på jul. Ehum... vad svarar man på det? Jag svarade "jag vet inte". Jag har varit tillsammans med hennes morbror i drygt en månad, jag tror inte att jag kommer att vara hos dom på julafton...

Elin blev ivägschasad till sängen och sade god natt åt allihopa. Björnta undrade om jag skulle åka, men jag sade att jag ville stanna en stund till.

På väg upp till hans rum så satte jag foten i något halvkallt och blött. Lyfte foten och sade "det är blött här". "Klev du i det?" frågade Björnta. "Ja." Med tanke på att det var kolsvart i trappan så såg jag mest ingenting, så det är väl klart att jag klev i det! Blev sanering.

Jag stolpade ner till badrummet med en strumpa och tvättade foten. Björnta städade efter sin hund och jag fick låna ett par rena strumpor av Anna. Vi gick upp igen och nästa gång vi gick ner var för att borsta tänderna. Så halv ett på natten blev jag tillfrågad om Anna fick åka med mig till Långsele så hon slapp ta färdtjänst.

Vi gick och lade oss, stackars Björnta låg som på aga för han var orolig hur jag mådde av hundarna. Nu när hans sovrum är en safe zone så började jag må bättre ett tag efter att vi kommit upp dit, så det gick bra. Han fick en kort instruktion om mina mediciner i alla fall. Ifall att.

Vi klev upp alldeles för okristligt tidigt, men så är det när man har tider att passa. Anna gjorde sig klar och rullstolen gick in lugnt och ledigt i Nemi i alla fall, så det var inga problem. Sade hejdå åt Björnta, sen for vi. Försökte att inte köra på mitt vanliga vårdslösa sätt, behöver ju inte skrämma ihjäl svägerskan första gången hon åker med mig...

Lyckades ta mig till stan i tid, men inte fan gick det lagligt. Kollade ögonen, gick på systemet, hämtade ut medicin med systemkassar, köpte en ny fin ring av stål och köpte lite frukost på Konsum Extra. Och jag är lite trött i benen idag så det var inte jättekul att gå på stan...

Men nu har jag i alla fall dricka tills på lördag då det blir höstfest på SMF. Det ser jag fram emot! Men jag vet inte hur det blir med sovplats... om jag ska sova hemma eller hos Björnta, eller kanske hos Christoffer och Johanna. Det får ödet utvisa. Har ju tandborste på två av ställena så det ordnar sig nog...

Det är inte alltid så jäkla lätt!

Tro vad fan som hade hänt om Forden inte startat när jag skulle till naprapaten? Hade ju inte kunnat ta Nemi i alla fall.

Skulle åka och handla idag. Lägger märke till att personen som sist körde bilen, faktiskt inte jag, dragit åt handbromsen. Följden har alltså blivit att handbromsen kärvat fast.

Om Nemi står med handbromsen mer än ett par dagar så börjar den kärva fast, nu har hon stått så i nästan två veckor! Lyckligtvis var far min hemma på rast när jag skulle åka och handla, så jag gick till honom och sade att jag hade ett problem. Han tog med sig en slägga upp och dängde loss bromsarna. Eller bromsen, för den ena sidan lossnade när jag försökte backa.

Så, vad hade hänt om min stundtals lite nyckfulla Ford inte startat när jag skulle till Lars Frestadius och var så där lagom stressad? Jag hade ju definitivt fått panik! Sedan hade jag nog fått ringa och fråga om Björnta kunnat skjutsa dit mig.

Det är inte alltid så jäkla lätt för någon som är fullständig idiot när det gäller bilar och inte kan skruva för fem öre heller!

Varför ska alla överge mig?

Sitter här framför dumburken som inte svarar när jag pratar med den. Fick nyss sista sms:et för kvällen från Björnta. Shit också. Skulle se om det var nån rolig nattuggla inloggad på Facebook eller MSN men alla har tydligen gått och lagt sig.

Varför ska ni överge mig just ikväll när jag för en gångs skull är pigg?!

Darn it!

Men i morgon kommer Björnta, ser fram emot det :) Måste försöka städa lite på rummet innan dess, börjar bli råttbon i hörnena. Och mitt rum har väldigt många hörn...

På lördag är det i alla fall The Big Day. Då ska jag försöka hitta upp till den där kåken mitt på vischan som han bor i. Good luck, jag säger bara det... Känns lite som att jag gör en höna av en fjäder, men jag har absolut noll koll på vägar och orter på den sidan av kommunen.

Fick en vägbeskrivning av honom. "Bara, bara, bara" och "du hittar till Selsjön"... hm, jag är inte så säker på att jag gör det :( Hittade knappt upp till Forsmo första gången jag skulle dit, lyckligtvis är det skyltat och så hade jag bror min i bilen som sade "det är bara att fortsätta rakt fram tills du ser macken".

Och det är ju pissenkelt för nån som bott där hela livet, jag har dåligt lokalsinne och är dessutom lite vilse i pannkakan som Björnta så fint uttryckte det. Det är "bara" för mig att hitta i Långsele eller utvalda delar av Sollefteå. I Kramfors hittar jag skapligt bra, förhoppningsvis slår jag i alla fall Björnta när det gäller lokalkännedom där. Har ju till skillnad från han bott där tre år. Måste ju få hitta bättre än han någonstans, annars blir jag deprimerad :P

Those charmin' ole cars

Igår åkte vi till Hoting för en bilträff, jag och Björnta. Bilträffen var helt okej, men jag gillade sällskapet mer. Mycket, mycket mer...

Bilen startade snällt uppe på gården när vi skulle fara, jag bad Björnta backa ner Forden eftersom jag inte gillar att backa nerför vår uppfart. Han slängde över kartongen med verktyg som han tog med ifall Forden skulle krångla. Jag tog plats bakom ratten och vi åkte mot Hoting.

I Ramsele stannade vi och inhandlade frukost till Björnta som inte hunnit äta, jag kom i underfund med att Fordens trösklar sitter i väldigt bra höjd. När jag stod på dom var jag ungefär lika lång som han.

Vi rullade vidare mot Ramsele och Forden låg så fint på 75 grader. Först när vi kom in i Hoting gick han upp på 80. Helt fantastiskt bra för en gammbil med fradgande kylare!

x

x

x

På vägen fick jag så jäkla ont i nacken att jag satt och försökte massera den, till slut fick jag en stor, varm näve runt nacken. Åh vad skönt det blev! Värken släppte inte, men den blev ju inte värre av lite värme.

x

Vi kom in på campingen där utställningen är och min aviserade plats blev bredvid en Volvo 940 och en lyktstolpe. Knastrade i nacken när jag försökte vända mig om, tittade på Björnta och sade att han fick parkera bilen.
x

Helt fantastiskt nummer två är att Forden drog 1,27 liter/mil på väg upp till Hoting och efter en hel del cruising i byn. Det är väldigt, väldigt bra för en så stor och oaerodynamisk bil!

x

Cruisingen i Hoting var inget vidare, vi åt pizza på en liten rosa pizzeria innan vi for och tankade och åkte mot Sollefteå. Efter ett tag hade jag sån fruktansvärt kramp i tårna att jag inte klarade av att köra många meter till, då var det ungefär 12 mil hem så vi byttes av och Björnta fick köra till stan.

x

Vi anlände till Sollefteå strax före nio och cruisade lite. Eller snarare en hel del! Först med Björnta bakom ratten och sedan med mig bakom ratten, då började han få kramp i benet av att sitta som en räka. Vi fortsatte cruisa och sen åkte vi ner till Ekbergs garage.

x

Ute på stan hittade vi också Kritan som vi pratade lite med. Först när vi stod stilla och pratade med han gick bilen upp på 90 grader så vi for upp på Remsle och blåste ur han. Vips, nere på 80 igen. Vi såg Tompa, som faktiskt såg oss också! Sedan stod vi och surrade med Ekberg, Chriz och Hedin vid Hullsta ett bra tag.

x

När vi skulle åka från stan gick inte fönstret på passagerarsidan att veva upp och Björnta hade glömt sin jacka i sin bil hemma på vår gårdsplan så han fick det rätt kallt i bara t-shirt och skinnväst. Jag hade på mig linne, kofta, huvtröja och skinnjacka så jag frös inte om ryggen i alla fall!

x

Vi låg och pratade lite innan jag somnade, vaknade några timmar senare av att jag i stort sett balanserade längst ute på sängkanten. Försökte med alla medel väcka Björnta som roffat åt sig större delen av sängen. Funkade inte att armbåga honom i bröstet, eller i magen. Funkade inte att dra honom i händerna eller fingrarna heller. Funkade för den delen inte att sparka honom på smalbenen heller. Fick absolut ingen som helst reaktion. Till slut blev jag fast besluten att få tillbaka en del av min säng så jag drog honom i skägget och ta-da! Han slog upp ögonen på en gång. Gnällde att jag inte hade nån madrass att ligga på, han flyttade in sig och jag gonade ner mig i hans famn innan vi båda slocknade igen.

x

Nu idag demolerade vi passagerardörren på Forden och fixade fönstret. Smartskaften som satt fast dörrsidorna har inte använt clips som dom ska sitta fast med, istället har dom smetat dit en nästan decimeter bred rand silikon på både höger och vänster sida på dörrsidan. Lätt att få därifrån den dörrsidan, eller inte...

Jävla satans förbannade dag!

Första dagen av shopping i Borås. Vaknade halv sju i morse, klarvaken. Klev upp efter ett tag, satt och smurfade vid Johannas blaptop. Vi åkt frukost och sen slöade vi vidare. Jag låg på sängen och var uttråkad, saknade Björnta något fruktansvärt dessutom. Det gör jag fortfarande...

Vi åkte iväg till Sjöbo och gick på en affär vi hittat där men dom sålde mest garner och inga tyger, som vi är ute efter. Åkte tillbaka till Borås, till Knalleland, parkerade vid donken och åt lite lunch. Klockan var tio och det var dags för mat, tyckte våra magar.

Vi gick på Furulunds och shoppade tyger och sybehör för tretusen spänn sammanlagt. Jippi, det var kul. Undertecknads inspiration och idéådra vaknade genast till liv.

Utmattade och trötta i plånböckerna åkte vi tillbaka till vandrarhemmet, passerade restaurangen på hörnet och köpte med oss en andra lunch upp på rummet. Då var klockan bara två och den grillade kycklingen med tzatziki som jag åt var underbart god! Vi slappade ett litet tag och gav oss ut på stan igen. Den här gången för lite gammaldags shopping och sightseeing.

Mamma ville ha grejer, ett grönt paraply bland annat. Tvärs över gatan från vandrarhemmet ligger Åhléns, där hittade vi allt mamma ville ha och lite jag ville ha också.

Inne på Åhléns skulle jag betala mina saker och upptäcker att mitt betalkort lagt av. Hur glad blir man då, på en skala? Ungefär minus trettiotvå. Här sitter jag, i Borås, åttio mil från min bank med ett kvaddat betalkort. Trodde först det var Åhléns läsare det var fel på, men inne på Guldfynd blev det samma sak men lyckligtvis kunde bankomaten läsa kortet även om det knastrade och tog tvåhundra år att få ut pengar men nu har jag i alla fall lite kontanter.

Jag har haft det där jävla kortet knappt ett år och det här jävlas nästan halva den tiden, nu blir det byte till Allkort med visa. Jävla rat.

Tillbaka på rummet efter shoppingturen upptäckte vi också att den diffusa stanken som förföljt oss var Johannas skor som surnat. Usch... vi gick ut för att hitta middag, och jaga rätt på ett par nya skor. När vi fått våra torra kycklingrullar hade allt stängt och det verkade som att jag skulle få gå och hämta crocsen i bilen på andra sidan stan. Lyckligtvis hade Team Sportia öppet och vi fick tag i ett par badtofflor för en femtiolapp så nu går det ju i alla fall att andas här.

Men tro hur det luktar i receptionen? Det var där Johanna sparkade av sig skorna och trökade ner dom i papperskorgen. Endera så flyr termiterna all världens väg ur den här stenkåken eller så blir det ett anfall från råttor som letar liket.

I morgon blir det Ullared och Skroten i Kinna. Och ett besök hos Johannas kusin Cia. Härnäst ska vi kika på kartor, hitta matställen och sånt. Men nu ska jag får höra fortsättningen på en riktig dokusåpa om livet hemmavid på Helt Seriöst AB. Spännande!

Sjuklingen

Då sitter jag här igen, vid fönstret med datorn. Skriver, surfar, väntar på sms, dricker cola och försöker att inte bli alltför hungrig.

Har nyss kommit tillbaka från en expedition i Borås. Hitta en matvaruaffär och Jensen's, en köttrestaurang där min kusin jobbat. Han tipsade mig om det, och jag tyckte inte att det verkade vara nåt dåligt ställe.

Lyckades hitta mataffären också, City Ica eller vad dom hette. Inhandlade diverse bra-för-magen till Johanna. Och en stor Cola till mig. Mums!

Nu förströr jag mig med att lägga ut pickisen på Garaget.org och nu har det blivit lite liv i Johanna-lådan :)

Borås, Borås

Sitter incheckad på vandrarhemmet Vila i Borås innerstad, mysigt rum. Stort hörnrum med två våningssängar och två väl insuttna fåtöljer som ligger avskilt längst ner i korridoren. Ett litet bord som datorn står på och ett par pinnstolar fulländar möbleringen.

Huvudet har tagit semester, har ju varit vaken sen tjugo i två. Jag körde första 27 milen, ner till Tönnebro från Långsele. Mamma mia, då var jag slö i skallen. Hällregn, höstmörker och rådimma vilken ljuvlig blandning.

Kan ju direkt ge Vila bättre betyg än Gustaf af Klint som vi bodde på i Stockholm. Det var ju i och för sig en båt, och det var ju lite mysfaktor men i övrigt... ganska nergånget, en använd kondom i fönstret (heter ju inte fönster på en båt, men huvudet samarbetar inte), en kudde som luktar piss och massa trevliga små hälsningar från tidigare boende som löd i stil med "Här fick Amanda sitt första rövknull". Började ju undra vad det var för ett ställe man hamnat på då...

Johanna tog över ratten i Tönnebro och körde till Coop Forum i Örebro där vi tog en liten matrast, när vi tagit oss genom Örebro byttes vi av igen och jag körde till Vårgårda ungefär fyra och en halv mil från Borås.

Klant som jag är så lyckades jag ju skära mig i fingertoppen igår när jag gjorde mackorna, är plåstrad och när jag skulle byta skiva gjorde jag som jag brukar. Stoppar pekfingret i centerhålet på skivan. Följden blev att Yonder comes a sucker lyckades trassla sig ner och fastna runt mitt finger. Plåstret blev som en stoppkloss och jag höll inte på att få därifrån skiveländet.

På vägen mot Göteborg, E20, var det tråkigt. Jag hade en zombie bredvid mig stundtals och vägen gick genom skånska låglandet, såg det ut som. Platt, platt och åter platt. Bara nån enstaka kurva på den där förbålt tråkiga vägen. Lite action blev det nedanför Laxå, ser att bilarna framför mig pallnitar och har inget val förutom att göra det jag också. Då ligger det en Valtra och rullar längst fram i kön. Johanna fick horn och ringde polisen och frågade om traktorer får köra på motorväg. Svaret blev nej och hon gav dem traktorns regnummer. De lovade att skicka ut en bil så bonden fick nog veta att han levde. Det var ju säkert fem eller sex bilar som pallnitade för han syntes inte, dök bara upp bakom en kurva.

Efter mat och bensträckare i Vårgårda drog vi igen, Johanna bakom ratten. Jag ville inte köra i Borås, jag anmälde mig frivillig som kartläsare istället. Det jobbet gjorde jag ganska bra, vi hittade rätt på första försöket. En applåd för oss.

Nu skriver jag här och hon snusar i kudden, ska försöka tvinga med henne ut på stan sen. Hon har huvudvärk men jag tror inte att det blir bättre av att ligga och tryna. Vi har suttit inne i bilen hela dagen så lite frisk luft och motion dödar nog inte nån av oss. Är dessutom hungrig igen, kroppsklockan tycker att det är runt elva på kvällen så jag blir chockad när jag tittar på klockan och upptäcker att jag är ett halvt dygn fel.

Har dessutom ont i höfterna och ryggslutet, gasfoten värker och tankarna är tröga som sirap. Riktig, gammaldags sirap. Den där sorten man var tvungen att hålla under hetvattenkranen i tio minuter innan den gick att hälla. Så trögt går det för mig att tänka.

En viss person sov tills vi var nästan i Borås, orättvist. Vill ju ligga och sussa bredvid han, jag. Men får väl fråga om jag får kidnappa han på fredag kväll istället...

I Morsgrisarnas hemland

Mortorp, Morby, Morskoga och Morshammar - sörlänningarna måste vara ena riktiga morsgrisar.

Hästbo, duger det inte att kalla det "stall"?

Det här By vi sett skyltar om i fem mil kan då inte vara en by. Med tanke på antalet skyltar så måste det vara Stad.

Och de här fåniga sörlänningarna envisas med att sätta upp "Annan fara - beläggningsskada", så jag och Johanna sitter och tittar efter beläggningsskadorna. Happ, var är dom då? Den här vägen vi åker på är ju bättre än den nyasfalterade Långselevägen. Vilka gnällspikar det måste bo här. De här sörlänningarna skulle se Helgum södra eller Forsmovägen, då kan vi börja prata beläggningsskador. Det finns ju för fan ingen beläggning på dom vägarna.

Och vad är det för pundare som gjort Fagersta kommuns välkomstskylt? "Välkommen till Fagersta - Här får du livstid", va?!

Anti som jag är ser jag ett nerkört vägräcke, och utbrister "Hur kan dom köra ner räcket? Det kan ju bli en beläggningsskada!"

I skrivande stund är vi på väg mot Örebro, 47,7 mil hemifrån enligt trippen. Innehållet i huvudet består mestadels av dammtussar och lite omkringflygande flugor, så det blir mycket konstigt.

Två överkörda grävlingar har vi sett också, med ungefär tvåhundra meters mellanrum. Road kill stew, det erbjöd jag Johanna till middag men hon var inte lockad.

Passerade just en vedbod med texten "TEATER" målad på väggen, måste bli trångt... "Här är din sittplats, fru Larsson, björkklabb 2C".

Snacka om konstiga ortsnamn! Kolsva. Okej... jag trodde vi var i Sverige, inte i Polen!

Vi åkte hemifrån strax efter två i natt, i hällande spöregn och beckmörker. Jag körde ner till Tönnebro, och förmodligen blir det lunchrast när vi kommer fram till Örebro om cirka 6 mil. Då blir det väl jag som tar över ratten igen. Tänka sig, lunch halv nio på morgonen. Fast vi åt ju frukost strax efter fem, så det blir ju som så.

Now entering Lindesberg Kommun. Är det bara mitt psychohuvud som tror att det är något jänkargrejs här eller...? Ja, den som lever får se.

Ur stereon ljuder Eddie Meduzas allt annat än ljuva stämma, och när vi båda satt och sjöng "Pitten flaxar och pitten står" bytte Johanna låt.

Haha, terrorist!

Jag har fått mig en alldeles egen terrorist, och det är så roligt :)

Kan inte låta bli att jävlas lite heller och dra ut på alltsammans, bara för att det är så otroligt roligt :P Känner mig mer än en aning ond idag :P

Veck i kromet

Idag var jag orsaken till en trafikolycka i Sollefteå. Vid Hullsta, där man svänger ut på huvudleden som går förbi Stures Gatukök och Konsum. Det gick ju lyckligtvis långsamt.

Orsaken är att Forden blev bromslös. Trampade pedalen i botten men det hände inte ett skit. Såg bara bakluckan på bilen framför komma närmare och närmare. Panik, chock och rädsla - blir jag av med körkortet nu?

Hör en liten duns och efter att ha rullat en liten bit framåt stannar vi tack vare bilen framför. Föraren, en man i 35-års åldern, rusar ut ur bilen. Vi rusar också ut ur bilen och jag ber om ursäkt och säger att bilen blev bromslös.

Lyckligtvis var det en relativt stor kombi jag körde in i, den hade dessutom dragkrok. Det var den som tog emot Forden. Största skadorna blev dessutom på Forden, bara lite skavt gummi på dragkrokskoppen.

Mannen jag kört på sade att han skulle fara upp på Lidls parkering och inspektera skadorna, vi stod ju mitt i korsningen. Följde efter i ultrarapid och höll inte på att få stopp på parkeringen, tack gode gud för att parkeringen finns i växellådan och inte på bromsarna. När det gick tillräckligt långsamt klappade jag i den och brydde mig inte ett millidugg om Forden, jag var livrädd att han skulle vilja polisanmäla mig eller något.

Han tog inte ens namn eller telefonnummer, tyckte att skadorna var på Forden och att han klarat sig undan. Jag och Johanna kollade på Forden, vi hittade inget fel på bromsarna. Inte förvånanade att jag inte hittade något, jag är värdelös på bilar.

Johanna undrade om vi skulle ringa efter farsan, men det ville inte jag. Han hade bara varit förbannad och dessutom jobbade han så han var förmodligen ute och grusade någon skogsväg inne på Jämtland eller något sånt. Kom på att Björnta är ledig så jag ringde han och till all lycka var han redan i Sollefteå.

Fick världens adrenalinkick av chocken att köra på någon och jag var skakis som fan. När jag såg Chevymetal nere på vägen andades jag ut, han kan i alla fall nåt om bilar! Han kollade på bromsledningarna och krälade runt på asfalten, sedan upptäckte han att det inte fanns någon bromsvätska. Vi tog plats i chevan, skjutsade upp Johanna till Poståkeriet och for sen ner till Statoil där jag köpte Dot 4.

Björnta skulle ha snus och en dricka, men i kassan upptäckte han att han inte hade plånboken med sig. Häpp, så jag betalade det. Först då började chocken släppa, jag fick normal puls igen.

Vi åkte tillbaka till Forden, han fyllde på och grejade. Bromsarna kom tillbaka och han frågade om han skulle ligga före till Långsele, ja tack - väldigt gärna! Sade åt honom att om jag tappade bromsarna så fick han offra bakarslet på Chevy. Det fina bakarslet med den färska texten och sprillans nytt avgasssystem. Lyckligtvis behövde han ju inte det.

Det gick långsamt till Långsele, vi stannade på Bergsjörakan och släppte förbi hela kön som hade byggts upp bakom oss. Forden har ju haft problem med varmgång så direkt när jag insåg hur långsamt vi måste köra för att vara på den säkra sidan så vred jag på värmen på max och fläkten på fullt blås.

Som mest låg han på mjäkiga 90 grader, tack och lov. Då verkar ju kylningen fungera. Någonting som funkar i alla fall. Och lyckligtvis hade jag bromsar hela vägen hem, en och en halv mil. Så jag slapp köra på två bilar samma dag!

Björnta tror att det kan vara huvudbromscylindern som gått sönder och farsan tror på en taskig packning eller något. Jag skiter i vilket, jag tänker inte köra Forden förrän det är fixat! Så det blir nog Chevy till Konvaljeparken i morgon.

Ingen bra dag för Björnta...

Chevan gick inte igenom besiktningen. Skit också, som Björnta har slitit med den... :(

Men en vecka får han rulla, Chevymetal. Så det blir Konvaljeparken eller vad det nu hette på lördag. Två personer, i två bilar. Så obotligt lustigt...

Mor och far fick höra att vi skulle dit och frågade om det blev Forden eller Chevan och jag sade "båda". "Är ni så många som ska dit?" frågade farsan, hmmm... nej, men ingen av oss vill väl direkt låta bli att köra. Vi är två körkåta jänkarägare, helt enkelt.

Eftersom Björnta bara fått köra några dagar i sommar så blev det cruising på stan, många många varv :) Underbart ljud i den där Capricen. Han låter verkligen elakt. Forden låter lite snällare även om han inte heller låter som nån huskatt.

Hade jag vetat att det skulle bli så många varv hade jag betalat vår mat, men nu är det lite försent för det! Men ja... får väl fixa nåt extra special till på lördag.

Men jag mådde som en mätt katt, njöt av varje sekund både i bilen och utanför :) Ja, kanske inte där på besiktningen då men...

Jag känner mig gnällig :( jag vill ha dit kickdownen på lådan så han inte varvar ihjäl sig på väg till Styrnäs eller vart vi nu skulle! Tro hur mycket jobb det är med det...

Jag är helt ute och cyklar så jag hoppas att Björnta hittar dit...

En sak kommer det däremot att bli... en väldigt lång resa. Har fortfarande inte fått veta vad det är för fel på min bilstereo så jag har bara ett hål i instrumenteringen som det hänger kablar ur :(

Men nu håller jag på att leta gamla bilfilmer, det blir filmkväll förmodligen på fredag :) Sista natten med gänget och Nu blåser vi snuten, så jäkla bra!

Huga sicken dag!

Varudag på jobbet idag, suger som satan det. Lyckades i alla fall lägga beslag på de sex burarna med chips och dricka :) Då behöver man inte gå så långt...

Ett fel var bara att drickan var så slipprig av kondens att alla mina handskar blev sjöblöta och att flaskorna åkte i backen en efter en :(

Upptäckte som vanligt ett pangat sexpack öl, billigaste sorten den här gången. Mindre förlust för butiken :P Innan jag hade lyckats få ner sexpacket i en plastpåse så hade det runnit ut öl över halva golvet vid drickahyllorna men jag orkade inte städa ordentligt så jag torkade bara upp det värsta med papper... onda jag.

I morse provade jag underkjolen Johanna sytt färdigt åt mig, hon har lagt på extra tyll och det blev skitbra även fast överkjolen är tung som ett as! Så nu har jag en rockabillykjol till jag kan använda :)

Vi har kikat runt lite på tygaffärer och sånt i Borås, så vår roadtrip börjar bli verklighet :) Gud vad jag längtar! Vi måste bara bestämma vecka och boka vandrarhem och sånt så kan vi åka, måste bara får juli-lönen först... Men innan den 15e jobbar Johanna så det är nog ingen fara. Tror det var vecka 34 vi lurade på...

Och ikväll blir det teater på bion med Björnta... "Människor i solen", hmm hoppas den är bra. Lyckligtvis fick ju jag fribiljett av chefen, men Björnta har löst in sig så för hans skull kan man ju hoppas att den är bra så det inte är bortkastade pengar.

Allt jag vill ha

Det finns mycket jag vill ha, men här är några saker:

- En lägenhet, eller ett hus, att fylla med mina saker och göra som jag vill i. Då kan jag låta bli att diska om jag inte ids utan att någon förälder kommer och klagar. Gärna ett hus om någon annan klipper gräset och skottar.

- En walk in closet där jag kan hänga upp alla mina kläder så jag slipper ha dem i byrålådor. De blir så skrynkliga, och det är så svårt att hitta något!

- Fint väder.

- Fast jobb så att jag kan flytta hemifrån eller betala bort lånet på Forden. Gärna båda. Letar med ljus och lykta, men det finns inte mycket att söka just nu.

- En samarbetsvillig symaskin och ett tyg som inte jävlas så min klänning blir klar snart.

- Resten av mina Black Knights skivor som jag beställt från CDON.

- Cruising med fint väder och bra sällskap.

- Något annat än pannkaka till middag.

Vissa av de här sakerna går ju att ordna, men inte är det lätt. Förhoppningsvis kan i alla fall symaskinen samarbeta ikväll så jag får klänningen färdig...

Årets flopp

Jag är ett äkta lakritstroll, men inte ens jag tycker om de här kexen.

Köpte dem för att testa när det var medlemspris på Göteborgs Kex på jobbet.

Om jag säger så här. De var inte goda. Men de var inte äckliga heller.

Jag skulle definitivt inte sakna dem om de togs ur produktion.

Det var ett "två för" pris så det blev nyheternas afton. Det andra som slank ner i kundkorgen var ett paket Ballerina Choko.

De smakar inte choklad. De smakar torr blomjord. De ser ut som torr blomjord också. Chokladcremen smakar bara flottigt och jag ångrar att jag lade ut 16 kr på de här två kexpaketen.

Singoalla Lakrits är årets megaflopp. Ballerina Choko är bara en flopp.

Spygröna klänningens mysterium

Det skulle bli en bra deckare. Skräddaren och modellen är samma person, men visar sig vara ett identiskt tvillingpar med en god och en ond hälft, skräddarens hjälpreda mördas på ett spektakulärt sett. Hon hängs upp och stryps av sin egen nysydda klänning. Roten till det onda som sker i den lilla lugna byn är en rulle med limegrönt, vitprickigt tyg.


Kapitel 1: Måndag

Fyndade ett polkadotprickigt tyg på utförsäljningen på Multrå Garn, samma dag började jag och min trogna hantlangare Johanna klippa ut delarna till hennes klänning eftersom hon hade ett färdigt mönster.

Vi hade snabbt modifierat och klippt ut delarna till Johannas klänning, de klipptes ut och lades på hög. Vi började med min klänning som vi inte hade något mönster till. Vi började med att utgå från några bilder och ett köpt mönster på en blus.

Efter ett tag gav vi upp arbetet med papper och penna och övergick till tyg, nålar och sax. Strax hade vi en mall att utgå från.


Kapitel 2: Tisdag

Arbetet fortsatte på mönstret men inget på överdelen blev färdigt, eller vidare bra. Kjolen är av modellen helcirkel och mönstret tog fem minuter i anspråk.


Kapitel 3: Onsdag

Johanna arbetade på marknad i en närliggande by så jag tillbringade dagen i min ensamhet. Jag sydde i stort sett färdigt kjolen, som är av en otroligt enkel modell.


Kapitel 4: Torsdag

Efter en hård dag med värdsligt slit för oss båda tog vi paus från sömnaden och Johanna tillbringade kvällen hemma i tysthet. Själv besökte jag en verkstad och blev halvt döv av mullret där inne.


Kapitel 5: Fredag

Tidigt morgonen, innan tuppen ens övervägt att kliva upp, påbörjade vi tillverkningen av mönstret. Med tankarna friska av den daggstänkta luften kom vi snart fram till en fulländad modell. Snart stod jag där, med en ihopnålad version av min blivande överdel. Dock i ett annat tyg, men modellen var där. Alla detaljer på plats. Livet är härligt.

På kvällen fortsatte vi arbetet, snart började klänningen ta form i sitt rätta tyg. Vissa detaljer ströks, som foder av klänningen.


Kapitel 6: Lördag

Vissa detaljer återinfördes, som foder. Underkjolen konstruerades över en skopa vatten och syddes på några timmar, med pauser för mat och dryck. För syns skull, och bekvämlighet, syddes ljust lila sidenband fast vid underkjolens linning och fåll. Nu fattas bara tyllen för den extra stunsen i ytterkjolen, men för att få rätta mängden tyll måste ytterkjolen vara sydd så vi ser dess modell och vidd.

Blä

Feber. Skitkul. Tur att jag är ledig i morgon.

Nu ska jag äta glass och sen ska jag gå och lägga mig.

Salta Björnens återkomst

Den salta björnen har återuppstått. På sjuttiotalet eller så. Läste inte så noga.

Goda är de i alla fall, de här små gelenallarna. Finns inte att få tag i hemma, men på korvmojen i Ramsele hade de alla sorterna!

Björnta försov sig men dök upp, inte alltför sen. Vi packade forden och när den skulle ut ur garaget så startade den inte. Batteriladdaren på, men ingen sprutt för det. Bror och Björnta skruvade loss batteriet och pappa hämtade sitt ur Audin. Sedan startade forden snällt och lätt.

Vi åkte och tankade, sedan gjorde vi ett depåstopp hemma på gården. Pappa hällde i växellådstätningen och kylarcementen, därefter bar det iväg mot Ramsele. Det enda irriterande var att framdäcken gnällde mer eller mindre konstant hela vägen från Långsele till Edsele - det är ungefär fyra och en halv mil! Efter Edsele gnällde de bara i kurvorna och i guppen, och det finns ju gott om båda delarna den resterande sträckan.

Tror ta mej tusan att jag ska köpa ett par nya däck på måndag, och inga regummeringar!

Blev en riktigt bra dag i Ramsele förresten, fick bra parkering för Fårrden också. Alldeles bredvid tältet där de sålde t-shirts. Hamnade olyckligtvis bredvid en putsbög i turkos Bel Air 57:a.

Den satans fåfänga sprätten höll på att leka med mitt kylarlock! Hade lust att kräva honom på ett nytt, om det hade gått sönder hade jag krävt honom på pengar och sedan skrivit "jävla sabotör" på sidan på hans bil med mina nycklar.

Vi satt bakom forden och åt pastasallad, först kommer en kärring och säger att pasta inte fanns på femtiotalet. Nähä, det gjorde inte vi vid bordet heller! Den äldsta av oss lämnade fabriken april 1986. Inte ens bilen är från femtiotalet! Dessutom fanns makaroner faktiskt på femtiotalet. Kärringjävel.

Sprätten från bilen bredvid kom och skakade tass med Björnta och började snacka med honom om forden, han sade bara att "det är hennes bil" och nickade mot mig. Trots det fortsatte sprättjäveln att prata med honom!

Sedan började den där ungdomstörstande tönten prata med bror min om att forden var en 66:a, och vi sade allihopa att det var en 65:a. Till slut frågade han vad som skiljde på dem. "Ja, de är inte ett dugg lika" sade jag. Men han låtsades inte höra, le dork.

Sedan kom ytterligare en eller två personer fram till Björnta och pratade med honom om bilen, varför? Bara för att han var den av oss som hade vitskjorta och skinnväst? De trodde säkert att han var den äkte raggaren av oss och att jag bara var någon stackars sate med veckogammal styrlapp som skulle få skjutsa runt på tre fyllskallar... Wrong-o.

Men jag gillar en gubbe som kom fram när utställningen var över. Han frågade i alla fall vems bil det var, när jag sade att den var min började han berätta att han och Peter Jezewski i Boppers gjorde lumpen samtidigt och att Jezewskis första bil tydligen hade varit en fyrdörrars Fairlane, fast en vit. När jag sade att min varit vit slutade han inte prata! Ojojoj...

Sedan cruisade vi in till Ramsele och parkerade mittemot Rafna, pizzerian med vad jag anser vara Västernorrlands flottigaste pizza. Vidrigt! Efter ett tag började vi äta igen, ingen sallad den här gången utan jag och Johanna åt skrovmål med ost, bror min och Björnta åt kebabtallrik som inte såg helt ätlig ut. Kebaben var alldeles för blek för min smak. Markus och Anders kom och parkerade på trottoaren snett framför oss. Sedan satt de på varsin betongsugga och surrade.

Bror min hade klagat över min parkering, att jag ställde mig så långt ifrån suggorna men jag hade räknat med att vi kunde sitta framför forden så att vi inte behövde sitta på trottoaren. Efter ett tag kom han tydligen på att det inte var så dum parkering.

Vid åtta var alla less, så vi packade ihop och åkte hem. Istället för att cruisa i Ramsele så cruisade vi i Långsele. När vi skulle tuta utanför Jannes kåk så funkade inte tuten. Skitbil!

När vi kom hem så funkade inte högerblinkersen fram heller. Skitbil x2.

Dessutom hade Björnta bränt ut en skiva med lite Rännhola låtar som vi spelade på väg hem. Då upptäckte vi att stereon har fått nåt tuppjuck. Den hänger sig, hoppar över en massa låtar och dummar sig rent allmänt. Skitstereo.

Fälg från Sollefteå Bildemontering

De som vet lite kommer att skratta om jag får punka. En Ford Fairlane med en plåtfälg från en sextiotals Amazon, vad gulligt... Men Grönbyxan hade rätt, det var rätt bredd, centrumhål och bultcirkel på gamla Amazonen för min gamla Ford.

Det enda jag inte riktigt fattar är hur en 15-tumsfälg med 70-profil (eller om det till och med är 80) kan vara lika hög som en 14-tumsfälg med 60-profil. Visst, däcket på Amazonfälgen är från januari 1989 och är lite nedslitet men det är torrsprickorna som hindrar en från att använda däcket. Mönsterdjupet är fullt lagligt!

Halva kvällen har jag tillbringat med att lyssna på Rännhola Rockers, som har gjort en del riktigt bra låtar...

Åke
http://www.youtube.com/watch?v=KQu-U_h4l3w&feature=related

Raggen går
http://www.youtube.com/watch?v=1AzdzIBKjCs&feature=related

Raggarbrud
http://www.youtube.com/watch?v=M101cvnl9no&feature=related

De ska va MoPar
http://www.youtube.com/watch?v=FmDjvJdSP-4

Irene, jag var för sen
http://www.youtube.com/watch?v=MdA_NvBkh_k&feature=related

Otur i kärlek, otur i spel
http://www.youtube.com/watch?v=6S-6AQvTmUM&feature=channel_page

Eldfest i Överbybruk
http://www.youtube.com/watch?v=RyggraTwjPI

Firebird
http://www.youtube.com/watch?v=aX0zajLBdO8


Lyssnar man på texten så är de riktigt jäkla roliga! Speciellt om man är lite trött :P

Color pick-up day

Idag skulle jag hämta färgen på Mekonomen, det gick bra. Skulle köpa penslar också, men det fanns inga lösa penslar i bra storlek och jag vet inte om farsan blivit så glad om jag köpt ett set med penslar där det var en pensel han ville ha av sex eller sju storlekar.

Nä, penslarna fick vara och så åkte jag till skroten. Pratade med någon ny typ där som trodde att han hade fälgar som passade på Forden. Ska hämta dem i morgon, förhoppningsvis passar de. Allt stämde, enligt honom. Bultcirkeln, fälgstorleken. Vi får väl se.

Ställde in färgen i garaget när jag kom från stan och det jag såg av motorn såg då bra ut, det röda verkar ha flutit ut och jämnat till lacken.

I eftermiddag kommer förhoppningsvis alla delarna till motorn. Det blir rött block, svart kylare, svart motorrum, svarta tändkablar, blått batteri, blå fläkt, kromade ventilkåpor och lite annat. Många sladdar och slangar under huven är redan svarta, så det kommer att bli jättefint!

Brummar-röd

Det blev en sen kväll i garaget. Klockan var kvart i tolv innan vi var klara, mamma mia vad trött jag var då! Lite hög också...

Först hjälpte jag pappa att maskera bilen och golvet. Ville ju inte måla garagegolvet svart... När det var klart så gick jag en sväng med hunden och när jag kom tillbaka så började jag borsta headersen för att få bort allt skit. Målade dem svarta och jag är verkligen inte bra på att spraya, mestadels på grund av att jag inte orkar hålla knappen nertryckt så jag får till en duschstråle.

Stenblocken som headersen låg på blev också väldigt svarta, men de är av gjutjärn och skittunga så jag orkade inte hålla upp dem med en hand och spraya med den andra. Jag hade behövt två armar till. Pappa kom ut och klagade när han skulle måla kylaren, det hade blivit rinningar på headersen och färgen hade inte täckt ordentligt. Blä på dig!

Medan jag målade om headersen så sprayade han motorrummet, men så tog det slut på färg och jag tog hans OK-kort och åkte för att köpa mer. När jag kom tillbaka fikade vi och gick ner i garaget igen.

Började måla generatorstaget, vattenpumpen och insuget rött. Pappa klagade på att jag inte lade på tillräckligt, fem minuter innan hade han klagat på att jag lade för mycket färg. Till slut var allt målat, motorn, insuget och allt som skulle vara rött hade fått en andra strykning.

BM-rött is the shit! Färgen flöt ut jättebra och mina ränder syns nästan inte! Och skulle någon klaga på hur målningen är så kommer jag att slå igen huven över fingrarna på vederbörande!

Precis innan vi skulle gå upp kom pappa på att "propellern" är blå, så nu är bara frågan om vi ska måla fläkten röd också.

Har beställt gråfärg att täcka spacklet med idag också, blev ett jävla rännande fram och tillbaka mellan stan bara för att få rätt färg. "Har du med dig bilen?" Nej, det är väl ganska självklart att jag inte har det när motorn står för sig själv. "Har du färgkoden?" Nej, det är väl också ganska självklart att jag inte har när det inte är en originalfärg.

"Ooh, nu målar vi den är Forden från 1965 med en Volvofärg från 80-talet - då kommer ju alla veta vilken färgkod det är!"

Men nu vet jag i alla fall vad färgen på bilen heter - Grafit Metallic. Det var inte så svårt att gissa med tanke på att lacken har samma färg som ett blyertsstift.