Idag var jag orsaken till en trafikolycka i Sollefteå. Vid Hullsta, där man svänger ut på huvudleden som går förbi Stures Gatukök och Konsum. Det gick ju lyckligtvis långsamt.
Orsaken är att Forden blev bromslös. Trampade pedalen i botten men det hände inte ett skit. Såg bara bakluckan på bilen framför komma närmare och närmare. Panik, chock och rädsla - blir jag av med körkortet nu?
Hör en liten duns och efter att ha rullat en liten bit framåt stannar vi tack vare bilen framför. Föraren, en man i 35-års åldern, rusar ut ur bilen. Vi rusar också ut ur bilen och jag ber om ursäkt och säger att bilen blev bromslös.
Lyckligtvis var det en relativt stor kombi jag körde in i, den hade dessutom dragkrok. Det var den som tog emot Forden. Största skadorna blev dessutom på Forden, bara lite skavt gummi på dragkrokskoppen.
Mannen jag kört på sade att han skulle fara upp på Lidls parkering och inspektera skadorna, vi stod ju mitt i korsningen. Följde efter i ultrarapid och höll inte på att få stopp på parkeringen, tack gode gud för att parkeringen finns i växellådan och inte på bromsarna. När det gick tillräckligt långsamt klappade jag i den och brydde mig inte ett millidugg om Forden, jag var livrädd att han skulle vilja polisanmäla mig eller något.
Han tog inte ens namn eller telefonnummer, tyckte att skadorna var på Forden och att han klarat sig undan. Jag och Johanna kollade på Forden, vi hittade inget fel på bromsarna. Inte förvånanade att jag inte hittade något, jag är värdelös på bilar.
Johanna undrade om vi skulle ringa efter farsan, men det ville inte jag. Han hade bara varit förbannad och dessutom jobbade han så han var förmodligen ute och grusade någon skogsväg inne på Jämtland eller något sånt. Kom på att Björnta är ledig så jag ringde han och till all lycka var han redan i Sollefteå.
Fick världens adrenalinkick av chocken att köra på någon och jag var skakis som fan. När jag såg Chevymetal nere på vägen andades jag ut, han kan i alla fall nåt om bilar! Han kollade på bromsledningarna och krälade runt på asfalten, sedan upptäckte han att det inte fanns någon bromsvätska. Vi tog plats i chevan, skjutsade upp Johanna till Poståkeriet och for sen ner till Statoil där jag köpte Dot 4.
Björnta skulle ha snus och en dricka, men i kassan upptäckte han att han inte hade plånboken med sig. Häpp, så jag betalade det. Först då började chocken släppa, jag fick normal puls igen.
Vi åkte tillbaka till Forden, han fyllde på och grejade. Bromsarna kom tillbaka och han frågade om han skulle ligga före till Långsele, ja tack - väldigt gärna! Sade åt honom att om jag tappade bromsarna så fick han offra bakarslet på Chevy. Det fina bakarslet med den färska texten och sprillans nytt avgasssystem. Lyckligtvis behövde han ju inte det.
Det gick långsamt till Långsele, vi stannade på Bergsjörakan och släppte förbi hela kön som hade byggts upp bakom oss. Forden har ju haft problem med varmgång så direkt när jag insåg hur långsamt vi måste köra för att vara på den säkra sidan så vred jag på värmen på max och fläkten på fullt blås.
Som mest låg han på mjäkiga 90 grader, tack och lov. Då verkar ju kylningen fungera. Någonting som funkar i alla fall. Och lyckligtvis hade jag bromsar hela vägen hem, en och en halv mil. Så jag slapp köra på två bilar samma dag!
Björnta tror att det kan vara huvudbromscylindern som gått sönder och farsan tror på en taskig packning eller något. Jag skiter i vilket, jag tänker inte köra Forden förrän det är fixat! Så det blir nog Chevy till Konvaljeparken i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar