10 anledningar till att jag är less på att bo hemma

Mer koncist än så kan det inte bli. Jag är less på att bo hemma och här är de 10 främsta anledningarna.

01: Inget privat utrymme
Mitt rum ligger så till att alla har insyn i det, är svårt att få ha den (o)ordning man vill då. Går inte att få ha nåt privatliv, alla verkar ha den nyfikna reflexen att dom vänder på huvudet och tittar in i mitt rum när de går genom hallen, stänger man dörren så kommer det nån och endera sliter upp dörren eller knackar och kliver på. Man kan inte uppföra sig som civiliserat folk och vänta på ett "kom in" eller ett simpelt "ja?".

02: Jag är hushållsslav
Jag har inget emot att laga mat, handla och att köra några tvättmaskiner då och då. Jag gillar att laga mat och baka, och tvätten sköter sig ju nästan själv! Men när mina föräldrar tar markservicen för given och jag inte får någon som helst uppskattning för det jobb jag gör blir det en plåga. Det är någonting jag gör för att jag inte vill få en utskällning av min stundtals helt rabiate far.

03: Ingen självständighet
Jag är 20 år, om ett inte alltför långt tag fyller jag 21. Den gamla svenska myndighetsåldern. Jag har klarat mig själv i tre år, lagat min mat, tvättat mina kläder, städat upp min egen lort, julpyntat, gått och lagt mig klockan tre på morgonen en vardag om jag velat, tagit 45 minuter långa duschar om jag känt för det. Jag har kunnat hoppa över middagen om jag inte varit hungrig och jag slapp tvinga i mig falukorv titt som tätt. Här hemma är det ett gnäll vad jag än gör. "Klockan är halv elva, ska inte du jobba i morgon?" Jo, det ska jag visserligen, men jag är inte trött och jag börjar dessutom klockan elva...

04: Min far
Är väldigt speciell. Han är pedant och tror att han får bestämma allt här hemma. Detta är ett hushåll med tre vuxna och oliktänkande individer, det måste man acceptera och jag försöker men det är svårt acceptera och ta hänsyn till han när han försöker tvinga mig att ha mitt rum idiotstädat och tror att jag kan se genom väggar, vet allt och inte har nåt liv. Det känns inte som att han tar nån hänsyn och tror att jag ska anpassa mig hela tiden. En vacker dag får jag ett vansinnesutbrott och stryper honom med dammsugarslangen...

05: Frazze
Jag vill kunna umgås med min älskling när jag vill och kan, det hänger i nuläget på två saker och en är inte så mycket att göra åt. Jobb. Den andra saken är min hund och trots att jag försöker hitta lösningar som passar så att jag kan sova över hos Björnta på till exempel en tisdag så får jag höra att jag är omogen, inte tänker på mina föräldrar, bortser från Frazzes behov, att jag inte planerar och att jag måste växa upp. Jag hatar att planera, men när jag trots det planerar och skakar fram en hundvakt till Frazze så att mina stackars gamla föräldrar slipper gå med honom på morgonen borde jag väl inte få en massa skit för det? Jag tar ju hand om hundkraken 6 av 7 veckodagar, jag går 3-4 promenader med honom varje dag jag inte jobbar. Är inte ens någon mening att jag skulle säga "jag tar med mig Frazze upp till Björnta över dagen och ser om han går ihop med flocken där" för att eventuellt, kanske någon gång i framtiden ta med luddet upp dit för en sleep-over mitt i veckan. Om jag flyttar hemifrån så kommer jag ju att ta med mig Frazze för han är ju min hund, så varför får jag inte ta med honom till Krokån? Men jag vet redan svaret...

06: Björnta
Det vore väldigt skönt att slippa höra frågor som "när kommer han hit nästa gång?", "ska du dit ikväll?" och "vad ska ni göra då?". Okej, om det blir en mer eller mindre till maten är det ju bra att få veta men jag blir less. Less, less, less! Och frågor som "kan ni inte göra nåt annat än titta på film?" Ööh, jo, det kan vi väl... Finns mycket annat vi hade kunnat göra! Vi hade kunnat råna pensionärer, krossa skyltfönster, klottra på tingshuset och Sollefteås andra historiska byggnader... När jag fick den här frågan innan vi var tillsammans så ryckte jag bara på axlarna. För mig var inte filmen viktigast, det är den fortfarande inte. Det viktigaste för mig är Björnta, att få ligga bredvid honom, på hans arm eller i hans famn och mysa, njuta av närheten. Det vore också väldigt skönt att slippa planera för att få träffa honom eller behöva ställa krav som "jag måste gå med Frazze ikväll" eller "jag måste vara hemma innan klockan elva för Frazzes skull"

07: Min mamma
Det är inget större fel på min mamma, hon är snäll och generös och vi kommer bra överens men hon gnäller på min far och det driver mig till vansinne en del dagar. Jag vill inte lyssna på alla klagomål hon har på min far även om jag håller med om det mesta! Förutom det så tjatar hon jämt om att jag ska köra försiktigt, inte bara "kör försiktigt" som svärmor, jobbarkompisar och sköterskorna på hudkliniken säger utan "tänk på att det är halt på broar, i skugga, i svackor, i kurvor och på backkrön! Kör inte så fort, och om du får sladd så ska du...", herre gud! Jag har väl också körkort även om det bara är två år gammalt! Men hon vill inte ha ett sms om att jag kommit fram till Björnta om jag åkt sent på kvällen, att jag sover hos honom istället för att komma hem eller "nu åker jag hemåt" om det är total snöstorm och blixthalka. Hela sommaren har jag dessutom fått höra "ska du inte låta Christoffer köra istället?" eller "ska du inte ta Nemi istället?" när jag ska åka någonstans med Forden. Jaa, det är ju svårt att ta Nemi när det är Forden jag ska visa upp eller få hjälp med. Dumbass.

08: Maten
Falukorv, falukorv, köttfärssås, falukorv, blodbröd och fläsk. Ge mig variation! Jag är uppvuxen på korv, till större delen falukorv och jag är så dödligt less på det! Här hemma verkar det vara bästa maten som finns för det är ugnstekt falukorv, Korv á la Gustav, Korv Stroganoff, uppstekt korv och stuvade makaroner, korv med potatis och gräddsås eller korvgryta med potatis och kålrötter. Urk! Jag är allergisk mot mycket, så det finns inte jättemycket mat som är "ren" men jag tål kött så vad är det för fel på grytor, lasagne, köttfärslimpa, kotletter, stekt fläsk med potatis och löksås är ju sjukt gott!

09: Min dusch
Jag har ett eget badrum, som jag delar med en fyrbent terrorist. Han flir ner i duschen något så gröndjävulsk. Så fort jag ska ta en dusch får jag ägna fem minuter till att plocka bort hund-handdukar, regntäcken och reflexvästar, sopa bort grässtrån, barr, grus och mossa från duschkabinen och badrumsgolvet. Därefter kan jag ta min efterlängtade dusch, men tar jag en 30 minuters dusch så går 10 av dom minuterna till att skrapa vattnet mot golvbrunnen för hela duschgolvet lutar åt fel håll. Idag duschade jag i mina föräldrars badrum, det tog 15 minuter från början till slut.

10: En teve
Nu är det tur att jag inte följer några serier som går på teven, eller hittar några intressanta filmer i tablån. Vi har en teve där man kan komma åt kanaler på. Vi har inte speciellt många kanaler, men rätt vad det är har man svårt att sova, vet inte vad man ska göra eller mår inte jättebra så man vill bara slöa. Det är ingen fara på dagen när jag är ensam hemma med Frazze, då kan jag bestämma vad jag vill se på. På kvällarna är teven mina föräldrars, där sitter dom i bister tystnad och glor på nyheterna. Man kan skära mönster i tystnaden med kniv. Jag tittade senast på teve i går, lördag, när jag kom hem från personalfesten i ett icke körbart tillstånd och inte hade ett dugg att göra. Tittade på teve från klockan fem till nästan tolv. Innan dess var det fredagen den 20:e november när mamma var ledig och jag satt och slötittade på teve tillsammans med henne i väntan på Björnta. Innan dess måste det vara över en månad sedan... Jag orkar helt enkelt inte slåss om zappern med dom!