Bilhämtning med älskling

Nu har jag kört Volvo två gånger i mitt liv. Första gången på uppkörningen när jag körde Vägverkets par år gamla V70. Den här gången var det en närmare 25 år gammal 245:a.

Orsaken till att jag körde traktor en andra gång var för att jag lovade Björnta att följa med och hämta 244:an han skulle köpa av en kompis pappa.

Var i rätt fint skick, den där Volvon. Har samma färg som min Ford, verkar det som.

Lyckades ta mig från gårdsplanen utan att rulla bakåt och krossa Davids Benz, men det var jobbigt att ratta. Schajtbilen jag fick köra hade ju ingen servostyrning! Första gången jag körde en bil utan servo, men lär inte bli sista har jag en känsla av...

Orättvist som fan var det också, Björnta körde en tyst bil med styrservo. Han som har musklerna till att orka vrida på ratten i ett vägskäl! Jag körde 245:an som kvittrar någonstans bak och inte har nån servo så när jag skulle ut på riks-90 var det "jävlar! måste växla! argh, måste räta upp bilen först så kan jag växla sen!" Och dessutom är passagerarsätet i 245:an som en fällkniv, förarsätet är hur bekvämt som helst! Man sitter som i en fåtölj där!

Fick bara ett motorstopp, och det tycker jag är bra gjort med tanke på att jag var totalt dyngslut i huvudet och inte hade kört den där bilen förut. Inte hade man nån varvräknare att ta till hjälp utan man fick köra på hörseln, och det är inte jag så bra på alla gånger.

Vi tog oss till Forsmo till slut i alla fall. Undrar om det går att få stolen längre fram än den var. Framkant på stolen var ungefär 5 cm ifrån konsolen med stereo och värmereglage. Men jag nådde inte att trycka ner kopplingen annars, så jag hade inte så mycket till val förutom att sitta där framme.

Ute på riks-90 höll jag ju dessutom på att smälla med en rådjur som vände tillbaka efter att det och dom två kompisarna sprungit över vägen och ut på lägdan på andra sidan. Den Bambin fick nog nästan plåtsmak i arslet, kan jag tänka mig. Lär ju garanterat ha känt vinddraget från bilen!

En Marielle som gick på autopilot pallnitade och styrde ut på väggrenen för att förhoppningsvis inte behöva krocka älsklingens bil. Det är ju bara en gammal 245:a men det är också en bil!

Från Forsmo slapp jag lyckligtvis att köra... var trött och jag gillar inte att köra i mörker, det var därför jag sov över hos Björnta också. Kunde åka hem på morgonen.

När vi väl kommit till Krokån så var jag hungrig, mätt och trött låg jag på sängen och hade tröttfrossa men inte fan fick jag sova heller! Nä-ä då, Björnta ville inte sova. Björnta var väldigt vaken.

Men Marcus har då en jävla tajming. Ringer när vi har så mysigt. Det blev röd lur. Han kan väl aldrig ha gissat vad vi höll på med?

Sen när Björnta väl somnade så låg jag vaken ett bra tag. Då var jag rejält övertrött. Hade varit vaken närmare 20 timmar så jag var helt förstörd på morgonen. Då hade jag fått sova kanske tre timmar, för jag vaknade av minsta lilla. Vaknade av att det knäppte i huset, när Björnta rörde sig, av att det regnade och av ingenting. Somnade, sov några minuter, vaknade. Låg vaken ett bra tag. Somnade, sov några minuter, vaknade. Så var hela jäkla natten!