Borås, Borås

Sitter incheckad på vandrarhemmet Vila i Borås innerstad, mysigt rum. Stort hörnrum med två våningssängar och två väl insuttna fåtöljer som ligger avskilt längst ner i korridoren. Ett litet bord som datorn står på och ett par pinnstolar fulländar möbleringen.

Huvudet har tagit semester, har ju varit vaken sen tjugo i två. Jag körde första 27 milen, ner till Tönnebro från Långsele. Mamma mia, då var jag slö i skallen. Hällregn, höstmörker och rådimma vilken ljuvlig blandning.

Kan ju direkt ge Vila bättre betyg än Gustaf af Klint som vi bodde på i Stockholm. Det var ju i och för sig en båt, och det var ju lite mysfaktor men i övrigt... ganska nergånget, en använd kondom i fönstret (heter ju inte fönster på en båt, men huvudet samarbetar inte), en kudde som luktar piss och massa trevliga små hälsningar från tidigare boende som löd i stil med "Här fick Amanda sitt första rövknull". Började ju undra vad det var för ett ställe man hamnat på då...

Johanna tog över ratten i Tönnebro och körde till Coop Forum i Örebro där vi tog en liten matrast, när vi tagit oss genom Örebro byttes vi av igen och jag körde till Vårgårda ungefär fyra och en halv mil från Borås.

Klant som jag är så lyckades jag ju skära mig i fingertoppen igår när jag gjorde mackorna, är plåstrad och när jag skulle byta skiva gjorde jag som jag brukar. Stoppar pekfingret i centerhålet på skivan. Följden blev att Yonder comes a sucker lyckades trassla sig ner och fastna runt mitt finger. Plåstret blev som en stoppkloss och jag höll inte på att få därifrån skiveländet.

På vägen mot Göteborg, E20, var det tråkigt. Jag hade en zombie bredvid mig stundtals och vägen gick genom skånska låglandet, såg det ut som. Platt, platt och åter platt. Bara nån enstaka kurva på den där förbålt tråkiga vägen. Lite action blev det nedanför Laxå, ser att bilarna framför mig pallnitar och har inget val förutom att göra det jag också. Då ligger det en Valtra och rullar längst fram i kön. Johanna fick horn och ringde polisen och frågade om traktorer får köra på motorväg. Svaret blev nej och hon gav dem traktorns regnummer. De lovade att skicka ut en bil så bonden fick nog veta att han levde. Det var ju säkert fem eller sex bilar som pallnitade för han syntes inte, dök bara upp bakom en kurva.

Efter mat och bensträckare i Vårgårda drog vi igen, Johanna bakom ratten. Jag ville inte köra i Borås, jag anmälde mig frivillig som kartläsare istället. Det jobbet gjorde jag ganska bra, vi hittade rätt på första försöket. En applåd för oss.

Nu skriver jag här och hon snusar i kudden, ska försöka tvinga med henne ut på stan sen. Hon har huvudvärk men jag tror inte att det blir bättre av att ligga och tryna. Vi har suttit inne i bilen hela dagen så lite frisk luft och motion dödar nog inte nån av oss. Är dessutom hungrig igen, kroppsklockan tycker att det är runt elva på kvällen så jag blir chockad när jag tittar på klockan och upptäcker att jag är ett halvt dygn fel.

Har dessutom ont i höfterna och ryggslutet, gasfoten värker och tankarna är tröga som sirap. Riktig, gammaldags sirap. Den där sorten man var tvungen att hålla under hetvattenkranen i tio minuter innan den gick att hälla. Så trögt går det för mig att tänka.

En viss person sov tills vi var nästan i Borås, orättvist. Vill ju ligga och sussa bredvid han, jag. Men får väl fråga om jag får kidnappa han på fredag kväll istället...