En gång när jag var liten... för sådär hundra år sen!

När jag var en liten, liten flicka... med andra ord för ungefär ett sekel sedan... fanns det neonplåster. De var värsta åttiotalet, fanns i gul, grön, rosa och orange. Jag kom att tänka på neonplåstren för ett par dagar sedan när jag skar mig och satte ett döskalleplåster på fingret. Vad hände egentligen med neonplåstren?

Är det bara jag som saknar dem? Är det bara jag som minns dem?

Jag har grubblat min stackars hjärna fördärvad för att försöka komma på vad som kan ha hänt med de stackars neonplåstren. Var de miljö-/hälsofarliga? Var de inte tillräckligt populära? Var åttiotalet omodernt? Blev de andra plåstren avundsjuka för att de var så barnsliga/tråkiga?

Känner mig ganska tvingad att ta kontakt med Salvequick och höra vad de har gjort av mina älsklingsplåster. Nu när åttiotalet blivit modernt igen kan de väl återlansera neonplåstren?

Dressmann-rösten: "Vad är skillnaden mellan honom (tönten i goggles) och dem (fräna tuggummituggande tjejer i tights och benvärmare)?" - NEONPLÅSTRET! Finns nu i din närmaste livsmedelsaffär!

Fjärde advent

Julen står för dörren och det gör farsgubben också, stackaren ska ut och ploga igen. Det är väl tredje natten i rad som han är ute och ser om Norrlands vägar.

Men vi hann i alla fall gratulera Eva, tack och lov för det. Det blev god tårta och massa skratt och inte så många barnvänliga kommentarer. Tur att det inte var några barn närvarande... :P

Tidigare idag var jag ner till Sollefteå och fikade med Rebecka, vi bytte julklappar och drack riktigt skummig choklad på Kaffe Petter. Men mackorna jäklades, pålägget envisades med att ramla av. Det hände för både mig och Rebecka... ;)

Och naturligtvis var det smällkallt. Hemma var det 14 minus, men i Sollefteå var det säkert fem grader kallare. Fick se Rebecka utanför Kaffe Petter, jag hade gått in och satt mig vid fönstren eftersom jag inte pallade att ute i kylan och vänta. Vinkade åt henne och hon kom in, och efter att ha läst julklappsrimmet hon skrivit vill jag verkligen öppna mina paket!

Det står ett skitstort vid granen, jag är nästan övertygad om att det är en svart dammsugare eller något... Dessutom får jag en smällkaramell av min lilla hund, undrar vad den lurviga lilla julbocken skaffat.

I morse kom bror upp hit och babblade, hjälpte honom med en grej som jag inte tänker nämna ifall en viss person skulle läsa här innan julafton.

Dessutom har min hund haft en hjärnblödning. I morse gick han omkring i 1½ timme med filten på sig, efter att han legat under den och sovit ytterligare två timmar förutom nattens skönhetssömn. Sedan skulle han lägga sig och sova lite mer, men då glömde han att lägga ner bakändan.

Vilken jävla dag

Jag kan inte säga något annat om den här dagen än att den varit en jävla dag. Hittills, ska jag kanske tillägga eftersom den inte är slut än.

I morse verkade allt gå bra, åt frukost och pappa gick ut med hunden innan han åkte till Sollefteå. Startade datorn och skulle kolla mejlen, då funkade inte råttan.

Det gick inte att flytta pekaren! Prövade att resetta musen, byta batterier, testade till och med en annan - men inget funkade. På vansinnets rand så tryckte jag på datorns resetknapp och fick upp den här irriterande skärmbilden där man får välja hur man vill starta Windows. "Starta Windows i felsäkert läge", "Starta Windows med kommandotolken" och något mer eller "Starta Windows normalt".

Startade Windows normalt, hur nu det kan kallas så eftersom Windows inte är normalt. Då funkade mus-skrället i alla fall.

När jag höll på att stoppa tillbaka mina test-batterier i batterilådan så hörde det ett jävla liv och alla undrade vad det var. Gick in i mitt rum och fick se att min gardinstång ramlat ner, på den hängde en ljusmojäng med tre glaskoppar på. Tänkte "fan, ska jag tvingas plocka glassplitter också?"

Saken var inte den att gardinstången ramlat ner, utan att pluppen som gardinstången sitter fast i lossnat ur väggen. Hur fan det nu gått till...

Till all lycka höll både min gröna fönsterlampa, ljusmojängen och inga blommor hamnade på golvet. Min lilla kaktus fick sig en tjottablängare så det hamnade kanske en äggkopp jord på golvet. Stackars lilla stickliga sak...

Dammsög upp jorden och gav den lille en skvätt tröst-vatten, plockade ihop alla metallpinnar som ljusmojängen består av. Glasen hade fått en del märken av den svarta gummiaktiga lacken på metallen, men de hade inte gått sönder. Kanske för att de alla landade i papperskorgen där det låg papper och grejer som dämpade fallet?

Sedan hade mamma varit ute och bokat tid till pappa hos frisören, hon ropade till mig och undrade om jag stängt modemet? Svarade "nej, vi har inget internet ändå. Det har vi inte haft på en lång stund men jag startade om modemet förut".

Efter ett tag så hittade Google hem till oss, men då ropade mamma till mig "det är inget ljud på min dator!" Frågade henne om hon mjutat ljudet, men det hade hon inte gjort. Gick dit och öppnade volymkontrollen, drog upp balance och vips var det ljud!

Nu för bara någon timme sedan skulle jag och mamma göra "mamma-limpa", som vi alltid har till jul. Det ska vara två dessertskedar bikarbonat. Det som var kvar i vår påse räckte bara till en dessertsked. Sprang ut till den trogna lilla Nemi som inte ville starta.

Njö-njö-njö-voom!

Åkte ner på Konsum, in och leta reda på kryddhyllan. Fick syn på lappen där det stod "bikarbonat". Tomt. "Fan också!" Fick syn på att det fanns mer, till all lycka så vi fick vår limpa ändå.

Det har hänt en sådan där dryg sak till idag, men det kan jag inte komma på. Återkommer väl om minnet behagar samarbeta.

Hjärnsläppets dag

Idag ska jag jobba. Jag vet inte om det är så lyckat.

Hela dagen har varit ett hjärnsläpp. Det började i morse när jag undrade var min mobil var (hade den i handen). Sedan när jag ätit frukost och läst tidningen gick jag för att borsta tänderna, då undrade jag vem som stulit min tandborste. Jag hade redan börjat borsta tänderna upptäckte jag.

Därifrån gick det rätt bra tills jag skulle gå på promenad med hunden.
- Var är kopplet? Glömde jag det i bilen igår? Nej, jag hade det ju igårkväll när vi gick på sista promenaden - det måste vara inne.

Kopplet satt redan fast i hundens halsband, eftersom jag satt fast det där. Det är illa ställt med hjärnan idag.

När jag sedan ätit lunch kom jag att tänka på att jag hade saker i tvättmaskinen så när jag slängde in dem i tumlaren råkade jag titta ut genom tvättstugefönstret och fick syn på postlådan.
- Fan, måste jag gå ut en gång till för att hämta posten. Jävla skit... Nej, stopp här! Jag gick ju och hade så roligt åt reklamen medan jag gick upp till ytterdörren och låste upp den - posten ligger ju redan på köksbordet.

Skulle sätta motorvärmaren på bilen också, pluggade in sladden i nosen på den och undrade varför inte kupévärmaren började surra. Timern stod ju på tolv timmar eller något sådant, dessutom ska jag inte ha bilen förrän kvart i fyra.

Jag tror jag går och lägger mig direkt när jag kommit hem från jobbet idag.

Tips efterlyses!

Hjärnsläppet är totalt.

Jag behöver något som är tungt. Det får inte vara för brett eller högt, det får inte skräpa ner men det får vara ganska långt - upp till 120 cm. Det ska helst inte skramla eller låta om man rör kartongen heller. Dessutom får det inte kosta något.

Vedträn - nej, de skräpar ner.

Tegelstenar - var får jag tag i dem gratis?

Hemma ligger det en hög takpannor vid en väg, men de är under en halvmeter snö och dessutom så är de trasiga så de skramlar ordentligt.

Julen - en tid för jävelskap

Vad är det med sådana som jag och julen?

Den största anledningen till att jag gillar julen är för att man får jävlas. Till exempel: tejpa ihop presentpapperet med silvertejp eller slå in ett lego bit för bit och stoppa alla små paket i ett stort paket.

Jag och min bror gjorde något liknanade till mamma och pappa ett år. De hade fullt upp i säkert en halvtimme innan de hittat alla paket och öppnat dem. :)

Och saker som folk hatar, det är det fritt fram att jävlas med. Känner en person som avskyr eltejp. Denna person får sin julklapp insurrad i eltejp i år. Har snurrat eltejp flera varv runt klappen, på både kort- och långsidorna.

Muhaha, merry fucking christmas! ;)

Funderade på att sätta ihop papperet med eltejp, men det vore verkligen att gå miste om ett gott skämt. Det ska inte synas förrän under papperet.

Något annat som är riktigt roligt är att slå in en liten sak i en stor kartong.

Personen i fråga sitter där med kartongen och river ur hur många sidor ihopknycklat tidningspapper som helst, blir mer och mer stressad, börjar tro att det är ett presentkort fastklistrad i botten på kartongen och sedan ser de helt plötsligt en miniatyrvas eller en ljuslykta.

En elak inslagning är roligare än en bra present.

Om man sedan lyckats kombinera båda, då har man fått en lyckad jul :)

28 november

Bip-ip-ip! Bip-ip-ip!

Så låter min väckarklocka. Jag hatar den. Den ringde i alla fall 6.30 i morse. Föräldrarna höll på att göra sig i ordning för att åka till sina respektive arbeten, farsan sade något om min väckarklocka och mamma svarade "hon brukar ställa väckaren så hon kommer upp någon gång".

En poäng till dig, morsan.

Hon berättade att hon lämnat sitt bankomatkort och en shoppinglista på köksbordet, så jag skulle få åka och handla senare på dagen.

Jippi... I just love it! Eller inte.

6.34 klev jag ur sängen och åt frukost. Ett glas mjölk och två ostriskakor med Bregott extra saltat på. Supergott!

När hunden behagat vakna gick vi på promenad, sedan har jag slagit in lite julklappar. Det gjorde jag redan igår. Då slog jag in fem julklappar, men det gick mycket mer papper. Någonting blev helt galet och när jag skulle vika hörnen på ett paket så hade jag bara ungefär en centimeter att vika med. Bort med det papperet, fram med nytt!

Jag har tagit ett steg närmare det papperslösa samhället idag också, anmälde mig till e-faktura hos Telia. Förhoppningsvis funkar det. Men varför skulle det? Det är ju datorer!

Jaha, jag och hunden satte motorvärmaren på Nemi innan vi gick på promenad så när vi kom tillbaka var hon ganska varm. Fixade och donade lite, väntade på att Själevadstrafik skulle lämna av skvallertidningarna på affären. Åkte dit och handlade.

På listan stod det "3-4 middagar". Jaha, vad blir det då då?

Pannbiffar? Nej fy, det är det värsta jag vet.

Fisk? Kan jag inte äta.

Kycklingfilé? Åt vi ju nyss, skaffa lite fantasi!

Matsedeln ser ut som sådan, eftersom jag lyckades hitta någon hjärncell i mitt ekande huvud:

Fredag (idag): Lasagnette med sallad
Lördag: Pommes frites och grillkorv
Söndag: Hemmagjord pizza
Måndag: Pyttipanna, rödbetor och ägg (inte till mig då, men till de andra)
Tisdag: Potatis, lunchkorv och senapssås

Och ja, jag är lite uttråkad.

När vi kom tillbaka från affären stannade jag vid postlådan. Vi brukar alltid få en massa reklam, kataloger eller kuvert. Idag var det fyra kuvert och ett papper från någon bokklubb.

Tre av de fyra kuverten var till mig, gissa vilken panik jag fick! "Jag har ju fortfarande inte fått lön från Anthill! Jag kommer hamna på inkasso!" Djupa andetag, dumskalle, andas nu i påsen här så blir allt bättre sen.

Inte riktigt så illa, men inte långt ifrån.

Sedan släppte jag ut hunden ur bilen, han satte iväg som en flåbuse och försvann. Tänkte "va fan... tre räkningar och så rymmer hundkräket!" Ropade på honom, fick sedan syn på honom uppe i skogsbrynet där han höll på att "fixa" sin nybadade päls. Han rullade sig med andra ord. Ropade på honom igen, men han var helt plötsligt döv. Bestämde mig för att bära in matkassarna och gjorde det. Hunden kände däremot inte för att komma in, det var ju härligt väder. 2 grader kallt och snön fastnar i pälsen som aldrig förr.

Vrålade åt den lurvige kamraten "kom hit, din förbaskade dammvippa. Jag pratar med dig och inte 'den andra' hunden!" Vi har nämligen upptäckt att vår hund tror att hans skugga är en annan hund, så "den andra hunden" är den som ställer till allt bus, men han har inte fattat att hans skugga bara är en mörkare fläck för att han skymmer solen. Dumma djur.

Så pallrade han sig in efter många om och men, jag packade ur matkassarna och han lade sig inne i teverummet för att sura på mattan där.

Öppnade mina tre kuvert och fick dagens andra chock. Inget av dem innehöll en räkning! Två var från Telia såg jag när jag tittade närmare på dem och det tredje från Folktandvården. Det ena kuvertet innehöll en bekräftelse på min abonnemangsförändring, det andra information om Telias tjänster och det sista var bara information om frisktandvårdsavtalet. Puh!

Nej, nu ska jag fixa lite lunch och sedan ska jag slå in mera julklappar.

Vit jul i år också?

Nu har det snöat nästan verenda dag den här veckan. Ska vi få en vit jul i år också? I fjol så det ut att bli en grön jul, men snön kom till slut.

Dessutom är det inte snöflingor som faller, det är änglamjäll. Nej, skämt åsido. Men att kalla det snöflingor vore fel, när de är större än cornflakes. En "flinga" föll nyss förbi mitt fönster och den hade samma storlek som min hunds tass.

Välkommen till Felia

Ringde till Telia idag, ville göra om mitt kontantkort till abonnemang och det gick naturligtvis jättebra. Men innan jag fick prata med någon jäkla människa så skulle man ju ta sig förbi den där förbannade röstroboten.

"Vad gäller, ditt ärende?"
- Mobiltelefoni.

"Du sade, mobiltelefoni. Stämmer detta?"
- Ja.

"Gäller ditt ärende, faktura, beställning, bla, bla, bla eller annat? Säg då annat."
Ja, fan vad blir det då? Jag kallar det konvertering, äsch!
- Beställning.

"Du är nu placerad i kö. Din plats är 56 i turordningen. Beräknad tid, 18 minuter."

Kom fram efter ungefär 16 minuter, efter att ha tvingats lyssna på den där irriterande rösten som visslar när hon säger något med "20" och höra henne babbla om surfport, mms eller vad det nu var. Och Mina sidor. I kill her!

Och när jag väl kom fram fick jag prata med en invandrarkille, han pratade ganska bra svenska och så men jag har sktisvårt att begripa minsta dialekt om jag är lite kola i skallen. Vilket jag var idag.

Sedan när jag skulle "skriva på" avtalet så blev jag kopplad till en tjej för att bli inspelad. Riktigt läskigt.

Men nu kan jag i alla fall ringa, och jag har kvar mitt gamla nummer. Thank you, assholes. Summa summarum så pratade jag i telefon 28 minuter med dem, tack gode gud att det är gratis att ringa kundtjänsten från ett Teliaabonnemang eller kontantkort.

The hunt is on

Sommaren börjar närma sig. Snart infaller vintersolståndet och då blir dagarna längre, vintern kortare och priserna på jänkare högre.

Så därför letar jag fordon nu. Vi får se om jag har råd. Däri ligger problemet. Har vänt mig ifrån Dart mer och mer, de stiger så djävulusiskt i pris. Tittar på allt möjligt, Valiant, Buick, gamla Impalor... det jag har råd med blir det.

Tysk-fransos-general-typen

På affären där jag jobbar handlar en märklig typ. Han påstår att han är fransos, och han pratar med fransk accent - men han kan inte räkna till tre på franska. Det kan jag som aldrig någonsin tagit en lektion i språket.

Un, deux, trois.

Han kom in redan i somras, då hade han varit general i Frankrikes senaste krig. Det senaste franska kriget jag kan komma på är andra världskriget. Det enda gubben har någon koll på är hur gammal han är, han säger snart 67 och på hans ogiltiga körkort står det 1942. Så det stämmer ju i alla fall.

Han babblar också en massa om Luleå, snöskyfflar och stövlar. Det är de enda orden jag förstår av alla 2 000 ord han säger. Dessutom upprepar han exakt samma saker hundra gånger innan han äntligen går och stör någon annan.

Vissa av de andra i personalen påstår att han är tysk. Han har tydligen pratat med tysk brytning förut om åren, men nu är han ju uppenbarligen inne i en fransk period.

I lördags när jag jobbade höll på att skratta så jag ramlade av stolen. Den här typen kom fram till mig när jag satt i kassan, betalade sina varor och började prata om sitt senaste ämne - att han konstruerat operativsystemet Linux. Jag har för länge sedan gett upp om att lyckas hitta ett sätt att få honom att bli tyst utan att bli otrevlig.

Så jag satt och tittade ner på det gröna vågbandet i mitten, framför mig och kassalådan. Han fortsatte babbla och spottet flög. På Konsum står dessutom kassorna i stort sett ute i kaféet, på en av bänkarna där satt en gammal alkis.

Fransos-typen började prata med alkisen som sade "håll käften" tills han gick sin väg och började terrorisera de i kiosken.

Sedan sade alkisen till tanten bredvid, när fransos-typen fortfarande var väl inom hörhåll:
"Vad var det där för jävla knäppskalle? Han pratade ju inte ens svenska."

Tanten svarar:
"Nog kan han svenska, alltid. Han har då pratat svenska förut."

Alkisen:
"Jag förstod då inte ett jävla ord han sa."

Tanten och alkisen pratade lite mer om "knäppskallen", tanten tittade på mig och flinade eftersom hon hade sett att jag stängde ut honom tills han gick sin väg.

Något annat fransos-typen brukar babbla om är bilar. Han säger "volvo, volvo, mycket bra bil" och babbblar om att det är något fel på motorn i hans bil. Ärligt talat stänger man öronen efter två sekunder.

Jag är besviken

Eller besviken? Jag är förbannad, irriterad, ledsen, uppgiven och frustrerad.

En av skivorna jag brände ut med skolarbeten jag ville spara är försvunnen. Om det varit skoljobbet från ettan eller tvåan så hade det varit en sak, men nu är det graf c-skivan som är borta. Jag ville kolla på min älskade vektorbild, men den är borta.

Med andra ord: jag kan inte hitta vektorbilden med min pinuppa, vektorbilden på killen med kontrabasen, min folder och mina bokomslag.

Jag är ledsen. Om jag upptäckt att den försvunnit tidigare hade jag kanske kunnat dra ny backup på den, i alla fall om det varit innan de raderat våra konton på skoldatorerna. Nu är det försent. Jag vet inte var den tagit vägen, den där skivan. Den har försvunnit i flytten.

Jag vet att jag brände ut tre skivor med skolsaker jag skulle ha kvar, en skiva med gamla grafgrejor, en skiva med projektbilderna och lite jobb vi gjort och en skiva med nytt skoljobb - däribland graf c-mappen. Två av skivorna ligger i mitt cd-fodral där jag stoppat in alla backupskivor från Stockholmsresan, men alltså inte skivan som var guld värd. Min grafskiva...

Det här är allt jag har kvar av min älsklingsbild... :'(

Lägenhetsvisning

Hittade en lägenhet på Blocket förra veckan, i dag åkte jag och mamma och tittade på den.

En etta på 46 m2 i centrala Sollefteå, so far so good.

Fördelar: (+ alltså)
- Nyrenoverat badrum med både dusch och badkar
- El och vatten ingick i hyran

Nackdelar: (borde då vara -)
- 46 m2 golvutrymme ja, men effektiv yta var nog knappt 10 m2
- Inget riktigt kök, bara ett sådant där pentrykök
- Småskrubbar överallt men ingen möjlighet att utnyttja rummet
- En stor murstock som klöv rummet i två
- Cirka 80 cm bred trappa upp till lägenheten, hur får man över huvud taget in någonting där?
- Ingång genom husets vanliga entré, det var övervåningen på en vanlig villa som hyrdes ut
- Tvättstugan låg i husets källare, för att komma dit var man tvungen att gå genom huset
- Hyresvärden hade katt
- Så lågt i tak att jag (1.65 m lång) fick gå böjd på vissa ställen, min bokhylla är längre än jag så den ryms inte
- Från köksfönstret såg man rakt in i grannens sovrum
- Man är inte hyresgäst, utan inneboende
- Nästan fyra kilometer till jobbet

Behöver jag säga att jag tackade nej till lägenheten? Jag köper en bil istället.

Välkommen till min ö!

Jaha... då var det dags då.

Torsdag eftermiddag, och vi stackars små nykläckta kycklingar ska ut i hönsgården. I översättning blir det att vi nybakade Telenoragenter ska ut på golvet och göra skäl för vår osjäliga lön.

Så välkommen till min "ö"!

Invånarantal: 4 (Jag, Maria, Jonas och Christoffer)
Antal papperskorgar: 2 (Det är tydligen tänkt att jag och Jonas ska dela samt att Maria delar med Christoffer, blir dock problem eftersom "min" papperskorg står bakom en stor jäkla cementpelare UNDER skrivborden)
Placering: Närmast toaletterna och "kuvösen"

Från mitt skrivbord har jag utsikt över autostradan och ett stor fönster som vetter mot parkeringen - status! :P Maria ser bara rakt in i nothing, hon...

Efter många om och men (mest om) så har vi äntligen fått internet och telefon till våra datorer vid vår "ö". Nu väntar tre månader i telefon innan vi får dödsdomen - duger vi till att gjuta olja på Telenorkundernas vågor?

Imorgon (på fredag alltså) så är det dags för mellantest, sedan får vi se om det blir telefon eller mer utbildning... går man igenom nålsögat så väntar två veckor i telefon med fadder och sedan sluttest.

Oh God...

En dag i Black Knights tecken

Slöa raster, med mera med mera... jag orkar inte skriva. Anthill är en riktig energidammsugare.

På genomgångarna idag har jag mest slöat, jag har lyssnat men inte orkat anteckna ett ord.

Dagens favoritlåt: Black Knights - Rebel Heart
Dagens rast-underhållning:


fler roliga spel på gratis-spel.net...

En Stormdemons uttråkning

Jaha... vad gör man en fredagkväll när man är uttråkad? Hjärnan har gått på strejk så jag blippar in mig på mitt YouTube-konto och ser att jag fått svar på Öjje om tips på redigeringsprogram.

All rajt, let's give it a try.

Hade inte så många bildserier att välja mellan (för att vara ärlig hade jag bara en), så det finge bli vad det blev. Och ja, jag slaktar svenska språket.

Mitt första försök till att göra ett bildspel i Windows Movie Maker kommer här nedanför, och ha lite överseende. Det var första gången jag ens petade på det programmet, min hjärna befinner sig på Bahamas och hur mycket kan man egentligen göra med de bilder jag hade?

Om du klickar på länken så kommer du till min YouTube Channel och kan titta på bildspelet i "originalversion".

Anthill dag 5

Ännu en dag på Anthill, hjärnan har nått sin gräns. Rivka, du borde sitta här bredvid mig så jag har någon att klaga på saker tillsammans med. Klagokamrater, var det inte det vi var i ettan?

I alla fall... Nu kan inte huvudet proppa in mer information i de små förråden, det behövs en diskfragmentering så kanske jag får plats med en dag till.

Men snart, snart så är dagen slut (det är väl bara sådär fem och en halv timme kvar) så då får jag åka hem och slänga mig ner framför teven och stänga av huvudet helt. Det ska bli gött.

Hoppas det blir mycket medlyssning i dag, då slipper man tänka så mycket.

First day at work

Började ju nya jobbet idag, på Anthill i Sollefteå. Man har ju gått och blitt anställd för att lyssna på (och lösa) Telenorkundernas problem. Oh, jipp jipp.

Än så länge är min hjärna en enda soppa där orden "CITRIX", "BASS", "infobas" och "GSM" snurar runt i en enda stor röra.

Maria från gamla klassen går också utbildningen, kul att någon man känner är med. Det är också med en irriterande gubbe från Småland eller något. "Man ska skriva in ett nytt lösenord där", sade han.

"Hördu, jag har gått media - jag har hållit på med datorer på heltid i tre år, bry dig i ditt eget din lilla fjant. Och spotta ut gröten!"

Hade jag lust att svara... Jag var så förbaskat trött och det gick runt i huvudet på mig så jag hade kunnat döda. Svarade bara något om "jag måste väl komma på ett lösenord först?" Tyst blev han ändå, den där snubben.

I min utbildningsgrupp är det också med en kille som precis flyttat upp från Göteborg, begriper ärligt talat inte vad han skulle upp hit och göra. Dumt att stanna på västkusten? Welcome to this shitty ice-hole.

På eftermiddagen var det medlyssning hos "gamlingarna", jag hamnade hos någon kille som hette Mattias. Trevlig typ, men det var väldigt lite folk som ringde in. Och en kom från Trelleborg, så jag fattade nada av vad hon sade, en annan kom nog från ungefär samma ställe - hon hade också gröt i halsen.

Nej, nu är det over and out. Mitt huvud behöver sova. Önskar att jag kunde illustrera hur det känns, storebror förklarade det på ett väldigt bra sätt. Jag försöker skriftligt ändå.

Min hjärna är en tratt. I den där tratten proppar Roger (utbildningsledaren) ner en massa information. Bara lite information i taget kan droppa ner. Den information som droppar ner per dag är det som fastnar.

Någon har stoppat en kork i pipen på min tratt.

"Välkommen till Telenor, du pratar med Stormdemon - be afraid, be very afraid!"

En bra Dag

Vaknade av mig själv tio i åtta, efter att ha vaknat stup i kvarten och drömt om Freddy Krueger (jag såg nämligen A Nightmare on Elm Street: Part 2 igår kväll), det var dock ingen hemsk dröm och han var inte ond. Det vet jag, men jag minns inte drömmen.

Klev upp och åt frukost, fick se min far ligga på kökssoffan och "vila ögonen", när jag klätt på mig hade han klivit upp så att jag inte skulle kunna säga att han låg och sov. Ha!

När posten kom fick jag rabattcheckar från InterSport så den 10:e oktober bär det av ner till Kramfors för införskaffandet av en ny jacka/täckdress.

Lade sedan ut en annons på Blocket, bror min sms:ar och undrar om jag kan vara hans chaufför. Han ska på röntgen, arbetsförmedlingen och Mekonomen. Okej, får väl göra det då. Pappa korrekturläser annonsen, jag skickar in den, han undrar om jag kan åka till stan och köpa två gängade pinnar till någon stege han håller att laga.

Släpper av min bror vid sjukhusets entré och åker sedan och parkerar. Betalar för en timme och tycker att längre tid än så får det fan inte ta, tio minuter innan vår timme tagit slut är han röntgad och klar. Medan jag sitter och väntar på honom ringer mobilen - det är Anthill. Jag har fått jobb! Börjar på måndag klockan åtta. Mördande.

Kommer hem med bror och alla grejor, eftersom han skulle in på arbetsförmedlingen så passade jag också på att gå in och säga att jag fått jobb. Då slipper jag kanske all den här dyngan de skickar ut. "Bli känd på ditt jobbsök!" Jag vill inte bli känd, lämna mig ifred, era asgamar!

Släpper av brodern nere vid garaget och hunden blir jätteglad när han kliver ur Nemi, han fattar att jag sitter bakom ratten och till slut får jag öppna dörren och klappa honom. Han är galen och bara för att han inte ska bli överkörd får han åka bil ända upp till spiltan (vår carport), det blev säkert hela 50 meter. Nöjd var han då i alla fall.

När vi klivit ur bilen, jag och hunden, blev han ännu gladare och sprang som en tok runt, runt, runt på gårdsplanen och förstörde pappas krattning. Hehe...

Nu ligger han på min sovrumsmatta och snusar, lillen blev trött av sitt ystra glädeanfall. Det var inget tal om saken när jag klivit ur bilen "Nu går vi in och sover, matte!"

Tomten är en "ful gubbe"

Tänk om tomten fanns på riktigt. Då skulle han vara en så kallad ful gubbe som alla föräldrar är paniskt rädda för.

Om någon främmande karl kom och satte sig och lyfte upp deras barn i knäet skulle de ringa polisen, och samma om han gav dem något och ville ha en kram i utbyte. Och om denne karl samtidigt som han hade barnet i knäet sade "ho ho ho", skulle de ju tro någonting ännu värre.

"Av tomten får du önska dig vad du vill", jaha... vad vill han ha i utbyte då?

När jag var liten och vi firade jul tillsammans med min moster och mina morbröder så hade vi en tomte som hela tiden ville ha kramar av min äldsta kusin, fast hon var i alla fall i tonåren då. Det var jättekul, och hans skägg gled omkring i fejset på honom. Men den tomten var ju inte "på riktigt", det var bara en av pappas ungkarlskompisar.

Gamla, tjocka gubbar som har barn i knäet och inte är släkt med dem kallas i mitt samhälle pedofiler, så vad är tomten egentligen?

En äckelgubbe.

Hund-språket

Idag kom min storebror hem till oss för att byta däck på sin bil, de är i stort sett olagliga och dessutom håller ett på att gå sönder.

Jag sade "titta där" och hunden rusar till fönstret och tittar ut - "åh, det är lillhusse som kommer!" säger svansen som viftar så hela hunden blir ostbågeformad.

Nu vet vi dessutom vad min storebror heter på hundspråk "vo-vo-vo-VOFF!" Det säger han varje gång han får syn på brorsans bil... Hunden skäller i morsekod. Tre små och ett stort skall.

Och brorsans bil är trasig... bromsarna är slut på den, så nu står den på pallbockar nere vid garaget. Han ska låna min Nemi (som är den enda bilen som går i den här gårn!) och åka på Meko i morgon. Jaja, Audi och Hyundai är inget mot en liten röd Seat. Den går i ur och skur, utan några större haverier. Vindrutetorkarmotorn gick sönder så jag hade inga vispar, men det är en sak. Lyckligtvis regnade det inte, jag försökte bara rengöra rutan.

Jeaj!

Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen!

Nu sitter min dumburk ihop, och det är inte tack vare Komplett, kan jag säga!

Beställde ju en PC i delar från Komplett.se, skrammelhögen anlände på utsatt tid (förvånande) men när min bror började sätta ihop den så ville den icke brumma. Storebror blev fundersam och testade att stoppa sina minnen i min burk och då startade den snällt och beskedligt som en nytankad moped.

Han ringde och pratade med Komplett, fick skicka in både moderkortet och minnena. De skickade tillbaka dem till slut och sade i stort sett att det inte var något fel på dem. Jaså? Varför funkade den inte när brorsan försökte sätta ihop den igen då?

Summa summarum: I går kväll ringde han och sade att han höll på att installera Vista på burken och att jag kunde komma ner och hämta den om ett tag. Han hade fått den att funka genom att stoppa i sina minnen i den, det var nämligen risk att han blev av med sin bärbara HP eftersom mammas bärbara som jag lånat inte orkade dra Winamp och Internet samtidigt.

Den där datorn, "som skulle bli så billig", har kostat mig 4 200 plus ett operativsystem för 2 500. Dessutom måste jag fixa ett antivirus så då är jag uppe i ännu mer. Suck! Fast än så länge har jag bara betalat 4 200 för den, men det lär bli mer... Tangentbordet var ju kajko också så ett nytt trådlöst har jag fått köpa också.

Men nu brummar den i alla fall... Jeaj!

Vari ligger problemet?

Ja, tro det. Vari kan problemet ligga? First thing in mind är pengar. Och naturligtvis, pengar är det ständigt återkommande problemet.

Hittade den ultimata bilen på Blocket, Dodge Dart med 318 V8 i bra bruksskick. Endast 28 000 riksdaler, men sådana pengar har jag inte i madrassen. Ikväll tittade jag på annonsen igen och höll ärligt talat på att få en hjärtattack av sorg. Bilen är sänkt till 24 500, och nu måste jag få loss pengar!

Min bror har halvt på skämt, halvt på allvar sagt att han har elva tusen jag kan låna. Okej, elva tusen - då fattas "bara" 13 500. I nuläget skulle jag praktiskt taget sälja min själ för att få tag på denna Dart, en bra Dart för mindre än 40 000? Slå till direkt, pappskalle!

Jag kommer att gråta galla om jag måste gå en cruisingsäsong till!

Premiärdomare

Jag är VIP. Eller snarare - jag var VIP. Under lördagens bilträff i Hoting hade jag den äran att bli en av 99 domare i Krantz Challenge. Hade problem, dels skulle man hålla upp röstlappen och så ville jag fota. Kameran fick bo i sin väska, det var så kallt och blåsigt att jag inte orkade hålla i den någon längre stund. Jag fick några bilder ändå.

Det var världspremiär av Krantz egen lilla tävling, så vi som var där upplevde något historiskt. När min morbror rullade runt banan i sin Catalina var det inte ett svårt val vem jag skulle rösta på. Bara för släktens skull hade jag röstat på honom, men när han mötte en så vansinnigt ful Chrysler var valet pissenkelt. Janneman vann på count men gick tyvärr inte vidare i semin.

Lyckligtvis tog han det hela med en klackspark, tävlingen var ju bara för skojs skull, men rykten från depån sade att vissa jänkebilsägare tog det hela på blodigt allvar.

Så nu, efter att Cruisingsäsongen 2008 officiellt tagit slut, måste jag sammanfatta min sommar.

31 maj, Sollefteå - Fanns på plats under hela SMF-dagen och fotade som en tok.

14 juni, Kälarne - Veteranmarknad med bilutställning där jag åt kolbulle (hamburgare) och fotade som besatt, dagen avslutades med SUPERGOD PIZZA på Kaffestugan i Hammarstrand.

28 juni, Hammarstrand - Jobbade till halv nio så jag missade backracet, fanns på plats för cruisingen och åkte kardantunnel på Firebird men tog inte ett enda kort.

12 juli, Ramsele - Jörgen jobbade istället för mig så jag fanns på plats och fotade en massa, hade behövt ett extra minneskort till kameran. Missade dock cruisingen som Veteranfordonsdagen avslutas med.

26 juli, Sollefteå - SMF:s jubileumscruising och Nipraset blev en lyckad, och varm, tillställning i samband med Nipyran. Peter Jezewski på scen och kameran i högsta hugg. Massor med bilder och minnen till kalla vinterdagar.

8 augusti, Sandslån - Tänkte åka på bilutställningen men gav f-n. Kände inte för det helt enkelt.

9 augusti, Kramfors - Hade planerat att åka på Riverside Cruisers cruising i Kramfors men sällskapet uteblev, vädret hemmavid motade bort alla sådana planer och jag kände inte för det även om det varit kul att träffa klassen. Fick istället ta de första bilderna på två frontalkrockade lastbilar.

30 augusti, Hoting - Trots halvrisigt väder med blåst och regnskurar så var dagen ganska lyckad. Fick många fina bilder och fick äran att vara domare i Krantz Challenge. Fanns inte på plats för någon cruising, Elvis-karaoke eller amerikansk frukost men jag var nöjd ändå.

Framtiden: tajmad och klar in i minsta detalj!

Om man kunde göra en handlingsplan över sitt liv, följa upp med utvecklingssamtal och dessa ständiga "hur kan du göra för att bli ännu bättre på det här?", då skulle jag behöva det.

Jag är konsekvent inkonsekvent. Jag svär dyrt och heligt på vintern att "till sommaren ska jag spara varenda krona och spara till en jänkare", det blir sommar och vad gör jag? "Åh, fina skor - de köper jag!"

Money? What money?

Fast det är inte jag som kostat mig mest pengar (säger vi...) den här sommaren utan min hund. Veterinärkostnader på 1 800, frisörkostnad på 400, grejor och mojänger för typ 500. Dessutom har jag tankat min supertörstiga bil - har tankat den två gånger i sommar. Sammanlagd kostnad 650 kronor.

Men nu är jag arg på mig själv! I framtiden ska jag vända på varenda krona!

Jag har en plan... och den är tajmad och klar in i minsta detalj.

1: Skaffa ett jobb.
2: Jobba några månader.
3: Ta ett lån.
4: Köp en jänkare för de lånade pengarna.
5: Bo hemma ett år eller så, betala av så mycket som möjligt på lånet.
6: Skaffa en sovsäck och dra runt på varenda cruising inom en 20 mils radie.
7: Gnälla över bensinpriset.
8: Klaga över att jag är så fattig.
9: Hitta en billig lägenhet med garageplats och flytta hemifrån.

Ännu ett projekt

Jag har fått ännu ett projekt, men denna gång är det inget som involverar en symaskin eller tyg.

Jag ska... (lååååång trumvirvel, spänningen är oliiiiiiidlig) ...göra en tårta!

Storebror fyller nämligen år i morgon, han ska fira uppe hos oss en stund, sedan ska han ner till sina kompisar och supa. Eftersom de säkert blir fyllehungriga senare fram på kvällen, kommer nog tårtan ta slut.

Jag ska alltså göra en tårta imorgon bitti, det är alltså lika bra att jag masar mig upp ur sängen någon jäkla gång så jag inte står och gör tårtan klockan tre och han kommer klockan fyra... nej, tårta i morgon bitti och sedan relaxing med vovven resten av dagen... Måste ju passa på att njuta av min huslighet.

Men jag är så jäkla bra på att göra hemmatårtor, inget en konditor skulle hurra över men de duger för ändamålet.

Nytt projekt!

Jag har ett nytt syprojekt.

Den här gången är det inget lätt plagg, cirkelkjolen kunde man ju sy utan sybeskrivning bara man hade en mamma. Nej, nu är det en halterneckklänning som gäller. Mönster är införskaffat, nu gäller bara att hitta ett passande tyg och sätta igång.

Welcome to... Project Fifties

Har via en hemsida hittat en säljare som har miljarders tyger, kan dock inte bestämma mig om jag ska köra lite rockabillystil eller om jag ska vara trogen femtiotalet och ta något tyg som ger lite återklang till barndomens dagar hos gammel-raggarna. Just nu lutar det åt det senare alternativet...

Wait and ye shall see

Mina passioner...

Har insett att jag har några passioner i livet.

Alla har vi dem, vissa kallar dem laster, andra skiter jag i vad de kallar sina små egenheter.

Mina egenheter är ganska vettiga, faktiskt. Jag blir inte kär i träd, har inget intresse av att ha sex med en hund eller att vika ut mig i Slitz.

Jag pratar om alla sansade kvinnor, och tjejers, älsklingspryl. Skor!

Jag älskar att prova skor och kläder, mestadels skor dock... Inom kort ska jag köpa typ fyra par skor till och då är lönen definitivt slut!

Lack, klack och spännen. Finns det något mer fantastiskt än alla dessa skor man kan välja och vraka mellan? Jag har personligen svårt att tro det, men ni andra tråkiga skonödvändigare får väl tycka vad ni vill. Vi lever ju faktiskt i ett fritt land.

Längtar verkligen tills jag kan flytta hemifrån, då kan jag fylla en hel garderob med alla mina skor och kanske till och med ha ett sånt där underbart skoställ som fanns i nya IKEA-katalogen...

Dream and ye shall recieve, som Chris säger i Overhaulin'

Bye bye money!

Efter att ha varit avskuren från civilisationen, i detta fall Internets alla sociala hemsidor och forum, i närmare en vecka på grund av en spricka i antivirusprogrammet så har jag nu kommit med returbussen till samhörigheten.

Jag har i flera dagars tid väntat på min lön, räknat på ungefärliga siffror och jämfört priser på Expert, Komplett.se, Elgiganten och till och med Dustin. Men snart kommer min nya lekkamrat i en stor låda, fylld med en massa färgglada kablar och blanka delar.

Jag har köpt en ny dator. Hela tjottafräset gick loss på 4200 och några kronor, till det har jag dessutom köpt ett nytt tangentbord eftersom mitt gamla fått rejält psykbryt.

Trycker man på D får man ibland ett W, ibland kan man trycka fyra gånger på en tangent utan att få en enda bokstav på skärmen. Ibland nuddar man tangenten och får tre av den bokstaven på skärmen. Man blir lätt frustrerad av detta till slut. Jag vet inte om det är någon blandning mellan spilld Coca-Cola, långvarig dammsamling och diverse hårda smällar som fått det gamla tangentbordet att ge upp - men upp har det gett.

Allt är redo, nu väntar jag bara på det där stora fina paketet som jag inte har någon större lust att betala - och på att min älskade storebror (jag smörar!) ska sätta ihop The Thing eftersom det är en "PC i delar"! Jag är ju helt ute och cyklar när det gäller sånt, så det får proffsen sköta.

Stormdemons Land

Snabba fakta om Stormdemons egen lilla fantasivärld

Antal innevånare: 2 (en människa och en hund)

Huvudstad: Ingen, men Skrivbordet är samlingspunkt och Sängen till ytan störst

Area: cirka 14 kvadratmeter

Största sjö: Vattenflaskan bredvid skrivaren

Högsta berg: Klädhögen på skrivbordsstolen

Klimat: Mellan 18 och 35 grader beroende på årstid, luftfuktigheten brukar ligga mellan självlockig och korkskruvslockar

Antal lagar: Många!!!

Favoritlag: "I Stormdemons Land städar man när man vill, alltså mycket sällan"

Det är dödsstraff på att: Lägga sig i Landets affärer

Var ligger Stormdemons Land: På norra halvklotet, 63°11´N 17°04´O för att vara exakt

Grannländer: VardagsRummet, KlädSkrubben och TvättStugan

Sysselsättningsgrad i Stormdemons Land: Varierar kraftigt, ibland 110% och ibland endast 0,002%

Efter många om och men har jag blivit vuxen!

Nu har jag levt i åtminstone 6980 dagar och att det har krävts en så lång tid för att jag skulle bli vuxen är makabert.

Idag, för bara åtta timmar sedan, köpte jag mitt livs första symaskin. Den gick på tvåtusen spänn så nu är bankkontot tomt igen. Dessutom åkte jag ner till storstan lite senare och där hittade jag ju naturligtvis en massa fynd, bland annat sellerigröna Crocs. Jag skulle snarare vilja kalla dem anisgröna, men men... Tanten på Skotime var dock en snäll prick, trots att jag tog fotbeklädnaderna på vuxenavdelningen så behövde jag bara betala för barn-Crocs.

Jag klagar inte!

Traskade sedan in på Lindex där jag hittade massor! Hittade för länge sedan, måste ha varit innan midsommar, en superskön topp där. Eller jag hittade förresten två toppar eftersom det var två för 149, en limegrön och en mörkare grön. Nu var jag in igen och lyckades hitta dessa toppar igen. Den här gången tog jag en svart, en grå och en röd. Den röda var den absolut sista i sitt slag - och det var rätt storlek så jag är lycklig med långt y!

Förutom denna toppenaffär (jag är en jävel på att leka med ord!) så hittade jag också en kjol som var underbart skön, men dragkedjan var trasig. Jaja, pees åf kejk när man har en symaskin! Slog en snabb telenisse till modern som lovade att hjälpa till och sy i en ny dragkedja.

Ramlade med andra ord in på Multrå Garn igen, det blev ingen tyll till en underkjol som jag planerat - kjolen får hänga som på en galge tills vidare - men en dragkedja och ett måttband.

Rumlade iväg längs gågatan, intog en mjukglass med lakritstopping på bowlingen, gick och hälsade på killarna på Expert (med mjukglassen i näven).

Ordagrann konversation inifrån Expert:
Jag: Hej, en snabb fråga bara så ska jag gå och söla ner någon annanstans...
Han (skrattandes): Okej...

Fick mitt minneskort, en nyare upplaga av det jag redan har, gick sedan och satte mig på en bänk utanför biblioteket där jag pratade lite med en gubbe som matade duvorna med korvbröd. Berättade att jag brukar mata dem med pommes frites.
"Äter dom det?" undrade han storögt.
"Ja, men det är salt..." svarade jag och flinade djävulskt. Gubben började skratta och åt upp sin kokt med halvt bröd och gick sin väg.

Jag avslutade mjukglassen, gick in på Jysk och skaffade knappnålar och ett täcke innan jag drulade iväg till bilen för hemfärd.

För att sammanfatta hela inlägget: jag är fattig igen!

Vad vore livet...

...utan choklad och Coca-Cola?

Efter en lång dag på jobbet med stängning och massor av kunder finns det inget skönare än att dimpa ner framför datorn tillsammans med ett stort glas Coca-Cola och en hundragrams kaka Marabou mjölkchoklad.

Jag kan ju tänka mig att Anna Skipper skulle få en hjärtattack om hon såg att man skippade (haha, jag är så jävla rolig!) middagen till förmån för en sliskbomb som förmodligen motsvarar hundraåttio sockerbitar eller något.

Tio minuter senare
Blodsockret: - På väg upp! Var vänlig håll fast i närmaste åderförkalkning!

Ytterligare tio minuter senare
Blodsockret: - På väg ner... Var vänlig... äh!

Kjolprojekt: check!

Kan nu publicera de glädjande nyheterna att de tre kvadratmetrarna tyg jag köpte på Multrå Garn tack vare pappas kusin Monica och hennes man förvandlats till en härligt svängig kjol i äkta femtiotalsstil.

Eftersom människan i affären klippte till för lite tyg höll min mor på att få en hjärtattack och det krävdes en snål smålänning för att få till mönstret bra. Men nu är den klar.

Själva kjolen började sys tisdag förra veckan, och trots att Djävulen bott i symaskinen hela tiden sitter nu plagget ihop. Idag, vid två-tiden kom mina föräldrar hem och jag som numera hyser en hälsosam fobi för mammas skitmaskin sade att hon fick sy fast fållen som jag dock lagt upp under tiden de var och handlade.

Hon sydde fast fållen och det på kort tid trots att undertråden tog slut två gånger på den femtusentjugofyra millimeter långa raksömmen som skulle dit. Vilket elände! Därefter var det inpassning och vi upptäckte att tyget färgar av sig. Tur för mig, jag har mycket svarta kläder så det gör inget.

Nu den senaste halvtimmen har jag suttit och sytt fast knappar så att man kan ta sig i och ur kjolen utan att behöva sprätta upp någon söm.

Under tiden som jag letade fram de knappar och nålar som behövdes för handsömnaden så hörde jag min mor svära ute i köket och funderade på att åka och köpa Valium åt henne. Det lär hon behöva eftersom mönstret på min pennkjol kommer om ett par dagar :)

Ett tokstort tack till Börje och Monica, och inte minst min tålmodiga mamma som dock mest är munväder, far min förtjänar väl också ett tack eftersom han varit tyst och låtit oss hålla på bäst vi vill. Bild på kjolen kommer inom kort, om det går som jag vill.

Nipraset

Efter en något sen uppstigning ur törnrosabädden blev det frukost i en hast, slängde lite grejor i en väska, fyllde vattenflaskan och drog till storstan.

Parkerade och började sedan traska genom stadsparken där det var fullt av Nipyrefolk, upp mot trängschaktet. Där bevittnade jag hur 21 veteranbilar kämpade för att få en så jämn tid som möjligt.

Hettan i Sollefteås nipor var i det närmaste olidlig, hemma hade termometern visat på medelmåttiga 21 i skuggan. I solen var det nog närmare 35 och i skuggan bara obetydligt svalare.

Speakern var gröngöling och saken blev inte bättre av att han verkat få solsting, ibland var hans kommentarer fullkomligt obegripliga. Det enda man förstod var att han var lyrisk. Okej, mer då?

Bilen, föraren, är det något om dem? Han bränner gummi på en avstängd väg, is there more?

Tyckte inte att det varit så fruktansvärt varmt, men när jag kom hem och såg mig själv i spegeln tvingades jag inse att solen även tar i skuggan. Visst att jag var varm och svettig, men rödheten försvann inte efter en kall dusch. Jag är brännmärkt. Och eftersom det fanns en risk att man skulle få gå en bit så valde jag att ta på mig bekväma skor - mina gröna Converse - så jag är vitare om fötterna än jag är om benen. Borde kanske ha tagit av mig skossingarna och gått barfota så att mina 36:or fått sola, de med.

Men i skrivande stund håller jag på att göra mig i ordning för cruising, Peter Jezewski står på scenen. Honom vill jag se, men Boppers är ju inte med... Hänger läpp över detta faktum, har dock aldrig hört The Chiefs, de kanske är bra. Det lär jag ju upptäcka klockan nio ikväll.

Önskar desperat att jag haft en egen jänkare att kliva ur idag, men det går inte. Har inte nog med pengar och nu är det lite för sent att skramla loss en bil. Cruisingen börjar om en och en halv timme, blir inte direkt någon framförhållning då.

Tänker lifta dit med bror och hans sambo, känns onödigt att ta två bilar dit när vi alla tre ändå får plats i en bil. Dessutom planerar jag att ha högklackat idag, vill inte ha med mig ett extra par skor bara för att köra i. Har aldrig testat att köra i högklackat, vem vet? Det kanske skulle gå jättebra, men jag har ingen starkare lust att upptäcka om det förhåller sig så...

Trots att jag inte har någon bil (riktig bil alltså) så tänker jag vara rockabilly. I den mörkbruna kalufsen som skulle behöva träffa frisören sitter ett rött diadem i lack, runt midjan sitter en matchande accesoar. Mellan skalpen och naveln hänger en jätteskön antracitgrå blus i något blankt och härligt material, mellan de svarta pumpsen (också de i lack) och mittpunkten sitter en pencilkjol, den är så perfekt snäv att jag praktiskt taget älskar den.

Fast jag ska inte gå här i lera och sörja, jag får ju i alla fall åka V6:a till cruisingen. Hellre då gå på isen och ha det glatt! :P

Goin' for the 50's (del 2)

Okej.

Håret sket sig och jag brände tummen på plattången.

Är man en klant så är man.

Jaja, jobb imorgon så då får man i alla fall tjäna lite slasing. Lär väl blir runt 1600 med OB och allt :)

Goin' for the 50's

Har under en längre tid försökt få till en femtiotalsfrisyr på egen hand, frisören lyckades på en timme till studentbalen men då hade hon ju fördelen med att se hur det såg ut i nacken. Denna kamp har pågått i mer än ett år, men idag har jag gett mig fan på att inte förlora.

Tack vare kopiösa mängder hårspray, en jäkla massa hårnålar och en tuperingskam från 80-talet har jag lyckats få mitt hår att i alla fall stanna där det borde vara. Nu ska bara hårsprayen få torka så får vi se om håret stannar uppe ändå. Tuperingen har lagt sig, det känner jag men den kan jag ordna med mera hårspray och kammande! Annars stoppar jag bomull eller något under håret...

Det var ju så de gjorde på femtiotalet.

Måste vara sjuk...

Under den här veckan har jag kämpat med en mycket främmande känsla, denna känsla gör det svårt för mig att koncentrera mig. Jag känner mig rastlös och dagarna verkar bortspillda. Har drabbats av liknande känslor några gånger förut men har då lyckats förtränga känslan tills den varit ett irriterande molande längst bak i huvudet. Till slut brukar den försvinna av sig själv.

Det känns så främmande att erkänna att den här gången försvinner inte inspirationen. Jag har försökt tvinga bort den i en hel vecka, jag har försökt föra en logisk diskution med mig själv, men icke... Inspirationen vinner.

Just den här gången har min inspiration bestämt sig för att jag ska göra en poodle-kjol. Alla andra gånger har det varit normala saker, mer alldagliga grejer... som att börja motionera eller sluta äta godis, ta itu med skoljobbet eller städa. Inte sy! Först och främst är jag ingen händig människa och dels så skulle det kännas dumt att kliva ur en Seat iförd rena femtiotalsutstyrseln... Då ska man ha en jänkebil! Och det har jag inte råd med.

Känner mig mycket frestad att åka ner till Multrå Garn och skaffa tyg, tråd och allt det som krävs och bara sätta igång. Men det blir i så fall inte före måndag då jag är ledig.

På lördag jobbar jag (lyckligtvis) och samma på söndag, men då har ju Multrå ändå inte öppet, måste nog bara få med mig min mor som har lite mer hum om tyger än moi.

Men om jag skulle sy en sådan där kjol - inte f-n tänker jag sy fast en katt- eller hundapplikation på den då! Forgit it! I så fall ska den vara svart och bara svart. Men det skulle vara läckert med en pepitarutig eller rödmönstrad också... hm... beslutsångest.se!

Det mesta regnar bort

Sommaren är kort, det mesta regnar bort
Men nu är den här
Så ta för dig, solen skiner kanske bara idag

True, oh so true...

Under den gångna veckan har det varit ganska märkliga dagar. På morgonen soligt och på eftermiddagen har det oftast börjat störtregna. Vet inte hur många gånger mina Converse stått på tork under den här veckan...

Anlände till jobbet i morse till strålande solsken och närmare 20 graders värme, efter tjugo minuter började det duggregna och när jag fick lunch stod regnet som spön i backen. Tio minuter senare var det strålande solsken igen, sedan började det återigen spöregna.

Spelar Gud och änglarna roulette om vädret eller? Har Kung Bore tråkigt? Har Moder Natur tagit semester eller har hennes pojkvän gjort slut med henne så hon gråter? Är det slut på blixtar i Tors hammare så han straffar oss med pisseblöta istället?

Man får bara vara glad att man inte är någon träskalle, då skulle man ju få huvudvärk eller börja mögla i det här sopprotsvädret... Man kan ju för attans tusans jäklar inte lämna ett papper framme på skrivbordet utan att det ser ut som en serpentin när man kommer hem.

Ekosystemet är ur led, ingen tvekan om den saken. Det snöar i Turkiet och här har vi 40 grader varmt och minus 10 millimeter regn eller 16 grader varmt och översvämning. Naturen har inte längre några gränser åt något håll.

Snön kommer i september, kommer på att det är för tidigt och smälter bort på en vecka. I januari återkommer den och ligger kvar till skolavslutningen, i stort sett... I juli kommer sommarvärmen efter en on-off relation med pollensäsongen, pollenet försvinner mirakulöst efter två förskräckliga veckor och värmen försvinner nästan lika fort. I mitten av augusti kommer höstdimman och den sista veckan blir man förvånad om inte träden börjat skifta färg. September är det ingen mening att prata om, man blir bara deprimerad. Träden är röda, gula, brungröna, temperaturen ligger runt 10 grader och diset stiger aldrig uppåt och håller molnen sällskap.

Eko-ologiskt

Idag kom det in en kund på Konsum som handlade vegetariskt och ekologiskt, dessutom hade hon en massa fisk och kyckling. Helt appropå nästan ingenting kom jag att tänka på vad många vegetarianer säger. "Jag äter inget som har ögon" eller "Jag äter inget som har en mamma eller pappa", andra säger "Jag äter inte kött på grund av den tortyrlika transporten till slakten".

Hur man än vänder på det så blir det lika jäkla fel. En fisk, eller en kyckling för den delen, har väl också mamma och pappa? Visst att kossor och hästar bär sina småttingar i buken under jäsningen men hönor ruvar sina småttingar och många fisksorter vårdar och vaktar sina kaviarhögar. Och om man ser åt ögonen till så har väl alla med hjärta ögon också! Vare sig man är gris, ko, kyckling, fisk eller groda så har man både puls och synförmåga.

Jag kan hålla med om att transporten till slakten är onödigt lång och i många fall grym, men om inte jag äter köttet kommer de att lägga ner ett slakteri och så får de stackars djuren åka lastbil 25 mil längre innan de får den barmhärtiga bultpistolen mot pannbenet.

Och är det verkligen bättre att äta grönsaker och svamp, och sedan få proppa i sig så mycket vitamin och proteintillskott att man kunde bli mätt på dem allena? Vad kostar det inte på miljön att tillverka och framställa alla dessa tillskott veganer och vegetarianer måste äta för att vara friska?

Människan är ett djur som inte är gjort för en vegetarisk diet, i så fall skulle vi ha likadana tänder som hästar eller kor, inte de här riv-och-slit-tänderna vi i dagsläget har. Människan är ett rovdjur, vi har ögonen placerade framåt, vi är på jakt och vi ska äta en köttbaserad kost.

Sluta bråka med naturen.

Svår nyhetstorka råder i landet

Under den gångna månaden har brist på åskstormar, olyckor och brott lett till en svår nyhetstorka som nu brett ut sig över hela Sverige.

SMHI tror att fenomenet beror på de västliga lågtrycken som sveper undan befolkningens viljekraft. Vid polisen tror man däremot att toleransen för alkoholrelaterade brott krupit ner mot nollpunkten, därav bristen på nyheter.

I småstadstidningar kan man läsa om hur man kommer i bikiniform, en nyhet som i vanliga fall är reserverad för kvällspressen. Småstadstidningarna brukar också fylla ut spalterna med notiser om allt möjligt, exempelvis "häst kastade av ryttare". Det brukar också förekomma långa reportage om någon lärare vid ett högstadium som ska gå i pension, reportagen brukar fyllas med stora bilder men texten är innehållslös.

I kvällspressen kan man däremot läsa "de är de rikaste personerna i Sverige - känner du dem?" eller "så blir vädret där du bor!". I en tid av börskrascher, fasansfulla svältkatastrofer och översvämningar väljer kvällspressen att skriva om vädret. Vädret diskuterar man i brist på annat att tala om.

Kommentarer om vädret är dock vanliga, exempelvis vid fikabordet på arbetsplatsen, "nej fan, nu måste det vara soligt på lördag - jag är ju ledig!" eller "det har varit soligt hela veckan och bara för att jag var ledig i helgen så regnade det non-stop!"

Kassa-mentor

Dök upp på jobbet punktlig som ett skoskav idag, började fixa i kassorna och insåg att det inte var mycket att göra - nehej... vi öppnar ju om 25 minuter...

Gick bort mot brödet för att höra om det behövdes någon hjälp någonstans, Lena fick syn på mig och sade "där är du ju! Du ska lära Frida kassan idag..."

Jaha, okej, då har jag ju något att göra tills vi öppnar. Tog med mig nykomlingen och traskade bort till kassorna. Gick igenom vad man skulle kolla och allt runt omkring kassorna innan jag började gå igenom systemet med henne, det är ju svårt att lära en annan person hur man ska göra. Det är så pass individuellt hur man gör och hur man bäst lär sig. Tror att hon fattade rätt bra, till slut öppnade vi ju och jag lät henne ta kunderna. Jag stod bredvid och var behjälplig när det behövdes (alltså hela tiden).

"Vad är det här?"
"Tomater."
"Vad har det för nummer?"
"834."

Efter ett tag blev jag så dödligt uttråkad, Frida klarade sig bra själv, hon undrade över nummer och vad saker var, men i övrigt var hon självständig. Det var lite folk så det var ingen mening att sitta i två kassor, så det slutade med att jag gjorde packtjänstgöring.

Man kan ju undra hur en del packar, en kund till exempel, han tog tre kassar men jag fick ner alla hans saker i en kasse och hade tunnbrödet på sidan om.

Efter ett tag blev jag fundersam, kunde 99,9% av alla PLU-koder Frida frågade om och visste vad man skulle trycka på utan att behöva titta på hennes skärm. Börjar jag räknas som ett erfaret kassabiträde?

En kund kom in när jag var back-up till Frida igen, hon frågade om koderna och jag svarade. Han undrade om hon var ny och när hon trasslade till det lite så var han storsint och sade bara
"Alla har varit ny någon gång." När han hörde alla koder jag svarade så lade han till något om att det tydligen inte var så enkelt att sitta i kassan som folk trodde.

Tack! En person av 2 000 som fattat att det inte bara är att sätta sig bakom skärmen och knappa loss!

Men nu är jag ledig tisdag och onsdag, sedan ska jag stänga torsdag och fredag... Frida ska nog vara med då också, tror jag... hoppas jag lär henne rätt nu då :)

På en skala...

...hur uttråkad är jag om jag frivilligt väljer att åka lastbil till Näsåker? Av alla ställen...

Enligt min bror så är det skandal att jag kan ha så tråkigt med tanke på att jag är "åkardotter", så jag har åkt lastbil sedan innan jag föddes. Det är inte speciellt roligt.

Storebror kom in vid tio igårkväll för att fylla sin vattenflaska, han berättade att han varit med i en krock men det syntes inget på lastbilen men V70:n han körde på var bucklig och fläckvis vitfärgad. Aj aj... inga personskador dock.

Vi studsade iväg mot Näsåker, när vi passerade någon vägskylt sade han "om du någonsin kör mot Näsåker så får du passa dig här och lite längre fram. Där kommer det nästan alltid älgar." Hoppades halvt på att få se en älg, sist jag såg en var sjuttonde maj och i vintras höll jag på att få en cabbad bil tack vare en älgko och hennes korkade kalv.

Jaja, vi kom till Näsåker utan några missöden. Brorsan skulle tanka lastbilen och stannade vid pumpen, jag fick hans bilnyckel och skulle köra den så att han bara kunde kliva ur lastbilen och in i personbilen, i stort sett. Öppnade dörren och tittade ner, det är ju nästan två meter till marken från hytten så man ser sig för innan man klättrar ner.

Min pappa har en förmåga att lyckas parkera så man måste kliva ut i en vattenpöl eller på en isfläck, tydligen har brorsan också ärvt denna oerhört irriterande förmåga. Han hade stannat så att det var en stor och djup vattenpöl nedanför passagerardörren. Slutsumman blev att han fick backa en och en halv meter för att jag skulle kunna kliva ur.

Medan han tankade så traskade jag iväg till hans bil, som förövrigt är en automat, han frågade om jag kunde köra en sådan. Mitt supersmarta svar blev "jag får väl försöka, om jag inte lyckas får den stå där den står".

Storebror är ungefär tre decimeter längre än vad jag är, så han sitter praktiskt taget i baksätet när han kör medan jag sitter på ratten och kör. Iddes inte flytta fram sätet för att köra 50 meter så jag vred bara igång bilen, upptäckte då ett annat problem än att bilen var automatväxlad. Jag hade på mig sådana här blanka och jättesköna träningsbyxor, i bilen var det skinnsäten. Jag gled bakåt i förarsätet och tappade då kontakten med gaspedalen. Jag tjurhöll mig i ratten efter att jag backat ut och körde mot grubilen jag skulle parkera vid.

Vid grusbilen skulle jag sakta in, att släppa gasen hjälpte in nämnvärt så jag tryckte lite på bromsen, nu var jag van vid min bil där man får trycka till lite grann. Brorsans bil gjorde en tvärnit! Jaja, lyckades i alla fall ta mig till den aviserade platsen utan några andra missöden än en tvärnit.

Det var lite kyligt ute, så jag kände inte för att kliva ur bilen och gå runt till passagerarsätet så jag klättrade helt enkelt över mittkonsolen. Storebror kom och körde till kontoret där han lämnade sina grejor. Vi åkte ut och färdades väl i en inte helt laglig hastighet hemåt när hans sambo ringde. Han svarade och pratade naturligtvis med henne, jag fick syn på något på vägen och insåg nästan direkt att det var en älgko som sprang mitt i vägen - mot oss!

Brorsan verkade inte lägga märke till älgen eller bromsa, så jag sade "älg" och han pallnitade. Hans matväska for in i hans ryggstöd med en smäll och jag höll i mig i dörrhandtaget. Den korkade kossan sprang åt vänster, sedan åt höger, sedan tvärgirade hon ner i diket på vänster sida. Brorsan pratade fortfarande i telefon med sambon och berättade om älgmötet.

När vi åkte igen frågade jag om han inte sett den. "Jo, jag såg den men det slog mig inte att jag borde bromsa." När jag hörde hans ord blev jag lite fundersam på om han verkligen skulle köra, sådär blev pappa en gång när vi var på semester också. Då var det nära att vi hamnade i den andra familjens husvagn. Tack vare att mamma sade åt honom att bromsa blev det inget, så historien verkar upprepa sig...

Jag hatar folk!

Är det tillåtet att som kassabiträde avsky folk? Om det inte är tillåtet, så ger jag blanka fan i det!

Jag har just jobbat åtta och en halv timme i konstant stress, oljud och med att bli knuffad, skriken och klagad på. Det här inlägget kan alltså bli ganska surt bitvis.

Som till exempel arbetsergonomi. Kunderna förväntar sig en bra arbetsställning på sin arbetsplats, bra ergonomi och en vettig ljudnivå. Jaha, sedan står de i slutet av bandet och vill betala sina varor - det är en meter bort! Då måste kassörskan sträcka sig till slutet av bandet, ta pengarna och sedan räcka tillbaka växeln till personen där nere i änden av bandet. Är det en bra arbetsställning? Finns det kanske en anledning till varför pinpaden sitter mitt framför kassörskan? Inser inte kunderna att det är mitt jobb att vara kassabiträde? Ska inte jag få ha en duglig arbetsplats? Är jag en andra sorteringens människa?

Folk är sura och gnäller över att det är mycket folk, det är slut på det eller det, det går inte att hitta rätt saker, ja lilla vän... vad förväntar du dig då när du handlar dagen innan midsommarafton? Helt folktomt och välfyllda hyllor som ingen varit och försört ordningen i?

Börja handla tidigare då, din gnällspik! Jag har ingen sympati om du väntar till klockan fem dagen innan midsommar för att storhandla! Herre gud, jordgubbarna och färskpotatisen tog ju slut vid halv tre!

Det finns en uppsjö av saker för mig som kassabiträde att gnälla på... sitter man i kassa ett parkerar folk vagnen bakom en så man slår armbågen i vagnen så fort man ska trycka något på tangentbordet. Sedan gnäller kunden över att jag måste trycka på "kontant" eller "plu"... Get real! Folk petar näsan i kön och räcker sedan pengarna till en, man ser dem klia sig i armhålan inna de räcker över pengarna, de stoppar MedMera/kontokortet i munnen medan de lastar upp på bandet och sedan ska jag dra kortet. Folk nyser och hostar rakt ut när de står mitt framför en, de slickar på tummen för att bläddra i sina pengar, de kräver att man ska vara trevlig när de för sjuhundrafemtioelfte gången tappar den där jäkla femtioöringen de bara måste ge en.

Hur länge skulle en av de kunna vara trevlig och hålla humöret i schack om de för nittonde gången samma minut måste få lyssna på "jag har bara den här kupongen... var är den någonstans... jag vet att jag stoppade ner den... jag har väl inte glömt den hemma?". Och när de dessutom handlat på Konsum Extra i stan och sedan kommer till Konsumföreningen med sina kuponger och förväntar sig att vi ska lösa in dem! Vi måste för fan dra av, knappa om och så suckar de över att det tar tid när det är de som gör fel!

Jag hatar folk.

Satt nyss och tittade på mitt schema, idag var första gången jag var med vid en stängning så jag hade ju ingen aning om vad som skulle göras. Från och med nu ska jag sköta kassorna själva när jag jobbar till stängning. Jippi. Hur fan tror de att det ska gå? Jag har ju glömt allt i morgon bitti när jag vaknar! Dessutom gnällde hon som skulle lära mig och fräste så jag blev ill, så jag var inte helt koncentrerad på vad jag skulle göra. Om det är första gången kan man ju för fan inte ge sig till att gnälla, klaga och skälla! Man lär sig inte bättre för det.

Jag har gjort en mental u-sväng

Jag har varit intresserad av hot rods sedan jag var en halvmeter lång. Hittade det ultimata objektet på Blocket för inte så länge sedan, nu har jag gjort en mental u-sväng. Hot rods är fortfarande något som jag brinner för, något väldigt speciellt för mig. Men Anglian jag hittade har jag stoppat i min mentala papperskorg.

På mitt mentala skrivbord har jag istället lagt en Opel Olympia. Den är så söt! Inte ens min lite avige far verkade ha något att protestera om, han frågade vad en sådan skulle kosta i försäkring om den stod på mig så jag har lejt min bror att hjälpa mig kolla det. Tanken var att han skulle komma hem och hjälpa mig idag, men då blev jag ju utringd så jag fick skynda mig att be storebror ta hand om hunden innan han gick på sitt skift. Lyckligtvis är han van att göra det, så det var inga problem... puh! Vilken lättnad!

Lyckligtvis har jag ju bil och körkort, så efter att jag packat var det bara att sätta sig i bilen, backa ut ur spiltan (vi kallar vår carport för det!) och brumma iväg ner på byn.

Men det var inte det jag skulle skriva om... Att få Anglian i körbart skick skulle förmodligen ta ett år, och dessutom skulle det kosta många månadslöner. Opelen kostar bara min skatteåterbäring plus lite till. Behöver typ sju tusen, eftersom jag lekt lite loppa för en del av återbäringen. Och jag tror nog att jag skulle kunna skramla loss sju tusen någonstans, jag kommer ju förmodligen att få två-tre tusen för jobbet i juni och ytterligare åtta för juli. Personen/-erna kommer ju i så fall att få tillbaka sina pengar i juli-augusti.

Suck... det tål att tänkas på...

Wha da fook?!

Vaknade vid tio i nio i morse, och tur var väl ändå det... Ganska precis nio ringde min mobil - det var kontoristen på mitt jobb.

Hon: Hej, kommer du snart?
Jag: VA?!?!?!
Hon: Du ska ju jobba idag... har du inte fått schemat?
Jag: Jo, det för juli, ja!
Hon: Varför har du inte tagit det för juni då?
Jag: Jag var ju in till dig och du gav mig bara det för juli!
Hon: Jaha... du ska jobba idag i alla fall... kan du komma?
Jag: Självklart! (Kände doften av inkomst)
Hon: Hur snabbt kan du vara här?
Jag: Ska bara slänga ihop lite matsäck så kommer jag!
Hon: Bra, kom så fort du kan... då ska jag se till att du får en kopia av schemat också.

Jag befann mig i ett slags chocktillstånd ungefär tre timmar, det är inte bra att börja dagen med stress bara några minuter efter att man vaknat. Och mina medarbetare fick väldigt roligt åt hela situationen när de fick höra det på rasten, speciellt Jörgen... det monstret.

Och så är det ju turistsäsong hemma... herre gud vad många dialekter jag har hört när jag suttit i kassan idag! Skåningar, stockholmare, ett par finländare, några västgötingar... och flera av dem verkade ha roligt åt mig?! Varför då?

Bara för att jag inte fick någon Konsumtröja behöver de väl inte le åt att jag satt där i Sex Pistolströja och snackade norrländska? En kund fick väldigt roligt åt att jag sade hundratolv å femti. Grr... Fast anledningen till att jag inte fick någon tröja var för att de var i storlek XL och XXL, jag hade ju simmat i dem... Jag får förmodligen min egen nästa vecka.

Tanken var att jag skulle jobba igår också, för att få lite inskolning. De ville se att jag klarade av kassan och inte hade glömt alltför mycket eftersom det gått nästan fyra månader sedan jag satt där sist. Jag fick inte ens övervakning under första kunden, de bara överlät kassan åt mig och sade "vi är i närheten om du vill något, du minns väl hur man ropar i snabbtelefonen?"

Joho ja... norrlänningar...

Hot rod objekt

Rivka, min älsklingsbloggare, du har ju en gul bubbla i familjen - tror du inte att han skulle tycka om att få sällskap av en maskrosgul men fläckig Anglia då och då?

Jag vet att den inte ser mycket ut för världen, men TLC kan göra underverk på de mest varierande saker. Annars löser man det med Våld, Vilja och Vaselin.

Och jag vet inte vad pappa ska klaga på när det gäller den där - den verkar ju i alla fall ha en bakaxel! Och den har dörrar, motorhuv, grill och skärmar. Den har ju alla plåtdelar! Jag kan utan tvekan leta reda på ett värre objekt på Internet, då ska pappa få se på f-n!

Jag tror jag ska pröva taktiken jag hade när jag var liten - jag ska klaga tills han ger med sig och vi åker och tittar på den! Av någon anledning tror jag inte att han kommer att ge med sig nu för tiden... I alla fall inte i det här fallet...

Tro om storebror är mer samarbetsvillig? Jag är ju hans enda lillasyster trots allt. Kunskapsmässigt tror jag nog att far och bror kan sätta ihop en hot rod utan problem, den behöver ju dessutom inte se ut som om den nyss rullade ut ur Boyd Coddingtons verkstad. Ladugårds-hot rods är mycket charmigare och personligare. Frågan är bara om de två har tid och vilja, det är där det stuper anar jag. Speciellt med tanke på att brorsan har ett folkrace-projekt på g.

Förra året köpte jag ett par röda, långhåriga tärningar att hänga i backspegeln - som en morot för att jobba ihop lite kasching. Kommer jag någonsin ha en backspegel att hänga dem i? Kommer jag någonsin ha ett baksäte att lägga min döskallefilt i eller hamnar den i förstfödda ungens barnvagn? Känns mer sannolik med en unge än med en bil just nu, vilket inte säger lite med tanke på att jag inte ens har en karl.

Själ säljes till högstbjudande

Relativt oanvänd själ säljes, färgen är svart och trots att den är nästan nitton år så är den som nyskick. Vissa delar fattas, så som taktkänsla och genuin artighet. Vissa aspekter av själen är lätt defekta, däribland samvetet och hämningarna. Bör förvarna om att avundsjukan ibland blir för mycket och då slår ilskan också på, oftast på bilutställningar och cruisingar.

Min pappa har hittat till jordens yta från den djupaste hålan i Helvetet! Gobbafan sitter och säger vid köksbordet när jag sedan flera veckor gett upp hoppet om att ha en egen hot rod "om jag visste att jag hade tid, så visst skulle jag kunna bygga en Anglia hot rod..."

Argh! Sedan babblar han på om att det saknas pengar och någonstans att vara. Hallå! Jag ska jobba hela nästa månad! Jag får typ åtta tusen rent för det! Dessutom har jag redan 7,5 lakan på kontot och jag fyller år nästa vecka! Kan du inte ge mig en del av Anglian i födelsedagspresent då?

Och vi har visst någonstans att vara, lite halv provisoriskt men ändå... vi har en hel lada uppe hos farfar! Får inte en liten sketen Anglia och lite reservdelar där så är det dags att baxa ut pickupen igen! Den är ju van att stå ute bakom ladugårdsväggen...

Herre gud, karl, det får ta tre år att sätta ihop den där jävla bilen bara det blir gjort innan jag trillar av pinn av ren avundsjuka! Om det verkligen kniper på pengafronten så säljer jag min själ eller mördar någon för livförsäkringen! Gå på gatan är inte riktigt min grej, och då menar jag inte prostitution utan att stå bredvid cruisingslingan år efter år och titta på de glänsande vidundren.

Och vad gör det om en bil blir en rullande renovering? Så länge den går igenom besiktningen är det väl inga problem? Har man tur kanske man inte ens behöver besiktiga den!

Oh sucky day

Har svårt att se hur en dag ska kunna bli mer dryg än min varit.

Dagen i fråga började tjugo över åtta, just idag var det en mördande tidig morgon. Fullkomlig ointresserad av att äta frukost, hur inspirerande är det med en torr macka med linfrö i? Blä var mitt ärliga omdöme.

Därefter skulle Herr Fluff ut, okej det måste göras, men varför kan aldrig någon annan gå med honom? Dessutom drog han som en jävla slädhund så jag höll på att bli tokig på honom innan vi var hemma igen.

Började städa och plocka ihop på rummet när jag kom in och hade torkat av hundens blöta tassar, det var ju fullkomligt meningslöst! Jag fyllde garderoben men det syns ingen skillnad i mängden prylar på mitt golv.

Pappa och brorsan kom hem ungefär samtidigt så pappa åt sin matdosa och sedan mumsade vi på kladdkaka men det var för lite vaniljvisp så jag fick äta glass till min bit. Pappa gav sig iväg och brorsan stannade kvar ett tag till eftersom han skulle till banken sex mil bort.

När brorsan åkte skulle jag och mamma äta lunch, men då var hunden desperat och ville ut så jag fick gå med honom - igen! Mamma åt lunch under tiden och när jag kom tillbaka så skulle vi åka till farfars ställe så jag fick ingen lunch. De som känner mig vet att jag blir fruktansvärt grinig när jag är hungrig, inte speciellt svårt att räkna ut hur mitt humör var alltså...

Dessutom var jag tvungen att skära min tackkort innan vi åkte och posta dem så jag fick skära dem på en sådan där skärbräda av trä med en fullkomligt värdelös mattkniv ur tiokronorslådan på Konsum. Jag är van vid skolans högklassiga skärverktyg så jag led och var minst sagt förbannad!

Jag orkar inte berätta om vistelsen uppe på farfars ställe, jag skulle bli så jävla förbannad att det vore orimligt att försöka förmedla det med ord.

När jag kom tillbaka till huset så skulle jag tända lampan i hallen, det small till i handleden och sedan dess har jag inte kunnat göra ett jävla dugg med den. Lutade mig mot byrån i hallen för att ta av mig skorna när jag varit ute med hunden (IGEN!!!) och det kändes som om någon stoppade in glödande spikar i min arm. Och det är väldigt många högerhänta som är helt handikappade när de inte kan använda sin högerhand, ursäkta ordvitsen, lyckligtvis är jag inte helt drabbad av det men det tar onekligen dubbelt så lång tid att göra det mesta.

Som att skriva det här inlägget till exempel: med båda händerna hade det nog tagit bara några minuter. Nu, eftersom jag kör pekfingervalsen med vänstern, har det tagit en halvtimme. Det enda jag kan göra med högerhanden är att trycka på m, n och mellanslag.

This is the reptile brain speaking

För ett tag sedan, medan jag fortfarande bodde i Kramfors, så tittade jag på en film. Jag förstod inget av filmen, eftersom de pratade finska. Jag kan kanske en handfull ord på finska så det var ju en väldigt lyckad kombination.

Jag hade ju naturligtvis kunnat sätta upp en lapp på Konsums anslagstavla "finländare sökes för översättning av film", men istället gav jag fan i allt och nu i dagarna hittade jag filmen på CDON - med svenska undertexter!

Man kan nog lugnt säga att jag fick ett leende lika brett som en groda... :)

Här i dagarna åkte jag till "storstan" också, gjorde faktiskt några riktiga fynd... knallröda jeans i min storlek för bara 199,95 kr, två gröna toppar för 149 kr och ett par fladdriga sköna shorts för samma summa. Något minneskort till kameran fick jag däremot inte tag på, men fotopapper hittade jag - och de var fan inte billiga ska jag säga!

När jag kom hem till min övergivna lilla luddboll gjorde jag middag, och herregud vad jag var händig! Den var alldeles perfekt och blev klar bara strax efter att mamma kom hem, så jag hade lite tajming också för en gångs skull.

Bilden stoppade jag in bara för att jag kände för det och för att filmen jag inte begrep handlar om dem. Fast jag såg inte hela, bara några minuter lite här och var. Jag såg tillräckligt för att räkna ut vem som spelade vem av skådespelarna, så ett komplett misslyckande var det väl inte...

Öppettider: Torsdagar 15.23-15.25

Det var tänkt att jag skulle skriva något snärtigt och roligt, lite intressant men som vanligt valde hjärnan att ta siesta i samma ögonblick som jag tryckte på "nytt inlägg".

Välkommen åter en annan dag!

Happy Friday the 13th

Vidskepelse - tro på övernaturliga förteelser, dvs. sådant som inte ingår i den egna tidens erkända kunskap eller religion

Så står det i Nordstedts Svenska Ordbok.

Om nu vidskepelse inte har någon förankring i den egna tidens kunskap eller religion, varför är det då så många som undviker att gå på gatlock? Man kan inte bli anorektiker eller alkoholist bara för att man kliver på en stålplatta med ett präglat A!

Visserligen har jag inte sett speciellt många spotta tre gånger över vänstra axeln när en svart katt korsar gatan framför dem, men många använder uttrycket "ta i trä" - är inte det vidskeplighet så vet inte jag!

Fredagen den trettonde är ett lysande exempel på den moderna människans vidskeplighet, jag vet om människor som undviker att köra den fredagen eftersom de tror att de skulle bli dödade i en bilolycka. Andra tror att det kommer att gå åt helvete om de exempelvis skriver ett prov fredagen den trettonde, för guds skull! Det är en fredag precis som den som inföll för en vecka sedan, och det kommer att infalla en fredag om precis en vecka.

Grow up!

Men vi har också de här "alternativa" människorna, sådana som jag. De anser endera att det är en helt vanlig fredag, dagen innan lördagen och dagen efter torsdagen. Andra inom gruppen "alternativa" tycker att det är en lyckodag och köper en lott med hopp om att vinna storkovan. Det tredje alternativet bland de "alternativa" är att de tycker att fredagen den trettonde är en alldeles ypperlig dag att driva med folks vidskeplighet så de jävlas som om det inte fanns någon morgondag.

Längtan...

Efter att ha bevittnat alla glänsande vidunder i Stadsparken och hört dessa mullrande V8:or har jag drabbats av det välbekanta Wanna Be Ragger-syndromet. Sitter på Blocket och suktar över alla dessa nästan överkomliga, nästan rostfria, nästan startklara, nästan besiktade bilarna.

För några minuter sedan hittade jag en Anglia, utan motor men med växellåda. Tänk att få bygga en hotrod eller något i den stilen av den... Jisses, jag skulle aldrig kunna sluta le i så fall. Samtidigt så är jag tillräckligt skärpt och medveten om min egen oförmåga, så jag säger helt enkelt bara - det kommer aldrig att gå. Jag kan inte bygga en hotrod, min pappa och min bror kan säkert men varför skulle de vilja bygga en hotrod åt mig? Dessutom är det pengafrågan. Själva bilen är inte speciellt dyr, den ska vara rostfri (om man tror beskrivningen) men det finns inga saker på den. Inga fönster, lampor, regplåtar eller ens framdäck. Så man börjar ju undra om saken ens finns i bilregistret. Sannolikt inte...

Men längta får man göra ändå... suck...

Vad fan...?!

Fick inget sällskap till bilutställningen i Stadsparken så jag åkte ner själv, hade det lugnt och skönt. Träffade på morbrodern och hans sambo, snackade lite med dem. Satte mig längst fram på gräset när det blev dags för bilparaden och kollade på bilarna.

Såg på termometern i morse att det skulle bli en varm dag, var säkert 25 grader eller mer nere i Sollefteå. Tog på mig en kortärmad skjorta och satt ju där längst fram vid bilparaden, just där det inte var någon skugga. Följden? Jag har bruna armar, ett brunt knä (hål i jeansen på det benet) och vita axlar och ben. FUCK!

Det är ju bal på måndag! Jag vill inte se ut som om jag suttit och fiskat i t-shirt! Förhoppningsvis försvinner solbrännan innan dess, men bara för att jag vill vara jämnt färgad till balen så lär väl skiten hänga fast till veckan efter.

Tänker inte ens försöka mig på brun-utan-sol-grejen, då får jag säkert bara fina fläckar eller linjer, eller något annat ännu hemskare. Hellre då ha naturlig solbränna i olika klädmönster.

Why complain? Gilla läget

En del personer i min klass har uttryckt något i stil med att de tycker att 2 500 kr för ett lastbilsflak är dyrt, delat på 25 elever så är inte matematiken svår. En hundring per skalle. Åkaren förlorar ju betydligt mer än vad vi betalar honom, i alla fall om han plockar lastbilen ur arbete för vår skull.

När jag kom hem till föräldrarna fick jag höra talas om min balbils ägares systerdotter som studerar i Fjollträsk. Hennes klass får punga upp 15 000 för att ha ett flak lika länge som vi. Vad klagar en del för egentligen?

Direkt innan hemfärden kom jag på att vi har målat lakanen till lastbilen, men vi har inga serpentiner och ballonger. Det blev alltså akututryckning för mig och Sjödin, in på Konsum leta reda på ballonghyllan. Lämpligt belägen direkt innanför dörren, kan påpekas. Bra gjort, puckon, ni kan då inte fronta.

Konversationen framför ballonghyllan var skrattretande.
- 20-pack! Två sekunder senare:
- 50-pack! Ytterligare två sekunder senare:
- 100-PACK!!!

Klassen får tycka vad de vill, de sade i onsdags att de ville ha rosa och svarta ballonger. Nu blir det inga svarta, men det finns en hel del rosa ballonger i påsen. Både jag och Sjödin förkastade hela nationaldagstemat, vad fan, det är studenten - sjätte juni är dagen efter! Så det blir trefärgade serpentiner, gilla läget.

Pappa skrattade åt idén att pynta lastbilens backspeglar, han sade något om att den kommer ser ut som en myra eller som om den har polisonger. Och? Nu är det farsans tur att gilla läget, speciellt med tanke på att han på måndag måste ringa Team Magnusson och anmäla sig som flakchaffis. Stora megasupersucken, tänk att en människa kan innehålla så mycket luft! Fascinerande...

I morgon börjar sommaren!

Sitter här framför datorn i sommarvärmen och lyssnar på rockabillymusik. Hank C Burnette flashar iväg med sin Spinning Rock Boogie och Hurriganes ylar ut sin hjärtesorg på hemsnickrad engelska.

Mitt hjärta fladdrar som en lycklig fjäril i bröstet på mig när jag lyssnar på de finska 70-talsrockarna, trodde aldrig att jag skulle komma i närheten av att säga något i stil med "jag älskar CD", men jag är i alla fall jäkligt lycklig för att den lille ormen ville visa mig ett klipp på YouTube.

Fan, jag höll på att dö av lycka! Jag hade hört en av Hurriganes låtar på någon cruising för ett par år sedan och sedan glömde jag naturligtvis bort vad de hette. Tyckte att de var skitbra och saknade att lyssna på dem, men hur fan ska man kunna lyssna på ett band när man inte vet vad de heter? Blir lite klurigt, kan jag tala om.

I vilket fall som helst är det Big Meet i Sollefteå i morgon, who-ho! Hoppas det blir bra väder så man får fina märken efter kläderna lagom till balen. Det kanske blir klänning och flipflops, jag vet inte riktigt vad jag ska ha för något på mig...

Nej förresten, inga flipflops... Har gått i sådana hela dagen så nu börjar jag få skavsår mellan stortån och pektån på högerfoten, blir inte helt bekvämt att gå i högklackat om det blir en blåsa. Förra året fick jag ju ta mej tusan förhårdnader där tåremmen ligger på flopparna, inga problem att gå långpromenader med hunden då inte. Mamma tyckte att jag var tokig som gick tre-fyra kilometer i dylika skotyg.

Revisited: Sexism

Tittade nyss på teve och fick se någon trosreklam för en fransk designer eller något. Tjejen är ute och styr på en bil i bara linne, stövlar och trosor. Va?!

Det skulle bli ramaskrik om det kom en kalsongreklam där killen knuffar på en bil klädd så! Nu när jag tänker efter kan jag inte minnas att jag någonsin sett en kalsongreklam... De enda som kommer mig till minnes är Dressmanns reklamer, men där är ju killarna/karlarna/gubbarna fullt påklädda.

Jag fattar att det är en trosreklam och att det inte blir någon vidare publicity om hon har på sig långbyxor, men ändå... vad tänker ni jävla mediaidioter med? Det är fan inte konstigt att var och varannan våldtäktsman frikänns i dagens kvinnoförnedrande samhälle.

Jag förstår inte hur politiker kan säga att det svenska samhället är så jämställt: en kvinna som gör samma jobb som en man får mycket sämre betalt, musiken handlar om unga killar som ska dunka på någon fjortis och Volvos logga är en fallossymbol! Jämlikhet - my ass!

Ibland tror jag ta mej fan att 1700-talet var mer jämställt, om tjejen inte ville ha sex kunde hon alltid svälja nyckeln till sitt kyskhetsbälte. Det valet har vi inte nu, vad ska vi svälja? Pluppen man drar i för att stänga gylfen?

Praise the Mac! Jag hatar .nef

Jag fullkomligen avskyr NEF-format!

Gredi tog jättefina bilder ute på Rotsidan, och fotade i NEF-format eftersom det är bäst. Men fanstyget går ju inte att öppna på min dator!

Så fort jag har råd blir det en MacBook Pro, ingen raggarbil! Nu har jag fått nog av PC och deras idiotiska begränsningar! Varför skulle inte .nef gå att öppna på en PC? På vissa går det, har jag hört, men min dator är då fan inte en av dem!

Och försök starta Photoshop eller något av Adobe-programmen, tryck på ikonen, sedan kan du gå och äta eller ta en promenad. På skolans iMacar går det fortare att starta InDesign än Word, och InDesign är då ett mycket mer tungdraget och avancerat program än 200 år gamla skrivmaskinsprogrammet Word.

Fick nyss en snilleblixt - jag har ju Bridge på datorn! Jag kan inte med det, men det borde i alla fall gå att titta på bilderna där och sedan kan jag ändra filformatet i Photoshop. Dumma jag, men det blev lite jobbigt för någon som inte kan med Bridge.

Where can I get me a Cad... nej! Ingen Cadillac!

Jag har en förmåga att hitta de mest varierande projekt, exempelvis bilen till höger. Vem vill inte ha en gammal A-Ford från 1928?

Tvivlar däremot på att går att få den i körbart skick till Sollefteå-cruisingen, med tanke på att den har kardanhaveri och att motorn renoverades för 40 år sedan...

Grannens Chevalastbil från 1936 vore inte fy skam den heller, topphastigheten ligger väl på 35 km/h och tutan låter som en hes anka men den startar och går efter lite övertalning. Allt som saknas är en batterilåda och registreringsbesiktning. Me want it...

Fast jag vore glad för vilken cruisingtillåten bil som helst, vare sig det är en gammal Opel från 60-talet, en amerikansk pickup, en lastbil med anor från 30-talet eller en sportkärra från mitten av 70-talet. Kasta en bilnyckel efter mig och se om jag plockar upp den... Förmodligen gör jag det, så länge det inte är en Cadillac. Jag gillar inte de där stora plåtschabraken.

Jag gjorde många fynd online när jag tittade på bilar. Bland annat en krockad Bubbla för 2 000 kr, tyvärr kände jag ägaren så jag vill inte ha den. Dessutom hittade jag en Dodge Dart i Skellefteå för 14 000 och en Buick Special för 30 000, den vill jag däremot gärna ha.

Så om du ska kasta något efter mig, kasta endera 30 000 eller en bilnyckel till en bil som inte är en Cadillac...