Oh sucky day

Har svårt att se hur en dag ska kunna bli mer dryg än min varit.

Dagen i fråga började tjugo över åtta, just idag var det en mördande tidig morgon. Fullkomlig ointresserad av att äta frukost, hur inspirerande är det med en torr macka med linfrö i? Blä var mitt ärliga omdöme.

Därefter skulle Herr Fluff ut, okej det måste göras, men varför kan aldrig någon annan gå med honom? Dessutom drog han som en jävla slädhund så jag höll på att bli tokig på honom innan vi var hemma igen.

Började städa och plocka ihop på rummet när jag kom in och hade torkat av hundens blöta tassar, det var ju fullkomligt meningslöst! Jag fyllde garderoben men det syns ingen skillnad i mängden prylar på mitt golv.

Pappa och brorsan kom hem ungefär samtidigt så pappa åt sin matdosa och sedan mumsade vi på kladdkaka men det var för lite vaniljvisp så jag fick äta glass till min bit. Pappa gav sig iväg och brorsan stannade kvar ett tag till eftersom han skulle till banken sex mil bort.

När brorsan åkte skulle jag och mamma äta lunch, men då var hunden desperat och ville ut så jag fick gå med honom - igen! Mamma åt lunch under tiden och när jag kom tillbaka så skulle vi åka till farfars ställe så jag fick ingen lunch. De som känner mig vet att jag blir fruktansvärt grinig när jag är hungrig, inte speciellt svårt att räkna ut hur mitt humör var alltså...

Dessutom var jag tvungen att skära min tackkort innan vi åkte och posta dem så jag fick skära dem på en sådan där skärbräda av trä med en fullkomligt värdelös mattkniv ur tiokronorslådan på Konsum. Jag är van vid skolans högklassiga skärverktyg så jag led och var minst sagt förbannad!

Jag orkar inte berätta om vistelsen uppe på farfars ställe, jag skulle bli så jävla förbannad att det vore orimligt att försöka förmedla det med ord.

När jag kom tillbaka till huset så skulle jag tända lampan i hallen, det small till i handleden och sedan dess har jag inte kunnat göra ett jävla dugg med den. Lutade mig mot byrån i hallen för att ta av mig skorna när jag varit ute med hunden (IGEN!!!) och det kändes som om någon stoppade in glödande spikar i min arm. Och det är väldigt många högerhänta som är helt handikappade när de inte kan använda sin högerhand, ursäkta ordvitsen, lyckligtvis är jag inte helt drabbad av det men det tar onekligen dubbelt så lång tid att göra det mesta.

Som att skriva det här inlägget till exempel: med båda händerna hade det nog tagit bara några minuter. Nu, eftersom jag kör pekfingervalsen med vänstern, har det tagit en halvtimme. Det enda jag kan göra med högerhanden är att trycka på m, n och mellanslag.