Måste vara sjuk...

Under den här veckan har jag kämpat med en mycket främmande känsla, denna känsla gör det svårt för mig att koncentrera mig. Jag känner mig rastlös och dagarna verkar bortspillda. Har drabbats av liknande känslor några gånger förut men har då lyckats förtränga känslan tills den varit ett irriterande molande längst bak i huvudet. Till slut brukar den försvinna av sig själv.

Det känns så främmande att erkänna att den här gången försvinner inte inspirationen. Jag har försökt tvinga bort den i en hel vecka, jag har försökt föra en logisk diskution med mig själv, men icke... Inspirationen vinner.

Just den här gången har min inspiration bestämt sig för att jag ska göra en poodle-kjol. Alla andra gånger har det varit normala saker, mer alldagliga grejer... som att börja motionera eller sluta äta godis, ta itu med skoljobbet eller städa. Inte sy! Först och främst är jag ingen händig människa och dels så skulle det kännas dumt att kliva ur en Seat iförd rena femtiotalsutstyrseln... Då ska man ha en jänkebil! Och det har jag inte råd med.

Känner mig mycket frestad att åka ner till Multrå Garn och skaffa tyg, tråd och allt det som krävs och bara sätta igång. Men det blir i så fall inte före måndag då jag är ledig.

På lördag jobbar jag (lyckligtvis) och samma på söndag, men då har ju Multrå ändå inte öppet, måste nog bara få med mig min mor som har lite mer hum om tyger än moi.

Men om jag skulle sy en sådan där kjol - inte f-n tänker jag sy fast en katt- eller hundapplikation på den då! Forgit it! I så fall ska den vara svart och bara svart. Men det skulle vara läckert med en pepitarutig eller rödmönstrad också... hm... beslutsångest.se!