Kan nu publicera de glädjande nyheterna att de tre kvadratmetrarna tyg jag köpte på Multrå Garn tack vare pappas kusin Monica och hennes man förvandlats till en härligt svängig kjol i äkta femtiotalsstil.
Eftersom människan i affären klippte till för lite tyg höll min mor på att få en hjärtattack och det krävdes en snål smålänning för att få till mönstret bra. Men nu är den klar.
Själva kjolen började sys tisdag förra veckan, och trots att Djävulen bott i symaskinen hela tiden sitter nu plagget ihop. Idag, vid två-tiden kom mina föräldrar hem och jag som numera hyser en hälsosam fobi för mammas skitmaskin sade att hon fick sy fast fållen som jag dock lagt upp under tiden de var och handlade.
Hon sydde fast fållen och det på kort tid trots att undertråden tog slut två gånger på den femtusentjugofyra millimeter långa raksömmen som skulle dit. Vilket elände! Därefter var det inpassning och vi upptäckte att tyget färgar av sig. Tur för mig, jag har mycket svarta kläder så det gör inget.
Nu den senaste halvtimmen har jag suttit och sytt fast knappar så att man kan ta sig i och ur kjolen utan att behöva sprätta upp någon söm.
Under tiden som jag letade fram de knappar och nålar som behövdes för handsömnaden så hörde jag min mor svära ute i köket och funderade på att åka och köpa Valium åt henne. Det lär hon behöva eftersom mönstret på min pennkjol kommer om ett par dagar :)
Ett tokstort tack till Börje och Monica, och inte minst min tålmodiga mamma som dock mest är munväder, far min förtjänar väl också ett tack eftersom han varit tyst och låtit oss hålla på bäst vi vill. Bild på kjolen kommer inom kort, om det går som jag vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar