Jag hatar folk!

Är det tillåtet att som kassabiträde avsky folk? Om det inte är tillåtet, så ger jag blanka fan i det!

Jag har just jobbat åtta och en halv timme i konstant stress, oljud och med att bli knuffad, skriken och klagad på. Det här inlägget kan alltså bli ganska surt bitvis.

Som till exempel arbetsergonomi. Kunderna förväntar sig en bra arbetsställning på sin arbetsplats, bra ergonomi och en vettig ljudnivå. Jaha, sedan står de i slutet av bandet och vill betala sina varor - det är en meter bort! Då måste kassörskan sträcka sig till slutet av bandet, ta pengarna och sedan räcka tillbaka växeln till personen där nere i änden av bandet. Är det en bra arbetsställning? Finns det kanske en anledning till varför pinpaden sitter mitt framför kassörskan? Inser inte kunderna att det är mitt jobb att vara kassabiträde? Ska inte jag få ha en duglig arbetsplats? Är jag en andra sorteringens människa?

Folk är sura och gnäller över att det är mycket folk, det är slut på det eller det, det går inte att hitta rätt saker, ja lilla vän... vad förväntar du dig då när du handlar dagen innan midsommarafton? Helt folktomt och välfyllda hyllor som ingen varit och försört ordningen i?

Börja handla tidigare då, din gnällspik! Jag har ingen sympati om du väntar till klockan fem dagen innan midsommar för att storhandla! Herre gud, jordgubbarna och färskpotatisen tog ju slut vid halv tre!

Det finns en uppsjö av saker för mig som kassabiträde att gnälla på... sitter man i kassa ett parkerar folk vagnen bakom en så man slår armbågen i vagnen så fort man ska trycka något på tangentbordet. Sedan gnäller kunden över att jag måste trycka på "kontant" eller "plu"... Get real! Folk petar näsan i kön och räcker sedan pengarna till en, man ser dem klia sig i armhålan inna de räcker över pengarna, de stoppar MedMera/kontokortet i munnen medan de lastar upp på bandet och sedan ska jag dra kortet. Folk nyser och hostar rakt ut när de står mitt framför en, de slickar på tummen för att bläddra i sina pengar, de kräver att man ska vara trevlig när de för sjuhundrafemtioelfte gången tappar den där jäkla femtioöringen de bara måste ge en.

Hur länge skulle en av de kunna vara trevlig och hålla humöret i schack om de för nittonde gången samma minut måste få lyssna på "jag har bara den här kupongen... var är den någonstans... jag vet att jag stoppade ner den... jag har väl inte glömt den hemma?". Och när de dessutom handlat på Konsum Extra i stan och sedan kommer till Konsumföreningen med sina kuponger och förväntar sig att vi ska lösa in dem! Vi måste för fan dra av, knappa om och så suckar de över att det tar tid när det är de som gör fel!

Jag hatar folk.

Satt nyss och tittade på mitt schema, idag var första gången jag var med vid en stängning så jag hade ju ingen aning om vad som skulle göras. Från och med nu ska jag sköta kassorna själva när jag jobbar till stängning. Jippi. Hur fan tror de att det ska gå? Jag har ju glömt allt i morgon bitti när jag vaknar! Dessutom gnällde hon som skulle lära mig och fräste så jag blev ill, så jag var inte helt koncentrerad på vad jag skulle göra. Om det är första gången kan man ju för fan inte ge sig till att gnälla, klaga och skälla! Man lär sig inte bättre för det.