Dubbelsäng

Jag hade gett vad som helst för en dubbelsäng i helgen! Fy fan!

Det blir trångt när två personer måste dela på en 120-cm säng, om det varit två normalstora personer så hade det väl gått an. Men när man har en pojkvän som passerat 195 cm på längden och är närmare en meter bred så blir det trångt, och med trängsel bildas värme. Och värme gör eksem värre, och när eksem blir värre så kliar dom.

Jag hade gjort nästan vad som helst för en dubbelsäng och två täcken i helgen, inte mördat direkt men inte så långt därifrån.

Dessutom knarrar sängen, den blev tystare efter att Björnta skruvade ihop den, men inte blev den tyst nog. Vaknar några gånger varje natt när den knarrar för att man vänder sig.

Jag ska flytta! :)

Fast typiskt nog har jag ju lyckats tappa bort bilden på husets utsida... Men det finns ju i alla fall kvar en "fin" skiss över planlösningen. Nu har jag lyckats hitta bilden på utsidan igen!

Till helgen ska jag åka hem, och då tar jag med mig så mycket kartonger jag bara kan tillbaka till Fränsta. Lastar Nemi så full att hon går på bakhjulen.

Så jävla skönt!

I morgon får jag lämna Ålsta och Fränsta i hela nio dagar. Det är väl de två senaste veckornas mest efterlängtade händelse...

Det blir bara mer löjligt för varje vecka. Ytterligare en fjantig regel att hålla sig till. Idag försökte jag göra frukost kvart i nio och blev hyssjad av en av de jag bor med för att två av de andra jag bor med sov. Det är inte en jävel som hyssjar dom andra när jag försöker sova. När jag låg med feber i två dagar och inte behövde något annat än sova - sänkte de ens volymen på teven? Nope.

Och all den här hänsynen och respekten de snackar om... Ska inte den funka åt båda hållen? För annars tänker jag visa lika mycket hänsyn för de här "tjejerna" som jag visar för de ruttnande löven på en gräsmatta.

Barn-kjol

Jag ska sy en rockabillykjol till en 10-åring som är nästan lika lång som jag. Och hon växer fort. Därför ska kjolen få bli lite extra lång så att den inte är oanständig nästa år.

Än så länge växer hon bara på längden, men om hon börjar växa på bredden så måste kjolen kunna anpassa sig efter det.

Det har jag suttit och funderat på ett bra tag idag, hur man på bästa och snyggaste sättet ska kunna lösa de problemen.

Förhoppningsvis ska jag kunna börja sy nu på lovet, men det är ganska tveksamt. Vet inte om Anna har råd, måste få tag i tyg mm, och så är det ju en fördel om hon som ska vara i kjolen är hemma så man kan prova ut den!

Ring-a-ding-ding ;)

Efter en skarp tillsägelse från min pojkvän som tyckte att jag var bråkig och tjurig så följde jag motvilligt med till Bergs guld. Den första ringen jag tog upp blev jag förälskad i, den var precis som jag hade tänkt mig min förlovningsring!

Vi funderade ett tag och tittade i katalogen vi fick med oss, och snart hade vi bestämt oss. Det blir ringar ur Schalins Stjärnfall-serie, så fina!

Och vilken storleksskillnad det är mellan våra fingrar! Hjälp alltså... På lördagen beställde vi ringarna, och då provade vi också ut storleken. Jag har ringstorlek 48 och Björnta 72.

Nu längtar jag som vansinnig till tionde december när vi får hämta våra fina ringar och tills dagen då vi får trä på oss dem!

Vad är det för mening?

Vi har inte råd att köpa några ringar, Björnta vill inte bestämma ett datum förrän vi har råd, vad är det då för mening att gå och titta på ringar?

Vi kommer inte kunna prova några ändå. Jag har för smala fingrar och han för tjocka. Oddsen för att det finns ringar vi kan prova är minimala. Så jag förstår inte varför vi ska dit. Vi kan ju inte be dem ta hem ringar vi får prova om vi ändå inte har råd att beställa några.

Så jag förstår inte vitsen.

Man kanske skulle blåsa av hela eländet? Känns inte som att kommer bli av ändå...

Så märkligt

Förra rewriten jag skrev tyckte jag var dålig, jag fick jättebra omdöme på den. Den här rewriten tyckte jag var ännu sämre, men det är ju bättre att lämna in nånting än att få ett streck på den uppgiften, och idag när jag fick feedback på den så var det också ett positivt omdöme.

Jag fattar ingenting!

Och det lär inte bli nånting av med nåt. Vi tittade inte på några ringar i lördags, och det känns som att gå förbi Guldfynds monter och konstatera att guldringar är dyrt är det närmaste vi kommer att komma en förlovning.

Åh vilken flitig bloggskrivare jag är :P

Inte direkt, va...

Men jag kan ju försöka bättra mig, det är det aldrig försent för, sa prästen som predika om förtappelsen.

Så... Jag vaknade strax efter sex i morse, kunde inte somna om efter att jag kommit på att det var fredag - det är ju idag min kramgoa Björnta kommer hit! Blev väldigt lycklig över detta faktum och på grund av detta kunde jag inte somna om så jag ägnade morgonen åt min rewrite av en krönika från DN.

Idag fick vi en ny lärare i Design, och hon verkar f-n så många gånger bättre än den andra vi hade!

Happy happy happy!

På lördag blir det Birsta med min älskling Björnta, och då ska vi titta på ringar!

Osäkerhet

Vad är osäkerhet?

Det är nåt som äter upp en inifrån. Något som tar allt och bara lämnar tveksamhet kvar. Jag har mycket av den varan.

Jag tvivlar på allt.

Påsk, synonym med ägg?

Jag måste ha missat något, men sen när är påsk ett synonym med ägg? Ja visst, ägg hör ju till den här högtiden. Men varför begriper jag inte riktigt...

Vi har ju samma mat på bordet som till jul. Det är skinka, senap, äppelmos, köttbullar, kokt potatis, inlagd sill, gravad och rökt lax. En del har kalvsylta och rödbetssallad också. Och dessa ägg!

Ägg i alla former! På påskbordet ska det vara kokta ägg, delade på olika sätt - för det ser så chict ut, det är påskägg man fyller med godis i form av ägg, kycklingar och kaniner.

Jag begriper inte varför allt ska vara format som ägg! Kaniner och kycklingar säger jag inget om, de är så söta så... Men varför äggen? Det är ingen vacker form, och dessutom är alltid de här chokladägggen man kan köpa inslagna i färgglada folier fyllda med hasselnötsmassa, mandelcrisp, ägglikör eller nåt annat otroligt allergiframkallande.

Läser man en veckotidning så är det stora rubriker - "Baka inför påsk!", "Laga godaste påskmaten!" och "Överraska med något ägg-stra gott till påsk!"

Sedan läser man recepten, som låter jättegoda förutom den lilla punkten att allting innehåller ägg. En jättegod soppa som dom förstör genom att lägga halva ägg i, en jättefin toast som dom förstör genom att smeta majonäs på, eller tårtan som dom smetar in med både majonäs och kaviar och dessutom lägger äggklyftor på.

Jag önskar jag kunde gå i ide över påsk bara för att slippa allt det här. Det är inte roligt att se alla andra trycka i sig mat som ser god ut medan jag själv får sitta och gnaga på nån gammal strumpa eftersom det verkar vara det enda jag kan äta som inte innehåller ÄGG!

Lite deprimerande

Känns lite deprimerande att jag är tillsammans med en kille som vill ha riktigt, riktigt bra argument för att förlova sig. Eller gifta sig.

Just det första är mest deprimerande, jag skulle inte ha något emot att någon gång inom en relativt snar framtid förlova mig med min underbara pojkvän.

Jag kan förstå motviljan, men ändå... Det blir vad man gör det till.

Några månader till, en sommar, så har vi varit tillsammans ett år. Vart har tiden tagit vägen?

Jag tvivlar inte på att han är trogen, men återigen... Jag och mina tecken. Jag vill ha ett tecken på att han är min, och att jag är hans. Speciellt om han skulle få jobb i Kiruna eller vad det nu var.

Jaha du...

Tänkte skriva nåt, men jag orkar inte...

Kan ju i alla fall skriva att Forden togs ut på vägarna i lördags.


http://www.garaget.org/mypage/blog.php?user=NordicRockabilly&post=79354

Det blev dyr godis...

Åkte inte ont anande de 6,5 milen till Kramfors idag, skulle hälsa på lärarna på media och be en bli min referens. Traskar aningslöst ner till medias ingång och upptäcker att det på dörren sitter en lapp "Skolan stängd 16/3 pga vattenskador, öppnar som vanligt igen..." sista datumet minns jag inte. Snacka om att stå helt paff och inte veta vad man ska göra.

Det är ju lagen om alltings ultimata jävlighet!

Nåväl, inte mycket att göra åt... Gick mot bilen igen, och tänkte surt att jag kört upp hälften av innehållet i min bensintank till ingen nytta. For in en snabbsväng på Dollarstore och köpte en stor burk godis istället, bara för att jag var sur på Ådalsskolan så lyckades jag klämma ner 5-6 centimeters godisråge i burken och få locket att sitta kvar.

Jaja, 13 mils körning för en burk med salta bananer och violsalamandrar får väl anses helt överkomligt. Eller inte! Hade jag haft forden hade det varit en trevlig utflykt, hade kunnat äta en kycklingrulle på Sylos och cruisat lite inne i stan - men i en osannolikt vägbullrig bil med dubbdäck på bar asfalt och ett kylsystem som hade de två temperaturerna "Finsk bastu" och "Nordpolen på vintern"? Det klassas mer som en mardröm...

Och igår, måndag, då skulle alla vi som är med i "UGA" gå på en så kallad aktivitetsdag på Arbetsförmedlingen, jag kallar det "tillfällig förvaring av arbetssökande". Hatar att erkänna det men min yrkespessimist till pojkvän hade rätt i det han sa när han fick brevet - "det är bara ett jävla slöseri med tid!"

Så rätt han hade! Vi gick först på Yrkeshögskola Höga Kustens information, och det var i mina ögon total blaj. Sedan gick vi på Starta eget-informationen och det var ännu värre dynga!

Allt de två föreläsarna gjorde var att slå blå duster i ögonen på dom som funderade att starta eget... "Åh, det är så lätt!", "Det kan inte gå fel!", "Tror man på sin idé kan man jobba dygnet runt!"... Visst, men hur länge orkar man jobba 20 timmar om dagen, sju dagar i veckan, 52 veckor om året? Det går nog mer eller mindre lång tid, men till slut är man nog på kollisionskurs med den berömda väggen.

Ingen av dom nämnde hur "enkelt" det är att avsluta ett företag, eller hur "roligt" det är att stå där med ett företag som gått i konkurs, eller hur "nöjd" man är när man står där med flera hundra tusen i skulder! Allt var bara rosenskimrande, drömlikt fluffigt och ungefär lika diffust som ett moln.

Jag tyckte det var skit, pojkvännen tyckte det var ännu värre skit och jag längtade tills den svamlande människan vid whiteboarden skulle tystna.

Arbetsförmedlingen var stora av sig och bjöd på varmkorv, det är näst efter falukorv bland det äckligaste jag vet! Finns det något mycket osmakligare än kokt korv så vet inte jag... Var så hungrig som en liten jag bara kan bli, och i det läget är jag sekunder ifrån två saker, att bli så hungrig att jag mår illa eller få ont i huvet av för lågt blodsocker. I vilket fall som helst så blir jag dessutom extremt grinig och ingenting duger!

Det har lyckligtvis Björnta lärt sig, och jag blir snällare så fort jag fått mat men satan ta den som står i min väg till kylskåpet!

Nådde detta extremt kinkiga tillstånd på Arbetsförmedlingen och ville inte alls ha varmkorv, sade att jag hellre var hungrig än åt det. Slutade med att vi for bort till Sibylla där en hamburgare med strips och bearnaisedip faktiskt gick ner, fast jag var sur för att dom inte hade nån färsk gurka. Bostongurka är också med på listan över mat som äcklar mig.

Hade hört av handläggaren på Arbetsförmedlingen att kvällsföreläsningen var så bra att vuxna män satt i publiken och grät, hörde några nämna att dom gråtit en skvätt men det var tanter i klimakterieåldern.

Jag skrattade så jag fick ont i magen, och hade inte alls tråkigt de fyra timmarna föreläsningen tog. Från början var jag lamslagen av insikten att föreläsaren, som hette Anders Wiman, förmodligen skulle prata i Kalle Anka-tempo hela tiden. Vilket han också gjorde, men det var bra ändå. Han pratade om Duetten han byggt om, lastbilarna han klätt och att munnen var några steg före hjärnan.

Väldigt intressant faktiskt! Skrev på närvaropapperet till Arbetsförmedlingen att "om det inte vore för Wimans föreläsning hade jag gett den här dagen en etta i betyg". Vi skulle nämligen betygsätta alla saker och workshops vi varit på. Genomgående betyg under tre, om man bortser från Wimans föreläsning som jag gav 10 trots Kalle Anka-tempot.

I pausen under kvällsföreläsningen fick jag dessutom jobb! Det är i och för sig bara fyra dagar, men det är ju en dörr på glänt! Måste ju försöka vara lite positiv, glaset är halvfullt nu!

Skotertur

I lördags åkte vi på skoterträff vid dammen i Stortannsjön, David Björnta och jag. Var på fotohumör men på vägen dit tappade jag humöret, ungefär samtidigt som jag fick ryggen böjd över ryggstödet på skotern och vår lunch (stelfrusna hamburgare) rakt in i ryggraden... Aj!

Att kalla det vi åkte på "led" är ju bara löjeväckande, det var s.k. "whoepar" överallt. Alltså snöpucklar som kortbandare (sportskotrar) gör när föraren har nervösa ryckningar i gastummen.

Finns några nackdelar med att ha en väldigt mycket längre pojkvän, en av dom är att man inte ser leden framför skotern annat än om den svänger. Följden blir att man inte kan parera och klara pucklar och gupp lika bra. Att sitta i ständig beredskap som nån annan pojkscout orkar väl ingen, men vi kom ju fram till slut.

Fyrhjuling fastkörd vid dammen i Stortannsjön

Framme vid skoterträffen såg vi oss omkring en liten stund och gick sedan en tipspromenad, jag lyckades kamma hem 11 av 12 rätt och blev en av tre med det resultatet så jag vann något. Vad vet jag inte, för då hade vi redan åkt mot Yttertjärn. David skulle hämta mitt pris, sade han. Jag gissar på att det är en flaska tvåtaktsolja! Om så är fallet så får jag väl ge Björnta min vinst, som ett litet bidrag till hans trogna röda springare.

Lynx till räddningen, körde fast i uppstopet den också. Med lite hjälp kom Lynxen därifrån och fyrhjulingen (med sin ägare bakom spakarna) vinchade sig upp på land igen.

En karl fick provköra en annan karls fyrhjuling och gav sig ut i uppstopet vid dammluckorna, han kom kanske tio meter från land innan han satt fast. Kom varken framåt eller bakåt. Lynxen som dragit en uppblåsbar ring som ungarna åkte i kom för att hjälpa till men grävde ner sig i snösörjan. De två karlarna, fyrhjulingens ägare och han som provkört, hjälpte skotern därifrån och lyckades sedan vinscha fyrhjulingen runt. Till slut lyckades ägaren köra upp den på stranden/vägen igen.

Det sa "plopp" sen satt David fast!

Vi lämnade skoterträffen och skulle till nåt jättefint ställe där Allan byggt ett vindskydd, hade sett hur leden gick - och det var rakt upp i det blå under kraftledningen och genom 2-3 decimeter drivsnö. Tänkte direkt "och det här tror dom ska gå?" och sade det också, David gasade iväg. Siktade väl på den blå himlakupan och sen tog det stopp. Björnta skulle försöka ta sig runt Davids skoter och fastnade snett nedanför.

"Vad var det jag sa?"

Lyckades hålla tyst ett tag, men till slut kunde jag inte hålla det inne längre och sade: "Vad var det jag sa?". Björnta tyckte att jag såg glad och nöjd ut, men jag hade bara så roligt åt att dom satt fast. Det jag just då kallade "kvinnlig intuition" stavas nog egentligen SKADEGLÄDJE :)

Men det var i alla fall fin utsikt...

Skulle försöka ta oss upp över krönet på backen, Björnta fick snedskär och hamnade ute i djupsnön där ett litet segt granskott satte stopp för framfarten. Nån viss rödskäggig typ blev lite ill och kastade hjälmen ut i djupsnön. Flickvän höll tyst och sopade ur hjälmen efter att David bärgat den, annars hade han väl bara börjat gorma om att det var snö i hjälmen! :P


Vi kom iväg igen, efter att killarna trampat backen upp några gånger. Vi snirklade vidare längs kraftledningen och kom till slut till Stenbitstjärn och tog oss vidare till Yttertjärn i Örnsköldsviks kommun. Riktigt riktigt fint!

Ett rymligt vindskydd, ett halvt oljefat med galler till eldstad, och en hel del snö! Det sista David gjorde innan vi slog ner rumporna var att köra av spåret så han fick lyfta och kånka skotern igen.

Väl framme vid vindskyddet körde David fast igen...

Såg under dagens lopp fyra Lynx köra fast - vad ska man dra för slutsats av det? Är det dåliga skotrar eller dåliga förare? Jag tror faktiskt inte riktigt på nåt av alternativen, det är nog som med många fyrhjulsdrivna bilar - man kommer mycket längre och sitter mycket jävligare till när man väl fastnar!

Efter en vända upp till TV-masten (där jag slog ryggen ännu en gång) åkte vi mot värmen i Krokån, började frysa på vägen tillbaka men då hade vi varit ute sen tio på morgonen! Klockan var runt sju när vi stannade på gårdsplanen om jag inte är helt ute och cyklar, så vi hade ju varit ute ett tag! Vi åkte Björntas egna osladdade leder och min ena fot gled av den minimala kanten jag ska ha fötterna på och fastnade i drivorna. Det slet till i knäet, och bara några meter längre fram halkade andra foten av så jag slet till både knäet och höften. Det var min otursdag i lördags! :(

Brasa :)

I söndags åkte jag och Björnta ut igen, blev bara en kort sväng bort till en stor sten som man sitter i lä av. Sotade grillkorv, sölade hamburgerdressing och brände tungan på Monikas skållheta choklad, inte riktigt min dag då heller... Till slut började det regna/hagla och då vände vi kosan hemåt igen. Lyckligtvis hade jag haft hjälmen på sitsen med visiret nere så hjälmen var torr och dynan var bra mycket torrare just där hjälmen stått, men jag var blöt i rumpan ändå... Kallt!

När vi kom tillbaka till huset konstaterade jag att jag måste kolla om någon av alla de skoteroveraller vi har passar mig för det blev kallt om knäna utan thermo-tjosan där. Idag när jag kom hem gick jag ner i garaget och tittade. Fantastiskt nog hittade jag en skoteroverall som min bror hade för drygt 20 cm sedan, som bara var lite för stor. Hatar verkligen overaller men jag är verkligen gnällig när jag fryser eller får smällar på knäna hela tiden. Så nu har jag lite stötdämpning och extra värme! :)

Upptäckte också i söndags varför jag känt mig så rå om fötterna, mina skoterstövlar läcker! Sulan är sprucken, så dom tar in vatten som en kraschad kanot! Mysigt värre...

Ensam...

Känner mig så fruktansvärt ensam... Insåg precis att de personer jag träffar mest som inte tillhör min eller Björntas familj är hans vänner. Träffar Martin och Marcus mer än de jag räknar som mina vänner.

Alltid samma svar så fort jag frågar nån om vi ska hitta på nåt: "jag har inte tid", "jag ska göra annat" eller om jag har "tur"... "Ja, men då kan du bara komma en kort stund". Varför ska jag åka till t.ex. Sollefteå för att träffa nån 5-10 minuter?

Tror jag säger upp kontakten med varenda kotte jag känner och blir eremit, flyttar till nån koja mitt i skogen och fryser ihjäl nästa riktiga köldnatt.

Helgen

Blev en mysspäckad helg tillsammans med Björnta. Tittade på Stefan & Krister-revy och åt mat i fredags. Känns inte som att vi gjort mycket annat än tittat på tv/film, sovit och ätit i helgen!

Fast vi såg en riktigt bra film i söndags! Righteous Kill, helt klart värd att se en gång till.

I lördags var det dags att gnugga geniknölarna, svärmor hade tagit fram köttfärs som vi skulle göra middag av. Det allra första jag kom att tänka på var köttfärssås men det känns som att jag nyss åt det, så med hjälp av en kokbok funderade jag och det fattades ingredienser till det mesta som fanns under kapitlet "köttfärsrätter". Hittade till slut grundreceptet för köttfärs, som man sedan kan forma till biffar, jättebiff, dittan, dattan, duttan - och köttbullar!

Så jag frågade älsklingen om vi skulle ge oss på att göra köttbullar. Han tyckte tydligen att det lät bra för på eftermiddagen, eller snarare tidigt på kvällen, började jag med köttbullssmeten medan han skurade ugnen.

Ingen av oss hade gjort köttbullar förut, så man kan ju inte vänta sig ett perfekt resultat men jag tycker inte att det var så mycket att klaga på. Dom var goda, genomstekta, varma vid serveringen och hade inte ramlat sönder alltför mycket. Vi blev ju mätta i alla fall! Det är väl huvudsaken...

Fotade också två av medlemmarna i Björnligan efter att dom försökt, och misslyckats, med kuppen "Vill ha köttbullssmet":

176-671
a.k.a. "Simba"

176-716
a.k.a. "Qvide"

Det var dock en husse som inte kunde stå emot stora huvuden lagda på sned, bedjande ögon och spetsade lurviga öron så de fyra björnbusarna fick varsin liten slatt smet.

En liten "incident"

Hade en liten incident med Nemi idag... Blev inga personskador, och knappt några fordonsskador heller. Blev som jag sade när jag ringde Björnta och berättade att det skulle dröja en stund tills jag kom upp till macken, "jag kommer förmodligen få ont i nacken ikväll för det blev ett rätt bra kast".

Fin parkering i plogvallen.

Det här är alla skador det blev.

Det här är alla skador det blev.

Lidl som arbetsgivare?

Har sökt två tjänster på Lidl i Sollefteå, både som butiksmedarbetare och som ställföreträdande butikschef. Tänk om man kunde få ett jobb man kan försörja sig på!

Då skulle jag ganska omgående flytta hemifrån!

Har handlat idag också, jag och hunden gick ner till Konsum och köpte lite mat. När vi kom tillbaka till huset så hade någon på vägen från affärn bytt ut min lilla softis mot en tjurig terrier! Han vägrade gå in!

Det var bara sex minusgrader så jag satte fast hans koppel i bron och gick in så fick han sitta ute lite drygt 20 minuter tills posten kom. Då hade han inget val förutom att följa med in, och då var han dessutom en sådan snögubbe att han följde med utan protester...

Nu ska jag snart äta lunch, sen blir det en promenad med den bepälsade fyrbeningen som ligger och sover under sin fleecefilt. Efter det ska jag tanka och hämta upp Johanna så drar vi till Kramfors för en shoppingtur på Dollarstore!

Helgen som varit

Blev en mysig helg tillsammans med min underbara Björnta, gjorde inget direkt ansträngande på tre dagar. Så skönt! Vi tittade lite på teve och på en jätteskum nazist skräckfilm. Den var bra, men jag hängde inte med i hur allt hängde samman!

På fredagen blev det en tur till macken, satt inne i fikarummet och jagade praktikplats. Fick tag i rektorn på Helgums skola också, så jag får förmodligen min efterlängtade praktik. Har också postat ett arbetsgivarintyg till a-kassan så nu kanske man får lite mer pengar från Försäkringskassan. Skulle inte skada direkt så jag har råd att kosta på Forden lite i vår!

Kände mig som en frusen liten skit så jag satt kvar inne i värmen i fikarummet och skrev ett mejl till rektorn, sen spelade jag onlinespel på Björntas dator och det straffade sig! Fan vad ont i ögonen och huvudet jag hade sedan! Hade inte glasögonen med mig så jag får nog faktiskt skylla mig själv...

På lördagseftermiddagen blev det en tur till Birsta för att köpa reservdelar till den lilla blå Volvon, jag hade två saker jag skulle köpa. Kromade täckbrickor och kopieringspapper. Typiskt att mina grejer skulle väga tre gånger så mycket som alla Björntas reservdelar!

Vi åt en god nachotallrik på Taco Bar och sen bar det iväg hemåt igen för en filmkväll hos Björntas syster och svåger. Fick en allergisk reaktion, förmodligen av kattungen Elvis för djävulshunden Hugo har jag inte reagerat på förut...

Blev till att ta tavegyl när vi kom tillbaka till huset, slocknade ganska omgående efter det och vaknade helt groggy tolv timmar senare. Blev frukost och då satt gyllensvansen Simba och tittade bekymrat på mig, sedan tittade han på Björnta som om han sade "vad har du gjort med henne?"

Simba fick också batteriladdaren till datorn i huvudet och då låg han först och tittade storögt, sen gick han raka spåret till Monika. Jag tyckte det såg ut som "nu tänker jag skvallra på dig!"

Tog hela dagen innan huvudet började funka som det borde, så strax efter elva på kvällen rullade jag hemöver. Och då hade jag tittat på söta små softisvalpar på nätet och konstaterat att den dag min Fräzer dör så kommer jag nog så småningom försöka ta mig råd att köpa en ny vovve...

Chevyvektor

Håller på med en vektor av Chevy, hoppas den blir bra!

Men jag kan ju vara lite *censur* och säga att jag ju fick till en riktigt snygg Anglia, och den är det betydligt svårare former på än på kantiga Chevy. Fick ju dessutom också till min riktigt riktigt snygga basistbild och mer än helt okej vektor av en 50-tals pinuppa. Den var bra för att vara ett hastverk!

En annorlunda syn på livet

När kvicksilvret kryper ner mot -30 och man kan konstatera att det är varmare i frysen än ute, då har jag bara lust att ta hunden och gå på promenad i kylskåpet. En liten lov runt mjölken, kissa en skvätt på äpplena, nosa på potatisen och kanske rulla lite i smöret?

Synd bara att man inte är liten som teskedsgumman...

Dags att sammanfatta det nya året kanske?

Och eventuellt sammanfatta slutet på det gamla året också?

På annandagen åkte jag upp till älsklingen, blev en massa mys med honom och så firades hans mormors 80-årsdag tillsammans med en hel hög släktingar som jag tyckte var lite jobbiga. Satt mellan Björnta och svärmor vid bordet och det var så varmt att jag tog av mig tjocktröjan. Resten av tiden vid bordet blev jag kittlad av Björntas håriga armar och det var lite jobbigt för till slut börjar det klia av sånt.

Den 29e december jobbade jag, så dagen innan (alltså 28e) åkte jag hem och fixade i ordning med jobbkläder osv. Är ju väldigt roligt att vara på golvet i jeans, så nej. Jag letade fram arbetsbyxorna och våra supervackra Konsumtröjor som ser ut som svenska fotbollslandslagets matchtröjor. Usch...

På onsdagen jobbade älsklingen till kvällen och jag skulle till Frazze med veterinären för att ta bort stygnen han fick den 21a, opererade bort en knöl från kinden på honom efter att den börjat växa och ändra färg från ljust ljust rosa (Frazzes hudfärg alltså) till mörkt röd med svarta drag. Fick vänta i 45 minuter på veterinärstationen för det fanns tydligen bara en veterinär där, vi hade tid 9.30 och först 10.15 fick vi komma in och då ville veterinären att jag skulle gå fram och tillbaka med Frazze så han fick titta på hältan.

Hallå? Har du övervägt att kolla i bokningslistan vad det står att patienterna är där för? Vi skulle ta bort fyra stygn och så ville dom kolla att såret såg bra ut. Men men...

Runt sju på kvällen lessnade jag på att gå hemma så jag åkte upp till Krokån där jag satt och pratade med svärmor. Älsklingen blev mer än lite förvånad över att jag var hemma hos dom när han ringde Monika och jag gav honom en hälsning.

Nyårsafton firade vi tillsammans med Monika och mormor Mary var med vid middagen. En väldigt god middag. Klyftpotatis, tjälknöl, enbärssås och till efterrätt var det varm hjortronsylt och gammaldags gräddglass. Mums!

Tittade på den sega gubben, som Rebecka benämnde honom, och kunde sedan skåla en gång till med älsklingen för våra fem månader.

I går var det inventering på konsum så jag tvingades ytterst motvilligt lämna min Björnta och åka hem för jag hade ingen lust att åka tre mil klockan fem på morgonen. Började jobba klockan sex och halv sju började jag må illa. Väldigt illa!

Strax efter nio satt jag på huk och tillbad stora porslinsguden, chefen kliver in och frågar hur jag mår. Doh? Jag spyr i alla fall inte för att det är roligt! Blev hemskickad, tog fram hink och vattenflaska och tog sikte på sängen.

Jag och min lilla chockrosa hink hade sällskap av varandra hela kvällen. Mådde bra ett par timmar på kvällen men sen började jag må pyton igen. Suck!