Det blev dyr godis...

Åkte inte ont anande de 6,5 milen till Kramfors idag, skulle hälsa på lärarna på media och be en bli min referens. Traskar aningslöst ner till medias ingång och upptäcker att det på dörren sitter en lapp "Skolan stängd 16/3 pga vattenskador, öppnar som vanligt igen..." sista datumet minns jag inte. Snacka om att stå helt paff och inte veta vad man ska göra.

Det är ju lagen om alltings ultimata jävlighet!

Nåväl, inte mycket att göra åt... Gick mot bilen igen, och tänkte surt att jag kört upp hälften av innehållet i min bensintank till ingen nytta. For in en snabbsväng på Dollarstore och köpte en stor burk godis istället, bara för att jag var sur på Ådalsskolan så lyckades jag klämma ner 5-6 centimeters godisråge i burken och få locket att sitta kvar.

Jaja, 13 mils körning för en burk med salta bananer och violsalamandrar får väl anses helt överkomligt. Eller inte! Hade jag haft forden hade det varit en trevlig utflykt, hade kunnat äta en kycklingrulle på Sylos och cruisat lite inne i stan - men i en osannolikt vägbullrig bil med dubbdäck på bar asfalt och ett kylsystem som hade de två temperaturerna "Finsk bastu" och "Nordpolen på vintern"? Det klassas mer som en mardröm...

Och igår, måndag, då skulle alla vi som är med i "UGA" gå på en så kallad aktivitetsdag på Arbetsförmedlingen, jag kallar det "tillfällig förvaring av arbetssökande". Hatar att erkänna det men min yrkespessimist till pojkvän hade rätt i det han sa när han fick brevet - "det är bara ett jävla slöseri med tid!"

Så rätt han hade! Vi gick först på Yrkeshögskola Höga Kustens information, och det var i mina ögon total blaj. Sedan gick vi på Starta eget-informationen och det var ännu värre dynga!

Allt de två föreläsarna gjorde var att slå blå duster i ögonen på dom som funderade att starta eget... "Åh, det är så lätt!", "Det kan inte gå fel!", "Tror man på sin idé kan man jobba dygnet runt!"... Visst, men hur länge orkar man jobba 20 timmar om dagen, sju dagar i veckan, 52 veckor om året? Det går nog mer eller mindre lång tid, men till slut är man nog på kollisionskurs med den berömda väggen.

Ingen av dom nämnde hur "enkelt" det är att avsluta ett företag, eller hur "roligt" det är att stå där med ett företag som gått i konkurs, eller hur "nöjd" man är när man står där med flera hundra tusen i skulder! Allt var bara rosenskimrande, drömlikt fluffigt och ungefär lika diffust som ett moln.

Jag tyckte det var skit, pojkvännen tyckte det var ännu värre skit och jag längtade tills den svamlande människan vid whiteboarden skulle tystna.

Arbetsförmedlingen var stora av sig och bjöd på varmkorv, det är näst efter falukorv bland det äckligaste jag vet! Finns det något mycket osmakligare än kokt korv så vet inte jag... Var så hungrig som en liten jag bara kan bli, och i det läget är jag sekunder ifrån två saker, att bli så hungrig att jag mår illa eller få ont i huvet av för lågt blodsocker. I vilket fall som helst så blir jag dessutom extremt grinig och ingenting duger!

Det har lyckligtvis Björnta lärt sig, och jag blir snällare så fort jag fått mat men satan ta den som står i min väg till kylskåpet!

Nådde detta extremt kinkiga tillstånd på Arbetsförmedlingen och ville inte alls ha varmkorv, sade att jag hellre var hungrig än åt det. Slutade med att vi for bort till Sibylla där en hamburgare med strips och bearnaisedip faktiskt gick ner, fast jag var sur för att dom inte hade nån färsk gurka. Bostongurka är också med på listan över mat som äcklar mig.

Hade hört av handläggaren på Arbetsförmedlingen att kvällsföreläsningen var så bra att vuxna män satt i publiken och grät, hörde några nämna att dom gråtit en skvätt men det var tanter i klimakterieåldern.

Jag skrattade så jag fick ont i magen, och hade inte alls tråkigt de fyra timmarna föreläsningen tog. Från början var jag lamslagen av insikten att föreläsaren, som hette Anders Wiman, förmodligen skulle prata i Kalle Anka-tempo hela tiden. Vilket han också gjorde, men det var bra ändå. Han pratade om Duetten han byggt om, lastbilarna han klätt och att munnen var några steg före hjärnan.

Väldigt intressant faktiskt! Skrev på närvaropapperet till Arbetsförmedlingen att "om det inte vore för Wimans föreläsning hade jag gett den här dagen en etta i betyg". Vi skulle nämligen betygsätta alla saker och workshops vi varit på. Genomgående betyg under tre, om man bortser från Wimans föreläsning som jag gav 10 trots Kalle Anka-tempot.

I pausen under kvällsföreläsningen fick jag dessutom jobb! Det är i och för sig bara fyra dagar, men det är ju en dörr på glänt! Måste ju försöka vara lite positiv, glaset är halvfullt nu!