Raggardrottningen

Härmed vill jag bli tilltalad med Ers Majestät.

Igår var det en fågel som viskade till Nisse att jag skaffat "raggarbil" så han kom in i fikarummet och vrålade i vanlig ordning: "Jag hörde att det var någon som skaffat sig en raggarbil!" En eller två i fikarummet visste inte vem det var som skaffat "raggarbil" och Marina, tror jag det var, sade att jag skaffat jänkare.

Jens och Nisse började fråga ut mig om vad det var, jag berättade att min "raggarbil" är en 65:as Ford Fairlane 500. Efter ett tag sade Jens att jänkare är dyra, och att du fick ju betala 250 tusen för en Cadillac i bra skick. Höll på att skratta på mig.

För 250 tiotusingar får du snart inte ens en Caprice. I takt med att fler och fler återgår till naturen, krockas eller raggas sönder fullständigt stiger priset på de kvarvarande. Att köpa en veteranbil, som jag kallar det, är inte en dum investering. Det krävs mycket för att du ska lyckas sänka priset på den. Till exempel en frontalkrock med en lastbil eller en älg i kupén. Och överlever du det så kan du nog behöva sälja bilen för att ha råd med sjukhusräkningen...

Påtalade också detta om Cadillacen och priset för Jens, sade att man snart inte kan glida in i kulturen som jag gjort. 40 000 kan tyckas mycket när man jobbar som jag, men istället har jag någonstans att börja och kan jobba mig uppåt. Men jag gillar verkligen min Ford, så jag gör mig nog inte av med dem speciellt snart!

Idag kom Nisse in igen, han skrattade som vanligt och sade "jag har kommit på vad vi ska kalla henne i fortsättningen!" Med "henne" menade han mig, och mitt smeknamn var tydligen Raggardrottningen. Man kan inte låta bli att bli lite smickrad av såna smeknamn...

En rolig dag på jobbet hade jag dessutom. Inte för att de andra är tråkiga, men den här var lite extra rolig. Jag vet inte riktigt varför. Jag plockade varor som vanligt men jag fick också hålla på och strula runt vid datorn med Therese, köra pallyft och att sätta ihop Picturastället.

Dessutom kom det in en tant idag, hon skulle ha shwaschu. Huh? Jag fattade nada! Till all lycka hade hon med sig sin son som sade "cashew" och så visade hon mig sin lapp där det också stod cashew. Hjälpte dem att hitta schwaschunötter och de blev så nöjda, så!

Det här Picturastället jag satte ihop... Pictura är förresten en av Sveriges största leverantörer av grattiskort och dylikt. Stället var i alla fall till för alla studentsaker som börjar tina fram. Tittade på den endimensionella ritningen och fattade i stort sett nada. Efter att ha vänt och vridit på alla stora kartongdelar insåg jag att stället inte var något annat än en stor tidskriftsamlare! Då var det lätt att vika ihop det! Riktigt snyggt blev det också!

Sedan var det ju en massa kraffs med också, som hade egna små kartonger. De skulle hänga i små metallkrokar, fyra hängande saker var det. Och två pinnar med flaggor på. Oh my God, jag visste inte vad jag skulle göra av allt!

Men det blev bra i slutändan, jag är riktigt nöjd. Jens verkade inte ha något att klaga på heller, hoppas det håller i sig.