Hot rod objekt

Rivka, min älsklingsbloggare, du har ju en gul bubbla i familjen - tror du inte att han skulle tycka om att få sällskap av en maskrosgul men fläckig Anglia då och då?

Jag vet att den inte ser mycket ut för världen, men TLC kan göra underverk på de mest varierande saker. Annars löser man det med Våld, Vilja och Vaselin.

Och jag vet inte vad pappa ska klaga på när det gäller den där - den verkar ju i alla fall ha en bakaxel! Och den har dörrar, motorhuv, grill och skärmar. Den har ju alla plåtdelar! Jag kan utan tvekan leta reda på ett värre objekt på Internet, då ska pappa få se på f-n!

Jag tror jag ska pröva taktiken jag hade när jag var liten - jag ska klaga tills han ger med sig och vi åker och tittar på den! Av någon anledning tror jag inte att han kommer att ge med sig nu för tiden... I alla fall inte i det här fallet...

Tro om storebror är mer samarbetsvillig? Jag är ju hans enda lillasyster trots allt. Kunskapsmässigt tror jag nog att far och bror kan sätta ihop en hot rod utan problem, den behöver ju dessutom inte se ut som om den nyss rullade ut ur Boyd Coddingtons verkstad. Ladugårds-hot rods är mycket charmigare och personligare. Frågan är bara om de två har tid och vilja, det är där det stuper anar jag. Speciellt med tanke på att brorsan har ett folkrace-projekt på g.

Förra året köpte jag ett par röda, långhåriga tärningar att hänga i backspegeln - som en morot för att jobba ihop lite kasching. Kommer jag någonsin ha en backspegel att hänga dem i? Kommer jag någonsin ha ett baksäte att lägga min döskallefilt i eller hamnar den i förstfödda ungens barnvagn? Känns mer sannolik med en unge än med en bil just nu, vilket inte säger lite med tanke på att jag inte ens har en karl.