Hur en lördag, söndag eller ledig måndag kan se ut för Stormdemon:
Punktligt halv nio öppnar Frukostmonstret (också benämnt "mamma") dörren och bussar in Fluffmonstret (en Irish Softcoated Wheaten Terrier-kille som bär kodnamnet Fräzer), har Stormdemonen tur lyckas hon snooza både Fluffmonstret och Frukostmonstret i tio minuter, men sedan är fristen ute.
Stormdemonen kämpar sig blöt av svett för att undkomma täckets obevekliga grepp, men misslyckas vanligen innan hon med list tar sig lös och kan klä på sig kläderna som maskerar hennes hänsynslösa blogger-sida, och förvandlar henne till en alldaglig och ointressant människa.
Efter att inmundigat frukosten i sällskap av Frukostmonstret och Garagemästaren (Stormdemon har i arton år kallat honom pappa, men han hävdar att det var brevbäraren), och med Fluffmonstret vid sina strumpbeklädda fossingar.
När vederbörlig tandborstning och andra mänskliga ritualer är avklarade förvandlas Fluffmonstret till Motionsfreaket och det blir dags för dagens första pina - promenad. Stormdemon klär sig i ännu mer förklädnad och ger sig ut på byns alla smågator och grusvägar där så lite folk som möjligt rör sig. Andra mystiska figurer syns ute i periferin och de få gånger Stormdemons och De Mystiskas vägar korsas blir det med ett vaksamt, påklistrat leende och ett stelt "hej".
Efter avslutad promenad återvänder Stormdemonen in till lyan, som även kallas "villa", och smiter in i sin avskilda vrå av lyan där hon bott tillsammans med de andra monstren lika länge som hon kallat Garagemästaren "pappa".
Inom kort anländer även två monster som kallas Piffen och Puffran, även kända som "storebror" och "hans flickvän". Efter att ha försäkrat sig om deras fredliga avsikter ställer Frukostmonstret fram mer att äta och förstärker Fluffmonstrets bild av henne som ett vandrande skafferi. Genom lika delar list och pur envishet lyckas Stormdemonen ta sig till en skrymsle av lyan där det inte finns några andra monster. Stormdemonen startar då sin (mammas) kontaktapparatur (datorn) och knattrar ombord på Starship Internet, med destination planet XWY-Blogspot. Bokstäver sätts ihop till ord, orden sätts ihop till meningar och meningarna bildar till slut en text som lämnas i (cyber)rymden.
Efter avslutade fredshälsningar med andra organismer i det stora okända, ägnar Stormdemonen en stund åt att helhjärtat beundra och ta del av andra demoner och monsters alster, så som Rivkas blogg, Zaras bilddagbok och Blockets alla jänkeannonser.
Stormdemonen lever till stor del på drömmar och fantasier, mestadels om en nära två ton tung plåtfarkost med fyra runda svarta klumpar - en i varje hörn, fränt luktande drivmedel och en förflyttningsmekanism som förlitar sig på en metallklump med så kallade "cylindrar".
Stormdemonen måste dock ibland också få i sig fysiskt bränsle, och intar då gärna pizza, filé, blodbröd och fläsk, lasagne, pastasallad, kyckling eller biff.
Efter att ha avslutat energiintaget som även kallas "middag" tar Stormdemonen gärna en inspirationstur till meditationens gräns, detta kallas också "power nap". Därefter kan hon med gott humör ta sig an de köp-vår-skit-budskap alla världens onda företag sänder ut via den i varje hem närvarande DumBurken, en så kallad teve.
Fluffmonstret förvandlar sig åter igen till Motionsfreaket och det bär iväg ut på en hälsovådlig eskapad som han föredrar att kalla nattinad. Från början hette företaget kvällspromenad, men med sina fjorton bokstäver tyckte monstren i lyan att det var alldeles för långt att säga så de förkortade det med sex bokstäver till... trumvirvel... "nattinad".
Om Garagemästaren inte lagt beslag på teven och Frukostmonstret inte barrikaderat sig vid datorn så blir det en av aktiviteterna som försoffar Stormdemonen tills mat-och-sov-klockan låter sin signal ljuda. Kvällen avrundas då med liknande ritualer som på morgonen och efter att ha bankat lite vett i täcket sjunker Stormdemonen ner i drömmarnas rike för att inte vara anträffbar förrän tidigast morgonen därpå.
torsdag 1 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar