Att städa eller inte städa...

Nu har det blivit dags att göra den stora sommarröjningen igen, fönstren ska putsas och golven torkas. För att nämna ett par saker... i själva verket är listan två A4 lång och innefattar bland annat "dammsuga bakom spisen" och "diska sophinken".

Vissa är vapenvägrare, jag är skurmoppsvägrare. Dammsuga har jag inget emot, det är ett nödvändigt ont som måste göras - men att torka golven... Hjälp så fruktansvärt tråkigt!

En del saker måste göras, och det är väl inte så underligt. Man måste dammsuga för att inte vada i drivor av grus och damm, man måste diska och tvätta för att ha något att äta på och klä sig i. Man måste putsa fönstren någon gång om året för att inte drabbas av fönstercensur.

Men jag tog tjuren vid hornen, offrade mig för "a better cause", tog itu med problemet. Jag körde en racerrunda med dammsugaren, hittade ett tuggummi bakom mitt lilla hörnbord (jag äter inte tuggummi, speciellt inte hubba bubba) och insåg att hallmattan får åka sopbil om en vecka. Därefter frågade jag min kära mamma om man kan torka golv med grönsåpa, sedan spelade jag skurmoppscurling.

Det var fint och luktade fräscht i lägenheten, golvet var blankt som i en ishall och jag kunde glida hela vägen från skrivbordet till sängen.

Imorgon kommer det inte att vara så fint och fräscht längre... det är det som gör städning så tröstlöst, man vet att man kommer att få göra om det, att det bara går en eller två dagar så syns det inte längre vilket slit man lagt ner på att hålla dammtussarna stångna...