Att lösa eller inte lösa, det är problemet

Livet är inte rättvist. Det är bara att konstatera.

Idag hade vi projektredovisning, vi hade redan på tisdagen (tror jag att det var) kommit överens om att jag skulle föra talan. Okej, inga problem, jag är inte så blyg av mig och har inga större problem att prata offentligt.

Det dök dock upp ett par problem under dagens gång...

Problem 1: Vi visste inte vad vi skulle berätta om projektarbetet så vi rafsade ihop ett par meningar som jag höll i huvudet ungefär två timmar innan jag glömt dem.

Problem 2: Äcklig mat i matsalen, så vi bestämde oss för att äta på Sylos där det beställdes pizzamackor. När jag klämt in mig i baksätet på Mickes bil lyckades jag fastna i ryggstödet så jag fick ett väldigt smärtsamt och blodigt sår på handloven. Hade naturligtvis inget plåster, bara några pappersnäsdukar. Alltså: aj aj aj!

Problem 3: Pizzamackan var god, men jag fick en ganska allvarlig allergichock efter att jag ätit den. Det såg ut som om jag injicerat läpparna med alldeles för mycket Botox, de var så svullna att jag inte kunde böja dem och därför lät mitt tal en smula berusat. Läpparna, kinderna, tandköttet och svalget började också svälla igen så det blev akut färd till lägenheten där jag kunde trycka i mig antihistamin.

Tack och lov så skjutsade Perra mig, Micke erbjöd mig att låna hans bil men jag hade ingen större lust att köra själv när jag var tvungen att hålla huvudet lite bakåt för att inte dregla ner mig själv. Så pass svullna var mina läppar, jag kunde inte ens stänga munnen.

Problem 4: På grund av allergichocken sluddrade jag och tack vare medicinen blev jag trött, så jag satt och halvsov under redovisningarna. Vi var sist, så jag var ordentligt sömnig när vi skulle upp på scenen. Tack vare luftkonditioneringen i aulan, medicinen, tiden och min flaska med kallvatten såg jag inte helt banalt konstig ut när det var vår tur att gå upp.

Problem 5: Vi upptäckte i aulan att de fem presentatörerna som var före oss babblade om sina arbeten. Hjälp, vad ska vi göra nu? Det slutade med att Linn babblade och att vi gick ner och satte oss direkt efter. Dessutom var vårt bildspel runt åtta minuter långt och så länge ville ingen av oss stå på scen.

Efter att vi fått komma från aulan säckade jag ihop vid barbordet utanför lärarrummet på media och satt där och sov. Flera av lärarna kom fram och frågade om jag mådde bra, vilket jag inte gjorde men mest av allt var jag trött. Promenaden hem till lägenheten, som i vanliga fall tar 15-20 minuter, tog idag den dubbla tiden. Väl hemma stöp jag i säng påklädd och sov tills klockan var åtta, klev upp och drack vatten, stöp i säng igen och sov till elva, då jag klev upp och drack mer vatten, borstade tänderna och gick och lade mig på riktigt.

Allt som allt sov jag ungefär fjorton timmar. Jag var ganska bedövad morgonen efter, kände mig nästan lite bakfull.