Mitt limstift tog just slut, vad ska jag göra nu då? Det är ju svårt att klä in en kartong med presentpapper utan limstift. Flytande lim blir inte lika bra och tejp blir fult. Konsum har stängt sedan länge och min första tanke var "OK? Nä, dom har också stängt..."
Mitt stackars limstift har hängt med i tre år nu men är lika bra för det. Eller var. Nu är det ju slut...
Fick precis en liten snilleblixt! Vi hade ett limstift när vi gjorde 50-årsplakatet till min morbror i maj, det finns kanske kvar nånstans i våra 5 rum och kök!
Fast om inte jag minns helt fel så luktade det limmet vedervärdigt...
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
10 anledningar till att jag är less på att bo hemma
Mer koncist än så kan det inte bli. Jag är less på att bo hemma och här är de 10 främsta anledningarna.
01: Inget privat utrymme
Mitt rum ligger så till att alla har insyn i det, är svårt att få ha den (o)ordning man vill då. Går inte att få ha nåt privatliv, alla verkar ha den nyfikna reflexen att dom vänder på huvudet och tittar in i mitt rum när de går genom hallen, stänger man dörren så kommer det nån och endera sliter upp dörren eller knackar och kliver på. Man kan inte uppföra sig som civiliserat folk och vänta på ett "kom in" eller ett simpelt "ja?".
02: Jag är hushållsslav
Jag har inget emot att laga mat, handla och att köra några tvättmaskiner då och då. Jag gillar att laga mat och baka, och tvätten sköter sig ju nästan själv! Men när mina föräldrar tar markservicen för given och jag inte får någon som helst uppskattning för det jobb jag gör blir det en plåga. Det är någonting jag gör för att jag inte vill få en utskällning av min stundtals helt rabiate far.
03: Ingen självständighet
Jag är 20 år, om ett inte alltför långt tag fyller jag 21. Den gamla svenska myndighetsåldern. Jag har klarat mig själv i tre år, lagat min mat, tvättat mina kläder, städat upp min egen lort, julpyntat, gått och lagt mig klockan tre på morgonen en vardag om jag velat, tagit 45 minuter långa duschar om jag känt för det. Jag har kunnat hoppa över middagen om jag inte varit hungrig och jag slapp tvinga i mig falukorv titt som tätt. Här hemma är det ett gnäll vad jag än gör. "Klockan är halv elva, ska inte du jobba i morgon?" Jo, det ska jag visserligen, men jag är inte trött och jag börjar dessutom klockan elva...
04: Min far
Är väldigt speciell. Han är pedant och tror att han får bestämma allt här hemma. Detta är ett hushåll med tre vuxna och oliktänkande individer, det måste man acceptera och jag försöker men det är svårt acceptera och ta hänsyn till han när han försöker tvinga mig att ha mitt rum idiotstädat och tror att jag kan se genom väggar, vet allt och inte har nåt liv. Det känns inte som att han tar nån hänsyn och tror att jag ska anpassa mig hela tiden. En vacker dag får jag ett vansinnesutbrott och stryper honom med dammsugarslangen...
05: Frazze
Jag vill kunna umgås med min älskling när jag vill och kan, det hänger i nuläget på två saker och en är inte så mycket att göra åt. Jobb. Den andra saken är min hund och trots att jag försöker hitta lösningar som passar så att jag kan sova över hos Björnta på till exempel en tisdag så får jag höra att jag är omogen, inte tänker på mina föräldrar, bortser från Frazzes behov, att jag inte planerar och att jag måste växa upp. Jag hatar att planera, men när jag trots det planerar och skakar fram en hundvakt till Frazze så att mina stackars gamla föräldrar slipper gå med honom på morgonen borde jag väl inte få en massa skit för det? Jag tar ju hand om hundkraken 6 av 7 veckodagar, jag går 3-4 promenader med honom varje dag jag inte jobbar. Är inte ens någon mening att jag skulle säga "jag tar med mig Frazze upp till Björnta över dagen och ser om han går ihop med flocken där" för att eventuellt, kanske någon gång i framtiden ta med luddet upp dit för en sleep-over mitt i veckan. Om jag flyttar hemifrån så kommer jag ju att ta med mig Frazze för han är ju min hund, så varför får jag inte ta med honom till Krokån? Men jag vet redan svaret...
06: Björnta
Det vore väldigt skönt att slippa höra frågor som "när kommer han hit nästa gång?", "ska du dit ikväll?" och "vad ska ni göra då?". Okej, om det blir en mer eller mindre till maten är det ju bra att få veta men jag blir less. Less, less, less! Och frågor som "kan ni inte göra nåt annat än titta på film?" Ööh, jo, det kan vi väl... Finns mycket annat vi hade kunnat göra! Vi hade kunnat råna pensionärer, krossa skyltfönster, klottra på tingshuset och Sollefteås andra historiska byggnader... När jag fick den här frågan innan vi var tillsammans så ryckte jag bara på axlarna. För mig var inte filmen viktigast, det är den fortfarande inte. Det viktigaste för mig är Björnta, att få ligga bredvid honom, på hans arm eller i hans famn och mysa, njuta av närheten. Det vore också väldigt skönt att slippa planera för att få träffa honom eller behöva ställa krav som "jag måste gå med Frazze ikväll" eller "jag måste vara hemma innan klockan elva för Frazzes skull"
07: Min mamma
Det är inget större fel på min mamma, hon är snäll och generös och vi kommer bra överens men hon gnäller på min far och det driver mig till vansinne en del dagar. Jag vill inte lyssna på alla klagomål hon har på min far även om jag håller med om det mesta! Förutom det så tjatar hon jämt om att jag ska köra försiktigt, inte bara "kör försiktigt" som svärmor, jobbarkompisar och sköterskorna på hudkliniken säger utan "tänk på att det är halt på broar, i skugga, i svackor, i kurvor och på backkrön! Kör inte så fort, och om du får sladd så ska du...", herre gud! Jag har väl också körkort även om det bara är två år gammalt! Men hon vill inte ha ett sms om att jag kommit fram till Björnta om jag åkt sent på kvällen, att jag sover hos honom istället för att komma hem eller "nu åker jag hemåt" om det är total snöstorm och blixthalka. Hela sommaren har jag dessutom fått höra "ska du inte låta Christoffer köra istället?" eller "ska du inte ta Nemi istället?" när jag ska åka någonstans med Forden. Jaa, det är ju svårt att ta Nemi när det är Forden jag ska visa upp eller få hjälp med. Dumbass.
08: Maten
Falukorv, falukorv, köttfärssås, falukorv, blodbröd och fläsk. Ge mig variation! Jag är uppvuxen på korv, till större delen falukorv och jag är så dödligt less på det! Här hemma verkar det vara bästa maten som finns för det är ugnstekt falukorv, Korv á la Gustav, Korv Stroganoff, uppstekt korv och stuvade makaroner, korv med potatis och gräddsås eller korvgryta med potatis och kålrötter. Urk! Jag är allergisk mot mycket, så det finns inte jättemycket mat som är "ren" men jag tål kött så vad är det för fel på grytor, lasagne, köttfärslimpa, kotletter, stekt fläsk med potatis och löksås är ju sjukt gott!
09: Min dusch
Jag har ett eget badrum, som jag delar med en fyrbent terrorist. Han flir ner i duschen något så gröndjävulsk. Så fort jag ska ta en dusch får jag ägna fem minuter till att plocka bort hund-handdukar, regntäcken och reflexvästar, sopa bort grässtrån, barr, grus och mossa från duschkabinen och badrumsgolvet. Därefter kan jag ta min efterlängtade dusch, men tar jag en 30 minuters dusch så går 10 av dom minuterna till att skrapa vattnet mot golvbrunnen för hela duschgolvet lutar åt fel håll. Idag duschade jag i mina föräldrars badrum, det tog 15 minuter från början till slut.
10: En teve
Nu är det tur att jag inte följer några serier som går på teven, eller hittar några intressanta filmer i tablån. Vi har en teve där man kan komma åt kanaler på. Vi har inte speciellt många kanaler, men rätt vad det är har man svårt att sova, vet inte vad man ska göra eller mår inte jättebra så man vill bara slöa. Det är ingen fara på dagen när jag är ensam hemma med Frazze, då kan jag bestämma vad jag vill se på. På kvällarna är teven mina föräldrars, där sitter dom i bister tystnad och glor på nyheterna. Man kan skära mönster i tystnaden med kniv. Jag tittade senast på teve i går, lördag, när jag kom hem från personalfesten i ett icke körbart tillstånd och inte hade ett dugg att göra. Tittade på teve från klockan fem till nästan tolv. Innan dess var det fredagen den 20:e november när mamma var ledig och jag satt och slötittade på teve tillsammans med henne i väntan på Björnta. Innan dess måste det vara över en månad sedan... Jag orkar helt enkelt inte slåss om zappern med dom!
01: Inget privat utrymme
Mitt rum ligger så till att alla har insyn i det, är svårt att få ha den (o)ordning man vill då. Går inte att få ha nåt privatliv, alla verkar ha den nyfikna reflexen att dom vänder på huvudet och tittar in i mitt rum när de går genom hallen, stänger man dörren så kommer det nån och endera sliter upp dörren eller knackar och kliver på. Man kan inte uppföra sig som civiliserat folk och vänta på ett "kom in" eller ett simpelt "ja?".
02: Jag är hushållsslav
Jag har inget emot att laga mat, handla och att köra några tvättmaskiner då och då. Jag gillar att laga mat och baka, och tvätten sköter sig ju nästan själv! Men när mina föräldrar tar markservicen för given och jag inte får någon som helst uppskattning för det jobb jag gör blir det en plåga. Det är någonting jag gör för att jag inte vill få en utskällning av min stundtals helt rabiate far.
03: Ingen självständighet
Jag är 20 år, om ett inte alltför långt tag fyller jag 21. Den gamla svenska myndighetsåldern. Jag har klarat mig själv i tre år, lagat min mat, tvättat mina kläder, städat upp min egen lort, julpyntat, gått och lagt mig klockan tre på morgonen en vardag om jag velat, tagit 45 minuter långa duschar om jag känt för det. Jag har kunnat hoppa över middagen om jag inte varit hungrig och jag slapp tvinga i mig falukorv titt som tätt. Här hemma är det ett gnäll vad jag än gör. "Klockan är halv elva, ska inte du jobba i morgon?" Jo, det ska jag visserligen, men jag är inte trött och jag börjar dessutom klockan elva...
04: Min far
Är väldigt speciell. Han är pedant och tror att han får bestämma allt här hemma. Detta är ett hushåll med tre vuxna och oliktänkande individer, det måste man acceptera och jag försöker men det är svårt acceptera och ta hänsyn till han när han försöker tvinga mig att ha mitt rum idiotstädat och tror att jag kan se genom väggar, vet allt och inte har nåt liv. Det känns inte som att han tar nån hänsyn och tror att jag ska anpassa mig hela tiden. En vacker dag får jag ett vansinnesutbrott och stryper honom med dammsugarslangen...
05: Frazze
Jag vill kunna umgås med min älskling när jag vill och kan, det hänger i nuläget på två saker och en är inte så mycket att göra åt. Jobb. Den andra saken är min hund och trots att jag försöker hitta lösningar som passar så att jag kan sova över hos Björnta på till exempel en tisdag så får jag höra att jag är omogen, inte tänker på mina föräldrar, bortser från Frazzes behov, att jag inte planerar och att jag måste växa upp. Jag hatar att planera, men när jag trots det planerar och skakar fram en hundvakt till Frazze så att mina stackars gamla föräldrar slipper gå med honom på morgonen borde jag väl inte få en massa skit för det? Jag tar ju hand om hundkraken 6 av 7 veckodagar, jag går 3-4 promenader med honom varje dag jag inte jobbar. Är inte ens någon mening att jag skulle säga "jag tar med mig Frazze upp till Björnta över dagen och ser om han går ihop med flocken där" för att eventuellt, kanske någon gång i framtiden ta med luddet upp dit för en sleep-over mitt i veckan. Om jag flyttar hemifrån så kommer jag ju att ta med mig Frazze för han är ju min hund, så varför får jag inte ta med honom till Krokån? Men jag vet redan svaret...
06: Björnta
Det vore väldigt skönt att slippa höra frågor som "när kommer han hit nästa gång?", "ska du dit ikväll?" och "vad ska ni göra då?". Okej, om det blir en mer eller mindre till maten är det ju bra att få veta men jag blir less. Less, less, less! Och frågor som "kan ni inte göra nåt annat än titta på film?" Ööh, jo, det kan vi väl... Finns mycket annat vi hade kunnat göra! Vi hade kunnat råna pensionärer, krossa skyltfönster, klottra på tingshuset och Sollefteås andra historiska byggnader... När jag fick den här frågan innan vi var tillsammans så ryckte jag bara på axlarna. För mig var inte filmen viktigast, det är den fortfarande inte. Det viktigaste för mig är Björnta, att få ligga bredvid honom, på hans arm eller i hans famn och mysa, njuta av närheten. Det vore också väldigt skönt att slippa planera för att få träffa honom eller behöva ställa krav som "jag måste gå med Frazze ikväll" eller "jag måste vara hemma innan klockan elva för Frazzes skull"
07: Min mamma
Det är inget större fel på min mamma, hon är snäll och generös och vi kommer bra överens men hon gnäller på min far och det driver mig till vansinne en del dagar. Jag vill inte lyssna på alla klagomål hon har på min far även om jag håller med om det mesta! Förutom det så tjatar hon jämt om att jag ska köra försiktigt, inte bara "kör försiktigt" som svärmor, jobbarkompisar och sköterskorna på hudkliniken säger utan "tänk på att det är halt på broar, i skugga, i svackor, i kurvor och på backkrön! Kör inte så fort, och om du får sladd så ska du...", herre gud! Jag har väl också körkort även om det bara är två år gammalt! Men hon vill inte ha ett sms om att jag kommit fram till Björnta om jag åkt sent på kvällen, att jag sover hos honom istället för att komma hem eller "nu åker jag hemåt" om det är total snöstorm och blixthalka. Hela sommaren har jag dessutom fått höra "ska du inte låta Christoffer köra istället?" eller "ska du inte ta Nemi istället?" när jag ska åka någonstans med Forden. Jaa, det är ju svårt att ta Nemi när det är Forden jag ska visa upp eller få hjälp med. Dumbass.
08: Maten
Falukorv, falukorv, köttfärssås, falukorv, blodbröd och fläsk. Ge mig variation! Jag är uppvuxen på korv, till större delen falukorv och jag är så dödligt less på det! Här hemma verkar det vara bästa maten som finns för det är ugnstekt falukorv, Korv á la Gustav, Korv Stroganoff, uppstekt korv och stuvade makaroner, korv med potatis och gräddsås eller korvgryta med potatis och kålrötter. Urk! Jag är allergisk mot mycket, så det finns inte jättemycket mat som är "ren" men jag tål kött så vad är det för fel på grytor, lasagne, köttfärslimpa, kotletter, stekt fläsk med potatis och löksås är ju sjukt gott!
09: Min dusch
Jag har ett eget badrum, som jag delar med en fyrbent terrorist. Han flir ner i duschen något så gröndjävulsk. Så fort jag ska ta en dusch får jag ägna fem minuter till att plocka bort hund-handdukar, regntäcken och reflexvästar, sopa bort grässtrån, barr, grus och mossa från duschkabinen och badrumsgolvet. Därefter kan jag ta min efterlängtade dusch, men tar jag en 30 minuters dusch så går 10 av dom minuterna till att skrapa vattnet mot golvbrunnen för hela duschgolvet lutar åt fel håll. Idag duschade jag i mina föräldrars badrum, det tog 15 minuter från början till slut.
10: En teve
Nu är det tur att jag inte följer några serier som går på teven, eller hittar några intressanta filmer i tablån. Vi har en teve där man kan komma åt kanaler på. Vi har inte speciellt många kanaler, men rätt vad det är har man svårt att sova, vet inte vad man ska göra eller mår inte jättebra så man vill bara slöa. Det är ingen fara på dagen när jag är ensam hemma med Frazze, då kan jag bestämma vad jag vill se på. På kvällarna är teven mina föräldrars, där sitter dom i bister tystnad och glor på nyheterna. Man kan skära mönster i tystnaden med kniv. Jag tittade senast på teve i går, lördag, när jag kom hem från personalfesten i ett icke körbart tillstånd och inte hade ett dugg att göra. Tittade på teve från klockan fem till nästan tolv. Innan dess var det fredagen den 20:e november när mamma var ledig och jag satt och slötittade på teve tillsammans med henne i väntan på Björnta. Innan dess måste det vara över en månad sedan... Jag orkar helt enkelt inte slåss om zappern med dom!
tisdag 17 november 2009
Nemi rejsar vidare
Oj oj, vilken dag det har varit idag! Och än är den inte slut...
Började med halv panik i morse när jag ställt alarmet fel och fick stressa för att hinna äta frukost, hundsäkra huset, gå med det lilla monstret och ta mig till besiktningen i tid. Ramlade in fem minuter före, knappade in Nemi och sen ut till bilen igen och vänta på min tur.
En Saab, betydligt nyare än Nemi, fick komma in några minuter före mig, men den besiktningsmannen hade en obehaglig rynka mellan ögonbrynen. Ägaren satt och trummade hysteriskt med ena foten, jag satt på barstolen vid kaffeautomaten och hoppades att Nemi skulle bli friskförklarad, att bromsarna skulle ta och att ingen styrled eller något sånt skulle glappa.
Höll praktiskt taget för öronen när min besiktningsman gjorde bromstestet. Vet inte riktigt vad siffrorna på tavlan betyder, men jag vet vad jämn och ojämn är. Fram var resultatet 1,4 mot 1,5 - det är jämnt! Bak var resultatet 0,7 på båda sidor - jämnare än så blir det bara inte!
När Nemi var besiktad och klar, papperet utskrivet och jag satt utanför besiktningen och skrev ett överlyckligt sms till Björnta att Nemi gick igenom så hade Saabens ägare fortfarande inte blivit utsläppt. Det skulle kunna betyda dåliga nyheter för han.
Tack vare älsklingen och Marcus krig med mitt lyse för ett par veckor sedan så var det inga svarta lampor heller, allt funkade och papperet jag fick i handen var välsignat vitt. Ingen hemsk röd-orange klisterlapp. Hade inte så mycket som en enda "bra att veta"!
Vände motorhuven mot stadskärnan, handlade lite julklappar. Måste försöka bli klar med det den här veckan... Nu är det bara en julklapp kvar att handla, och jag vet inte vad jag ska skaffa åt henne.
Kan ju snabbt gå igenom min lista...
Björnta - check!
Rebecka L - check!
Anna B - check!
Mamma - halv-check, måste bara skaffa grejen först...
Pappa - eventuellt check.
Christoffer - check!
Johanna - inte check...
Frazze - check!
Så snart blir det julklappsinslagning, roligt roligt! Älskar att slå in presenter, inslagningen ska vara lika mycket present som själva innehållet tycker jag... Jag tycker inte det finns nåt roligare än att få en riktigt fint inslagen present, fast för vissa är det ju ett mysterium att ens få till ändarna på papperet... Då får man uppskatta försöket istället, det är ju tanken som räknas...
Men nu svirrade jag iväg igen... Blev lunch på Önstabaren med Björnta och svärfar, var minst sagt härligt att träffa älsklingen igen, fast jag längtar ändå till ikväll!
Nu ska jag försöka fortsätta med min sanering av rummet, det har brakat iväg bortom städning, bortom ihopplockning och bortom röjning. Nu är det värre än ett bombnedslag, värre än en krigszon för biologiska stridsvapen. Inte ens katastrof är ett ord stort nog. Men "sanering" beskriver processen för att hitta golvet ganska bra...
Började med halv panik i morse när jag ställt alarmet fel och fick stressa för att hinna äta frukost, hundsäkra huset, gå med det lilla monstret och ta mig till besiktningen i tid. Ramlade in fem minuter före, knappade in Nemi och sen ut till bilen igen och vänta på min tur.
En Saab, betydligt nyare än Nemi, fick komma in några minuter före mig, men den besiktningsmannen hade en obehaglig rynka mellan ögonbrynen. Ägaren satt och trummade hysteriskt med ena foten, jag satt på barstolen vid kaffeautomaten och hoppades att Nemi skulle bli friskförklarad, att bromsarna skulle ta och att ingen styrled eller något sånt skulle glappa.
Höll praktiskt taget för öronen när min besiktningsman gjorde bromstestet. Vet inte riktigt vad siffrorna på tavlan betyder, men jag vet vad jämn och ojämn är. Fram var resultatet 1,4 mot 1,5 - det är jämnt! Bak var resultatet 0,7 på båda sidor - jämnare än så blir det bara inte!
När Nemi var besiktad och klar, papperet utskrivet och jag satt utanför besiktningen och skrev ett överlyckligt sms till Björnta att Nemi gick igenom så hade Saabens ägare fortfarande inte blivit utsläppt. Det skulle kunna betyda dåliga nyheter för han.
Tack vare älsklingen och Marcus krig med mitt lyse för ett par veckor sedan så var det inga svarta lampor heller, allt funkade och papperet jag fick i handen var välsignat vitt. Ingen hemsk röd-orange klisterlapp. Hade inte så mycket som en enda "bra att veta"!
Vände motorhuven mot stadskärnan, handlade lite julklappar. Måste försöka bli klar med det den här veckan... Nu är det bara en julklapp kvar att handla, och jag vet inte vad jag ska skaffa åt henne.
Kan ju snabbt gå igenom min lista...
Björnta - check!
Rebecka L - check!
Anna B - check!
Mamma - halv-check, måste bara skaffa grejen först...
Pappa - eventuellt check.
Christoffer - check!
Johanna - inte check...
Frazze - check!
Så snart blir det julklappsinslagning, roligt roligt! Älskar att slå in presenter, inslagningen ska vara lika mycket present som själva innehållet tycker jag... Jag tycker inte det finns nåt roligare än att få en riktigt fint inslagen present, fast för vissa är det ju ett mysterium att ens få till ändarna på papperet... Då får man uppskatta försöket istället, det är ju tanken som räknas...
Men nu svirrade jag iväg igen... Blev lunch på Önstabaren med Björnta och svärfar, var minst sagt härligt att träffa älsklingen igen, fast jag längtar ändå till ikväll!
Nu ska jag försöka fortsätta med min sanering av rummet, det har brakat iväg bortom städning, bortom ihopplockning och bortom röjning. Nu är det värre än ett bombnedslag, värre än en krigszon för biologiska stridsvapen. Inte ens katastrof är ett ord stort nog. Men "sanering" beskriver processen för att hitta golvet ganska bra...
onsdag 11 november 2009
Elddopet
Det här blir ett elddop för min symaskin. Jag håller på att sy en vetevärmare, och nu kommer symaskinen att få visa vad den går för. Den ska sy genom fem lager jeans. Får se hur det går...
Dessutom verkar det vara en japs-symaskin, den går bara på fulla varv! Ingen råstark jänkare här inte...
UPPDATERING 13:22
Gick alldeles jävla ypperligt det där! Bara knattrade på som ingenting genom fem lager jeans, fast den gick ju på fulla varv... Behövde inte hjälpa till och veva fram den eller något, duktig symaskin!
Dessutom verkar det vara en japs-symaskin, den går bara på fulla varv! Ingen råstark jänkare här inte...
UPPDATERING 13:22
Gick alldeles jävla ypperligt det där! Bara knattrade på som ingenting genom fem lager jeans, fast den gick ju på fulla varv... Behövde inte hjälpa till och veva fram den eller något, duktig symaskin!
söndag 8 november 2009
Jul
Julen står för dörren och att genomlida cirka två timmar i familjens sällskap kändes olidligt idag, det var ju fars dag. Eller är fortfarande, rent klockmässigt.
Satt vid bordsänden och kände bara "ah, döda mig!" när det enda samtalsämnet var skillnaden mellan en Boden-avställare och två andra avställare. Tänkte till slut, och uppgivet "endera går jag in på rummet eller så skriker jag".
Ute på promenad med Frazze kom jag att tänka på familjens dag, julafton. Måtte helvete frysa till is eller ge Fängan svininfluensa och två meter snö på julafton så farsan får tvångsjour och är ute på vägarna till juldagen. Men det är väl för mycket att hoppas på...
Orkar inte med en familjemiddag i min fars sällskap. Bara farsdagsfikan var som en rostig, slö såg som långsamt skavde mot mina nerver.
Säger bara en sak - tack gode gud att jag jobbar på julafton! Tror inte jag hade stått ut hela dagen under samma tak som föräldrarna. Det är svårt att sitta och tvångstindra med ögonen och ha ett lyckligt leende stelnat på läpparna.
En annan sak lär ju vara bannlyst på julafton - mobiltelefonen. Får jag inte sms:a med Björnta då kan jag ju lika gärna skolka från hela högtiden! Jag har inte samma julkänsla som förutom om åren, nu är julen ett måste. En slags jättemåltid för att markera att det här året snart nått sin ände. Hälften av det som är på julbordet äter jag ju inte ens...
Jag minns förra året, fick inte ens sitta vid datorn... Hallå! Hur kul är det att vara 19 år och sitta och mögla tillsammans med två mer än dubbelt så gamla människor en hel dag? Vi har ju inte direkt mycket att prata om... Efter fjortonde partiet kina-schack hade jag kunnat strypa den som uppfann julen (Jesus, om du återuppstår så dödar jag dig!).
Satt vid bordsänden och kände bara "ah, döda mig!" när det enda samtalsämnet var skillnaden mellan en Boden-avställare och två andra avställare. Tänkte till slut, och uppgivet "endera går jag in på rummet eller så skriker jag".
Ute på promenad med Frazze kom jag att tänka på familjens dag, julafton. Måtte helvete frysa till is eller ge Fängan svininfluensa och två meter snö på julafton så farsan får tvångsjour och är ute på vägarna till juldagen. Men det är väl för mycket att hoppas på...
Orkar inte med en familjemiddag i min fars sällskap. Bara farsdagsfikan var som en rostig, slö såg som långsamt skavde mot mina nerver.
Säger bara en sak - tack gode gud att jag jobbar på julafton! Tror inte jag hade stått ut hela dagen under samma tak som föräldrarna. Det är svårt att sitta och tvångstindra med ögonen och ha ett lyckligt leende stelnat på läpparna.
En annan sak lär ju vara bannlyst på julafton - mobiltelefonen. Får jag inte sms:a med Björnta då kan jag ju lika gärna skolka från hela högtiden! Jag har inte samma julkänsla som förutom om åren, nu är julen ett måste. En slags jättemåltid för att markera att det här året snart nått sin ände. Hälften av det som är på julbordet äter jag ju inte ens...
Jag minns förra året, fick inte ens sitta vid datorn... Hallå! Hur kul är det att vara 19 år och sitta och mögla tillsammans med två mer än dubbelt så gamla människor en hel dag? Vi har ju inte direkt mycket att prata om... Efter fjortonde partiet kina-schack hade jag kunnat strypa den som uppfann julen (Jesus, om du återuppstår så dödar jag dig!).
Tröttmössan on-line
Har tillbringat tre nätter hos älsklingen. Är, om möjligt, ännu mer förälskad i min jätte nu än jag var mitt på dagen på torsdag.
Åkte hemifrån i ganska rejält snöfall på torsdag kväll och tog mig ut till Krokån kämpande mot idioter som inte borstat fram sina baklysen och snörök. Blev inga skador, men det har aldrig tagit mig 45 minuter att åka ut dit förut. Nåja, huvudsaken är att man kommer fram i ett stycke.
Njöt hela vägen av att det äntligen var snö på backen och att det var så mycket lättare och ljusare att köra i mörkret. Den lättnaden blev ju kortvarig! På fredag mitt i dagen någon gång började det regna och den välsignade snön förvandlades till modd. Några timmar senare var det vita täcket ett minne blott.
De fyra hundarna fick lite uppskattad frihet på fredag. De rusade runt på lägdan, jagade varandra, brottades och hade skitkul. Ögonen lyste och öronen fladdrade. Inte på Ivan då, han gick sin egen väg och kamouflerade sig med sin vita päls och försvann i den fläckiga omgivningen, den klanten lyckades också ta sig in på gårn och blev fast där så husse fick komma och rädda honom.
Känns som att jag sov bort en stor del av helgen, fast det kan man behöva göra ibland också... Lyckades ju för bövelen till och med somna när vi var hemma hos Marcus, tror fan jag måste söka hjälp för mitt sovande!
Fast jag vaknade ju till ordentligt när älsklingen tog fram Hansen-katalogen och klickade upp MoonEyes på datorn... är man jänkarbiten så är man...
Efter en väldigt trevlig morgon, eller snarare förmiddag, och en frukost som jag fortfarande är mätt på, så begav jag mig hemåt. Fars dag, bäst att uppvakta. Fyra trisslotter och ett kort, jag gör ju det jag kan för att han ska få bli miljonär innan han dör. Verkar inte som det hjälpte, såg ingen ambulans på gårn när jag kom hem efter att ha varit ute på promenad med Frazze...
Nu är bara frågan hur det ska gå att sova i natt... Har slocknat som ett ljus varje kväll hos Björnta, oftast innan tio... Har vaknat ett par gånger varje natt, legat och lyssnat på älsklingen som sover och sedan dåsat bort själv också. För första gången på evigheters evighet drömde jag en mardröm också, då retirerade jag in i en varm och mysig famn. Eller förresten, så länge sedan är det inte jag drömde en mardröm, det var tidigare i veckan men innan dess så måste det vara månader sedan!
Åkte hemifrån i ganska rejält snöfall på torsdag kväll och tog mig ut till Krokån kämpande mot idioter som inte borstat fram sina baklysen och snörök. Blev inga skador, men det har aldrig tagit mig 45 minuter att åka ut dit förut. Nåja, huvudsaken är att man kommer fram i ett stycke.
Njöt hela vägen av att det äntligen var snö på backen och att det var så mycket lättare och ljusare att köra i mörkret. Den lättnaden blev ju kortvarig! På fredag mitt i dagen någon gång började det regna och den välsignade snön förvandlades till modd. Några timmar senare var det vita täcket ett minne blott.
De fyra hundarna fick lite uppskattad frihet på fredag. De rusade runt på lägdan, jagade varandra, brottades och hade skitkul. Ögonen lyste och öronen fladdrade. Inte på Ivan då, han gick sin egen väg och kamouflerade sig med sin vita päls och försvann i den fläckiga omgivningen, den klanten lyckades också ta sig in på gårn och blev fast där så husse fick komma och rädda honom.
Känns som att jag sov bort en stor del av helgen, fast det kan man behöva göra ibland också... Lyckades ju för bövelen till och med somna när vi var hemma hos Marcus, tror fan jag måste söka hjälp för mitt sovande!
Fast jag vaknade ju till ordentligt när älsklingen tog fram Hansen-katalogen och klickade upp MoonEyes på datorn... är man jänkarbiten så är man...
Efter en väldigt trevlig morgon, eller snarare förmiddag, och en frukost som jag fortfarande är mätt på, så begav jag mig hemåt. Fars dag, bäst att uppvakta. Fyra trisslotter och ett kort, jag gör ju det jag kan för att han ska få bli miljonär innan han dör. Verkar inte som det hjälpte, såg ingen ambulans på gårn när jag kom hem efter att ha varit ute på promenad med Frazze...
Nu är bara frågan hur det ska gå att sova i natt... Har slocknat som ett ljus varje kväll hos Björnta, oftast innan tio... Har vaknat ett par gånger varje natt, legat och lyssnat på älsklingen som sover och sedan dåsat bort själv också. För första gången på evigheters evighet drömde jag en mardröm också, då retirerade jag in i en varm och mysig famn. Eller förresten, så länge sedan är det inte jag drömde en mardröm, det var tidigare i veckan men innan dess så måste det vara månader sedan!
söndag 1 november 2009
Vad fan ska man göra?
Det känns som att jag måste göra ett väldigt svårt val. Jag måste välja mellan min pojkvän och min hund.
Jag kan sova hos Björnta hur jag vill på helgerna och när mamma har lov, vilket betyder åtta veckor på sommaren, en vecka på hösten, en på våren och 1,5 vid årsskiftet. Bara för att det inte finns någon hundvakt.
Det är ju bara så att både jag och Björnta oftast får jobba på helgerna eftersom det är då folk vill vara lediga, och jag vill ju kunna sova hos han även vardagar. Det är mindre spring, inte samma "terror" och varför ska han tvingas komma hem till mig hela tiden? Inte för att världen är speciellt rättvis, men man kan ju försöka vara lite rättvis i förhållandet. Det är väl en sak om han kommer till mig för att jag känner att jag inte klarar av fyra hundar och två katter rent allergiskt sett. Men nu på hösten och vintern när jag gör det så vill jag ju passa på.
Ikväll kom pappa med ännu en av de där kommentarerna jag inte kan hantera... "Du får ligga borta hela helgerna bäst du vill, men på veckorna får du sova här eller så får du ta bort hunden." Jag tror inte han begriper hur mycket jag älskar det där pälsklädda lilla odjuret.
Men jag kan inte förstå det, det klarade ju av Frazze på två när jag bodde i Kramfors tre år. Vad är det för skillnad nu?
Jag måste få tag i nåt eget ställe till mig och lilla Luddetuss. Kanske skulle försöka få hyra lill-stugan av Anna och Niklas i utbyte mot... ja, inte vet jag... städning? Jag har stor vana av att sköta markservicen, det har jag gjort senaste arton månaderna hemma.
Om inte Qvide vore så hanhundselak skulle man ju kunna försöka introducera Frazze till deras flock, så skulle han kanske kunna följa med och bo där en natt då och då...
Jag kan sova hos Björnta hur jag vill på helgerna och när mamma har lov, vilket betyder åtta veckor på sommaren, en vecka på hösten, en på våren och 1,5 vid årsskiftet. Bara för att det inte finns någon hundvakt.
Det är ju bara så att både jag och Björnta oftast får jobba på helgerna eftersom det är då folk vill vara lediga, och jag vill ju kunna sova hos han även vardagar. Det är mindre spring, inte samma "terror" och varför ska han tvingas komma hem till mig hela tiden? Inte för att världen är speciellt rättvis, men man kan ju försöka vara lite rättvis i förhållandet. Det är väl en sak om han kommer till mig för att jag känner att jag inte klarar av fyra hundar och två katter rent allergiskt sett. Men nu på hösten och vintern när jag gör det så vill jag ju passa på.
Ikväll kom pappa med ännu en av de där kommentarerna jag inte kan hantera... "Du får ligga borta hela helgerna bäst du vill, men på veckorna får du sova här eller så får du ta bort hunden." Jag tror inte han begriper hur mycket jag älskar det där pälsklädda lilla odjuret.
Men jag kan inte förstå det, det klarade ju av Frazze på två när jag bodde i Kramfors tre år. Vad är det för skillnad nu?
Jag måste få tag i nåt eget ställe till mig och lilla Luddetuss. Kanske skulle försöka få hyra lill-stugan av Anna och Niklas i utbyte mot... ja, inte vet jag... städning? Jag har stor vana av att sköta markservicen, det har jag gjort senaste arton månaderna hemma.
Om inte Qvide vore så hanhundselak skulle man ju kunna försöka introducera Frazze till deras flock, så skulle han kanske kunna följa med och bo där en natt då och då...
Sicken dag, sicken kanelbulledag...
Jaa... tro vad man ska göra ikväll då?
Funderar på att åka upp och överraska älsklingen, han slutar jobba ikväll. Då har han gjort 90-95 timmar den här veckan. Orkar inte sitta här hemma, orkar inte med mina föräldrars bekanta som kommer och hälsar på. Inget fel på dem, men jag orkar bara inte...
Orkar inte med pappa heller.
Men men, jag har bakat vanilj/kanelbullar idag i alla fall. 43 vackra små tingestar blev det. Gjorde bara en halv sats, så får väl se om jag hinner göra några fler och ta med som inflyttningspresent till Rebecka. Hoppas på att kunna hälsa på henne i veckan, är länge sen jag träffade min "extra-mamma" nu ;)
Igår kväll for jag i alla fall till älsklingen, han hade köpt lite gotta och jag tog med ett par filmer som han fick välja mellan. Hann till Krokån innan han så jag satt i köket ett tag och pratade med Monika, verkar som hennes son tycker det är skönt att vi kan sitta och surra. Fast det brukar jag inte ha problem med så ofta, det finns mycket prat i mig!
Älsklingen skulle jobba idag också, klockan sex i morse blev han uppskrämd när Monika knackade på sovrumsdörren. Vaknade jag också, slog upp ena ögat och när han klivit ur sängen rullade jag över i hans varma grop och fortsatte sova. Men jag fick inte ens en hej då-puss, hmpf.
Drullade in i köket till Monika och hundarna runt kvart i nio, sedan blev jag kvar tills klockan var närmare ett. Satt där och var social, kände inte alls för att åka hem.
Blev surr om allt möjligt och ingenting, fick lite "beröm" bakvägen. Björnta tyckte att det var mysigt när vi fort till Ramsele och att han sover bättre tillsammans med mig. Sånt är roligt att höra :)
På vägen hem fick jag sån baklust att jag stannade på Konsum och köpte jäst, älsklingen med arbetslag och brukare var på Ica så jag kilade över vägen men min käre pojkvän hade rökt så han tänkte inte jag vara speciellt kärvänlig med.
Nu är bara frågan om jag ska åka hem till Björnta ikväll, eller om jag ska försöka stå ut hemma... Känner doften av parfym och rakvatten ända in på rummet... Urk!
Och appropå hallon så firar vi tre månader idag <3
Funderar på att åka upp och överraska älsklingen, han slutar jobba ikväll. Då har han gjort 90-95 timmar den här veckan. Orkar inte sitta här hemma, orkar inte med mina föräldrars bekanta som kommer och hälsar på. Inget fel på dem, men jag orkar bara inte...
Orkar inte med pappa heller.
Men men, jag har bakat vanilj/kanelbullar idag i alla fall. 43 vackra små tingestar blev det. Gjorde bara en halv sats, så får väl se om jag hinner göra några fler och ta med som inflyttningspresent till Rebecka. Hoppas på att kunna hälsa på henne i veckan, är länge sen jag träffade min "extra-mamma" nu ;)
Igår kväll for jag i alla fall till älsklingen, han hade köpt lite gotta och jag tog med ett par filmer som han fick välja mellan. Hann till Krokån innan han så jag satt i köket ett tag och pratade med Monika, verkar som hennes son tycker det är skönt att vi kan sitta och surra. Fast det brukar jag inte ha problem med så ofta, det finns mycket prat i mig!
Älsklingen skulle jobba idag också, klockan sex i morse blev han uppskrämd när Monika knackade på sovrumsdörren. Vaknade jag också, slog upp ena ögat och när han klivit ur sängen rullade jag över i hans varma grop och fortsatte sova. Men jag fick inte ens en hej då-puss, hmpf.
Drullade in i köket till Monika och hundarna runt kvart i nio, sedan blev jag kvar tills klockan var närmare ett. Satt där och var social, kände inte alls för att åka hem.
Blev surr om allt möjligt och ingenting, fick lite "beröm" bakvägen. Björnta tyckte att det var mysigt när vi fort till Ramsele och att han sover bättre tillsammans med mig. Sånt är roligt att höra :)
På vägen hem fick jag sån baklust att jag stannade på Konsum och köpte jäst, älsklingen med arbetslag och brukare var på Ica så jag kilade över vägen men min käre pojkvän hade rökt så han tänkte inte jag vara speciellt kärvänlig med.
Nu är bara frågan om jag ska åka hem till Björnta ikväll, eller om jag ska försöka stå ut hemma... Känner doften av parfym och rakvatten ända in på rummet... Urk!
Och appropå hallon så firar vi tre månader idag <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)