Happy, happy, happy!

Brum. Brum, brum, brum. Stanna några minuter. Brum, brum, brum, brum. Köra vilse. Ringa Fredrik. Brum, brum, brum. Titta på bil. Prata. Lasta bil. Brum, brum, brum, brum i flera timmar.

Ungefär så har min dag sett ut. Klev upp vid nio i morse, åt frukost och gick på långpromenad med min lurvige fyrtassade kamrat. När vi kom in satte jag mig en stund vid datorn innan det blev dags för lunch, farsan kom tillbaka och hade hämtat trailern och köpt färdgodis.

Vi packade in oss och åkte. Norrut. E4:an. Blä.

Vi körde om en buss, stod något om Mission på den och jag tror inte att det var något kyrkligt det hade att göra med. När vi körde om stod det fullt med ölburkar och misstänkta flaskor på ett bord vid fönstret.

Vi stannade på en parkering för att sträcka på benen och ta kisspaus, bussen kom in precis när vi skulle åka och alla i bussen, i klassen +110 kg rusar mot en tysk dragare som står där. "Har nån en hundring på sig?" hör jag en karl skrika och resten av gänget rusar mot dragaren också. Ett par minuter senare traskar alla tillbaka till bussen med en eller flera flaskor innehållande ej barntillåten substans.

Jaha, så vi satt oss i bilen och fortsatte. Förbi Nordmaling och en massa andra ställen, fick syn på skyltar med S Stöcksjö. Och säljaren kunde inte skillnad på höger och vänster. Vi ringde för att få vägbeskrivning, "ta vänster, och så vänster igen". Hmm.... det skulle ha varit höger, höger snarare...

Bil blev det i alla fall. En stor sådan. På väg hem så stannade vi på Lenas vägkrok och käkade god mat. Lövbiff med pommes frites och persiljesmör. Bearnaise hade varit godare, men jag var hungrig och det var dags för middag.

När vi brummade genom Ö-vik på väg hem glodde massor av folk i andra körfältet och gående också... det var mer än tillåtet roligt. I like funny things.

Så kom vi då hem till slut, bror min var på plats för att titta på familjens nykomling. Rullade ner den från trailern och åkte en sväng. Den mullrar gött, men ville inte riktigt starta först. Motorn hade väl en temp på minusgrader efter att ha stått på släpet i fartvinden fyra timmar. Till slut vrålade den igång och min elake bror tänkte sätta sig fram - även fast det är min bil som jag köpt alldeles själv! Pappa körde, han.

Hann se slutet av Let's Dance också, höll på att skratta ihjäl mig åt Magnus och Annika Baloodans, tårarna rann! Thank God, att de vann! De förtjänade det mer än Laila och Tobias, för Magnus har verkligen fått kämpa!