Stormdemons Land

Snabba fakta om Stormdemons egen lilla fantasivärld

Antal innevånare: 2 (en människa och en hund)

Huvudstad: Ingen, men Skrivbordet är samlingspunkt och Sängen till ytan störst

Area: cirka 14 kvadratmeter

Största sjö: Vattenflaskan bredvid skrivaren

Högsta berg: Klädhögen på skrivbordsstolen

Klimat: Mellan 18 och 35 grader beroende på årstid, luftfuktigheten brukar ligga mellan självlockig och korkskruvslockar

Antal lagar: Många!!!

Favoritlag: "I Stormdemons Land städar man när man vill, alltså mycket sällan"

Det är dödsstraff på att: Lägga sig i Landets affärer

Var ligger Stormdemons Land: På norra halvklotet, 63°11´N 17°04´O för att vara exakt

Grannländer: VardagsRummet, KlädSkrubben och TvättStugan

Sysselsättningsgrad i Stormdemons Land: Varierar kraftigt, ibland 110% och ibland endast 0,002%

Efter många om och men har jag blivit vuxen!

Nu har jag levt i åtminstone 6980 dagar och att det har krävts en så lång tid för att jag skulle bli vuxen är makabert.

Idag, för bara åtta timmar sedan, köpte jag mitt livs första symaskin. Den gick på tvåtusen spänn så nu är bankkontot tomt igen. Dessutom åkte jag ner till storstan lite senare och där hittade jag ju naturligtvis en massa fynd, bland annat sellerigröna Crocs. Jag skulle snarare vilja kalla dem anisgröna, men men... Tanten på Skotime var dock en snäll prick, trots att jag tog fotbeklädnaderna på vuxenavdelningen så behövde jag bara betala för barn-Crocs.

Jag klagar inte!

Traskade sedan in på Lindex där jag hittade massor! Hittade för länge sedan, måste ha varit innan midsommar, en superskön topp där. Eller jag hittade förresten två toppar eftersom det var två för 149, en limegrön och en mörkare grön. Nu var jag in igen och lyckades hitta dessa toppar igen. Den här gången tog jag en svart, en grå och en röd. Den röda var den absolut sista i sitt slag - och det var rätt storlek så jag är lycklig med långt y!

Förutom denna toppenaffär (jag är en jävel på att leka med ord!) så hittade jag också en kjol som var underbart skön, men dragkedjan var trasig. Jaja, pees åf kejk när man har en symaskin! Slog en snabb telenisse till modern som lovade att hjälpa till och sy i en ny dragkedja.

Ramlade med andra ord in på Multrå Garn igen, det blev ingen tyll till en underkjol som jag planerat - kjolen får hänga som på en galge tills vidare - men en dragkedja och ett måttband.

Rumlade iväg längs gågatan, intog en mjukglass med lakritstopping på bowlingen, gick och hälsade på killarna på Expert (med mjukglassen i näven).

Ordagrann konversation inifrån Expert:
Jag: Hej, en snabb fråga bara så ska jag gå och söla ner någon annanstans...
Han (skrattandes): Okej...

Fick mitt minneskort, en nyare upplaga av det jag redan har, gick sedan och satte mig på en bänk utanför biblioteket där jag pratade lite med en gubbe som matade duvorna med korvbröd. Berättade att jag brukar mata dem med pommes frites.
"Äter dom det?" undrade han storögt.
"Ja, men det är salt..." svarade jag och flinade djävulskt. Gubben började skratta och åt upp sin kokt med halvt bröd och gick sin väg.

Jag avslutade mjukglassen, gick in på Jysk och skaffade knappnålar och ett täcke innan jag drulade iväg till bilen för hemfärd.

För att sammanfatta hela inlägget: jag är fattig igen!

Vad vore livet...

...utan choklad och Coca-Cola?

Efter en lång dag på jobbet med stängning och massor av kunder finns det inget skönare än att dimpa ner framför datorn tillsammans med ett stort glas Coca-Cola och en hundragrams kaka Marabou mjölkchoklad.

Jag kan ju tänka mig att Anna Skipper skulle få en hjärtattack om hon såg att man skippade (haha, jag är så jävla rolig!) middagen till förmån för en sliskbomb som förmodligen motsvarar hundraåttio sockerbitar eller något.

Tio minuter senare
Blodsockret: - På väg upp! Var vänlig håll fast i närmaste åderförkalkning!

Ytterligare tio minuter senare
Blodsockret: - På väg ner... Var vänlig... äh!

Kjolprojekt: check!

Kan nu publicera de glädjande nyheterna att de tre kvadratmetrarna tyg jag köpte på Multrå Garn tack vare pappas kusin Monica och hennes man förvandlats till en härligt svängig kjol i äkta femtiotalsstil.

Eftersom människan i affären klippte till för lite tyg höll min mor på att få en hjärtattack och det krävdes en snål smålänning för att få till mönstret bra. Men nu är den klar.

Själva kjolen började sys tisdag förra veckan, och trots att Djävulen bott i symaskinen hela tiden sitter nu plagget ihop. Idag, vid två-tiden kom mina föräldrar hem och jag som numera hyser en hälsosam fobi för mammas skitmaskin sade att hon fick sy fast fållen som jag dock lagt upp under tiden de var och handlade.

Hon sydde fast fållen och det på kort tid trots att undertråden tog slut två gånger på den femtusentjugofyra millimeter långa raksömmen som skulle dit. Vilket elände! Därefter var det inpassning och vi upptäckte att tyget färgar av sig. Tur för mig, jag har mycket svarta kläder så det gör inget.

Nu den senaste halvtimmen har jag suttit och sytt fast knappar så att man kan ta sig i och ur kjolen utan att behöva sprätta upp någon söm.

Under tiden som jag letade fram de knappar och nålar som behövdes för handsömnaden så hörde jag min mor svära ute i köket och funderade på att åka och köpa Valium åt henne. Det lär hon behöva eftersom mönstret på min pennkjol kommer om ett par dagar :)

Ett tokstort tack till Börje och Monica, och inte minst min tålmodiga mamma som dock mest är munväder, far min förtjänar väl också ett tack eftersom han varit tyst och låtit oss hålla på bäst vi vill. Bild på kjolen kommer inom kort, om det går som jag vill.

Nipraset

Efter en något sen uppstigning ur törnrosabädden blev det frukost i en hast, slängde lite grejor i en väska, fyllde vattenflaskan och drog till storstan.

Parkerade och började sedan traska genom stadsparken där det var fullt av Nipyrefolk, upp mot trängschaktet. Där bevittnade jag hur 21 veteranbilar kämpade för att få en så jämn tid som möjligt.

Hettan i Sollefteås nipor var i det närmaste olidlig, hemma hade termometern visat på medelmåttiga 21 i skuggan. I solen var det nog närmare 35 och i skuggan bara obetydligt svalare.

Speakern var gröngöling och saken blev inte bättre av att han verkat få solsting, ibland var hans kommentarer fullkomligt obegripliga. Det enda man förstod var att han var lyrisk. Okej, mer då?

Bilen, föraren, är det något om dem? Han bränner gummi på en avstängd väg, is there more?

Tyckte inte att det varit så fruktansvärt varmt, men när jag kom hem och såg mig själv i spegeln tvingades jag inse att solen även tar i skuggan. Visst att jag var varm och svettig, men rödheten försvann inte efter en kall dusch. Jag är brännmärkt. Och eftersom det fanns en risk att man skulle få gå en bit så valde jag att ta på mig bekväma skor - mina gröna Converse - så jag är vitare om fötterna än jag är om benen. Borde kanske ha tagit av mig skossingarna och gått barfota så att mina 36:or fått sola, de med.

Men i skrivande stund håller jag på att göra mig i ordning för cruising, Peter Jezewski står på scenen. Honom vill jag se, men Boppers är ju inte med... Hänger läpp över detta faktum, har dock aldrig hört The Chiefs, de kanske är bra. Det lär jag ju upptäcka klockan nio ikväll.

Önskar desperat att jag haft en egen jänkare att kliva ur idag, men det går inte. Har inte nog med pengar och nu är det lite för sent att skramla loss en bil. Cruisingen börjar om en och en halv timme, blir inte direkt någon framförhållning då.

Tänker lifta dit med bror och hans sambo, känns onödigt att ta två bilar dit när vi alla tre ändå får plats i en bil. Dessutom planerar jag att ha högklackat idag, vill inte ha med mig ett extra par skor bara för att köra i. Har aldrig testat att köra i högklackat, vem vet? Det kanske skulle gå jättebra, men jag har ingen starkare lust att upptäcka om det förhåller sig så...

Trots att jag inte har någon bil (riktig bil alltså) så tänker jag vara rockabilly. I den mörkbruna kalufsen som skulle behöva träffa frisören sitter ett rött diadem i lack, runt midjan sitter en matchande accesoar. Mellan skalpen och naveln hänger en jätteskön antracitgrå blus i något blankt och härligt material, mellan de svarta pumpsen (också de i lack) och mittpunkten sitter en pencilkjol, den är så perfekt snäv att jag praktiskt taget älskar den.

Fast jag ska inte gå här i lera och sörja, jag får ju i alla fall åka V6:a till cruisingen. Hellre då gå på isen och ha det glatt! :P

Goin' for the 50's (del 2)

Okej.

Håret sket sig och jag brände tummen på plattången.

Är man en klant så är man.

Jaja, jobb imorgon så då får man i alla fall tjäna lite slasing. Lär väl blir runt 1600 med OB och allt :)

Goin' for the 50's

Har under en längre tid försökt få till en femtiotalsfrisyr på egen hand, frisören lyckades på en timme till studentbalen men då hade hon ju fördelen med att se hur det såg ut i nacken. Denna kamp har pågått i mer än ett år, men idag har jag gett mig fan på att inte förlora.

Tack vare kopiösa mängder hårspray, en jäkla massa hårnålar och en tuperingskam från 80-talet har jag lyckats få mitt hår att i alla fall stanna där det borde vara. Nu ska bara hårsprayen få torka så får vi se om håret stannar uppe ändå. Tuperingen har lagt sig, det känner jag men den kan jag ordna med mera hårspray och kammande! Annars stoppar jag bomull eller något under håret...

Det var ju så de gjorde på femtiotalet.

Måste vara sjuk...

Under den här veckan har jag kämpat med en mycket främmande känsla, denna känsla gör det svårt för mig att koncentrera mig. Jag känner mig rastlös och dagarna verkar bortspillda. Har drabbats av liknande känslor några gånger förut men har då lyckats förtränga känslan tills den varit ett irriterande molande längst bak i huvudet. Till slut brukar den försvinna av sig själv.

Det känns så främmande att erkänna att den här gången försvinner inte inspirationen. Jag har försökt tvinga bort den i en hel vecka, jag har försökt föra en logisk diskution med mig själv, men icke... Inspirationen vinner.

Just den här gången har min inspiration bestämt sig för att jag ska göra en poodle-kjol. Alla andra gånger har det varit normala saker, mer alldagliga grejer... som att börja motionera eller sluta äta godis, ta itu med skoljobbet eller städa. Inte sy! Först och främst är jag ingen händig människa och dels så skulle det kännas dumt att kliva ur en Seat iförd rena femtiotalsutstyrseln... Då ska man ha en jänkebil! Och det har jag inte råd med.

Känner mig mycket frestad att åka ner till Multrå Garn och skaffa tyg, tråd och allt det som krävs och bara sätta igång. Men det blir i så fall inte före måndag då jag är ledig.

På lördag jobbar jag (lyckligtvis) och samma på söndag, men då har ju Multrå ändå inte öppet, måste nog bara få med mig min mor som har lite mer hum om tyger än moi.

Men om jag skulle sy en sådan där kjol - inte f-n tänker jag sy fast en katt- eller hundapplikation på den då! Forgit it! I så fall ska den vara svart och bara svart. Men det skulle vara läckert med en pepitarutig eller rödmönstrad också... hm... beslutsångest.se!

Det mesta regnar bort

Sommaren är kort, det mesta regnar bort
Men nu är den här
Så ta för dig, solen skiner kanske bara idag

True, oh so true...

Under den gångna veckan har det varit ganska märkliga dagar. På morgonen soligt och på eftermiddagen har det oftast börjat störtregna. Vet inte hur många gånger mina Converse stått på tork under den här veckan...

Anlände till jobbet i morse till strålande solsken och närmare 20 graders värme, efter tjugo minuter började det duggregna och när jag fick lunch stod regnet som spön i backen. Tio minuter senare var det strålande solsken igen, sedan började det återigen spöregna.

Spelar Gud och änglarna roulette om vädret eller? Har Kung Bore tråkigt? Har Moder Natur tagit semester eller har hennes pojkvän gjort slut med henne så hon gråter? Är det slut på blixtar i Tors hammare så han straffar oss med pisseblöta istället?

Man får bara vara glad att man inte är någon träskalle, då skulle man ju få huvudvärk eller börja mögla i det här sopprotsvädret... Man kan ju för attans tusans jäklar inte lämna ett papper framme på skrivbordet utan att det ser ut som en serpentin när man kommer hem.

Ekosystemet är ur led, ingen tvekan om den saken. Det snöar i Turkiet och här har vi 40 grader varmt och minus 10 millimeter regn eller 16 grader varmt och översvämning. Naturen har inte längre några gränser åt något håll.

Snön kommer i september, kommer på att det är för tidigt och smälter bort på en vecka. I januari återkommer den och ligger kvar till skolavslutningen, i stort sett... I juli kommer sommarvärmen efter en on-off relation med pollensäsongen, pollenet försvinner mirakulöst efter två förskräckliga veckor och värmen försvinner nästan lika fort. I mitten av augusti kommer höstdimman och den sista veckan blir man förvånad om inte träden börjat skifta färg. September är det ingen mening att prata om, man blir bara deprimerad. Träden är röda, gula, brungröna, temperaturen ligger runt 10 grader och diset stiger aldrig uppåt och håller molnen sällskap.

Eko-ologiskt

Idag kom det in en kund på Konsum som handlade vegetariskt och ekologiskt, dessutom hade hon en massa fisk och kyckling. Helt appropå nästan ingenting kom jag att tänka på vad många vegetarianer säger. "Jag äter inget som har ögon" eller "Jag äter inget som har en mamma eller pappa", andra säger "Jag äter inte kött på grund av den tortyrlika transporten till slakten".

Hur man än vänder på det så blir det lika jäkla fel. En fisk, eller en kyckling för den delen, har väl också mamma och pappa? Visst att kossor och hästar bär sina småttingar i buken under jäsningen men hönor ruvar sina småttingar och många fisksorter vårdar och vaktar sina kaviarhögar. Och om man ser åt ögonen till så har väl alla med hjärta ögon också! Vare sig man är gris, ko, kyckling, fisk eller groda så har man både puls och synförmåga.

Jag kan hålla med om att transporten till slakten är onödigt lång och i många fall grym, men om inte jag äter köttet kommer de att lägga ner ett slakteri och så får de stackars djuren åka lastbil 25 mil längre innan de får den barmhärtiga bultpistolen mot pannbenet.

Och är det verkligen bättre att äta grönsaker och svamp, och sedan få proppa i sig så mycket vitamin och proteintillskott att man kunde bli mätt på dem allena? Vad kostar det inte på miljön att tillverka och framställa alla dessa tillskott veganer och vegetarianer måste äta för att vara friska?

Människan är ett djur som inte är gjort för en vegetarisk diet, i så fall skulle vi ha likadana tänder som hästar eller kor, inte de här riv-och-slit-tänderna vi i dagsläget har. Människan är ett rovdjur, vi har ögonen placerade framåt, vi är på jakt och vi ska äta en köttbaserad kost.

Sluta bråka med naturen.

Svår nyhetstorka råder i landet

Under den gångna månaden har brist på åskstormar, olyckor och brott lett till en svår nyhetstorka som nu brett ut sig över hela Sverige.

SMHI tror att fenomenet beror på de västliga lågtrycken som sveper undan befolkningens viljekraft. Vid polisen tror man däremot att toleransen för alkoholrelaterade brott krupit ner mot nollpunkten, därav bristen på nyheter.

I småstadstidningar kan man läsa om hur man kommer i bikiniform, en nyhet som i vanliga fall är reserverad för kvällspressen. Småstadstidningarna brukar också fylla ut spalterna med notiser om allt möjligt, exempelvis "häst kastade av ryttare". Det brukar också förekomma långa reportage om någon lärare vid ett högstadium som ska gå i pension, reportagen brukar fyllas med stora bilder men texten är innehållslös.

I kvällspressen kan man däremot läsa "de är de rikaste personerna i Sverige - känner du dem?" eller "så blir vädret där du bor!". I en tid av börskrascher, fasansfulla svältkatastrofer och översvämningar väljer kvällspressen att skriva om vädret. Vädret diskuterar man i brist på annat att tala om.

Kommentarer om vädret är dock vanliga, exempelvis vid fikabordet på arbetsplatsen, "nej fan, nu måste det vara soligt på lördag - jag är ju ledig!" eller "det har varit soligt hela veckan och bara för att jag var ledig i helgen så regnade det non-stop!"

Kassa-mentor

Dök upp på jobbet punktlig som ett skoskav idag, började fixa i kassorna och insåg att det inte var mycket att göra - nehej... vi öppnar ju om 25 minuter...

Gick bort mot brödet för att höra om det behövdes någon hjälp någonstans, Lena fick syn på mig och sade "där är du ju! Du ska lära Frida kassan idag..."

Jaha, okej, då har jag ju något att göra tills vi öppnar. Tog med mig nykomlingen och traskade bort till kassorna. Gick igenom vad man skulle kolla och allt runt omkring kassorna innan jag började gå igenom systemet med henne, det är ju svårt att lära en annan person hur man ska göra. Det är så pass individuellt hur man gör och hur man bäst lär sig. Tror att hon fattade rätt bra, till slut öppnade vi ju och jag lät henne ta kunderna. Jag stod bredvid och var behjälplig när det behövdes (alltså hela tiden).

"Vad är det här?"
"Tomater."
"Vad har det för nummer?"
"834."

Efter ett tag blev jag så dödligt uttråkad, Frida klarade sig bra själv, hon undrade över nummer och vad saker var, men i övrigt var hon självständig. Det var lite folk så det var ingen mening att sitta i två kassor, så det slutade med att jag gjorde packtjänstgöring.

Man kan ju undra hur en del packar, en kund till exempel, han tog tre kassar men jag fick ner alla hans saker i en kasse och hade tunnbrödet på sidan om.

Efter ett tag blev jag fundersam, kunde 99,9% av alla PLU-koder Frida frågade om och visste vad man skulle trycka på utan att behöva titta på hennes skärm. Börjar jag räknas som ett erfaret kassabiträde?

En kund kom in när jag var back-up till Frida igen, hon frågade om koderna och jag svarade. Han undrade om hon var ny och när hon trasslade till det lite så var han storsint och sade bara
"Alla har varit ny någon gång." När han hörde alla koder jag svarade så lade han till något om att det tydligen inte var så enkelt att sitta i kassan som folk trodde.

Tack! En person av 2 000 som fattat att det inte bara är att sätta sig bakom skärmen och knappa loss!

Men nu är jag ledig tisdag och onsdag, sedan ska jag stänga torsdag och fredag... Frida ska nog vara med då också, tror jag... hoppas jag lär henne rätt nu då :)