Längtan...

Efter att ha bevittnat alla glänsande vidunder i Stadsparken och hört dessa mullrande V8:or har jag drabbats av det välbekanta Wanna Be Ragger-syndromet. Sitter på Blocket och suktar över alla dessa nästan överkomliga, nästan rostfria, nästan startklara, nästan besiktade bilarna.

För några minuter sedan hittade jag en Anglia, utan motor men med växellåda. Tänk att få bygga en hotrod eller något i den stilen av den... Jisses, jag skulle aldrig kunna sluta le i så fall. Samtidigt så är jag tillräckligt skärpt och medveten om min egen oförmåga, så jag säger helt enkelt bara - det kommer aldrig att gå. Jag kan inte bygga en hotrod, min pappa och min bror kan säkert men varför skulle de vilja bygga en hotrod åt mig? Dessutom är det pengafrågan. Själva bilen är inte speciellt dyr, den ska vara rostfri (om man tror beskrivningen) men det finns inga saker på den. Inga fönster, lampor, regplåtar eller ens framdäck. Så man börjar ju undra om saken ens finns i bilregistret. Sannolikt inte...

Men längta får man göra ändå... suck...

Vad fan...?!

Fick inget sällskap till bilutställningen i Stadsparken så jag åkte ner själv, hade det lugnt och skönt. Träffade på morbrodern och hans sambo, snackade lite med dem. Satte mig längst fram på gräset när det blev dags för bilparaden och kollade på bilarna.

Såg på termometern i morse att det skulle bli en varm dag, var säkert 25 grader eller mer nere i Sollefteå. Tog på mig en kortärmad skjorta och satt ju där längst fram vid bilparaden, just där det inte var någon skugga. Följden? Jag har bruna armar, ett brunt knä (hål i jeansen på det benet) och vita axlar och ben. FUCK!

Det är ju bal på måndag! Jag vill inte se ut som om jag suttit och fiskat i t-shirt! Förhoppningsvis försvinner solbrännan innan dess, men bara för att jag vill vara jämnt färgad till balen så lär väl skiten hänga fast till veckan efter.

Tänker inte ens försöka mig på brun-utan-sol-grejen, då får jag säkert bara fina fläckar eller linjer, eller något annat ännu hemskare. Hellre då ha naturlig solbränna i olika klädmönster.

Why complain? Gilla läget

En del personer i min klass har uttryckt något i stil med att de tycker att 2 500 kr för ett lastbilsflak är dyrt, delat på 25 elever så är inte matematiken svår. En hundring per skalle. Åkaren förlorar ju betydligt mer än vad vi betalar honom, i alla fall om han plockar lastbilen ur arbete för vår skull.

När jag kom hem till föräldrarna fick jag höra talas om min balbils ägares systerdotter som studerar i Fjollträsk. Hennes klass får punga upp 15 000 för att ha ett flak lika länge som vi. Vad klagar en del för egentligen?

Direkt innan hemfärden kom jag på att vi har målat lakanen till lastbilen, men vi har inga serpentiner och ballonger. Det blev alltså akututryckning för mig och Sjödin, in på Konsum leta reda på ballonghyllan. Lämpligt belägen direkt innanför dörren, kan påpekas. Bra gjort, puckon, ni kan då inte fronta.

Konversationen framför ballonghyllan var skrattretande.
- 20-pack! Två sekunder senare:
- 50-pack! Ytterligare två sekunder senare:
- 100-PACK!!!

Klassen får tycka vad de vill, de sade i onsdags att de ville ha rosa och svarta ballonger. Nu blir det inga svarta, men det finns en hel del rosa ballonger i påsen. Både jag och Sjödin förkastade hela nationaldagstemat, vad fan, det är studenten - sjätte juni är dagen efter! Så det blir trefärgade serpentiner, gilla läget.

Pappa skrattade åt idén att pynta lastbilens backspeglar, han sade något om att den kommer ser ut som en myra eller som om den har polisonger. Och? Nu är det farsans tur att gilla läget, speciellt med tanke på att han på måndag måste ringa Team Magnusson och anmäla sig som flakchaffis. Stora megasupersucken, tänk att en människa kan innehålla så mycket luft! Fascinerande...

I morgon börjar sommaren!

Sitter här framför datorn i sommarvärmen och lyssnar på rockabillymusik. Hank C Burnette flashar iväg med sin Spinning Rock Boogie och Hurriganes ylar ut sin hjärtesorg på hemsnickrad engelska.

Mitt hjärta fladdrar som en lycklig fjäril i bröstet på mig när jag lyssnar på de finska 70-talsrockarna, trodde aldrig att jag skulle komma i närheten av att säga något i stil med "jag älskar CD", men jag är i alla fall jäkligt lycklig för att den lille ormen ville visa mig ett klipp på YouTube.

Fan, jag höll på att dö av lycka! Jag hade hört en av Hurriganes låtar på någon cruising för ett par år sedan och sedan glömde jag naturligtvis bort vad de hette. Tyckte att de var skitbra och saknade att lyssna på dem, men hur fan ska man kunna lyssna på ett band när man inte vet vad de heter? Blir lite klurigt, kan jag tala om.

I vilket fall som helst är det Big Meet i Sollefteå i morgon, who-ho! Hoppas det blir bra väder så man får fina märken efter kläderna lagom till balen. Det kanske blir klänning och flipflops, jag vet inte riktigt vad jag ska ha för något på mig...

Nej förresten, inga flipflops... Har gått i sådana hela dagen så nu börjar jag få skavsår mellan stortån och pektån på högerfoten, blir inte helt bekvämt att gå i högklackat om det blir en blåsa. Förra året fick jag ju ta mej tusan förhårdnader där tåremmen ligger på flopparna, inga problem att gå långpromenader med hunden då inte. Mamma tyckte att jag var tokig som gick tre-fyra kilometer i dylika skotyg.

Revisited: Sexism

Tittade nyss på teve och fick se någon trosreklam för en fransk designer eller något. Tjejen är ute och styr på en bil i bara linne, stövlar och trosor. Va?!

Det skulle bli ramaskrik om det kom en kalsongreklam där killen knuffar på en bil klädd så! Nu när jag tänker efter kan jag inte minnas att jag någonsin sett en kalsongreklam... De enda som kommer mig till minnes är Dressmanns reklamer, men där är ju killarna/karlarna/gubbarna fullt påklädda.

Jag fattar att det är en trosreklam och att det inte blir någon vidare publicity om hon har på sig långbyxor, men ändå... vad tänker ni jävla mediaidioter med? Det är fan inte konstigt att var och varannan våldtäktsman frikänns i dagens kvinnoförnedrande samhälle.

Jag förstår inte hur politiker kan säga att det svenska samhället är så jämställt: en kvinna som gör samma jobb som en man får mycket sämre betalt, musiken handlar om unga killar som ska dunka på någon fjortis och Volvos logga är en fallossymbol! Jämlikhet - my ass!

Ibland tror jag ta mej fan att 1700-talet var mer jämställt, om tjejen inte ville ha sex kunde hon alltid svälja nyckeln till sitt kyskhetsbälte. Det valet har vi inte nu, vad ska vi svälja? Pluppen man drar i för att stänga gylfen?

Praise the Mac! Jag hatar .nef

Jag fullkomligen avskyr NEF-format!

Gredi tog jättefina bilder ute på Rotsidan, och fotade i NEF-format eftersom det är bäst. Men fanstyget går ju inte att öppna på min dator!

Så fort jag har råd blir det en MacBook Pro, ingen raggarbil! Nu har jag fått nog av PC och deras idiotiska begränsningar! Varför skulle inte .nef gå att öppna på en PC? På vissa går det, har jag hört, men min dator är då fan inte en av dem!

Och försök starta Photoshop eller något av Adobe-programmen, tryck på ikonen, sedan kan du gå och äta eller ta en promenad. På skolans iMacar går det fortare att starta InDesign än Word, och InDesign är då ett mycket mer tungdraget och avancerat program än 200 år gamla skrivmaskinsprogrammet Word.

Fick nyss en snilleblixt - jag har ju Bridge på datorn! Jag kan inte med det, men det borde i alla fall gå att titta på bilderna där och sedan kan jag ändra filformatet i Photoshop. Dumma jag, men det blev lite jobbigt för någon som inte kan med Bridge.

Where can I get me a Cad... nej! Ingen Cadillac!

Jag har en förmåga att hitta de mest varierande projekt, exempelvis bilen till höger. Vem vill inte ha en gammal A-Ford från 1928?

Tvivlar däremot på att går att få den i körbart skick till Sollefteå-cruisingen, med tanke på att den har kardanhaveri och att motorn renoverades för 40 år sedan...

Grannens Chevalastbil från 1936 vore inte fy skam den heller, topphastigheten ligger väl på 35 km/h och tutan låter som en hes anka men den startar och går efter lite övertalning. Allt som saknas är en batterilåda och registreringsbesiktning. Me want it...

Fast jag vore glad för vilken cruisingtillåten bil som helst, vare sig det är en gammal Opel från 60-talet, en amerikansk pickup, en lastbil med anor från 30-talet eller en sportkärra från mitten av 70-talet. Kasta en bilnyckel efter mig och se om jag plockar upp den... Förmodligen gör jag det, så länge det inte är en Cadillac. Jag gillar inte de där stora plåtschabraken.

Jag gjorde många fynd online när jag tittade på bilar. Bland annat en krockad Bubbla för 2 000 kr, tyvärr kände jag ägaren så jag vill inte ha den. Dessutom hittade jag en Dodge Dart i Skellefteå för 14 000 och en Buick Special för 30 000, den vill jag däremot gärna ha.

Så om du ska kasta något efter mig, kasta endera 30 000 eller en bilnyckel till en bil som inte är en Cadillac...

Död linje

Deadline - [dedlajn] Tidsfrist inom vilken en uppgift måste utföras

Vad är det med folk och deadlines? Om man säger "sista dagen att lämna in uppgiften är onsdag klockan tre" så kommer alltid någon med uppgiften i högsta hugg kvart över tre. Why is that?

Redan förra måndagen började jag säga åt klassen att jag skulle ha in pengar för studentflaket, nu mer än en vecka senare har jag bara fått in 500 kr. Fem personer av 25 har betalat, varför blir jag inte förvånad?

Tre stycken hävdar att jag ska få pengar i morgon, ytterligare fyra (ungefär) hävdar att jag får på torsdag, och några säger att de ska skramla ihop pengar på något sätt. Jag uppskattar ert offer, att ni får leva på makaroner och ketchup de sista dagarna av månaden, men flaket måste betalas och lakanen måste målas. Så är det med det, annars blir det inget.

Försöker minnas måtten på flaket, pappa tog ju med mig ut till åkeriet och vi mätte en av deras grusbilar. Jag kommer ihåg att den var 5,20 lång och att man kunde ha ett lakan "stående" närmast hytten och ett "liggande" närmast baklemmen. Lastväxlarflaket jag mätte var däremot 40 centimeter längre...

Strunt samma, det blir som det blir. Det blir det alltid...

Att städa eller inte städa...

Nu har det blivit dags att göra den stora sommarröjningen igen, fönstren ska putsas och golven torkas. För att nämna ett par saker... i själva verket är listan två A4 lång och innefattar bland annat "dammsuga bakom spisen" och "diska sophinken".

Vissa är vapenvägrare, jag är skurmoppsvägrare. Dammsuga har jag inget emot, det är ett nödvändigt ont som måste göras - men att torka golven... Hjälp så fruktansvärt tråkigt!

En del saker måste göras, och det är väl inte så underligt. Man måste dammsuga för att inte vada i drivor av grus och damm, man måste diska och tvätta för att ha något att äta på och klä sig i. Man måste putsa fönstren någon gång om året för att inte drabbas av fönstercensur.

Men jag tog tjuren vid hornen, offrade mig för "a better cause", tog itu med problemet. Jag körde en racerrunda med dammsugaren, hittade ett tuggummi bakom mitt lilla hörnbord (jag äter inte tuggummi, speciellt inte hubba bubba) och insåg att hallmattan får åka sopbil om en vecka. Därefter frågade jag min kära mamma om man kan torka golv med grönsåpa, sedan spelade jag skurmoppscurling.

Det var fint och luktade fräscht i lägenheten, golvet var blankt som i en ishall och jag kunde glida hela vägen från skrivbordet till sängen.

Imorgon kommer det inte att vara så fint och fräscht längre... det är det som gör städning så tröstlöst, man vet att man kommer att få göra om det, att det bara går en eller två dagar så syns det inte längre vilket slit man lagt ner på att hålla dammtussarna stångna...

Skandal!

Det är fan i mig en skandal, en katastrof av Watergate-proportioner. Något i stil med Tjernobyl eller andra världskriget.

Jag, en nattmänniska som i bästa fall frivilligt vaknar framåt halv elva på förmiddagen, håller på att somna över tangentbordet! Herre gud, för tusan hakar, klockan är ju bara fem över nio!

Sängen ropar, den ser så lockande ut med sina nytvättade sängkläder och nyfluffade kuddar. Ett alldeles slätt lakan, mjuk bomull mot huden och doften av mandelsköljmedel. Hur ska jag kunna hålla mig vaken så länge att jag hinner borsta tänderna?

Men om jag lyckas hålla mig vaken, då kanske jag kan snooza tröttheten en timme eller så? Eller så blir jag bara övertrött och far omkring som en känguru på uppåtjack hela natten. Med min vanliga tur så är det sista scenariot mest sannolikt...

Säng, säng, säng, sova sova säng säng säng...

Rotsidan var inte så nyttig, eller så borde inte jag ha varit så klantig. Klev snett och vrickade till foten när vi var på väg till "bullen" som Linda så fint kallade den. Dessutom hoppade jag över en stor spricka, sedan dess har jag ont i mellanfotsbenen. Det var dessutom inte samma fot som förolyckades, utan en skada per fot. Illa... Mina fossingar mår säkert bättre i morgon, så nu är det god natt från mig.

Rotsidan - the story

Medieprogrammet i all ära, men deras planering är bristfällig. Idag skulle vi ut till Rotsidan, något plejs mitt ute i tjottahejti dit knappt Kramforsborna hittade. Jag visste att det var något slags naturreservat och låg vid kusten, försök hitta dit du...

Av någon fullkomligt outgrundlig anledning fanns det till och med lediga platser i ett par av bilarna när vi åkte ut till Rotsidan, vi körde i lämmeltåg med pappa gås först (alias Micke). Undertecknad förvandlades till Fröken Bilén/Bilist, den kvinnliga motsvarigheten till Långbenfilmen där han blir ett ursinnigt monster bakom ratten. Jag blev tvärilsk på att bilar körde om så att man tappade bort Micke och att folk körde så nära bakom att de kunde ha hängt sig på dragkroken om jag haft någon.

Efter att ha kört hur länge som helst kom vi fram till det där stället, och då hade vi kört grusväg sista kilometrarna så det bara dammade när man stängde dörrarna, oops tänkte jag, nu mördar pappa mig. Han tvättade ju bilen i söndags...

När vi packat ur alla saker ur bilarna skulle vi gå. En halv kilometer, hela femhundra meter. Fem tusen centimeter, femtio tusen millimeter. Gruppen jag gick i hamnade naturligtvis fel, så blir det alltid, så för att komma ut på klipporna var vi tvungna att gå genom ett litet myrhål så jag blev blöt om fötterna. Huga!

Vid eldstaden blåste det satans jävlar, småspik och nordanvindar. Jag är inte utrustad med vinterpäls som Örjan eller vissa manliga individer i min familj så jag höll på att frysa ihjäl. Micke tog itu med uppgiften att få fjutt på brasan men den tog sig inte på en lång stund även fast det var två grafare som stod med varsin ciggarettändare och eldade allt vad de kunde.

När jag var fotoassistent och skulle hålla i reflektorskärmen fick jag monumentala problem, det var så ljust att jag hade på mig solglasögon. Mina googles är inga billiga skitbrillor, utan riktiga saker för 400 spänn med polariserande glas, följden blir alltså att allt som är mycket ljust (som reflexerna i ett hav) får en lätt guldfärgad nyans bakom glasen. Reflektorskärmen var också guldfärgad. "Va? Var är reflexen? Men... Syns den? Hallå...?" Fast efter ett tag lärde jag mig att se när jag prickade rätt.

Jag offrade mig verkligen för Kim och Lindas bilder, jag stod i de mest makabra ställningar och blev blötare om fötterna, höll på att ramla omkull, fick ont i armarna, ryggen, höll på att tappa skärmen, hade hår i munnen, vind rakt in under jackan mellan brösten så jag gallskrek nästan, listan kan göras oändlig. Men jag var tapper, tyckte jag, jag klagade inte alltför mycket över mina iskalla, känslolösa fötter eller fiskpinnehänder. Jag är bara glad att jag hade på mig en vatten- och vindtät jacka när Kim började plaska i vattnet... jag tror det mesta av det hamnade på mig.

När det blev lunchdags avnjöt jag med domnade händer min egenhändigt gjorda pastasallad med skinka, ost, majs och massor av vindruvor. Jag åt upp tre fjärdedelar av en Stor & God-glasslåda... usch vad jag var mätt då... Jag orkade inte ens titta åt mina minibaguetter.

Till slut blev det ju dags för mig att byta tröja och posera för mina studentfoton. Ryser verkligen när jag tänker på att ställa mig framför en kamera, men jag lyckades välja rätt grupp. Gredi var jätteduktig som fotograf, Lindas fula miner hade jag svårt att inte skratta åt, speciellt när jag lät några myror krypa på mina händer och sedan blåste dem mot henne. Kim och Linda babblade men det förvirrade mig en aning ibland så jag glömde Gredis instruktioner.

Hemfärden, ja herre gud... den skulle jag kunna skriva spaltmetrar om. Micke och några andra hade stuckit, så det fattades en bil. Jag får in tre passagerare i min, men det var sex personer som inte hade någonstans att sitta. Ojojoj... Maria ville ju naturligtvis inte behöva köra hur långt som helst i onödan, så några fick ta bussen till Kramfors. Micke skulle till Kramfors, men han hade åkt för länge sedan så det fanns ingen vägvisare tillbaka och även om man försöker memorera en väg så ser den alltid helt olik ut när man kommer från andra hållet. Det är jävligt svårt när man inte har världens bästa lokalsinne, vägminne och dessutom kör en väg för första gången någonsin.

Lyckligtvis kunde jag hänga i Annas avgaser tills vi kom tillbaka till civilisationen igen, därifrån hittade jag tack vare skyltarna men jag hade Linda i bilen som hittade.

Vad fan hade hänt om inte Anna skulle ha åkt den vägen eller om hon redan skulle ha åkt? Jag tvivlar på att elev-Maria hittade hundraprocentigt heller, så då hade vi två säkert irrat omkring i flera timmar tills någon barmhärtigat sig över oss och visat oss hem.

Det bästa med hela dagen var, som det alltid är när man varit ute en hel dag, att få komma hem och kliva in i duschen, tvätta bort damm, rök, skogslukt, sotflagor och "vanlig lort". Kände mig nästan nyfödd när jag klev ur duschen, iförd rena kläder, och sedan bäddade rent i sängen. Jag kommer nog att somna ovaggad i kväll...

Appropå studentflak

Efter många minuter i telefonen med en viss åkare från Forsse har nu äntligen Mp05 ett studentflak att åka på den femte juni.

Priset: hutlöst, eller inte... en hundring per skalle, och den som inte pungar upp från något annat i skallen.

Chaufför: fixat, pappsen kör - motvilligt dock. Kan nog tala om för honom att det inte finns något tråkigare än att stå och titta på den där "kortegen", de dyker upp - sedan är de borta igen och syns inte förrän en kvart senare. Jääätteroligt...

Faktum är att de som inte betalar - de får inte åka!

Murphys lag har slagit till igen

Vad är det med schemaläggning och mig? Förra sommaren var jag schemalagd när det var Veteranbilsdagen i Ramsele, i år är jag schemalagd Veteranbilsdagen i Ramsele. For the love of God, jag blir tokig!

Måste försöka se om jag kan byta med någon, så att jag i alla fall kanske kan få vara ledig lördag då det är bilträff. Cruisingen på kvällen kan jag väl missa, annars kan jag vara där ett tag och sedan åka hem – nu för tiden har jag ju körkort.

När jag fick mitt schema skyndade jag mig att kolla när Hammarstrand har sin cruising och hillclimb, lyckligtvis är det i juni och då jobbar jag inte! Who-hoo! Nu är bara frågan om jag jobbar i augusti, för det är då Kramfors har sin Riverside Cruising. Inte årets höjdpunkt, men jag vill gärna vara där om jag kan.

Helger då Stormdemon inte är anträffbar, annat än om du är på samma cruising:

31 maj - Sollefteå Big Meet

14 juni - Kälarne Veteranbilsmarknad

28 juni - Club Nostalgia Hillclimb (Cruising i Hammarstrand på kvällen)

12 juli - Ramsele Motorhistorikers Veteranfordonsdag (Bara om jag lyckas bli ledig)

8-9 augusti - Riverside Nostalgic Weekend (Kramfors/Sandslåns bilutställning och cruising)

Vad i all världen...?

17 maj 2008, Holmstaparken, Västernorrland.

Befinner mig på toppen av ett berg, månde det vara Holmstaberget? I vilket fall som helst så snöar det. Det ligger stora snödrivor i dikena och de flesta träden har inte ens fått knoppar ännu. Det är inte speciellt högt, det här berget jag står på, det finns de som är högre runt omkring mig, och visst är det ett naturreservat - men inte måste det väl snöa för det?

I-landsproblem - the remake

Har en go vän som med jämna mellanrum, varje dag eller så, skriver om dagens i-landsproblem, jag är böjd att hålla med henne. Dagens ungdomar är ett gäng bortskämda, ständigt kontaktbara pundhuvuden.

Tänkte nu hänga på "trenden" och blogga lite grann om detta dagens dilemma. Tänkte inte göra en rip-off på hennes inlägg, utan spåna lite fritt omkring hennes ämne - precis som man gör i skolan! Jag är körd...!

Men allvarligt, hur kan man få panik över att man glömt mobiltelefonen? Är det någon som ringt under dagen så får man väl ringa upp när man kommer hem. Men mobiltelefonen är så mycket mer nu för tiden, den är din klocka, anteckningsbok, kalender och telefonbok. Det var många år sedan man kunde ett mobilnummer i huvudet. Jag kommer knappt ihåg det femsiffriga numret hem till mina föräldrar, och det numret har de haft i nitton år och jag ringer det ändå fyra-fem gånger i veckan.

I dagens samhälle får man mer panik om man glömt lösenordet till MSN än om man tappat bort nycklarna. Why is that? Hur ytlig har svensken blivit?

Jag har ett i-landsproblem av egen karaktär: vi svenskar klagar över att bensinen är så dyr och att skolmaten är äcklig, att offentliga toaletter är snuskiga och att de tar hutlösa priser på krogen. Hallå, vi har i alla fall en skola att gå till! Och nu en kliché: Tänk på barnen i Afrika, de har ingen skola och ingen mat, och inget rent vatten heller! De skulle gladeligen dricka ur en offentlig toalett efter en sölig cruising! Fast vad afrikanerna ska med bensin till vet jag inte riktigt, de som inte har vatten har nog ingen bil heller...

För 100 år sedan i Sverige tog man sig fram med häst och vagn, för ungefär 10 år sedan kom Internet till var mans hem och på de där tio åren har svenska ungdomar förfallig fullständigt.

- Ska vi träffas i kväll?
- Ja visst, fan, halv åtta på MSN!

What?! Vad hände med sitta på Konsumtrappen och snacka och tjuvröka under bron? Busköra med en trimmad moppe i stadsparken, fixa punka på den griniga lärarens däck, måla grafitti på gympasalens yttervägg eller göra donuts med en 125:a på grusplanen? Är det inget av det som lockar längre?

"På min tid" var det sådant småfolket ägnade sig åt, plus att kasta grönsaker på värnlösa tanter med rullator. Men sådana hyss är lägre än Glocalnet!

Min mormor kan inte tajma

Det borde vara straff på att föda flickbebisar i maj. Räcker det inte med att det är mors dag? Ska de där "stackarna" tvingas få två presenter samma månad?

Saken är den att min mamma fyller år imorgon, det är mitt i månaden och moi har inte obegränsat med cash, så jag funderar på att göra ett presentkort där det står att hon får krama hunden så mycket hon vill utan att någon kan klaga. Misstänker dock att hon inte blir särdeles imponerad av det. Kom på något jättesmart och hyfsat billigt i helgen, precis innan jag somnade, följden är alltså att jag inte minns vad det var som var så smart och billigt. Dumma hjärna, somna mitt i tanken!

Så nu jobbar de små grå för högtryck med att komma på något nytt, eller nytt och nytt... jag kan ju inte komma på något nytt när jag inte vet vad det gamla var. Jag försöker helt enkelt komma på något alls just nu!

Just nu står jag mellan några olika alternativ
- Ananas planterad i en blomkruka
- Cashewnötter i någon form av burk med hänglås, mamma får nämligen inte ha sitt godis ifred för pappa...
- Ett gäng pennor (är man penngalen så är man...)
- Hempulad CD
- En massa jättesalt lakrits (då får jag äta upp den!)

Jaja... vad det än blir för fredsgåva så finns det ett faktum man inte kommer ifrån: min mormor hade ingen tajming! Hur lyckas hon klämma ut två ungar i maj? Fast fars dag är ju i november, men min morbror har inga barn så det var skit samma när den infaller...

The cactus from Hell!

Nu är det bevisat, kaktusar är sadister! Eller gud, vem man nu anser har störst ansvar. Han som vissa anser har gjort kaktusarna eller kaktusarna för att det är de som har taggarna... Heter det "kaktusar" förresten?

I vilket fall som helst, den 18:e april tog jag lyra på en sjöborrekaktus. Idag, för bara en kvart sedan eller så, plockade jag ut ytterligare en tagg ur min hand. Det är mer än tre veckor sedan!

Ska denna plåga aldrig sluta? Med jämna mellanrum har jag fått ta en pincett och plocka bort en tagg eller två ur handen, och om man tittar på min handlov så kommer jag snart att få dra ut två till.

Aj aj aj! Jag tycker inte om att leka doktor på mig själv! Fast det funkade ju rätt bra med maskeringstejpen för att få bort taggar...

Eftersom jag inte hittar bilden jag har tagit på sattyget så beskriver jag den istället: ca två decimeter hög, väger nog närmare ett kilo, obefintligt rotsystem och tre centimeter långa taggar. Den ekvationen är lätt...

Två decimeter hög multiplicerat med tre centimeters taggar upphöjt i ett kilos vikt subtraherat med obefintligt rotsystem: Produkten blir aj aj ont.

Bara lite uttråkad så här på morgonkvisten

Satt nyss och kollade på vilka datum jag bloggat, herre gud, jag har ju varit flitig den här månaden! Nu kan du inte klaga på mig, Rivka, jag har faktiskt skrivit 1, 3, 4, 7, 8 och nu 9 maj. Sex inlägg på nio dagar är ett rekord, månaden är ju inte ens halv ännu.

Låt mig förtydliga varför det är ett rekord. Jag skulle säkert kunna lägga upp 500 inlägg per dag, men jag använder inte Blogspot som en dagbok. Jag skriver inte upp här vilken tid jag skulle ha klivit upp, att jag gick på toa och var dålig i magen, att min frukost bestod av en knäckebrödmacka och två Martinis, eller att jag bytt gardiner.

En del personer skriver varje dag, det är väl okej om det har hänt något som de vill skriva om. Men sådana som bara skriver för att de ska skriva varje dag - de är alldeles för dryga!

Imorgon är det Körslaget, kom jag nyss på. El grande finale! Hoppas Team Cans vinner, borde väl egentligen vara Norrlandsnationalistisk men Cans har mycket bättre låt val. Älskar Heart on Fire, förresten... "gubbens" egen låt. Dessutom gillar jag hans dialekt, påminner mig om Linn...

Dessutom har de Classic Car Week där nere, inte i Mora men i Rättvik. Massa gamla jänkebilar och andra veteranbrummar som tuffar omkring på gator och torg i sju dagar... okej, det är väl inte bilcruising alla dagar men ändå!

Brolle borde vara tyst, han säger så konstiga saker. Inte alltid, men ganska ofta. Och den där luggen han har hängande framför ögonen får mig att vilja ta fram stora saxen... argh... förutom det så är det inget fel på killen som kommer från rätt ände av landet. Norrlänning, rätt snygg, kan sjunga, gillar Elvis, okej dialekt, lagom hårig. Står inte ut med "nakna" killar, det ska inte kännas som att krama en tjej utan bröst.

Och nu är jag här med mina dumma ord igen... skäms på dig, tangentbordet, för att du skriver det jag tänker!

Så avslutningsvis: för en bättre värld, och ett bättre Mora, rösta på Team Cans på lördag! Boden, Brolle och Elin Lanto får klara sig själva... jag röstar i varje fall på Team Cans. Tror jag börjar kunna numret vid det här laget, "om du vill rösta på Team Cans, skicka ordet Cans till 72 400"... eller något sådant...

Min inspiration begick självmord

Tänkte skriva ihop någonting snärtigt och kallblodigt ironiskt, men det sket sig.
Får väl återkomma vid halv två tiden inatt, då inspirationen vanligtvis infinner sig på grund av grav sömnbrist. Ämnena kan dock bli ganska märkliga, för att inte säga bisarra, så det är många inlägg jag skrivit på papper som jag valt att inte lägga upp här på bloggen. Jag vill ju inte att min enda läsare ska tro att jag är ett psykfall...

Psykfall har jag fått nog av, har förmodligen tillräckligt med skadade individer i släkten för att starta ett eget mentalsjukhus, så jag tänker inte sätta den stämpeln på mig själv. Jag har förresten kommit på en perfekt julklapp till en person jag känner, nu behöver jag bara mönstret på en tvångströja och några kvadrat vitt kraftigt tyg så är saken fixad. En annan person jag känner ska få en plastbubbla att leva i, precis som BubbleBoy i den där filmen, hon är jämt förkyld och jag vill att hon ska vara frisk på studenten.

Nä nä, nog med dösnack nu. Over and out!

15 saker man kan göra med en spegel

En vän efterlyste fler inlägg eftersom hon tycker att jag skriver roligt. Problemet finns ju, att när man skriver på beställning så brukar det inte bli speciellt roligt.

Jag ska göra mitt sämsta.

15 saker man kan göra med en spegel:

1: Det mest uppenbara om man är en narcissist - spegla sig i den.
2: Om man är drogberoende - använd den för att snorta pulvret.
3: Spionera på någon i duschen.
4: Skriv ett snällt meddelande till någon i din familj på hallspegeln, exempelvis "Nej, syrran, de där byxorna får inte din rumpa att se stor ut, den ser enorm ut!"
5: Man kan använda den för att inte applicera kajalen på näsan eller ögonbrynspennan i pannan.
6: Man kan putsa den.
7: Man kan göra som alla fjortisar, puta med ändan framför spegeln och fota den med den rosa digitalkameran man fick i fjortispresent av den sinnessjuka fjortismamman.
8: Man kan sätta upp en spegel på ett strategiskt ställe så att folk irriterar sig på den varenda gång de går förbi.
9: Om man har tillgång till lite löspackat puder, rouge eller ögonskugga kan man ta fingeravtryck på den. Använd en stor, fluffig makeup-borste.
10: Man kan krossa den och få sju års olycka.
11: Man kan stoppa den i en plastpåse med grus och skaka för att få fina repor, då ser man emo ut så fort man tittar sig i spegeln. "Jag behöver inte skära mig, jag ser ut som ett tortyroffer så fort jag tittar mig i spegeln".
12: Efter att du krossat spegeln kan du använda en av skärvorna till att ta livet av dig, och om du är fjortis - skär längs med underarmen, inte tvärs över handleden. Det gör bara ont, och så är chansen stor att ni överlever.
13: Om du är en riktig heminredningstönt i stil med Sommarflopps-Ernst och Äntligen Dammig-Martin kan du ta något hårt, exempelvis en hammare, och banka sönder spegelskärvorna lite mer - sedan gör du mosaik på någon fånig sak.
14: Ställ en spegel framför en bjäbbig hund och titta på när den försöker bli boss över den där fula hunden mittemot. Garanterad underhållning.
15: Ta på dig ditt allra rödaste och kladdigaste läppstift och tryck en pussmun mitt på spegeln, spruta på lite klarlack och skicka den till älsklingen på Alla Hjärtans Dag.

Dåså, kära vänner och alla ni jag älskar att hata, ha en mycket bisarr dag.

Babbel från en uttråkad och trött människa

Återvände ner till lägenheten idag efter att ha legat hemma över en vecka och varit dålig, förmodligen någon form av influensa... tack vare mammas huskurer och mycket sömn fick den dock aldrig riktigt fäste...

Mina bihålor är helt täta och huvudet värker, men nu orkar jag inte med mer omsorg. Den blir lite kvävande efter ett tag, även om det är mysigt i början.

Det är inte speciellt kul när man ligger och sover och så kommer någon med en kamera och ska försöka föreviga ögonblicket. Det slutade med att jag drog filten över huvudet, men då drog mamma ner den så jag lade till slut armarna över ansiktet och vände mig bort. Först då fick jag vara i fred under min gosiga fleecefilt.

Sjukhunden Frazze offrade sig också, när jag tjavade ut (fortfarande inrullad i filten) så suckade han och låg kvar så att jag kunde mjukas med hans päls. Dessutom var han så varm och slö så jag lade mig på mattan och drog in honom under filten, vilket han inte tyckte om så han började brottas med mina fötter.

Inventerade i alla fall kylskåpet när jag anlänt "hemma hos mig", okej... min Gouda-ost har blivit mögelost, mjölken börjar tro att den är fil och ovanpå juicen glider en trevlig hinna omkring... Jag tänker inte äta upp någon av de där sakerna! Glömde helt bort att rensa kylskåpet på öppna förpackningar innan jag åkte hem så nu får jag straffet. Fast det var inte tänkt att jag skulle vara hemma från 25/4 till 5/5 heller. Nio dagar bara...

Moi is trött. Inget snack om saken... Vare sig det var en elak förkylning eller lindrig influensa så är saken klar: Jag vill aldrig mera vara sjuk!

Vem har bestämt att himlen är blå?

Jag fotade en nyckelpiga idag när jag var hemma, då kom jag att tänka på vad de heter... vad heter de manliga nyckelpigorna? Nyckeldrängar?

Vad är det för snubbe som kom på att de där små knallröda sakerna ska heta nyckelpigor? Och smeknamnet, Jungfru Marie, vem har egentligen kommit på det? Det är ett sött namn på en otäck insekt.

Den är en rovinsekt, och dessutom en skalbagge! Den är en bladlus-mördare!

Fast jag gillar den vanliga sjuprickiga husnyckelpigans latinska namn... helt omöjligt att uttala. Jag har i alla fall inte lyckats, och jag brukar kunna vricka tungan rätt bra...

Coccinella Septempunctata

Och så har vi det lustiga plural-singular-problemet... en gås (fågeln alltså), blir det en hel flock så heter det gäss. Om man har en macka så heter den smörgås, men har man en trave så heter de smörgåsar.

Varför inte kalla alla gäss gåsar, eller alla smörgåsar smörgäss?

Förresten, vem har bestämt i vilken ordning vi ska räkna? Varför ska ett komma först? Och varför börjar alfabetet med A och slutar med Ö? Kan vi inte kasta om dem lite grann och piffa upp det? Vem har bestämt vilken av färgerna som är vilken? Kunde inte himlen vara grön istället för blå? Eller gräset kanske kunde vara lila, eller varför inte rosa?

Och orden? Där har vi ett till område man kan klaga på! Varför måste fönstret vara den stackars prylen som sitter i väggen och släpper in ljus? Det skulle ju lika gärna kunna vara lampan!

Hur en dag kan se ut för en Stormdemon

Hur en lördag, söndag eller ledig måndag kan se ut för Stormdemon:

Punktligt halv nio öppnar Frukostmonstret (också benämnt "mamma") dörren och bussar in Fluffmonstret (en Irish Softcoated Wheaten Terrier-kille som bär kodnamnet Fräzer), har Stormdemonen tur lyckas hon snooza både Fluffmonstret och Frukostmonstret i tio minuter, men sedan är fristen ute.

Stormdemonen kämpar sig blöt av svett för att undkomma täckets obevekliga grepp, men misslyckas vanligen innan hon med list tar sig lös och kan klä på sig kläderna som maskerar hennes hänsynslösa blogger-sida, och förvandlar henne till en alldaglig och ointressant människa.

Efter att inmundigat frukosten i sällskap av Frukostmonstret och Garagemästaren (Stormdemon har i arton år kallat honom pappa, men han hävdar att det var brevbäraren), och med Fluffmonstret vid sina strumpbeklädda fossingar.

När vederbörlig tandborstning och andra mänskliga ritualer är avklarade förvandlas Fluffmonstret till Motionsfreaket och det blir dags för dagens första pina - promenad. Stormdemon klär sig i ännu mer förklädnad och ger sig ut på byns alla smågator och grusvägar där så lite folk som möjligt rör sig. Andra mystiska figurer syns ute i periferin och de få gånger Stormdemons och De Mystiskas vägar korsas blir det med ett vaksamt, påklistrat leende och ett stelt "hej".

Efter avslutad promenad återvänder Stormdemonen in till lyan, som även kallas "villa", och smiter in i sin avskilda vrå av lyan där hon bott tillsammans med de andra monstren lika länge som hon kallat Garagemästaren "pappa".

Inom kort anländer även två monster som kallas Piffen och Puffran, även kända som "storebror" och "hans flickvän". Efter att ha försäkrat sig om deras fredliga avsikter ställer Frukostmonstret fram mer att äta och förstärker Fluffmonstrets bild av henne som ett vandrande skafferi. Genom lika delar list och pur envishet lyckas Stormdemonen ta sig till en skrymsle av lyan där det inte finns några andra monster. Stormdemonen startar då sin (mammas) kontaktapparatur (datorn) och knattrar ombord på Starship Internet, med destination planet XWY-Blogspot. Bokstäver sätts ihop till ord, orden sätts ihop till meningar och meningarna bildar till slut en text som lämnas i (cyber)rymden.

Efter avslutade fredshälsningar med andra organismer i det stora okända, ägnar Stormdemonen en stund åt att helhjärtat beundra och ta del av andra demoner och monsters alster, så som Rivkas blogg, Zaras bilddagbok och Blockets alla jänkeannonser.

Stormdemonen lever till stor del på drömmar och fantasier, mestadels om en nära två ton tung plåtfarkost med fyra runda svarta klumpar - en i varje hörn, fränt luktande drivmedel och en förflyttningsmekanism som förlitar sig på en metallklump med så kallade "cylindrar".

Stormdemonen måste dock ibland också få i sig fysiskt bränsle, och intar då gärna pizza, filé, blodbröd och fläsk, lasagne, pastasallad, kyckling eller biff.

Efter att ha avslutat energiintaget som även kallas "middag" tar Stormdemonen gärna en inspirationstur till meditationens gräns, detta kallas också "power nap". Därefter kan hon med gott humör ta sig an de köp-vår-skit-budskap alla världens onda företag sänder ut via den i varje hem närvarande DumBurken, en så kallad teve.

Fluffmonstret förvandlar sig åter igen till Motionsfreaket och det bär iväg ut på en hälsovådlig eskapad som han föredrar att kalla nattinad. Från början hette företaget kvällspromenad, men med sina fjorton bokstäver tyckte monstren i lyan att det var alldeles för långt att säga så de förkortade det med sex bokstäver till... trumvirvel... "nattinad".

Om Garagemästaren inte lagt beslag på teven och Frukostmonstret inte barrikaderat sig vid datorn så blir det en av aktiviteterna som försoffar Stormdemonen tills mat-och-sov-klockan låter sin signal ljuda. Kvällen avrundas då med liknande ritualer som på morgonen och efter att ha bankat lite vett i täcket sjunker Stormdemonen ner i drömmarnas rike för att inte vara anträffbar förrän tidigast morgonen därpå.