Veck i kromet

Idag var jag orsaken till en trafikolycka i Sollefteå. Vid Hullsta, där man svänger ut på huvudleden som går förbi Stures Gatukök och Konsum. Det gick ju lyckligtvis långsamt.

Orsaken är att Forden blev bromslös. Trampade pedalen i botten men det hände inte ett skit. Såg bara bakluckan på bilen framför komma närmare och närmare. Panik, chock och rädsla - blir jag av med körkortet nu?

Hör en liten duns och efter att ha rullat en liten bit framåt stannar vi tack vare bilen framför. Föraren, en man i 35-års åldern, rusar ut ur bilen. Vi rusar också ut ur bilen och jag ber om ursäkt och säger att bilen blev bromslös.

Lyckligtvis var det en relativt stor kombi jag körde in i, den hade dessutom dragkrok. Det var den som tog emot Forden. Största skadorna blev dessutom på Forden, bara lite skavt gummi på dragkrokskoppen.

Mannen jag kört på sade att han skulle fara upp på Lidls parkering och inspektera skadorna, vi stod ju mitt i korsningen. Följde efter i ultrarapid och höll inte på att få stopp på parkeringen, tack gode gud för att parkeringen finns i växellådan och inte på bromsarna. När det gick tillräckligt långsamt klappade jag i den och brydde mig inte ett millidugg om Forden, jag var livrädd att han skulle vilja polisanmäla mig eller något.

Han tog inte ens namn eller telefonnummer, tyckte att skadorna var på Forden och att han klarat sig undan. Jag och Johanna kollade på Forden, vi hittade inget fel på bromsarna. Inte förvånanade att jag inte hittade något, jag är värdelös på bilar.

Johanna undrade om vi skulle ringa efter farsan, men det ville inte jag. Han hade bara varit förbannad och dessutom jobbade han så han var förmodligen ute och grusade någon skogsväg inne på Jämtland eller något sånt. Kom på att Björnta är ledig så jag ringde han och till all lycka var han redan i Sollefteå.

Fick världens adrenalinkick av chocken att köra på någon och jag var skakis som fan. När jag såg Chevymetal nere på vägen andades jag ut, han kan i alla fall nåt om bilar! Han kollade på bromsledningarna och krälade runt på asfalten, sedan upptäckte han att det inte fanns någon bromsvätska. Vi tog plats i chevan, skjutsade upp Johanna till Poståkeriet och for sen ner till Statoil där jag köpte Dot 4.

Björnta skulle ha snus och en dricka, men i kassan upptäckte han att han inte hade plånboken med sig. Häpp, så jag betalade det. Först då började chocken släppa, jag fick normal puls igen.

Vi åkte tillbaka till Forden, han fyllde på och grejade. Bromsarna kom tillbaka och han frågade om han skulle ligga före till Långsele, ja tack - väldigt gärna! Sade åt honom att om jag tappade bromsarna så fick han offra bakarslet på Chevy. Det fina bakarslet med den färska texten och sprillans nytt avgasssystem. Lyckligtvis behövde han ju inte det.

Det gick långsamt till Långsele, vi stannade på Bergsjörakan och släppte förbi hela kön som hade byggts upp bakom oss. Forden har ju haft problem med varmgång så direkt när jag insåg hur långsamt vi måste köra för att vara på den säkra sidan så vred jag på värmen på max och fläkten på fullt blås.

Som mest låg han på mjäkiga 90 grader, tack och lov. Då verkar ju kylningen fungera. Någonting som funkar i alla fall. Och lyckligtvis hade jag bromsar hela vägen hem, en och en halv mil. Så jag slapp köra på två bilar samma dag!

Björnta tror att det kan vara huvudbromscylindern som gått sönder och farsan tror på en taskig packning eller något. Jag skiter i vilket, jag tänker inte köra Forden förrän det är fixat! Så det blir nog Chevy till Konvaljeparken i morgon.

Ingen bra dag för Björnta...

Chevan gick inte igenom besiktningen. Skit också, som Björnta har slitit med den... :(

Men en vecka får han rulla, Chevymetal. Så det blir Konvaljeparken eller vad det nu hette på lördag. Två personer, i två bilar. Så obotligt lustigt...

Mor och far fick höra att vi skulle dit och frågade om det blev Forden eller Chevan och jag sade "båda". "Är ni så många som ska dit?" frågade farsan, hmmm... nej, men ingen av oss vill väl direkt låta bli att köra. Vi är två körkåta jänkarägare, helt enkelt.

Eftersom Björnta bara fått köra några dagar i sommar så blev det cruising på stan, många många varv :) Underbart ljud i den där Capricen. Han låter verkligen elakt. Forden låter lite snällare även om han inte heller låter som nån huskatt.

Hade jag vetat att det skulle bli så många varv hade jag betalat vår mat, men nu är det lite försent för det! Men ja... får väl fixa nåt extra special till på lördag.

Men jag mådde som en mätt katt, njöt av varje sekund både i bilen och utanför :) Ja, kanske inte där på besiktningen då men...

Jag känner mig gnällig :( jag vill ha dit kickdownen på lådan så han inte varvar ihjäl sig på väg till Styrnäs eller vart vi nu skulle! Tro hur mycket jobb det är med det...

Jag är helt ute och cyklar så jag hoppas att Björnta hittar dit...

En sak kommer det däremot att bli... en väldigt lång resa. Har fortfarande inte fått veta vad det är för fel på min bilstereo så jag har bara ett hål i instrumenteringen som det hänger kablar ur :(

Men nu håller jag på att leta gamla bilfilmer, det blir filmkväll förmodligen på fredag :) Sista natten med gänget och Nu blåser vi snuten, så jäkla bra!

Huga sicken dag!

Varudag på jobbet idag, suger som satan det. Lyckades i alla fall lägga beslag på de sex burarna med chips och dricka :) Då behöver man inte gå så långt...

Ett fel var bara att drickan var så slipprig av kondens att alla mina handskar blev sjöblöta och att flaskorna åkte i backen en efter en :(

Upptäckte som vanligt ett pangat sexpack öl, billigaste sorten den här gången. Mindre förlust för butiken :P Innan jag hade lyckats få ner sexpacket i en plastpåse så hade det runnit ut öl över halva golvet vid drickahyllorna men jag orkade inte städa ordentligt så jag torkade bara upp det värsta med papper... onda jag.

I morse provade jag underkjolen Johanna sytt färdigt åt mig, hon har lagt på extra tyll och det blev skitbra även fast överkjolen är tung som ett as! Så nu har jag en rockabillykjol till jag kan använda :)

Vi har kikat runt lite på tygaffärer och sånt i Borås, så vår roadtrip börjar bli verklighet :) Gud vad jag längtar! Vi måste bara bestämma vecka och boka vandrarhem och sånt så kan vi åka, måste bara får juli-lönen först... Men innan den 15e jobbar Johanna så det är nog ingen fara. Tror det var vecka 34 vi lurade på...

Och ikväll blir det teater på bion med Björnta... "Människor i solen", hmm hoppas den är bra. Lyckligtvis fick ju jag fribiljett av chefen, men Björnta har löst in sig så för hans skull kan man ju hoppas att den är bra så det inte är bortkastade pengar.

Allt jag vill ha

Det finns mycket jag vill ha, men här är några saker:

- En lägenhet, eller ett hus, att fylla med mina saker och göra som jag vill i. Då kan jag låta bli att diska om jag inte ids utan att någon förälder kommer och klagar. Gärna ett hus om någon annan klipper gräset och skottar.

- En walk in closet där jag kan hänga upp alla mina kläder så jag slipper ha dem i byrålådor. De blir så skrynkliga, och det är så svårt att hitta något!

- Fint väder.

- Fast jobb så att jag kan flytta hemifrån eller betala bort lånet på Forden. Gärna båda. Letar med ljus och lykta, men det finns inte mycket att söka just nu.

- En samarbetsvillig symaskin och ett tyg som inte jävlas så min klänning blir klar snart.

- Resten av mina Black Knights skivor som jag beställt från CDON.

- Cruising med fint väder och bra sällskap.

- Något annat än pannkaka till middag.

Vissa av de här sakerna går ju att ordna, men inte är det lätt. Förhoppningsvis kan i alla fall symaskinen samarbeta ikväll så jag får klänningen färdig...

Årets flopp

Jag är ett äkta lakritstroll, men inte ens jag tycker om de här kexen.

Köpte dem för att testa när det var medlemspris på Göteborgs Kex på jobbet.

Om jag säger så här. De var inte goda. Men de var inte äckliga heller.

Jag skulle definitivt inte sakna dem om de togs ur produktion.

Det var ett "två för" pris så det blev nyheternas afton. Det andra som slank ner i kundkorgen var ett paket Ballerina Choko.

De smakar inte choklad. De smakar torr blomjord. De ser ut som torr blomjord också. Chokladcremen smakar bara flottigt och jag ångrar att jag lade ut 16 kr på de här två kexpaketen.

Singoalla Lakrits är årets megaflopp. Ballerina Choko är bara en flopp.

Spygröna klänningens mysterium

Det skulle bli en bra deckare. Skräddaren och modellen är samma person, men visar sig vara ett identiskt tvillingpar med en god och en ond hälft, skräddarens hjälpreda mördas på ett spektakulärt sett. Hon hängs upp och stryps av sin egen nysydda klänning. Roten till det onda som sker i den lilla lugna byn är en rulle med limegrönt, vitprickigt tyg.


Kapitel 1: Måndag

Fyndade ett polkadotprickigt tyg på utförsäljningen på Multrå Garn, samma dag började jag och min trogna hantlangare Johanna klippa ut delarna till hennes klänning eftersom hon hade ett färdigt mönster.

Vi hade snabbt modifierat och klippt ut delarna till Johannas klänning, de klipptes ut och lades på hög. Vi började med min klänning som vi inte hade något mönster till. Vi började med att utgå från några bilder och ett köpt mönster på en blus.

Efter ett tag gav vi upp arbetet med papper och penna och övergick till tyg, nålar och sax. Strax hade vi en mall att utgå från.


Kapitel 2: Tisdag

Arbetet fortsatte på mönstret men inget på överdelen blev färdigt, eller vidare bra. Kjolen är av modellen helcirkel och mönstret tog fem minuter i anspråk.


Kapitel 3: Onsdag

Johanna arbetade på marknad i en närliggande by så jag tillbringade dagen i min ensamhet. Jag sydde i stort sett färdigt kjolen, som är av en otroligt enkel modell.


Kapitel 4: Torsdag

Efter en hård dag med värdsligt slit för oss båda tog vi paus från sömnaden och Johanna tillbringade kvällen hemma i tysthet. Själv besökte jag en verkstad och blev halvt döv av mullret där inne.


Kapitel 5: Fredag

Tidigt morgonen, innan tuppen ens övervägt att kliva upp, påbörjade vi tillverkningen av mönstret. Med tankarna friska av den daggstänkta luften kom vi snart fram till en fulländad modell. Snart stod jag där, med en ihopnålad version av min blivande överdel. Dock i ett annat tyg, men modellen var där. Alla detaljer på plats. Livet är härligt.

På kvällen fortsatte vi arbetet, snart började klänningen ta form i sitt rätta tyg. Vissa detaljer ströks, som foder av klänningen.


Kapitel 6: Lördag

Vissa detaljer återinfördes, som foder. Underkjolen konstruerades över en skopa vatten och syddes på några timmar, med pauser för mat och dryck. För syns skull, och bekvämlighet, syddes ljust lila sidenband fast vid underkjolens linning och fåll. Nu fattas bara tyllen för den extra stunsen i ytterkjolen, men för att få rätta mängden tyll måste ytterkjolen vara sydd så vi ser dess modell och vidd.

Blä

Feber. Skitkul. Tur att jag är ledig i morgon.

Nu ska jag äta glass och sen ska jag gå och lägga mig.

Salta Björnens återkomst

Den salta björnen har återuppstått. På sjuttiotalet eller så. Läste inte så noga.

Goda är de i alla fall, de här små gelenallarna. Finns inte att få tag i hemma, men på korvmojen i Ramsele hade de alla sorterna!

Björnta försov sig men dök upp, inte alltför sen. Vi packade forden och när den skulle ut ur garaget så startade den inte. Batteriladdaren på, men ingen sprutt för det. Bror och Björnta skruvade loss batteriet och pappa hämtade sitt ur Audin. Sedan startade forden snällt och lätt.

Vi åkte och tankade, sedan gjorde vi ett depåstopp hemma på gården. Pappa hällde i växellådstätningen och kylarcementen, därefter bar det iväg mot Ramsele. Det enda irriterande var att framdäcken gnällde mer eller mindre konstant hela vägen från Långsele till Edsele - det är ungefär fyra och en halv mil! Efter Edsele gnällde de bara i kurvorna och i guppen, och det finns ju gott om båda delarna den resterande sträckan.

Tror ta mej tusan att jag ska köpa ett par nya däck på måndag, och inga regummeringar!

Blev en riktigt bra dag i Ramsele förresten, fick bra parkering för Fårrden också. Alldeles bredvid tältet där de sålde t-shirts. Hamnade olyckligtvis bredvid en putsbög i turkos Bel Air 57:a.

Den satans fåfänga sprätten höll på att leka med mitt kylarlock! Hade lust att kräva honom på ett nytt, om det hade gått sönder hade jag krävt honom på pengar och sedan skrivit "jävla sabotör" på sidan på hans bil med mina nycklar.

Vi satt bakom forden och åt pastasallad, först kommer en kärring och säger att pasta inte fanns på femtiotalet. Nähä, det gjorde inte vi vid bordet heller! Den äldsta av oss lämnade fabriken april 1986. Inte ens bilen är från femtiotalet! Dessutom fanns makaroner faktiskt på femtiotalet. Kärringjävel.

Sprätten från bilen bredvid kom och skakade tass med Björnta och började snacka med honom om forden, han sade bara att "det är hennes bil" och nickade mot mig. Trots det fortsatte sprättjäveln att prata med honom!

Sedan började den där ungdomstörstande tönten prata med bror min om att forden var en 66:a, och vi sade allihopa att det var en 65:a. Till slut frågade han vad som skiljde på dem. "Ja, de är inte ett dugg lika" sade jag. Men han låtsades inte höra, le dork.

Sedan kom ytterligare en eller två personer fram till Björnta och pratade med honom om bilen, varför? Bara för att han var den av oss som hade vitskjorta och skinnväst? De trodde säkert att han var den äkte raggaren av oss och att jag bara var någon stackars sate med veckogammal styrlapp som skulle få skjutsa runt på tre fyllskallar... Wrong-o.

Men jag gillar en gubbe som kom fram när utställningen var över. Han frågade i alla fall vems bil det var, när jag sade att den var min började han berätta att han och Peter Jezewski i Boppers gjorde lumpen samtidigt och att Jezewskis första bil tydligen hade varit en fyrdörrars Fairlane, fast en vit. När jag sade att min varit vit slutade han inte prata! Ojojoj...

Sedan cruisade vi in till Ramsele och parkerade mittemot Rafna, pizzerian med vad jag anser vara Västernorrlands flottigaste pizza. Vidrigt! Efter ett tag började vi äta igen, ingen sallad den här gången utan jag och Johanna åt skrovmål med ost, bror min och Björnta åt kebabtallrik som inte såg helt ätlig ut. Kebaben var alldeles för blek för min smak. Markus och Anders kom och parkerade på trottoaren snett framför oss. Sedan satt de på varsin betongsugga och surrade.

Bror min hade klagat över min parkering, att jag ställde mig så långt ifrån suggorna men jag hade räknat med att vi kunde sitta framför forden så att vi inte behövde sitta på trottoaren. Efter ett tag kom han tydligen på att det inte var så dum parkering.

Vid åtta var alla less, så vi packade ihop och åkte hem. Istället för att cruisa i Ramsele så cruisade vi i Långsele. När vi skulle tuta utanför Jannes kåk så funkade inte tuten. Skitbil!

När vi kom hem så funkade inte högerblinkersen fram heller. Skitbil x2.

Dessutom hade Björnta bränt ut en skiva med lite Rännhola låtar som vi spelade på väg hem. Då upptäckte vi att stereon har fått nåt tuppjuck. Den hänger sig, hoppar över en massa låtar och dummar sig rent allmänt. Skitstereo.