Vinterförvaring

Har i flera veckor oroat mig för var jag skulle ställa Forden i vinter, hade hoppats på att kunna ha den nånstans i Forsmo men där var det fullt.

Ringde till Sören idag, han är inblandad i en byggnad där man mot betalning får förvara sina ägodelar. Fanns platser lediga så jag har bokat in min lille Ford.

Hinner nog inte bli så mycket gjort åt han i vinter istället, men förhoppningsvis finns det tid och möjlighet att fixa allt som behövs i vår.

Åh vad jag är lättad nu! Ville helst inte har Forden stående på gårn i vinter, helt oskyddad från väder och vind, och nu slipper jag det. Nu kan pappa och jag ha våra bilar i carporten istället och slippa en halvmeter snö på bilen när man ska iväg på jobbet.

Bilhämtning med älskling

Nu har jag kört Volvo två gånger i mitt liv. Första gången på uppkörningen när jag körde Vägverkets par år gamla V70. Den här gången var det en närmare 25 år gammal 245:a.

Orsaken till att jag körde traktor en andra gång var för att jag lovade Björnta att följa med och hämta 244:an han skulle köpa av en kompis pappa.

Var i rätt fint skick, den där Volvon. Har samma färg som min Ford, verkar det som.

Lyckades ta mig från gårdsplanen utan att rulla bakåt och krossa Davids Benz, men det var jobbigt att ratta. Schajtbilen jag fick köra hade ju ingen servostyrning! Första gången jag körde en bil utan servo, men lär inte bli sista har jag en känsla av...

Orättvist som fan var det också, Björnta körde en tyst bil med styrservo. Han som har musklerna till att orka vrida på ratten i ett vägskäl! Jag körde 245:an som kvittrar någonstans bak och inte har nån servo så när jag skulle ut på riks-90 var det "jävlar! måste växla! argh, måste räta upp bilen först så kan jag växla sen!" Och dessutom är passagerarsätet i 245:an som en fällkniv, förarsätet är hur bekvämt som helst! Man sitter som i en fåtölj där!

Fick bara ett motorstopp, och det tycker jag är bra gjort med tanke på att jag var totalt dyngslut i huvudet och inte hade kört den där bilen förut. Inte hade man nån varvräknare att ta till hjälp utan man fick köra på hörseln, och det är inte jag så bra på alla gånger.

Vi tog oss till Forsmo till slut i alla fall. Undrar om det går att få stolen längre fram än den var. Framkant på stolen var ungefär 5 cm ifrån konsolen med stereo och värmereglage. Men jag nådde inte att trycka ner kopplingen annars, så jag hade inte så mycket till val förutom att sitta där framme.

Ute på riks-90 höll jag ju dessutom på att smälla med en rådjur som vände tillbaka efter att det och dom två kompisarna sprungit över vägen och ut på lägdan på andra sidan. Den Bambin fick nog nästan plåtsmak i arslet, kan jag tänka mig. Lär ju garanterat ha känt vinddraget från bilen!

En Marielle som gick på autopilot pallnitade och styrde ut på väggrenen för att förhoppningsvis inte behöva krocka älsklingens bil. Det är ju bara en gammal 245:a men det är också en bil!

Från Forsmo slapp jag lyckligtvis att köra... var trött och jag gillar inte att köra i mörker, det var därför jag sov över hos Björnta också. Kunde åka hem på morgonen.

När vi väl kommit till Krokån så var jag hungrig, mätt och trött låg jag på sängen och hade tröttfrossa men inte fan fick jag sova heller! Nä-ä då, Björnta ville inte sova. Björnta var väldigt vaken.

Men Marcus har då en jävla tajming. Ringer när vi har så mysigt. Det blev röd lur. Han kan väl aldrig ha gissat vad vi höll på med?

Sen när Björnta väl somnade så låg jag vaken ett bra tag. Då var jag rejält övertrött. Hade varit vaken närmare 20 timmar så jag var helt förstörd på morgonen. Då hade jag fått sova kanske tre timmar, för jag vaknade av minsta lilla. Vaknade av att det knäppte i huset, när Björnta rörde sig, av att det regnade och av ingenting. Somnade, sov några minuter, vaknade. Låg vaken ett bra tag. Somnade, sov några minuter, vaknade. Så var hela jäkla natten!

Google-day

Vaknade i morse av att jag fick ett sms. Tittade på klockan och konstaterade att den var 9.42 så sms:et var sannolikt inte från Björnta. Klev upp och läste det, och precis som jag hoppades var det från NipOptik. Mina glasögon var klara.

Klädde på mig, åt en väldigt näringsriktig frukost bestående av Coco Pops och gav Frazze öronrens för den lilla stackarn har ju fått öroninflammation. Efter ett tag gick vi på promenad, sedan var det dags att torka ur öronen och ge honom örondropparna. Tog på mig "rätta" kläderna, vägrar åka till stan i fulaste mysbyxorna jag äger och en trasig sweatshirt. No way!

Klev in på NipOptik och fick hjälp direkt, glasögonen provades och justerades efter mina öron och näsan. Hade glömt exakt hur min googles såg ut, men när jag fick se dom igen så återkonstaterade jag att dom är rätt snygga.

I vilket fall som helst så går det väldigt fort att göra av med 2 400 kr. Men förhoppningsvis behöver jag inte byta glasögon på ett par-tre år. Och nu kan jag ju faktiskt läsa saker som är mindre än storlek 12 punkter och inte är svart text på vit bakgrund.

Nu kanske jag klarar av att se vad det står på skärmen på jobbet, så jag kan svara på dom frågor kunderna har? Man kan ju hoppas.

Efter att vi varit på NipOptik, jag och hunden, så gick jag in på stan en kort sväng och köpte mer öronrens till honom för det var inte speciellt mycket i den flaskan. När jag gjort det tog vi en promenad längst älven, på nersidan av Djupövägen, och i stadsparken. Min lilla hund for som en guttaperk och skulle nosa överallt, så när vi kom till bilen stupade han i baksätet och somnade innan vi ens kommit ut från kommunparkeringen.

Och det kan man ju kalla tajming! Det var mulet men regnade inte när vi tog vår promenad, och det var uppehåll när jag släppte in Frazze i bilen, när jag startade den och när jag backade ut från rutan. Men när jag lade i ettan och skulle fara så började det regna. Hade vi varit ute två minuter till hade vi blivit blöta.

Sån tajming brukar inte jag och min lilla skrutt ha, men nån gång är det väl vår tur att slippa undan änglarnas tårar.

Vill ha lördag igen, spela tillbaka - snälla?

Lördag. Det var en bra dag. Jag drack och jag mådde bra. Jag mådde som prinsessan på ärten utan ärten. Hade otroligt roligt och det blev några bilder också.

Och inne på SMF vet jag inte hur många som frågade om Björnta skaffat nytt fruntimmer, hade ny tjej och en sade till och med bytt fru. Min reaktion var "Va?! Fru? Då är man väl gift! Vi är inte gifta, vi är inte förlovade heller, vi bor inte ens ihop!"

Men tydligen hade han bytt upp sig, det var det någon som sade också. Sånt är ju lite kul att höra i alla fall. Bättre än att få höra att man är ett steg, eller flera, ner motför tidigare flickvänner.

Skulle kunna skriva spaltmetrar om lördagen. Minns den väldigt väl, och hade som sagt väldigt kul. Vid närmare eftertanke tänker jag skriva spaltmetrar om min härliga lördag. Skriver inte för någon annans skull, utan för mitt eget höga nöjes.

Lördagen började i alla fall halv åtta när min sadist till mor sade åt mig att ge Frazze örondroppar. Blev uppjagad ur min varma, gosiga säng och lade mig istället på kökssoffan för av ren princip vägrade jag göra som hon sade. Tänkte inte äta frukost och åka på affärn. Glöm det!

Men hon vann. Delvis i alla fall. Blev ingen frukost, men fem i nio hade hon lyckas tjata tills jag tog på mig jeans och tisha. Happ, så det bar ju iväg till jobbet/affärn och när vi kom tillbaka strax före tio åt jag frukost. Eller frukost och frukost... hade väl i stort sett lika gärna kunnat sitta och äta strösocker direkt ur påsen med en sked! Det är nog lika mycket näring i rent socker som i Coco Pops.

Var uttråkad bortom vett och sans. Till slut drog jag iväg ett sms till Johanna, sedan rymde jag fältet med lilla Nemi och hamnade i samma soffa som jag somnade i, lutad mot Björnta.

Kände inte för att äta fläskkotletter och klyftpotatis för tredje gången i rad så jag gick med på en deal. Jag betalade mat så lagade Johanna till den. Blev en av mina favoriträtter, fläskfilé med potatisgratäng och champinjonsås. Mums!

Medan hon lagade mat skulle jag åka upp till oss och hämta mina grejer, käre storebror tyckte inte att Nemi borde stå på parkeringen nere hos dom så han kom upp och hämtade mig. Han hade bara varit hos naprapaten på fredagen och var helt invalid. Han hade total nackspärr.

Han lyckades backa ner från gårdsplanen våran tack vare backspeglarna, men när vi skulle ut på gatan så frågade han om det var fritt åt andra hållet. Hum... tur att han inte körde längre än dom 400 metrarna mellan våra adresser!

När vi var på affärn hade jag nämligen frågat Johanna om vi skulle åka och hämta Chevy, Björnta och Marcus. Hon hittade inte dit, men nu har ju jag varit där ett par gånger så jag hittar dit. Det blev så, bror protesterade inte en sekund när vi lade fram förslaget. Han sade bara "jaha, då kan ju jag duscha under tiden", och mer än så håller inte min envisa bror med på ett förslag :P

I min brors audi fanns det dessutom ett perfekt fack där man fick ner två halvliters burkar, tänkte min själ inte lämna min halva Cid och så behövde jag ju "färdkost". Den färdkosten plågade mig på vägen hem, kan jag säga... Innan vi hade kommit ut till riks-90 höll jag på att kissa på mig, och dit är det 7-8 kilometer. Då var det "bara" 3,5 mil eller nåt sånt hem. Jippi...

På väg genom Öhn och förbi Ed höll jag på att dö lite i varje gupp, när vi närmade oss största guppet på Öhn-vägen sade jag åt Johanna "Om du inte försöker missa nåt gupp så sparkar jag dig på knäna!"

Men vi tog oss ju i alla fall till lägenheten utan olyckor. Tur det!

Tog med mina saker från lägenheten, men glömde naturligtvis mina stövlar. Skit också. Var ju sista tillfället för i år att använda dom, går inte att gå i snö eller is med dom. Eller om det är kallt heller, för den delen. Nu blev det knallgröna Converse istället.

Hämtade upp Chriz och så var vi full bil. Eller om vi var överfull bil, det minns jag inte. Minns inte om vi lämnade Josefine före eller efter vi hämtade Chriz, strunt samma.

När vi åkte genom rondellen uppe vid körplan i Sollefteå höll i alla fall Marcus på att göra ett riktigt Hollywoodstunt, bakdörrn flög upp och han föll halvt ut. Men vi miste inte minstingen.

Åkte bort till SMF efter lite snurrande i stan, nån helt nersupen person kom fram och satte sig vid vårt bord. Blev lite trångt när Chriz flyttade sig längre och längre in på bänken för att komma ifrån den där typen. Till slut rymde i alla fall Chriz och den här personen, vars verbala förmåga sträckte sig till "sss" började stryka Björnta på armen. Han frågade honom något och Sir Väs svarade, förvånande nog, "sss".

Blev lite whiskey och sen åkte vi ut och snurrade igen. Rock-a-Bops hade inte börjat spela eller något så det var rätt dött. I bilen bad jag min älskling att öppna min Breezer eftersom jag inte hade något kapsylöppnare. Så långt tänker ju inte jag, men samtidigt... tre snusare i en bil. Nån av dom borde ju kunna öppna en kapsyl med dosan. Rätt.

Björnta kunde, och sköt kapsylen rakt på mitt öra! Helvete vad det small, och ont gjorde det också! Han och jag var dom enda som blev skadade på lördagen. Psykiska men räknas inte, bara fysiska skador. Björnta skulle nämligen ta en öl ur bagaget och stack bara in armen när min bror höll på att slå igen bakluckan med full kraft. Hamnade en arm i kläm, kan jag säga.

Tråkigt nog blev det inte lika mycket whiskey som på midsommar, men jag försökte hålla mig någorlunda i skick för jag ville inte bli så dålig som då. Glömde till och med bort att jag hade en cider till i bagaget så den ligger kvar där än.

Nu minns jag inte när exakt det här var, men Chriz och Marcus hade roliga stunden i baksätet. Det började rätt vänskapligt, dom satt med armen runt den andres axlar och hade värsta allsången eller något där bak. Till slut ligger Chriz över kardantunneln med huvudet halvt i min brors knä och gallskriker! På bilderna jag tog ser det nästan ut som att han föder.

Folket som såg deras fötter stick ut genom fönstret och hörde skratten och skriken undrade nog vad fan raggarsvinen höll på med.Tack vare de här två tomtarna bröt ju jag ihop i framsätet, till slut låg jag med huvudet i knäet på Björnta och garvade så jag inte fick luft. Höll på att hälla ut min nyöppnade cider över hans fötter och just som jag börjar sansa mig lite så säger han "sätt dig upp, det där kan misstolkas!" och jag bröt ihop igen. Fullständigt!

Och inte var vi speciellt snälla mot Marcus och hans tjej Josefine heller. Dom fick veta att det bara var i framsätet man fick hångla, och det var ju upptaget av mig, Björnta och Johanna (som körde). På väg därifrån började vi sjunga på Eddie Meduzas låt Josefine, vars text jag inte tänker upprepa för den kan nog varenda raggare med självaktningen i behåll.

Tillbaka på SMF hittade vid den alltid närvarande Kritan som Chriz surrade i en del av en evighet med, mest om Forden som Chriz lillebror köpt som det är ett helsvart elsystem på. Det elsystemet var tydligen Kritan skurken bakom, om jag förstod rätt. Kritan följde med och åkte Chevy när jag ringt och bett Johanna komma tillbaka till Sollefteå, för hon hade ju åkt hem och lämnat min pillerhöge storebror.

Gick och hejade på Tompa när jag fick se honom på plan, lite senare hade tydligen Björnta och han stött ihop och Tompa grumsade lite om varför inte Björnta varit med och renoverat motorn på min Ford. Ja, vi har bara två stora fel med den idén! Först och främst så kajkade motorn ihop i maj och vi träffades på midsommarafton. Vi var ju inte ens ihop då!

Men Tompa är Tompa, mycket gruff om absolut ingenting. Han och Kritan hade slagit sig ihop verkade det som, för Kritan tyckte det var förjävligt att Björnta inte fixat tändningen på min bil, så han hade det inte lätt... alla hackade på honom!

Jag hade en väldigt härlig kväll med min älskling, och en härlig söndag då jag var vrålhungrig men inte ett dugg bakis. Var bara väldigt väldigt trött! Sov till mitt i dan, sov igenom två filmer och somnade dessutom ungefär åtta gånger på 3 mil. Björnta fick leda mig in, för jag gick i stort sett i sömnen. Hade en lika trevlig måndagsförmiddag också, synd bara att jag var tvungen att åka hem till hunden.

Det här blev ett väldigt långt inlägg, men nu är jag nog klar. Tror inte jag glömt något i alla fall. Alla mina kisspauser är inte av något som helst intresse för allmänheten.

Bilder från kvällen finns i alla fall på både min Facebook och på Bilddagboken.

43 kilo!!!!

Vägde mig idag och nålen stannade på skrämmande 43 kilo. Herre gud, jag äter 5-6 mål om dagen och går 2-3 promenader om dagen med hunden. Jag räknar mig som hälsosam, men efter invägningen i morse så måste jag försöka gå upp åtminstone de sex kilo jag tappat sen jag flyttade hem från Kramfors. Då vägde jag i alla fall 49 mer hälsosamma kilon.

Skulle fan inte skada om jag gick upp 10 kilo heller, men det lär väl aldrig gå! Jag har ju alltid varit smal som en pinne så...

Det skrämmer mig att jag väger så lite. Har tidigare haft lite kul åt att Björnta väger nästan 3 gånger så mycket som jag, men då har jag räknat på att jag vägt 50 kilo. Nu kan jag ändra det till att han väger mer än 3 gånger så mycket som jag. Frågade om han inte kunde donera 10-15 kilo till mig, men han visste inte hur det skulle gå till. Det vet inte jag heller, för den delen...

I fortsättningen blir det rödmjölk, hamburgare med bearnaisesås, fett fläsk och mycket potatis.

Här ska gås upp i vikt!

Gårdagen, och dagen

Har jobbat heltid i helgen, vilket innebär 8.30-20.18 i fredags, 11-20.18 i lördags och 10.30-16.18 i söndags. Det känner på. Har haft en molande huvudvärk och ont i ögonen hela helgen. Redan för några veckor sedan borde jag ha bokat tid hos optikern, men idag var det dags. Anlände på utsatt tid, fick sitta ner och vänta ett par minuter.

Efter tester hit och dit, så fick jag domen. Jag behöver läsglasögon. Jag har brytningsfel och skelar lite, speciellt på nära håll. Men men, blir dyrt men tur är ju i alla fall att optikern hittade nåt fel som det inte sitter i huvudet. Är lite svårare att bli av med då, har jag en känsla av!

Tittade på glasögon, fanns paketpriser men dom var så fula. Skrek "tant" och "läsglasögon" om dom... Huga! Eftersom jag behöver glasögonen när jag sitter i kassan vill jag ju kunna visa mig utanför hemmets väggar med dom på näsryggen, så det blev "vanliga" bågar. Är riktigt nöjd med mitt val av googles. Hoppas bara att dom kommer inom en vecka, börjar bli less på att se dåligt på nära håll och jämt ha det här förbannade trycket i huvudet.

Men igår, efter jobbet, så for jag ut till Björnta. Vankades middag, men för att vara ärlig så var det inte maten som lockade mest. Måste försöka vänja mig vid alla hundarna och katterna också, men det gick bra trots att jag inte var lika marinerad med allergimedicin som förra gången jag var där. Efter att Ivan den Förskräcklige blivit utkastad ur Björntas rum så är det en allergifri zon. Pooh!

Kom dit, och när jag drog nyckeln ur tändningslåset, med fel hand naturligtvis, så rev jag av mig pekfingernageln så det började blöda och gjorde skitont. Dom stora asen till leonbergers kom rusande mot grinden. Svärmor Monika kom och tog rätt på Qvide (eller hur det nu stavas), den äldre av dom. Simba, det tvååriga monstret, tycker tydligen inte att jag har något där att göra för han började vakta. Ina var som vanligt mest glad och inte så farlig.

Frångick mina principer och klappade aset Qvide några gånger på pannan, Ina fick också lite handmutor men inte Ivan den Förskräcklige och Simba.

Tog mig i alla fall in i säkerheten i köket, träffade systerdottern Elin och ja... svägerskan Anna. Det är ju det hon är. Träffade hennes karl Nicklas för andra gången den dagen, första gången jag såg honom var det bara "hej" eftersom han kom in på konsum och jag jobbade.

Elin tyckte tydligen att det var kul att jag var där, några av dom frågor jag fick var när jag skulle åka hem, när jag skulle komma nästa gång och om jag skulle komma jämn eller udda vecka. Till slut sade Anna "Marielle kanske kom hit för att vara med Anders, och inte med dig?" Elin ville inte gå och duscha, för hon ville hinna säga hej då. Det hann hon... Med god marginal. Hon hann säga godmorgon också.

Vid middagen började Monika prata om någon som ville komma till dom på jul, och Elin sade att hon ville se Kalle Ankas jul med Björnta. I nästa sekund frågar jäntan om jag skulle vara där på jul. Ehum... vad svarar man på det? Jag svarade "jag vet inte". Jag har varit tillsammans med hennes morbror i drygt en månad, jag tror inte att jag kommer att vara hos dom på julafton...

Elin blev ivägschasad till sängen och sade god natt åt allihopa. Björnta undrade om jag skulle åka, men jag sade att jag ville stanna en stund till.

På väg upp till hans rum så satte jag foten i något halvkallt och blött. Lyfte foten och sade "det är blött här". "Klev du i det?" frågade Björnta. "Ja." Med tanke på att det var kolsvart i trappan så såg jag mest ingenting, så det är väl klart att jag klev i det! Blev sanering.

Jag stolpade ner till badrummet med en strumpa och tvättade foten. Björnta städade efter sin hund och jag fick låna ett par rena strumpor av Anna. Vi gick upp igen och nästa gång vi gick ner var för att borsta tänderna. Så halv ett på natten blev jag tillfrågad om Anna fick åka med mig till Långsele så hon slapp ta färdtjänst.

Vi gick och lade oss, stackars Björnta låg som på aga för han var orolig hur jag mådde av hundarna. Nu när hans sovrum är en safe zone så började jag må bättre ett tag efter att vi kommit upp dit, så det gick bra. Han fick en kort instruktion om mina mediciner i alla fall. Ifall att.

Vi klev upp alldeles för okristligt tidigt, men så är det när man har tider att passa. Anna gjorde sig klar och rullstolen gick in lugnt och ledigt i Nemi i alla fall, så det var inga problem. Sade hejdå åt Björnta, sen for vi. Försökte att inte köra på mitt vanliga vårdslösa sätt, behöver ju inte skrämma ihjäl svägerskan första gången hon åker med mig...

Lyckades ta mig till stan i tid, men inte fan gick det lagligt. Kollade ögonen, gick på systemet, hämtade ut medicin med systemkassar, köpte en ny fin ring av stål och köpte lite frukost på Konsum Extra. Och jag är lite trött i benen idag så det var inte jättekul att gå på stan...

Men nu har jag i alla fall dricka tills på lördag då det blir höstfest på SMF. Det ser jag fram emot! Men jag vet inte hur det blir med sovplats... om jag ska sova hemma eller hos Björnta, eller kanske hos Christoffer och Johanna. Det får ödet utvisa. Har ju tandborste på två av ställena så det ordnar sig nog...

Det är inte alltid så jäkla lätt!

Tro vad fan som hade hänt om Forden inte startat när jag skulle till naprapaten? Hade ju inte kunnat ta Nemi i alla fall.

Skulle åka och handla idag. Lägger märke till att personen som sist körde bilen, faktiskt inte jag, dragit åt handbromsen. Följden har alltså blivit att handbromsen kärvat fast.

Om Nemi står med handbromsen mer än ett par dagar så börjar den kärva fast, nu har hon stått så i nästan två veckor! Lyckligtvis var far min hemma på rast när jag skulle åka och handla, så jag gick till honom och sade att jag hade ett problem. Han tog med sig en slägga upp och dängde loss bromsarna. Eller bromsen, för den ena sidan lossnade när jag försökte backa.

Så, vad hade hänt om min stundtals lite nyckfulla Ford inte startat när jag skulle till Lars Frestadius och var så där lagom stressad? Jag hade ju definitivt fått panik! Sedan hade jag nog fått ringa och fråga om Björnta kunnat skjutsa dit mig.

Det är inte alltid så jäkla lätt för någon som är fullständig idiot när det gäller bilar och inte kan skruva för fem öre heller!