Att lösa eller inte lösa, det är problemet

Livet är inte rättvist. Det är bara att konstatera.

Idag hade vi projektredovisning, vi hade redan på tisdagen (tror jag att det var) kommit överens om att jag skulle föra talan. Okej, inga problem, jag är inte så blyg av mig och har inga större problem att prata offentligt.

Det dök dock upp ett par problem under dagens gång...

Problem 1: Vi visste inte vad vi skulle berätta om projektarbetet så vi rafsade ihop ett par meningar som jag höll i huvudet ungefär två timmar innan jag glömt dem.

Problem 2: Äcklig mat i matsalen, så vi bestämde oss för att äta på Sylos där det beställdes pizzamackor. När jag klämt in mig i baksätet på Mickes bil lyckades jag fastna i ryggstödet så jag fick ett väldigt smärtsamt och blodigt sår på handloven. Hade naturligtvis inget plåster, bara några pappersnäsdukar. Alltså: aj aj aj!

Problem 3: Pizzamackan var god, men jag fick en ganska allvarlig allergichock efter att jag ätit den. Det såg ut som om jag injicerat läpparna med alldeles för mycket Botox, de var så svullna att jag inte kunde böja dem och därför lät mitt tal en smula berusat. Läpparna, kinderna, tandköttet och svalget började också svälla igen så det blev akut färd till lägenheten där jag kunde trycka i mig antihistamin.

Tack och lov så skjutsade Perra mig, Micke erbjöd mig att låna hans bil men jag hade ingen större lust att köra själv när jag var tvungen att hålla huvudet lite bakåt för att inte dregla ner mig själv. Så pass svullna var mina läppar, jag kunde inte ens stänga munnen.

Problem 4: På grund av allergichocken sluddrade jag och tack vare medicinen blev jag trött, så jag satt och halvsov under redovisningarna. Vi var sist, så jag var ordentligt sömnig när vi skulle upp på scenen. Tack vare luftkonditioneringen i aulan, medicinen, tiden och min flaska med kallvatten såg jag inte helt banalt konstig ut när det var vår tur att gå upp.

Problem 5: Vi upptäckte i aulan att de fem presentatörerna som var före oss babblade om sina arbeten. Hjälp, vad ska vi göra nu? Det slutade med att Linn babblade och att vi gick ner och satte oss direkt efter. Dessutom var vårt bildspel runt åtta minuter långt och så länge ville ingen av oss stå på scen.

Efter att vi fått komma från aulan säckade jag ihop vid barbordet utanför lärarrummet på media och satt där och sov. Flera av lärarna kom fram och frågade om jag mådde bra, vilket jag inte gjorde men mest av allt var jag trött. Promenaden hem till lägenheten, som i vanliga fall tar 15-20 minuter, tog idag den dubbla tiden. Väl hemma stöp jag i säng påklädd och sov tills klockan var åtta, klev upp och drack vatten, stöp i säng igen och sov till elva, då jag klev upp och drack mer vatten, borstade tänderna och gick och lade mig på riktigt.

Allt som allt sov jag ungefär fjorton timmar. Jag var ganska bedövad morgonen efter, kände mig nästan lite bakfull.

Vad hände med respekten?

Jag fick en förfrågan om jag kunde vara fyllechaffis på torsdag morgon, okej det är inget fel i det och jag ställer gärna upp. Det stora felet är bara att jag sov cirka fyra timmar och sedan när jag kommer till skolan får jag höra att de ska förfesta i vår lägenhet. Jaha... då blir det ingen tupplur för mig.

Skitkul för mig som är spiknykter att höra de där svamparna tjattra, kackla, skratta och fåna sig. Själv sitter jag och lyssnar på Matisyahu och längtar tills de åker ner till Gladan så jag kan lägga mig och sova en stund. Nu får bara Rebeckorna ta och lämna sina jävla väskor så jag slipper sitta och vänta på dem.

Dessutom är vi varken lediga eller har sovmorgon imorgon. Trots det kommer jag inte att vara på lektionen 8.30... no way! I så fall kommer jag allra max att få 3,5 timmes sömn inatt plus de små snuttar jag fått sova idag.

Anna, den jääättetrevliga figuren, kom ju och väckte mig när jag väl hade lyckats somna. Först ringer Jonathan på dörren och lämnar Annas skor, sedan kommer Sofia (eller Emma), därefter kommer den av dem som det inte var första gången. Då hade jag lyckats sova i cirka femton minuter. Efter det fick jag väl sova ostört i kanske en halvtimme. Fy fan! Jag var så jävla sur att jag inte klarade av att vara social. Man vill inte umgås med en trött Stormdemon!

Vad fan hände med ord som respekt, förståelse? Fattar inte de där smuckona att jag behöver sova om jag ska kunna skjutsa hem Rebeckorna och Jonathan? Åk, för helvete! Det går inte att sova när ni lever om!

Vadan denna renlighetsmani?

Jaha... jag känner mig riktigt duktig idag. Rena städdagen hemma hos undertecknad. Har ränt upp och ner till tvättstugan ett par timmar nu, jag börjar undra varför jag var med på gympan... jag har ju fått mer motion nu än jag fick när vi spelade den fullkomligt utmattande brittsporten badminton! Oh...

Förutom denna 150x2 meter långa promenaden i kuperad terräng ner till tvättstugan och tillbaka, har jag också bäddat rent i sängen och följdaktligen också tränat mina underutvecklade biceps, triceps och ryggmuskler. Rena workouten.

Men nu behöver jag inte springa ner till denna förkrigsdaterade tvättstuga. Sista maskinen blev klar för tio minuter sedan... Holy cow, praise the lord! Måste berätta om mitt boendeområdes värdelösa tvättstuga. Den inryms i källaren på ett av de tre husen som området består av. Alltså delar cirka 45-50 lägenheter på två tvättstugor. Vi kan kalla dem Tvättstuga A och Tvättstuga B.

Tvättstuga A är den bästa. En datoriserad tvättmaskin som är suverän (och nu är jag inte ironisk!), en gammal förhistorisk relik som gör lite som den vill och en torktumlare i modell jordkällare. Sedan finns det två maskiner där som jag tittar på med misstänksamhet. De kan väl ändå inte användas för tvätt? Men jo! Den ena av de "oidentfierbara" är en centrifug, för någon sådan finns inte på den gamla tvättmaskinen. Fråga mig inte hur den fungerar, bara tanterna i området använder den. Jag centrifugerar i den nya tvättmaskinen, eftersom den har ett sånt program. Den sista av de "oidentifierbara" ser ut som ett tortyrredskap för olydiga katter, min bror säger att det är en mattvätt, men jag tror att han har fel.

Tvättstuga B är den andra tvättstugan. Två tvättmaskiner som härstammar från tiden mellan franska revolutionen och andra världskriget. Ytterligare en centrifug, men denna är lite defekt enligt en tant jag mötte i tvättstugan idag. Hon var jättetrevlig och lät mig använda Tvättstuga A även fast hon bokat den. Love ya, tanten! I Tvättstuga B finns ingen kattorteringsmaskin, men en skitkass tumlare. Allt den gör är att låta som en skördetröska, blåsa varmluft genom ventilen på väggen och blinka med "rengör filtret"-lampan. Efter 1½ timme på var min tvätt 10% torrare än när jag stoppade in den. Vilken effekt, vilken prestanda... det hade fungerat bättre om jag själv blåst på handdukarna i nittio minuter.

På en av mina promenader ner till tvättstugan lyckades jag skrämma en tant, det var inte med vilje så jag bad om ursäkt. Hon var så kort att hon inte såg mig genom glasrutan i dörren. Jag hjälpte henne bara att dra upp dörren, som är jävligt trög, och hon höll på att få slag. Stackars lilla liv...

Förutom att bädda rent och tvätta som en galning har jag också bytt handdukar (det är väl det lättsammaste jag gjort idag!). Jag tänkte också diska, men det får vänta tills imorgon... den här renlighetsmanin tar knäcken på mig, det är jobbigt att helt plötsligt drabbas av arbetslust. Nästa gång den kommer smygande ska jag lägga mig ned och vänta tills den går över.

Nu när jag strykt diska och dammsuga från min långa lista är det bara två punkter kvar. Duscha och slappa. Helt i min stil...

Men tänk vad lättsamt det vore om alla gav fan i att tvätta sig, dammsuga och diska. Det skulle bli tredje världen i hyreshus. Nej förresten, jag tar tillbaka det där. Det var en dum idé från början till slut. Jag står inte ut med folk som stinker svett och det värsta jag vet är klibbiga golv. Hellre grus mellan tårna än att fotsulorna kippar fast i någon mystisk fläck nedanför diskbänken.

Tack, nu har du gjort min dag!

Jippi! Jag har blivit ett citat på en blogg!

Min lycka är gjord! Nu behöver jag inte försöka åstadkomma något för dagen längre... nu kan jag gå och lägga mig med gott samvete.

Folk vet att jag finns! Åh, tack gode gud! Jag behöver inte ta livet av mig för att någon ska se att jag också finns!

Fy fan, vad fjortis...

Ärligt talat, Rivka, tackar! Du förgyllde min dag! :)
(Läs hela inlägget här)