Appropå andra chansen

Igår kväll var det dags för Melodifestivalens "andra chansen". Jag såg reprisen av tävlingen där Androla (också kallad Häggkvist/Johnsson) gick vidare till andra chansen och believe me: min skadeglada lilla själ njöt i fulla drag!

Bestämde mig då för att eventuellt hjälpa deras motståndare till att komma vidare till semifinalen. Men ärligt talat tror jag att Andras Johnsson hade klarat sig mycket bättre utan fröken Fågelskrämma. Hon är en dålig förlorare som fortfarande lever på några halvkassa hits från 80-talet. Väx upp!

När gonggongen slog slagen åtta startade jag televisionen och valde bland kanalerna the one, the only - SVT 1! Fick dagens chock, ett riktigt isdopp, när jag såg E-Type & The Poodles - herregud, Poodles sångare hade ju på sig någon slags strasskalsingar! Kanske är därför han kan ta så höga toner?

Deras motståndare Sibel klev in i rutan, okej vad är det här? Har människan varit in i en marängfabrik som exploderat? Nej, det har hon inte - hon fastnade i sockervaddsmaskinen! Vilken mjäkig låt, inte direkt one of a kind. Hmm... har jag inte hört den här förut? Men det har jag nog inte, den heter inte samma sak som alla de andra urvattnade balladerna som ställt upp i den här såpan. Må så vara att E-Pudlarnas låt inte var någon höjdare, den var ganska lik deras tidigare låtar - men jag hör hellre pudelrock än dussinlåtsblaha i Melodifestifjantet.

Kamp numero två stod mellan Trafikljustrion och Idol-Ola. Jag har ingen aning om vem som sjöng först, men Caracola med deras whohoande och urinvägsinfektionskorta klänningar står inte högt på min lista över saker jag måste höra innan jag dör. Bidraget Ola kom dragandes med var inte heller någon ljuspunkt, säckpipan i början och hela bidraget egentligen hade en alarmerande likhet med John Farnhams åttiotalshit You're The Voice. Kom på något eget, din efterapare!

Androla skulle möta Nordman som jag verkligen gillar tack vare texterna och Håkan Hemlins hesa stämma, och bestämde mig ögonblickligen för att göra allt jag kunde för att Nordman skulle komma till Globen. Jag skickade säkert närmare 40 sms i första omgången!

Hemlin i sin svarta kostym påminde mig om en 1600-tals inkvisitor, en häxjägare. Det var väl i och för sig vad han var tänkt att se ut som, så han lyckades väl. Hans röst och nyckelharpan passade jäkligt bra till häxbålstemat och nu höjer jag Nordman till skyarna men låt gå för det.

Androla försökte jag utestänga så gott det gick, men hennes desperat-förtioårig-tant-klänning fick mig att skratta - vad håller du på med, kvinna? Du skämmer ut dig mer än du brukar! Inte nog med det, hon överröstade ju stackars Andreas helt, och vad tänkte han på när han gav sig i lag med Carola? Hans image är ju förstörd för all framtid! Han är ju riktigt bra som soloartist, inte för att han håller på med någon musik jag skulle kunna tänka mig att lyssna på men den är ju bättre än Carolas änglar-och-gud-och-vicka-med-tårna-på-ett-moln-låtar. Och vad sjunger han egentligen? Det hör man inte - eftersom Carola överröstar honom!

I sista kampen var det dags för Suzzie Tapper att fajtas mot Thérèse Andersson och personligen höll jag på operadonnan. Det finns inget som går upp mot lite dramatisk opera i en klänning med mushög slits. Hon må egentligen ha varit lika avklädd som Carola men ta mej tusan om inte Thérèse såg mer påklädd ut! Och inte alls lika desperat att verka 20 år yngre än hon är.

Sedan sjöng ju Suzzie Tapper, eller om hon sjöng före Thérèse, i vilket fall som helst så börjar låten ganska stillsamt i balladstil - och fortsätter tre minuter i samma (numera) irriterande långsamma tempo. Jag har mest lust att ge henne en spark i baken för att få henne att klämma i ordentligt eller veva upp henne som man gör med en gammal grammofon för att få henne att öka tempot lite. Hört talas som att en låt kanske ska ha en final? Nej då, den här bara tragglar, tragglar, tragglar och sedan - nej, vad hände? Jaså, den tog slut...

Herre gud, vad är det med folk att skicka in ballader till Melodifestivalen? Kom på något nytt för tusan! Om årets bidrag var de bästa så vill jag verkligen inte veta hur de sämsta lät!

Sibel vann över E-Pudlarna (hur lyckades hon med det?) och gick vidare till semifinal, i pest-eller-kolera-kampen mellan Ola och Caracola (kom på ett bättre namn, snälla! Ni rimmar ju på både Carola, Idol-Ola och Coca-Cola!) vann Ola! Ingen kommentar till det, men frågan är hur de två bidragen över huvud taget lyckades ta sig till första utslagningen. Första kampen i semifinalen stod alltså mellan marängsockervadden Sibel och spolingen till plagiatör Ola.

Spänningen var olidlig när det kungjordes att Nordman knäppt Androla på näsan och min skadeglada själ blev ännu svartare när jag såg Carolas besvikna min. Hämnden är ljuv, nu har jag fått igen för att gånger hon förgiftat mina öron med sina pungklämshöga låtar.

Ett musikaliskt ursinne grep mig när Suzzie Tapper och hennes mirakulöst tråkiga låt vann över den mindre beskedliga operan! Grrr, vad är det här? Röstfusk!!!! Suzzie Tapper måste ha en fruktansvärt stor släkt, annars finns det inte ens chans i helsike att hon hade kunnat vinna över Thérèse!

Jaha, så då står andra semifinalskampen mellan min favorit Nordman och min öronplåga Suzzie Tapper. I första semifinalen vinner marängswiss över vispgrädde - förlåt, Sibel vinner över Ola. Det var också något av en pest-eller-kolera-tävling. I den andra semifinalen sms:ar jag tummen av mig för att hjälpa Nordman att kicka Suzzie Tapper av banan och efter ett 50-tal sms stängs slussen. Så nervös som jag var i det ögonblick det tillkännagavs vem som vann av dem, så nervös var jag inte ens när jag skulle göra teoriprovet! Och det gick lika bra i kampen som det gick på teoriprovet, jag fick 52 rätt och Nordman vann.

Jaha, så både Nordman och Sibel gick vidare till finalen i Globen. Grattis till er båda, men mest till Nordman. Så nu är alltså startfältet klart... Och överraskande (knappast) många av bidragen handlar om kärlek, kan ingen komma på ett nytt tema? Kan vi inte ta låtar om blommor nästa år? Eller kanske matematik?

Charlotte Perrelli med Hero (fullkomlig skitlåt)
Sibel med That's Where I'll Go (herre gud...)
Rongedal med Just a Minute (ännu fler kastratsångare...)
Linda Bengtzing med Hur svårt kan de va? (dålig kopia på en schlagerlåt)
Christer Sjögren med I Love Europe (what the hell was he thinking?!)
Amy Diamond med Thank You (ytterligare ett diamondiansk verk)
Sanna Nielsen med Empty Room (ännu en låt som ensamhet och olycklig kärlek)
Nordman med I lågornas sken (knock 'em down!)
Frida feat. Headline med Upp o hoppa (trallvänlig låt men jag begriper mig inte på skånsk hiphop, rap eller vad det nu är)
BWO med Lay Your Love On Me (låter precis som alla deras andra låtar, hört talas om nytänkande?)