Så jävla skönt!

I morgon får jag lämna Ålsta och Fränsta i hela nio dagar. Det är väl de två senaste veckornas mest efterlängtade händelse...

Det blir bara mer löjligt för varje vecka. Ytterligare en fjantig regel att hålla sig till. Idag försökte jag göra frukost kvart i nio och blev hyssjad av en av de jag bor med för att två av de andra jag bor med sov. Det är inte en jävel som hyssjar dom andra när jag försöker sova. När jag låg med feber i två dagar och inte behövde något annat än sova - sänkte de ens volymen på teven? Nope.

Och all den här hänsynen och respekten de snackar om... Ska inte den funka åt båda hållen? För annars tänker jag visa lika mycket hänsyn för de här "tjejerna" som jag visar för de ruttnande löven på en gräsmatta.

Barn-kjol

Jag ska sy en rockabillykjol till en 10-åring som är nästan lika lång som jag. Och hon växer fort. Därför ska kjolen få bli lite extra lång så att den inte är oanständig nästa år.

Än så länge växer hon bara på längden, men om hon börjar växa på bredden så måste kjolen kunna anpassa sig efter det.

Det har jag suttit och funderat på ett bra tag idag, hur man på bästa och snyggaste sättet ska kunna lösa de problemen.

Förhoppningsvis ska jag kunna börja sy nu på lovet, men det är ganska tveksamt. Vet inte om Anna har råd, måste få tag i tyg mm, och så är det ju en fördel om hon som ska vara i kjolen är hemma så man kan prova ut den!

Ring-a-ding-ding ;)

Efter en skarp tillsägelse från min pojkvän som tyckte att jag var bråkig och tjurig så följde jag motvilligt med till Bergs guld. Den första ringen jag tog upp blev jag förälskad i, den var precis som jag hade tänkt mig min förlovningsring!

Vi funderade ett tag och tittade i katalogen vi fick med oss, och snart hade vi bestämt oss. Det blir ringar ur Schalins Stjärnfall-serie, så fina!

Och vilken storleksskillnad det är mellan våra fingrar! Hjälp alltså... På lördagen beställde vi ringarna, och då provade vi också ut storleken. Jag har ringstorlek 48 och Björnta 72.

Nu längtar jag som vansinnig till tionde december när vi får hämta våra fina ringar och tills dagen då vi får trä på oss dem!

Vad är det för mening?

Vi har inte råd att köpa några ringar, Björnta vill inte bestämma ett datum förrän vi har råd, vad är det då för mening att gå och titta på ringar?

Vi kommer inte kunna prova några ändå. Jag har för smala fingrar och han för tjocka. Oddsen för att det finns ringar vi kan prova är minimala. Så jag förstår inte varför vi ska dit. Vi kan ju inte be dem ta hem ringar vi får prova om vi ändå inte har råd att beställa några.

Så jag förstår inte vitsen.

Man kanske skulle blåsa av hela eländet? Känns inte som att kommer bli av ändå...

Så märkligt

Förra rewriten jag skrev tyckte jag var dålig, jag fick jättebra omdöme på den. Den här rewriten tyckte jag var ännu sämre, men det är ju bättre att lämna in nånting än att få ett streck på den uppgiften, och idag när jag fick feedback på den så var det också ett positivt omdöme.

Jag fattar ingenting!

Och det lär inte bli nånting av med nåt. Vi tittade inte på några ringar i lördags, och det känns som att gå förbi Guldfynds monter och konstatera att guldringar är dyrt är det närmaste vi kommer att komma en förlovning.

Åh vilken flitig bloggskrivare jag är :P

Inte direkt, va...

Men jag kan ju försöka bättra mig, det är det aldrig försent för, sa prästen som predika om förtappelsen.

Så... Jag vaknade strax efter sex i morse, kunde inte somna om efter att jag kommit på att det var fredag - det är ju idag min kramgoa Björnta kommer hit! Blev väldigt lycklig över detta faktum och på grund av detta kunde jag inte somna om så jag ägnade morgonen åt min rewrite av en krönika från DN.

Idag fick vi en ny lärare i Design, och hon verkar f-n så många gånger bättre än den andra vi hade!